G.S och G.N.Å

Ett synnerligen Gott Slut och Gott Nytt År önskar jag eder alla. Det får bli redan nu eftersom jag ämnar mig annorstädes till det gamla årets sista dag. Må ni få riktigt bubbliga bubblor i er nyårsskumpa och lova mig att inte lova något som ni ändå inte kan hålla. Vi ses igen på det nya året...

Vem vill inte besöka en glad man?

Det finns en herre som kallar sig för "Sveriges gladaste man". Om det nu är så, vet jag inget om, men han skriver synnerligen trevligt och roligt på sin blogg. För er som inte varit där rekommenderar jag en titt. Gärna idag för han försöker få 100 besökare till sin blogg innan det nya året. Har man inga större önskningar än så, så tycker jag att man kan hjälpa till. Nu vet ju inte jag om någon alls läser det här men man vet ju aldrig.

Basilica i katthimlen

Nu är det synd om min äldsta dotter och hennes man för deras katt finns inte längre. Deras älskade Basilica blev avlivad idag. Basilica slutade äta och hennes lever var förstörd. Hon var dock en ganska gammal katt. Dottern och hennes make har månat om denna katt som vore den en dyrgrip av ädlaste guld. Pratat, gosat, älskat, smekt, kelat, pysslat och verkligen brytt sig om att göra livet till det bästa kattliv man kan ha. Det ska ni veta J och E att finns det en katthimmel så sitter hon där nu och skryter om vilken underbar matte/husse hon har haft! Sov gott Basilica...

En liten fotorunda efter jul

Eftersom jag fick ett nytt objektiv till kameran i julklapp (tack gubbe!) så gav jag mig ut på en liten fotorunda. Nu hjälper det ju varken med bra kamera eller objektiv om man inte kan hantera grejerna och jag har inte lärt mig så mycket än, men bilder blev det. Nere vid Garnsvikens mynning är vattnet aldrig helt fruset. Där samlas änderna och diskuterar vinterns överlevnad. Varför den stackarn längst fram i bild fick sitta för sig själv kan man ju bara undra. Men kanske leker de någon jullek där någon måste lämna "rummet" och sedan komma in och gissa. Jag hoppas det, för han/hon såg så ensam ut.
Dessa två var däremot inte ensamma. De hade varandra och kucklade lite för sig själva alldeles intill brofästet.

Nere vid Sigtunahamnen var det lugnt. Så lugnt att änderna la sig långt ut i vägbanan. Jag vet inte varför de föredrar att ligga där. Asfalten måste ju vara otroligt kall. Där låg de i rad och såg ut som de väntade på något.

Kanske på att restaurangen skulle öppna. Det lilla Båthuset låg stängt och öde i solen.

Lika "stängt" var det vid gästhamnens pir. Bara tomma järnringar ligger där och väntar på att det ska bli vår och att båtarna ska komma guppandes.

I trädet fick jag så syn på en av mina favoritfåglar - Kajan. Den satt där och burrade upp sig mot kylan och var så fin, så fin.

För fler bilder under dagen får ni gå in på min "hemmablogg".

Årets sista FOTOTRISS - Tre val

Söndagens FOTOTRISS har tre teman att välja på idag: Genom, Trekantigt ellerKroppsdelar. Av någon anledning som jag inte vet har jag valt KROPPSDELAR. Först kommer Pyrets lilla glassiga mun.

Sen har vi G som hamnar framför kameran i de mest olika poser.

Sist OCH minst (!) kommer Pyttes minifot.

Fler bidrag finns på FOTOTRISS, GENOM, TREKANTIG & KROPPSDELAR

FREDAGSFÄRGEN är SVART och VIT

SVART och VIT var det så här kommer en alldeles nyfotad skata.

Fler bilder ser ni på FREDAGSFÄRGER SVART OCH VIT

Lorden och Stella...

Skänker en tanke till bloggande vänner
kanske ni också dessa känner:
Lord Parzifal, diktare fundersamt tänkte
och mig genast en guldkant skänkte.
Stackars Stella har fått virus i julklapp
önskar innerligt hon sådant helvete slapp.
Gå genast in och botanisera hos dessa två
de blir glada om ni hälsar på...

