Nu för tiden kan jag uppskatta julen. Kan glädjas åt ljus och glitter och julsång. Ser fram emot julsammankomster och paket. Förutsatt att allt går lugnt och någotsånär rättvist till. Trots detta upptäcker jag att jag skrivit flera verser på jultemat och då inte i någon positiv bemärkelse. Här är en av dem...
FRÖJDEFULL JUL
En fröjdefull jul vill vi önska varann´
det är God jul och kramar och kärlek så sann.
Men den stress som vibrerar tätt under vår hud,
åt den ger vi inte nå´t ljud.
Långt, långt innan jul startat klapp-hysterin.
Och svindyra klappar vi snyggt slagit in.
Girlanger och ljusslingor – fler för vart år,
och julsånger vart än jag går.
Det finns korvar att köpa, men nog gör vi egen.
Gör pepparkaksgubbarna och saffransdegen.
Vi glaserar vår skinka och klär våran gran,
och den barrar på dopparedan.
När benjamin Syrsa har sjungit sin snutt,
då sköljer vi ner all vår mat med en hutt.
Sen klapparna öppnas och pappret slängs bort,
det nöjet var verkligen kort.
Därpå följer tröst utav glögg och choklad,
och kanske en kvällsgrogg så pappa blir glad.
Sen ser vi en julfilm som vi sett förut,
och plötsligt är julafton slut.
Det strålar en stjärna förunderligt blid,
Och på juldagen får kanske mammorna frid.
och sen äter vi rester till 20-dag Knut,
vad jag längtar tills julen är slut.
Precis sådär känner jag faktiskt för det mesta inför julen! Tyvärr.
SvaraRaderaJag har nån slags inre föreställning om ur julen BORDE vara. Hur den KUNDE vara. Och i den föreställningen är det bara julefrid och mys-mys. Men det är nog minnen från hur man upplevde den när man var liten, då när det alltid var snö och tomten kom och man bara gick omkring och väntade och fanns till. Inga måsten, ingen stress, inget planerande. Bara julefrid.
Kan tyvärr aldrig få till det så nuförtiden. Därför har vi minimerat julen som företeelse hos oss - det finns ju ändå inga barn kvar. Blir det barnbarn, så kanske man jular till det lite mera igen...
Jul är en känsla man har inombords då folk är lite snällare mot varann som går igen i historier i böcker och på TV.
SvaraRaderaVärst vad du kan dikta då, man får ju rent av prestationsångest, vilket kan va bra för det är ju ångest som vi diktare skapar från sägs det...mest skriver man ju när andan faller på och har man ångest så ligger man i fosterställning i ett hörn så det där stämmer nog inte till hundra.
Minihyllning:
Bland grevinnor och baroner
de minnas då de drack champagne saluterandes kanoner
Bland grevar och baronessor
blandade konjakgrogg till finare prinssesstårtor
Ja det är ju Nobel och allt...
Be well,
LPWJ