fredag 9 januari 2009

Försvunnen ost - spärra utgångarna!

Apropå virrig. I natt (läs 01) sprang jag runt i huset och letade efter en ostkant. Ganska liten och platt men dock inte osynlig, liggandes på ett fat. Ja, det kan man väl göra om man inte har något annat för sig. Gubben och jag hade fikat i rummet och jag skulle plocka undan innan läggdags. Nu brukar det ju samla sig både det ena och det andra på det bordet så jag plockade ihop en drös och gick mot köket (tror jag). Sen kom jag på att jag skulle kolla en grej i arbetsrummet och gick dit med tandborsten i munnen. Gick sedan runt för att släcka och hittar en tom påse på bänken vari osten borde ha legat. Var var osten? Jag tittade i skafferiet, för det kan hända att ostar förirrar sig in dit, men den var inte där. Ej heller i kylskåpet. Inte i tvättstugan och inte på toan heller. Den var heller inte kvar i rummet. Tittade till slut i sophinken och där låg resterna. Det var liksom bara "skinnet" kvar för jag hade ätit upp ostkanten. Konstigt! Jag har inget minne av det. Hur ska jag kunna gå ner i vikt när min kropp håller på och smygäter utan min vetskap?

3 kommentarer:

evaeva sa...

Ha! Men den va bra! Dom brukar ha program på TV4 Fakta om folk som går upp på nätterna i sömnen och äter. De kanske kan göra ett program om sådana som du nu! :-)

Laila sa...

Jag trodde för en sekund att du skulle skylla på katterna! :-)
Men oroa dig inte, det är åldern! Ha ha!
Man glömmer vad man gör och när, var, hur och varför man gjorde det. Man glömmer t. om. vad man var på väg att göra när man just lämnat ett rum. Det är tur att livet är just nu och inte sedan. Just nu är alldeles tillräckligt. Jag vet.

winnerhorse sa...

Ha ha ha, det var bara kul baronessan! Bara kul. Och ganska vanligt. i alla fall här hemma:)