Överlevde ännu en jul

Inte fick jag malaria. Jag fick spänningshuvudvärk! På vänster sida. Migrän har jag bara på min högra. Det är ändå kul när det varierar sig. Nåväl, spänningshuvudvärken dök inte upp förrän på juldagen. Julafton gick i stilla tecken fram till sen eftermiddag då barn och barnbarn vällde in. Pytte brydde sig inte nämnvärt. Bröstmjölk var det enda hon var intresserad av. De manliga delarna av familjen var också mest intresserade av det flytande fast av en annan kvalité och smak, varpå ljudnivån gick i taket framåt sena natten. Pyret gick på högvarv. Inte så konstigt med tanke på att hon firat julafton från tidig morgon med övrig släkt. Hon grät sig till sömns utan att ens ha orkat öppna alla julklapparna. Fina julklappar bytte ägare och jag kände mig som en vinnare helt klart! Imorgon blir det barnvaktande av Pyret. Hoppas att värken gått över tills dess. Mamman och Pappan ska antingen svira eller vila. På juldagen gick Pyret, hennes ömma moder och jag på en välbehövlig promenad. Det var härligt väder ute och man kunde ju nästan inte tro på de snöflingor som singlat ner under julafton.

Bort mot skogskrönet låg dimman tät...

...men över Garnsviken var det mer klart.

God fortsättning på er allihop där ute och gott slut på året. Lova nu inget ni inte kan hålla!

Britney Spears, Brad Pitt och jag...

...önskar er alla en...

PS. Det är jag längst till vänster!

Malaria på julafton

Så har den första julklappen anlänt = MIGRÄN! Tack för det. Det är tydligen inte meningen att jag ska stoppa korv och göra knäck. Så fort jag funderar på att göra något så sätts krokben för mig. Nu hade jag ju inte tänkt stoppa korv ändå, men.... När man nu vill göra något så kan man inte. Nåja, bättre att det kommer nu än på julafton. Men då ska jag nog ha malaria tror jag...

Pyret träffar Pytte

Pyret och Pytte träffas för första gången. Pyret var måttligt intresserad, särskilt när mamma skulle hålla i Pytte. Det är ju hennes mamma. Pyret verkade ändå glad åt "kusinen" och sa hennes namn flera gånger (alltså Sonja, inte Pytte).

Måste ju också ta en bild på Frazze och Pytte tillsammans. Nu är ju i och för sig Frazze en stor katt på åtta kilo men ändå får man ett hum om hur pyttig Pytte är.

Sen var ju syster-yster och yngsta +sönerna här också. Tur att vi inte visste innan vilken invasion det skulle bli. Det blir liksom lite mer avslappnat och mysigt då. Annat blir det på julafton då jag, gubbe, barn, bonusbarn, respektive och barnbarn blir summa summarum 16 stycken. Men det blir mysigt då också, om än ett helt annat påställ. Jingle bells, jingle bells....

All I want for christmas är en Järv (heden)

Han är en av de jag gillar mest inom Stå-upp. Och inte nog med det - karln kan ju sjunga också, som en hel karl! Får jag inte honom i julklapp vill jag inget ha! Han ska sitta i en mysig hörna i mitt vardagsrum och bara sjunga och vara rolig. Fast inte på min bekostnad, men det lär väl vara en nåd att stilla be om för "gamla kärringar" får sig en käga emellanåt. Men jag skrattar lika gott åt det. Vem får sig inte en känga förresten...

Obapalobaloba

Jag vaknar ibland (ja, jag vaknar ju ganska ofta, hela nätterna faktiskt, men ändå...) och har en melodi i huvudet. Var kommer de ifrån? Idag är det konstigare än vanligt. En underlig slagdänga från då jag var barn/ung. Jag har dessutom inte hört den på hundra år vilket gör det ändå konstigare. Låten har den mest bisarra refräng och den går så här: "Tjing, tjing, tjing obapalobaloba, tjing, tjing, tjing, obapalo. Tjing, tjing, tjing, obapalobaloba, tjing, tjing, tjing". Om tjing stavas så vet jag inte men det låter så. Övrig text har jag inte en susning om. Visst var det bättre förr. Då kunde man göra sångtexter som inte betydde något. Nu ska det vara förkrossande kärleksångest eller samhällstillvänt. Inget obapaloba nu inte. Tänk er en romantisk afton med kärestan och så spelar man den gamla slagdängan: "who put the bomp In the bomp bah bomp bah bomp. Man behöver liksom inte fundera på vad texten handlar om - det är bar att bompa med. Sökte förresten på tjing-låten. Gissa hur många träffar? Noll! Men den kanske heter något annat. Kanske "Sara-Kajsa dansar bugg".

