tisdagen den 27:e januari 2009

Min egen violinist

Plötsligt tar Gubbe fram fiolen och börjar.... öh, spela. Nu är det så att på fiolen finns mer damm än strängar, men det gör kanske inte så mycket eftersom Gubbe inte kan spela. Även taglet har släppt efter på sina strån och liknar mer en skabbsmittad hästsvans än en stråke. Man får ändå vara glad för att han försöker...

Imorgon kanske det blir dragspel :)
Etiketter:

6 kommentarer:

  1. Att lyssna på fårtarmsgnidande måste tillhöra världens , efter elektriska stolen, kraftigaste straff. Dragspel däremot är toppen. En svängom till tonerna av Calle Jularbos "Livet i Finnskogarna" kan få vilken sur gubbe eller kärring på strålande humör. Hälsa gubben att jag lägger en guldtia i hatten när han plockar fram dragharmonikan
    pappa B

    SvaraRadera

  2. Ja, han la ganska snabbt undan fiolen igen - tack o lov. Han har nog större framgång med dragspelet. Det är helt. Dock är hans musikaliska talanger inte att skryta med (sade hon som bara kan spela grammofon)

    SvaraRadera

  3. Var du verkligen glad åt han försökte?? Spela fiol menar jag.
    Jag skulle nog skyndsamt gått ut på en stärkande promenad... :-)

    SvaraRadera

  4. Jodå, det var lite roligt. Det blev inte så mycket filande. Det finns ju bara två strängar och att få ljud i dessa är inte så lätt. Tack och lov!

    SvaraRadera

  5. Gulligt! Att han försökte och att du stod ut. Mungiga och munspel får tillträde hemma hos oss, samt en och annan triangel, allt annat är bannlyst. Dom får "bo" hos oss för att man står ut med klinket, lågmält på nåt vis.

    SvaraRadera

  6. Triangel är gulligt... Munspel går bra om det inte är något barn som får tag i det och flåsar brandbil i det... :)

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)