Dramatik i kändisvärlden

Jag kan ofta tycka synd om kändisar som är så påpassade hela tiden. Själv kör jag ju barnvagn, okammad i morgorock, som ni vet. Hur skulle det se ut om någon kändis gjort det. Snacka om förstasidesnyheter. Men ibland är det nog en stor fördel att vara kändis. Läser på Expressens hemsida: Jonas Gardell sjuk, panik ombord. Gardell hade ett sår i handen som han var väl medveten om när han klev på planet från Norge till Sverige. Någon trodde att det var blodförgiftning. Sjukpersonal hämtade Gardell vid flyget och det konstaterades att han fått streptokocker i såret och fick därför penicillin. Återigen var detta skrivet på "Nöjet" i Expressen. Undrar om det inte är dags för tidningen att fundera ut ett annat namn. Det handlar visserligen om kändisar men så värst nöjsamt är det sällan. Varför inte DÖTT OCH FÖTT I KÄNDISVÄRLDEN eller kanske bara HÄNT/KÄNT. Nu funderar jag bara på vad som skulle hänt om jag suttit där istället. Hade förmodligen dött i en hörna och de hade sen bara städat ut mig. Gardell själv är cool som vanligt. "Jag ska tillbaka till Norge för en ny föreställning - jag har inte tid att dö". Är han go, eller?

Den nöjdaste mannen av dem alla

Sitter bredvid gubben i soffan och han zappar mellan kanalerna. Det gör han alltid. Vet inte vad han hoppas på. Hur som helst så ser jag ett namn flimra förbi - Ernst. "Stopp", säger jag. "Backa". Jag bara måste ju titta på vad denna karl har för sig. Maken stönar men backar lydigt. Barfota-Ernst ler. Han står mitt i sommaren och bara pyyyyssser.
En familj som inte kan se sig mätt på honom och hans företagsamhet står intill och ser hälften så långa ut och bara gapar. (Är det bara inbillning, eller höjer han sig över mängden)? "Här ska vi bygga" säger Ernst och spänner ut bringan och viftar stort och långt med hela armen. "Sen ska vi ha fest, och jag ska laga maten". Familjen står och ser på honom som om han vore Gud fader själv.
Eftersom min gubbe håller på att ruttna fullständigt (medan jag ler i mjugg) spelar jag in resten och gubbe får byta kanal. Sen somnar han i alla fall i soffan. Slår över till Ernst på nytt när han är på sluttampen. Nu står han och lagar mat. "Sparrisen talar till mig" säger han och går över till sina grönlånga vänner på grillen. Sen ska det stekas fläsk av något slag och Ernst njuter av doften som om han inte ätit på långeliga tider.
Familjen vet inte till sig av lycka och alla vännerna är där och så levde de lyckliga i alla sina dagar...

Fan, jävlar i helvete

Nu ska jag berätta för er vad jag tycker om svenska språket. Om svenska språket tycker jag - lite andefattigt. Därför lägger jag in lite krydda här och där i form av fan, jävlar, helvete, satan och kanske ett litet tusan också. Ja, jag är en svärare. Av värsta sort. Min pappa lärde mig alla svärord jag kan. Det var också det enda han lärde mig. Jag har också försökt lära mina barn men det har liksom inte tagit skruv. Äldsta barnet svär aldrig (nästan) och det yngsta inte särskilt mycket. I alla fall inte jämfört med mig. Jag hade tidigare en arbetskamrat som sa: "om man svär så beror det på att man har dåligt ordförråd". Ja, jävlar i det du, ditt gamla surkart. Just därför lägger jag in ett och annat ord av kryddig karaktär eftersom jag till och från har afasi. På det sättet har jag ju alltid något att säga - tamej fan! Jag återkommer till det som grannen sa: "vi är stora nu och får göra som vi vill". Tackar!

Återvinning även inom TV

Roade mig under dagen med att gå igenom TV-tablån i tidningen och kolla vilka program som var från året. Av 1:ans 21 program var 5 repriser. Av 2:ans 14 var 8 repriser, av 3:ans 22 program var 20 repriser, av 4:ans 15 var 3 repriser och av 5:ans 20 var 15 repriser. Alltså av totalt 92 program var 51 repriser! från äldre årgångar. 11 var dessutom repriser från tidigare sändningar under året. Nu är vi nere på 30. Av dessa var 14 program nyheter/sport. Kan man kalla detta för återvinning?

Skinnet måste fyllas ut

Nu och då måste man ju slänga in en bild på raringarnas raring också - Frazze! Just nu ligger han och försöker få plats bredvid datorn. Går inte så bra. Han tar liksom lite plats denna katt. Sist jag vägde så var det 8 kilo men det var ett tag sen. Men Frazze och jag bryr oss inte om sånt. Vi har fått en massa onödigt skinn, han och jag och det måste ju fyllas ut med något så det inte släpar i backen.

Vi ska sy och vi ska klippa...