Olurvad går jag runt i mitt hus

Jag är så jävla snygg! Jag har varit hos yngsta dottern på hennes salong och friserat mig. Det var behövligt. Sist jag klippte mig var.... öh, sommaren 07, kanske. Förutom att jag brukar ställa mig framför spegeln och knifsa av lite själv då. Innan "justeringen" såg jag mest ut som en korsning mellan en överkörd skabbräv och en skurmopp. Färgen var dock inte rävröd utan mer soptippsråtta/grävling. Ja, jag vet. Jag har säkert skrämt slag på en hel del människor under tiden men det är inget som jag vet om. Kanske en och annan hjärtinfarkt beror på mig. Nu blir jag förvånad varje gång jag går förbi en spegel. Hajar till och undrar om jag är förföljd av någon okänd kvinna. Men det är jag inte för det är bara jag. Eftersom dottern tog tag och drog ut mina lurviga strån så är jag just nu rakhårig. Därför känner jag inte igen mig. Maken blev så till sig av att se en stilig okänd kvinna i sitt kök så han gick iväg för att raka sig. Hejdade sig dock när jag presenterade mig som hans fru. Det rakhåriga går snart över med den fukten som är utomhus. Lika bra det. Jag känner mig mest hemma som lurvhårig. God Natt!

Hyenor bakom ratten

Idag (läs fredag) har jag varit på hjälpuppdrag. Yngsta dotterns sambo blev stående på motorvägen med deras gamla risiga bil. Vad är det som gör att bilar alltid lägger av någonstans mitt emellan långt bort och hemma? Han var på väg hem från jobbet och halvvägs hem på motorvägen börjar bilen långsamt dö. Han hinner dock svänga av vid avfarten Rotebro. Efter diverse samtal till den och den och den (som alla var upptagna) blev det jag som blev den "räddande ängeln". Gubben var inte heller anträffbar eftersom han var på kalas bort i hottahejti. Han gav mig dock tipset att bilen behövde ett nytt batteri. Jag stuvade in diverse verktyg i bien och for iväg till Mekonomen och köpte ett nytt batteri. Så iväg till "svärson". Han hade jobbad sedan någon gång mitt i natten och sov i bilen när jag kom fram. Vi skuvade och fixade. Jag höll mest i ficklampan. Batteriet kom på plats och bilen startade. Vi bestämde oss för hemfärd men svärsonen stannade ganska omedelbart, fortfarande på motorvägsavfarten. Jag stannade strax bakom ända ut i gröngräset. Han sa att batteriet inte satt fast ordentligt eftersom det var mindre än det gamla och försökte hitta något att fästa det med. Just då kom det ovanligt många bilar farande förbi. Två av dessa tutade ilsket och en blinkade hetsigt med lysena. Tack för det jävla hyenor! Ingen av dessa stannade för att fråga om vi behövde hjälp!!! Eftersom jag var upptagen med annat så tänkte jag inte på att ta bilnumren. Det ska jag göra nästa gång.

Hoax igen

Nu är det hoaxvarning igen. Det kommer mail där det står att du snart kommer att få ett vykort från Hallmark som du INTE ska öppna. Därför ska du skicka meddelandet du fått till alla du har adresser till. GÖR INTE DET! Det är det som är själva grejen. Att skicka dessa meddelanden vidare i oändlighet. Det kallas för hoax och är värsta spamet. Nästa gång du får ett liknande meddelande med konstiga varningar om att hårddisken ska raderas, gå då ut på internet och sök på namnet plus hoax (hallmark hoax). Du kommer säkert att hitta något.

