torsdag 6 november 2008

En trogen plåthög

Eftermiddagen tillbringades på E4:an på väg och förbi hufvudstaden Stockholm, vidare mot Huddinge för att inköpa ett stycke bilbarnstol (traderavinst). Gick superbt att hitta vägen eftersom en liten trevlig farbror inuti den lånade GPS:en berättade "sväng vänster, tag nästa höger" osv. Bilen stannades och avstängdes varpå maken hämtade och betalade sagda stol. Sedan ville inte den lilla rara bilen åka hem. Den vägrade starta. Den gör så ibland. Den får för sig att - nu vill jag stå här och vila i en kvart och då vägrar jag starta. Så vi fick sitta där vi satt. I en kvart. Sen startade bilen igen. Bilen, en BMW med 14 år på nacken, har sett sina bästa dar. Men vi har svårt att skiljas. Jag brukar smeka henne ömt över instrumentbrädan när hon inte vill starta - jag är övertygad om att det är det enda som gör att hon startar efter 15 minuter. När vi åkt ett tag säger hon "plong" och berättar för oss på displayen att hon har lite problem med lampan till registreringsskylten. Vi bryr oss inte om det. När vi åkt ett tag till så säger hon "pling" och berättar att vi ska ta fram instruktionsboken för hon har lite ont i elektriciteten till bromslyset. Då klappar jag henne lite igen på instrumentpanelen. Jag säger inte så mycket till henne för hon berättar på tyska och jag kan inte säga något tillbaka på tyska. Men beröring förstår hon så väl. På vägen hem stannar vi för att få i oss något ätbart. BMW:n suger girigt i sig soppa medan hundralapparna flyger iväg. Själva förser vi oss med en flottig hamburgare i bröd (urrkk). Sen rullar hon oss ända hem och pustar sedan ut medan den kyliga dimman drar sin filt över hennes huv. Sov gott...

5 kommentarer:

Nadja, Lillen och Lillens pappa sa...

Vist är de underbara de gamla trotjänarna! Mina bilar brukar alltid få namn! Bruno hetten min första bil (en brun volvo).

Kärlek och vänligt resonerande är vad som gör att gamlingarna fortfarande rullar!

Baronessan sa...

Ja, kärlek och resonerande är det som gör att jag rullar också :)
(och så några kilo godsaker)

evaeva sa...

Karin på jobbet - henne nyinförskaffade blåa fara heter UFFE!

Förresten - tänker framåt - har vi några bilkyrkogårdar här i kommunen? För om du måste byta bil till slut så kanske trotjänaren vill bo där å så kan du hälsa på ibland!

Baronessan sa...

Jag kan ha en egen kyrkogård här hemma. Den kan stå på sidan av huset så kan jag plantera blommor i den...

Laila sa...

Det ligger mycket kärlek i historian om det gamla "bilskrället!" Och visst är det så att bilar är "honor", så ojämna i humöret som de kan vara ibland när hormonerna spökar.
Jag hade en Subaru en gång, och det fick självklart heta "Din gamla subba" när den fick problem på ålderns höst. Inte så snällt kanske, men när hon gör saker som att släppa av drivknuten mitt på landsvägen får hon skylla sig själv. :-)