torsdag 16 oktober 2008

Skämt och ironi

Gillar ni era egna röster? Finns det någon som gör det (förutom Carola)? Har suttit och fixat med filmsnuttar och sett mig själv och det är överjävligt plågsamt. Många gånger har jag funderat på hur folk uppfattar mig. Inuti mig själv känner jag mig mest som en kyckling men när jag ser mig på film så är det mer kalkon. Funderar även på det här med skämt och ironi. Jag kan inte prata med folk utan att skoja, men alla människor är ju inte funtade för skoj. Undrar hur de uppfattar mina skämtsamma/ironiska kommentarer - som en brakskit på en galamiddag? Min far var likadan (fast värre och mycket mer burdus) och jag minns än hur han retade gallfeber på mig när han skulle skoja jämt när det inte var läge. Kanske uppfattas även jag burdus. Men jag menar aldrig något illa, jag försöker verkligen se gott i alla människor. Jag är den mest empatiska människa ni kan tänka er, men jag ser roligheter i allt. Det värsta scenariet är när man drar till med - som man själv tycker - en lustifikation, och så fattar motparten inte att det är ett skämt. Personen står framför en och ser ut som om man kom från planeten Plorg, öppnar sedan munnen och förklarar, som till ett barn, hur det verkligen ligger till. Då brukar jag dra ner mungiporna och säga: "fint väder idag".

2 kommentarer:

winnerhorse sa...

Hej baronessan, jag fattar precis vad du menar.
Hur man är inuti och hur man tror att man är utanpå är nog något som någon kunde skriva en avhandling om. det är ju inte bara rösten som inte stämmer överens liksom.
jag menar, tanken är sällan "rak" man irrar fram och tillbaka, men sen kanske man irrat klart och ut kommer en mening som faktiskt låter ganska vettig.

jag tycker hela tiden att jag lever i KAOs, för att min hjärna gör kringelikrokar hela tiden- döm om min förvåning när en av mina bästa väninnor säger att jag är den mest strukturerade människa hon känner !

Ska du elelr jag börja skriva? På avhandlingen menar jag.

Baronessan sa...

Jag får också höra kommentarer om mig som jag inte känner igen. Jag tror att jag uppfattas som väldigt säker även när jag darrar som ett asplöv inuti.

Tja, vi kan väl hjälpas åt! Kan nog bli mycket garv under tiden :)