Handlingshelvete på idiotcentrum

Var i väg till stort köpcentrum idag för att handla julklappar. Tyckte jag hade koll när jag åkte iväg men så fort jag klev in på centrumet så började det krypa innanför kläderna. När jag väl hittat något som skulle kunnat fungera som julklapp till en av julklappsmottagarna så fanns det ingen prislapp. Redan där kokade blodet. Varför i helvete finns det inte prislappar på grejerna? Och varför är det ALLTID på de saker JAG tar i??? Gick vidare till en "prylbutik". Kollade på ett fat. Fanns det pris...... NÄHÄÄÄÄDÅ! Maken gick och frågade och det var så jävla dyrt så jag sa: "bäst vi går ut härifrån så de inte tar betalt för luften vi andas". Lite senare var jag in i en butik och hittade en bra julklapp. Gick fram till disken där det stod 3 personer före i kön. I kassan intill satt en skylt "denna kassa är stängd". Den första i kön, en ung man, köpte tre stora ljus och ett stort fat att ställa ljusen på. Skulle han ha dem inslagna? JA DET ÄR KLART SOM FAN ATT HAN SKULLE! Så hon i kassan vände sig makligt om och började riva papper till höger och vänster och linda runt. Då gick Baronessan tillbaka med "saken" och lämnade butiken. De ska vara glada att jag inte slängde "saken" i golvet eftersom den var av porslin! Alltså, inslagning i all ära, men varför har man inte en disk där folk kan slå in själva. Eller se till att fler står i kassan. Fan, fan, fan!....... så, nu känns det bättre. God Natt!

Pytte undrar vem som fotograferar...

Igår var jag hela dagen hos mitt alldeles nya, fina, underbara barnbarn! Äntligen har snorigheten gett sig så pass så man kunde hänge sig åt pussar och kramar. Fröken var mest inne på att äta, sova och kacka. Emellanåt fick man dock se ögonen öppnas. Mamman mår bra men det tär på krafterna att amma i tid och otid. Sådana är reglerna nu för tiden. Särskilt om man är en pytte och behöver öka på vikten ordentligt. Annat var det när jag fick barn. Då skulle det ammas var 4:e timme vare sig det behövdes eller inte. Men så gick det åt helvete också! Trots detta växte det upp två vackra, fina döttrar. Hur gick det till egentligen? Nu ska jag göra iordning fler bilder och lägga ut på min hemsida så får ni som är intresserade titta in där sen.

Award - man tackar!

Nu har jag (stolt som en tupp) fått en award igen. Från Laila. Jag tackar så hjärtligt!

Det medföljer också en text:

“Denna blogg byggs och fylls av NÄRHET - närhet i rum, tid o relationer!
Dessa bloggar är osedvanligt charmerande och söta, och syftet är att finna och att vara vänner. De är inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Vårt hopp är att när banden på dessa utmärkelser är gjorda, kommer ännu fler vänner ha fortplantat sig.Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!!Ge denna utmärkelsen till åtta bloggare, som i sin tur väljer ut åtta bloggare. Kopiera in texten o bilden på deras utmärkelse…”

Framför allt det där charmerande och söta tycker jag att jag känner igen på min blogg mellan svärorden!!! Nu ska jag i min tur ge denna vidare till åtta andra uppskattade bloggare och utan inbördes ordning blir det...

Winnerhorse som alltid ger mig skrattårar i ögonvrån
tillbaka till Laila som ger mig skrattårar i andra ögonvrån
While time goes by, en blogg där allting skrivs med kärlek
Snacka om buzliv som förser mig med skrattvinkel i ena mungipan
En liten jävla blogg som förser mig med skrattvinkel i andra mungipan
Sen över till några trevliga snubbar som förgyller min tillvaro
Världen enligt Jah Hollis
Stationsvakt
Sveriges gladaste man
Nu har jag en känsla av att särskilt de manliga bloggarna struntar ganska så högaktningsfullt i dessa awards men nu har de i alla fall fått en. Så det så! Komsi-komsi och hämta! Sen finns det ju en hel drös till som borde få awards men det får bli en annan gång. Orkar inte mer nu... :)

Konstiga saker i köket...

...och då menas inte fläskänger eller andra kryp. Ibland tar det tid och ibland tar det längre tid. Nu ska jag i alla fall ta tag i en utmaning som jag fick från Laila för sådär...öh, vet inte. Det handlar om konstiga saker i köket. Nu vet jag inte riktigt om det var just tre bilder man skulle ta, men det hade Laila och som Laila gör så gör ock jag.
Först ut har vi tre kastruller. Vad är det för konstigt med det undrar ni. Jo, de står på golvet. Detta för att gubben äntligen (tjohoooo!) fixat ny spis och ugn istället för de trasiga. Den nya spisen är av typen induktion och då göre sig gamla aluminiumkastruller icke besvär. Ut ska de.

Som nummer två har vi en riktigt ful tingest i skåpet som faktiskt är en äggkopp. Förmodligen ska man sätta i ett ägg och måla ett ansikte på detsamma. Görs aldrig. Undrar varför den står kvar. Vi äter knappt ens ägg i äggkopp.

