Bokhylla vid mina fötter

Jag har en hobby. Den heter möblera om. Gubben bryr sig inte. Han är aldrig eller sällan inblandad. När jag är klar frågar jag honom vad han tycker. "Bra" säger han sådär lite avmätt. Frågar jag om jag ska möblera om säger han "nej, det är bra". När jag har möblerat om säger han "bra". Inte mycket variationer där men det ska man nog vara glad för. Att han inte lägger sig i så mycket alltså. Bara en gång knorrade han lite. Det var när jag möblerat om för 178:e gången i vardagsrummet och därmed flyttat runt tavlorna. "Det börjar se ut som om vi har termiter", blev kommentaren. Efter det har jag lugnat ner mig lite. Möblerar bara om sådär en gång i halvåret och då är det inte säkert att det sker i vardagsrummet. Man inser till slut också att man har provat alla varianter. Nu har jag ju dessutom så många hål som jag kan återanvända.

Nu håller jag för 345:e gången på och roddar om i arbetsrummet. Anledningen till att jag aldrig blir nöjd, beror för det mesta på alla udda möbler som vi har. En del billigt skit (rent ut sagt) och ett och annat loppis/antikfynd. Det blir lite svårt att få ihop det och man behöver ju en del utrymme för alla papper. Jag har bara så svårt att kasta för att köpa nytt. Jag vet ändå inte vad jag ska köpa. Just nu tar jag en paus medan en stor bokhylla ligger vid mina fötter. Den ska ut har jag bestämt. Jag fick ur hyllorna och jag har lagt den ner men jag måste nog få låna lite muskler av Gubbe när han kommer hem. Han är nämligen hos son och tapetserar. Vad glad han ska bli när han kommer hem!