Brudklänningen börjar närma sig färdig. Det är ett jävla pillande och snorpande och symaskinen får för sig att snurpa till det lite skojsigt sådär emellanåt. Moorrrr! Men trots detta är det nu bara (!) fållningen kvar. Eftersom jag nu har fått rejäl snurr så har jag även klippt till tyg till min egen klänning. Väntar bara på de där fåglarna och mössen som Askungen hade till hjälp. De fåglar och möss som kommer in här har redan passerat stadiet för hjälpsamhet för länge sen. Är de inte döda redan när katten släpar in dem så blir de så småningom. En del ligger kvar i någon hörna och stinker och det kan man ju inte direkt säga att det är till någon hjälp!

Rörlig hårbotten

Snöade in på ordet luspank av någon outgrundlig anledning. Undrade var det kom ifrån. Slog upp det och naturligtvis - det var ju de som var fattiga som drogs med lössen. De som hade pengar kunde ju hålla sig renare och dessutom köpa medel mot löss. Fast jag kan tycka att ordet är fel. Det borde väl vara dom som INTE har löss som är luspanka!? I samma artikel (som inte gick att kopiera länken till) stod det om huvudlöss och en rysning for genom min kropp.
När vi flyttade till vårt hus för 18 år sedan hade vi ju med oss 6 barn i bagaget. Alla fick löss!!!! Vilken vedervärdig tid. Detta tvättande med specialshampo och kammande höll på att göra mig galen. Grabbarna gick det väl bra med men tjejerna och deras långa hår. Till slut brydde sig inte lössen ens om shampot. De ställde sig bara på bakbenen och väntade på att bli tvättade under armarna. (Nåja, det är väl mest ben, men i alla fall). Till slut blev det klippning av hår och kamma, kamma, kamma. Fy fan vilken tid. Och alla dessa miljoner gosedjur som också skulle saneras. Vi hade inte mat i frysen - vi hade gosedjur!
När lössen till slut försvann fick alla mask, men det är en annan historia.

Salvia officinalis

Sen vill jag visa att det faktiskt växer något i min trädgård också - förutom maskrosor. Mina örter/kryddor är mina vänner. De håller inte på och skriker efter vatten stup i ett. De gillar ett ogrävt, magert underlag att stoppa ner sina fötter i och stortrivs i sol och torka. Underbara växter!

Salvian till exempel, befrämjar ett långt och friskt liv! Fast då ska man ju äta den också och inte - som jag - bara titta på den.

Min morgonrock - min rustning

Kom bara på en sak angående morgonrock. Hade lilla Vera på besök en tidig morgon. Modern skulle göra något och jag fick "vakta". Jag som inte vaknar i brådrasket gick i morgonrock (som ju inte är ovanligt). Efter som lillan var trött så satt jag henne i vagnen och vankade iväg på våran lilla "byväg" (sådär 12-15 hus). Fortfarande iklädd morgonrock naturligtvis - dessutom inte min utan gubbens gigantiska. Man vill ju inte frysa. Kvinnlig granne kom med bil och stannade och sa: "vad gör man inte för sina barnbarn". Jag sa att hade det varit inne i samhället så skulle det kanske inte passa att gå omkring i morgonrock men då replikerade samma kvinna att "det kan man visst det! Vi är vuxna nu och får göra som vi vill!". Så nu till alla er som bor i Sigtuna kommun - se upp! Snart kommer jag inflaxandes på Ica i morgonrock.

Glöm inte BH:n hemma

Läser om tjejen som blev räddad med hjälp av sin BH. Fem helikoptrar och 80 räddningsarbetare hade letat efter, men inte hittat henne innan hon "slängde" BH:n. Men då blev hon minsann hittad. Helikopter kom och hjälpte henne. Jag kan tänka mig diskussionerna i den helikoptern: "undrar om hon är naken, hö, hö" eller "när vi kommer fram skriker vi visa-pattarna". Jag utgår från att de inte hade gjort sig besvär om det hade varit en AA-kupa. Har man för liten BH får man köpa upp sig på en stadig F-kupa innan man går på vandring - så man har nåt att vifta med ifall att...

Piller, kattmat och käk

Jaha, en ny dag. Vad ska man stoppa i halsen på er nu då? Jo, det här med smak. Och då menar jag angående sådant man äter. Läser på Metro om "varning för nätpiller". Var 4:e svensk kan tänka sig att köpa från nätet istället för Apoteket. Detta även om det innebär risker. Ja, kanske någon säger, man får väl prova sig fram - jag tar risken. Men då kommer vi igen till det här med att t ex stoppa blodpudding i munnen, eller surströmming eller något annat som tillhör kategorin mat. Då är det blääää, usch, tvi, aldrig i livet osv. Mat, i vilken form det än är, dödar dig i alla fall inte. (Kanske i långa loppet förstås eftersom man får cancer av allt). Man är så satans försiktig när det gäller mat men inte när det gäller medicin eller droger. Kan det vara någonting med blockering av smaksinnet för att nyfikenheten tar över?
Kommer osökt att tänka på lilla Vera (1 år) som utan tvekan spottar ut burkmaten mitt emellan ögonen på en om det inte passar. Däremot är hon på kattmaten, om och om igen. Trots nej, fy, usch, det är kissens mm. För det kan ju inte i rimlighetens namn vara gott med kattmat. Om man inte är en katt förståss. Men det är inte alltid det duger ens åt dem.