Den sista saken är väl mest förunderlig. Det är en mackapär. Eller en mojäng. Eller både ock. Det är gubben som skapat denna tingest till barnbarnet Pyret eftersom hon är en nyckelfantast. Gulligt av honom va?

Sådärja. Nu har jag gjort mitt och skickar utmaningen vidare till Mad World, Sveriges gladaste man, Kristina af Knusselbo samt En liten jävla blogg. Och jag tänker inte göra mig omaket att gå in till er och inbjuda er utan ser ni detta så är ni härmed inbjudna. Skulle ju inbjuda Winnerhorse också men hon har något fel på bildfototjosan, men ser du detta, WH, så kan du ju alltid beskriva konstiga saker i ditt kök ändå. Är det någon annan icke bjuden som ser denna galenskap så ta för er bara - fota och lägg ut!

Vitklädd med ljus i hår...

Apropå Lucia som var igår. Märkte inget av det. Var på ett köpcentrum men inte ens där fick jag se någon lucia. Det kanske är ransonering. Väntade spänt på att gubben skulle komma med lussefika endast iklädd en strut, men icke. Han är lite snål på sån där luciauppvaktning. Förr när vi hade sex barn hemma så var det mer lucia. Kommer ännu ihåg en period när vi hade barn på dagis, lekis, fritids och skola. Vi började klockan fem på morgonen och avslutade någon gång på kvällen. Var man spyfärdig? Jo tack. Sen har ju yngsta dottern dessutom varit med i kör och där har det lussats jävlar anamma. När hon sedan slutade i kören så var hon ändå med och ledde luciakören så nog har man sett lucia så det räcker. Men jag tycker att det är fint, men det blir liksom inte av med något firande när man inte har barn hemma. Men nu kommer ju barnbarnen så det blir väl till att gå på deras framtida luciatåg.

Fototriss - Naturligt Runda Former

Dags för en ny FOTOTRISS och på rätt dag för en gångs skull! Veckans tema är NATURLIGT RUNDA FORMER och jag grävde lite i mitt arkiv och hittade följande:

Först ut en pytteliten eremitkräfta. Sprattlandes med sina ben undrar den vad det är frågan om. Att den bor i ett naturligt runt format bo är det absolut ingen tvekan om. Verkar lite trångbott tycker jag.

Från blomriket har jag följande bild. Vad det är för slags växt har jag ingen aning om men jag tog bilden just för att det var så häftiga frökapslar. De har väl naturligt rund form?

Sist men inte minst, den kopparorm som höll på att skrämma slag på mig. Den låg hopringlad (i en naturligt rund form) på mitt köksgolv. Trodde först att det var en metallring och skulle ta upp den när jag plötsligt frös till is och sedan rööööös. Ormen däremot rös inte. Den låg blixtstilla tills jag fotat den och sedan med hjälp av en sopskyffel förpassat den utomhus. Då ringlade den iväg.

Vill ni se fler bidrag så finns de på

Kinden blir het...

Till er ofantliga glädje kommer här ytterligare en julvers. Den är ännu mer deprimerande än den förra. Kanske. Möjligen.... inte

JULSTRESS

Det står 5 röda tomtar och stirrar på mig.
De vill gärna att jag köper leverpastej,
en chokladask, en limpa, en sak och en grej.
och jag handlar trots att jag sagt nej.

Jag vill handla och handla fast jag ej är rik,
jag dras hela tiden till någon butik.
I gathörnen spelas det julig musik,
och jag känner att jag får panik.

I mitt minne där finns det en fröjdefull jul,
det är ljus, det är klappar och tusan så kul,
alla saker är vackra och ingen är ful,
allt är smidigt, det finns inget strul.

Det är Beskow och Lindgren som allt hittat på,
om gulliga barn och om tomtar på tå.
Aldrig nånsin får julen bli vanlig och grå,
och man måste ha mysigt och må.

Men det där, det är bara i sagan, du vet,
att ögonen tindras och kinden blir het.
Men möjligen löken och pepparkaksklet,
kan åstadkomma just det.

Vad gillar ni mitt rim på pepparkaks-klet? Inte dåligt va?

Slutpippat

Ja, ni glesögda - här kommer överskriften nu på riktigt. Eller var det något annat ni menade? Nu är det slutpippat i skogen för fuglerna har gått till ro. Jag jobbade tidigare med en danska som pratade lite dans/skånsk/svenskt och hon sa att "fuglerne pippar i skogen". Men det var på våren så nu är det slutpippat. Eller menade ni utflippat? I så fall är det här det också - utflippat!

Gräsligt grisigt och svinaktigt

Ser på ABC att det är gott om vildsvin i skogarna. Häftigt! Även om jag förmodligen skulle göra brallorna bruna om jag träffade på en. Men man kanske skulle ut och förse sig med en riktigt purfärsk skinka till julen. Hur fångar man ett vildsvin? Kan man smyga sig på dem och bita dem i nacken? Om man börjar med att lägga ut skulor i skogen så kanske man kan locka till sig dem. (Apropå grisar så såg jag just på den "manliga" hallåan som jag inte kommer ihåg vad han heter - han var helrosa! så gulligt.) Men åter till de vilda varianterna. Ser framför mig hur jag med yxa och kniv går ut i skogen för att fälla mig en gran (helt olovandes) och en nassegris. Släpar hem min fångst och lägger vid min makes fötter. "Herre, mottag dessa gåvor", skulle jag säga. Sen skulle jag flå svinet (den vilda alltså, ingen annan) och göra mig ett par stiliga nasse-stövlar svinbilligt. Likt Jane skulle jag sedan svinga mig upp på garagetaket och slå mig för bröstet skrikandes "Wooohaahooooaaaa" vilket betyder: jag har gjort det igen.....
(Fan vad man kan gå igång på hostmedicin). Jag skulle inte ha hjärta att ta livet av vildsvinen även om jag kunde. De är ju så söta de där randiga små.

...rester till 20-dag-Knut...

Nu för tiden kan jag uppskatta julen. Kan glädjas åt ljus och glitter och julsång. Ser fram emot julsammankomster och paket. Förutsatt att allt går lugnt och någotsånär rättvist till. Trots detta upptäcker jag att jag skrivit flera verser på jultemat och då inte i någon positiv bemärkelse. Här är en av dem...

FRÖJDEFULL JUL

En fröjdefull jul vill vi önska varann´
det är God jul och kramar och kärlek så sann.
Men den stress som vibrerar tätt under vår hud,
åt den ger vi inte nå´t ljud.

Långt, långt innan jul startat klapp-hysterin.
Och svindyra klappar vi snyggt slagit in.
Girlanger och ljusslingor – fler för vart år,
och julsånger vart än jag går.

Det finns korvar att köpa, men nog gör vi egen.
Gör pepparkaksgubbarna och saffransdegen.
Vi glaserar vår skinka och klär våran gran,
och den barrar på dopparedan.

När benjamin Syrsa har sjungit sin snutt,
då sköljer vi ner all vår mat med en hutt.
Sen klapparna öppnas och pappret slängs bort,
det nöjet var verkligen kort.

Därpå följer tröst utav glögg och choklad,
och kanske en kvällsgrogg så pappa blir glad.
Sen ser vi en julfilm som vi sett förut,
och plötsligt är julafton slut.

Det strålar en stjärna förunderligt blid,
Och på juldagen får kanske mammorna frid.
och sen äter vi rester till 20-dag Knut,
vad jag längtar tills julen är slut.

Slutblippat

Jodå Filifjonkfröken, plippandet har slutat. Jag fick av larmet och gubben klättrade på stol farligt nära trappavsatsen. Han klöste, rev och svor alla eder man kan tänka sig och några till medan han satt i ett nytt batteri. Ibland undrar jag om inte saker och ting faller på plats av sig själva bara utav osande eder. Det var ju inte batteriet i sig som trilskades utan två "lock" som skulle på efter. Nu sitter de där och det är så tyyyyst och sköööönt.

Apropå ett inlägg någon helt annan stans...