Hellre kanelbulle än hurtbulle

Läser på Metro: Gör sommarstugan till ditt träningsgym. Nu vill jag bara säga en sak och det är: vilken jävla tur att jag inte har någon sommarstuga! Jag ser framför mig hur det skulle se ut om det var jag på bilden. Tre sekunder senare skulle jag ha rasat med pannbenet före ner på stenplattorna och med fötterna brutna och intrasslade i stolen. Hon på bilden är SM-medaljör i aerobics och därför tycker jag att det under bilden skulle ha stått: "prova inte det här hemma"!

Svansen på Skansen, chimpansen...

Vad är det med den där grabben? Han kan ju inte ens sjunga. Ändå är tjejer som galna efter honom. Håkan Hellström är en gåta. För mig i alla fall. Trodde ett tag att det berodde på åldern men yngsta dottern (23) tyckte lika. Nu står det på Metro om att han var kung på scenen. Babsan, Christer Sjögren, Tova Carson och Arja Saijonmaa var också där men det var Håkan som ägde. Ja, men hur var det nu med bilderna vi såg igår, när folk rusade till Skansen. Det var ju knappast några 50 plussare som jagade genom portarna för att se Arja. Det var de yngsta som får gå ut utan föräldrarna. Tror nog att dom skiter i gubb-tant-gänget som var på Skansen. Det var nog mest en plåga i väntan på tonårsidolen. 50-plussarna kollar från soffan. Förresten, jag själv kollade inte. Så fort vi såg Håkan på scenen så slog vi över till Homer. Han är fin han - påminner lite om min man.

Dåligt omen med svarta djur?

Hela den här dagen är en segdragen sak. Eller rättare sagt gårdagen eftersom klockfan har passerat 00 som vanligt. Två steg fram och ett tillbaks. Åkte en sväng till Uppsala och på hemvägen såg jag två jättefåglar sittandes på något bondskt redskap på en åker. Först trodde jag att de var uppstoppade men så var inte fallet. Kolsvarta satt de där och glodde och jag utgick ifrån att de var korpar.
Åkte en bit och pekade åt maken som körde. "Kolla där, där är ett gäng korpar till, fast med fyra ben och horn". I ett hörn av en åker stod ett gäng kossor - kolsvarta! Tänkte inte så mycket på det först men så slog det mig - hur ofta ser man en helsvart ko? Det brukar ju alltid finnas någon liten vit fläck men inte på dessa. "Nästa måste ju bli en svart katt över vägen" sa jag till chauffören. Han hummade bifall, men ingen mer svart tingest uppenbarade sig på vägen hem.
Kändes ändå som ett ganska dåligt omen - med tanke på den bakåtsträvande dagen. Apropå katt (dock inte svart) så kom Frazze just in och slängde sig på golvet. Nu har han lagt sig på rygg och spretar med benen åt alla håll. Så brukar han inte göra. Han har förmodligen vräkt i sig något blodigt/lurvigt som jag kommer att hitta rester av när jag går ut ur detta rum.

Midsommarfest

Denna vers dök upp i mitt huvud och ville komma ut. Personerna är helt påhittade och har inget som helst att göra med verkligheten (eller.... )

Nu är midsommarn kommen och solen den skiner
och inte nå´nstans syns det suriga miner
och midsommarstången är upprest och grann
och alla är glada och gillar varann´

Sen vill nubbarna fröjdas med sillen i magen
och strax efter det blir det lekar i hagen
alla pratar och skrattar – en skön atmosfär
det är knappt man kan tro att i Sverige man är

Sedan grillas det lax, kött och kyckling på spett.
Alla proppar sig fulla, man är mer än mätt
och med öl, vin och snapsar som gör en så nöjder
börjar uppsluppenheten nå farliga höjder

I dansen som följer man nyper och tafsar
och Stina och Sture dom sitter och tjafsar
Och vinet byts ut emot whisky och drinkar
och i rad bredvid bordet står gubbsen och pinkar

Sven-Ove försvinner med Larssons fru, Märta
och Nisse har span på en ny liten snärta
Hans fru kräks i diket och gråter en skvätt
och blir tröstad av Arne som stinker av svett.

Politikdiskussionen har helt spårat ur
och Karl-Hubert ser ut som en uppretad tjur
Alkoholen ser till att dispyterna jäser
Smockan hänger i luften, det spottas och fräser

Två har somnat på bordet och en ramlat ner
han har inte märkt något, han sover och ler
Efter festen som började helt underbar
har skatorna fest på det som lämnats kvar

Bytt, bytt kommer aldrig igen...

Ja, nu tänkte jag bänka mig här ett tag istället. Hoppas det inte gör er nå´t!? Får man inte möblera om hemma hela tiden så kan man väl göra det med sina bloggar istället. Fis-i-dimman-bloggen får ligga kvar så länge men nu är det denna som gäller. Nu inriktar jag mig istället på att viska-i-vinden. Vi hörs vidare om en stund...