Är blod verkligen tjockare än vatten? Ja, om man häller det ur en karaff så är det det. Men om det gäller släktskap? Det här med att ha sin familj på en piedestal är lite skumt enligt mig. Vad är det som gör att de som ingår i "blodsbandet" är viktigare än andra personer, oavsett hur man är? Dessutom ingår det ju alltid "utomstående" i varje familj i form av giftermål/samboende. Inte byter man blod med varandra för att man gifter sig (om man nu inte heter Thornton och Jolie förståss...). Däremot blir det ju hopblandat blod i ens telningar. Men om man nu är en person som tycker att blodsbanden är viktigare än något annat... hur ställer man sig då den dagen man kanske får veta att man är adopterad? Faller allt då? Blir alla som man hållit familjärt kära plötsligt främlingar då? Eller om en person plötsligt dyker upp och visar sig vara en "äkta" blodsförvant - blir den personen automatiskt accepterad då? Varför är familjen så viktig så att andra inte släpps in? Det är obegripligt för mig. Särskilt i dessa tider när var och varannan skiljer sig och bildar nya familjer. Var ska man i så fall dra gränsen för "familjen"? Måste en styvmorbror vara sämre än en äkta morbror? Kanske är faster Märta gulligast i släkten även om hon är ingift. Och nya bebisen, adopterad från Korea, duger hon? Naturligtvis är ens egna barn och egna föräldrar helt naturligt närmast ens hjärta och självklart älskar man inte alla lika mycket, men det finns så mycket annat som spelar in. Man måste ju kunna släppa in andra också. Jag tror att i många fall så handlar det om rädsla och avundsjuka. Avundsjuka är en hemsk sjukdom som man borde ha skaffat vaccin mot för länge, länge sedan...
Med önskan till alla om en varm, nära, kärleksfull, omtänksam julhelg.

Julkort eller inte

Sitter och funderar på julkort. Ska man skicka några eller inte. Ett tag var jag inne på att inte skicka med tanke på postens vd-lön. Vem vill öka på den? Men å andra sidan vill jag ju inte att folk ska bli arbetslösa heller. Det får nog bli några julkort ändå. Vet bara inte vilket (hemskt) motiv som ska pryda årets julkort. Men den som lever får se. Jag tycker ju att julkort är roliga att få, så då är det väl bara att ta tag i saken...

Blipp, blipp, blipp

I mitt hus säger det "blipp". Efter någon minut säger det "blipp" igen. Sen kan det dröja mellan fem och femton minuter tills det blippar igen. Nej, det är inte något uppslag för "det okända". Det är ett känt ljud. Det är vårt brandlarm som är kopplat till huslarmet som blippar. Det gör det för att batteriet är slut. Hur det nu kan vara det när maken böt det för c:a en månad sedan. Han byter inte gärna igen eftersom huslarmet gick igång förra gången. Han blev helt handlingsförlamad och kom inte ihåg koden. Inte förvånande med tanke på vilket helvetiskt ljud larmet avger. Men, som sagt, nu blippar det igen. Jag har försökt att stänga av hela larmsystemet men det bryr den sig inte om. Jag tror heller inte att det är någon bra idé att jag försöker fixa med något nu när gubben sover. Går larmet så lär han väl slå skallen i taket...

Fototriss - SIFFROR

Sen kör vi vidare med Söndagstemat FOTOTRISS som denna vecka handlar om SIFFROR. Dessa konstiga saker som inte jag är vän med. Kunde ju ha fotat av högen av räkningar men det har ni väl nog av själva. Det får bli i form av datum och tid istället. Först ut en del av en almanacka som hänger i den ena hallen...
...sen kommer en del av en egenhändigt drejad klocka...

...sist men absolut inte minst kommer detta åbäke. En moraklocka som tillhör mina döttrar. Ett arv från deras faders sida. Den fungerar om man orkar vrida upp den men det orkar man inte. Den tickar dessutom alldeles för högt. Men den är faktiskt fin och siffror har den minsann både "vanliga" och romerska. 21.05 är tiden den stått på nu i ganska många år.

Fler bidrag hittar du här:

Fredagsfärgen är GUL och SVART

Sjuk som jag är (snyft, hulk) så är jag senare än vanligt. Men när det gäller fototeman så har man hela veckan på sig (hoppas och tror jag). Fredagsfärgen är GUL och SVART. Därför bidrar jag med ett kort från i våras. Uppsalabåten på väg hem i den gul/svarta skymningen.

Se fler bilder på temat på FREDAGSFÄRGER

Pytte-besök

Idag har jag - iförd munskydd och spritade händer, förkyld som jag är - hälsat på mitt barnbarn för första gången. Hon var så liten, så liten och sååååå söt. Hon ville mest bara sova även när hon blev omkringburen. Mamman var överlycklig och fadern var stolt som en tupp! Tryggt vilar hon i pappas famn. Plötsligt har Pyret blivit stor jämfört med Pytte. Även om Pyret bara är ett-och-etthalvt. Nu blir det konkurrens i lägret. Om två månader dyker ännu en telning upp (ut) och är med i konkurrensen. Det blir en grabb så bäva månde brudarna...

Välkommen till världen

Med anledning av Pyttes födelse och att jag såg parodin på Lill-Babs kommer här en liten trudelutt! Lägg märke till 70-talsklädseln. Kortbyxor, brett bälte och de vita stövlarna med plastskaft. Ja, se detta mode. Nåväl, välkommen till världen...

REA i helgen

Igår var vi på galej. Som tack för blandad hjälp, bjöd yngsta dottern och sambo oss på middag på Indisk restaurant. Mycket mumsigt! Och efter detta blev vi bjudna på R.E.A. Rachel Molin gapade på lite väl mycket men hon gjorde en otroligt träffsäker parodi på Lill-Babs. Guldkornet annars är ju som alltid Andreas Nilsson. Hans kroppsspråk är ju helt fenomenalt.

En annan som hade ett kroppsspråk som sade något helt annat hade vi roligt åt efter showen. En riktig liten pudding à la Linda Rosing satt vid bordet intill. Eller satt... hon mer skavde längst ut på stolen, putandes med röven och tuttarna. Håret hade hon fullt sjå med genom att ömsom fluffa hela kalufsen framför ögonen och ömsom slänga det bakåt, först åt ena sidan och sedan åt det andra. Inte för ett ögonblick böjde hon sig framåt så att hennes mage skulle kunna få ett enda litet veck. Detta trots att hon var rejält packad. Ett riktigt konststycke faktsikt. Hon har säkert träningsvärk idag. En riktigt rolig kväll hade vi i alla fall. Tackar så hjärtligt! Det hela grumlades lite av en förkylning som jag ärvt från min man. Sådana saker tycker jag han kan behålla själv. Inte roligt nu när jag vill åka och träffa mitt lilla barnbarn. Blir nog en tur i morgon i alla fall. Jag ska linda in ansiktet i sjalar (istället för munskydd) och sprita händerna. Man måste ju åtminstonde få se Pytteliten. Men jag vill ju GOSA också, men det får väl vänta...

Kärring från helvetet

Arbogamamman bröt ihop. Ja, vem fan skulle inte göra det. Det är ju så ofattbart att få sina barn mördade så det finns inte. Ta vilken skräckfilm du vill. Det här övergår ens förstånd. Bara tanken på att se den som mördat ens barn... Nog skulle man själv lätt kunna bli mördare då.

Minibebis

Nu kan ni se mitt lilla barnbarn, Mini-Sonja till höger under "färdiggräddade bullar". Liten är hon - bara 43 cm lång!

Maka, make, chimpans...

"Gubbsjukan är bevisad" står det på Metro. Om man nu kan kalla det bevis med de undersökningar som gjorts. Men vem är väl förvånad? Det behövs väl inga bevis för att veta det. När det kommer till kritan är vi människor inte mer än apor och hänger det på fortplantning så ska det ju vara en ung och frisk hona som ska "användas". Hannarna håller sig ju fertila upp i hög ålder. Att sedan mänskliga hannar inte alls alltid vill ha barn är ju en hel annan sak som kanske inte inträder i aphjärnan under jakten. (Här snackar vi tusenåriga drifter). Själv är jag en silkesapa som är gift med en yngre gorilla så vem är jag att tala.... :)

Baby girl...

Dagen har varit mer än nervös. Jag har väntat och väntat och så kom hon... En liten flicka på 2.380 g som ska heta Sonja. JAG HAR BLIVIT MORMOR!!!

20-åriga kriget...

För 20 år sedan, i december bodde jag inneboende hos min nuvarande make under en månad. Han hade en etta och bodde där med sina fyra barn. (Ja, de var inte där hela tiden, men en del dagar). Dit flyttade jag in med mina två barn, för jag hade ingenstans att ta vägen. Kan ni tänka er detta? I en etta över julen!? Dessutom blev två av barnen kanonförkylda över jul vilket inte gjorde det hela roligare. På nyårsafton flyttade vi in i en gemensam trea. Även denna var ju trång för oss som hade fem barn boende hos oss, plus ännu ett barn varannan helg. I ett av rummen hade vi två våningssängar och i vårt rum med dubbelsäng stod det två spjälsängar. Vi höll ut i ett år innan vi flyttade till det hus vi nu bor i. Det blev hårda år men vi klarade av det. Vi är fortfarande tillsamman och älskar varandra mer än någonsin. På nyårsafton är det alltså 20 år sedan vi flyttade ihop på riktigt. Puss Gubbe!