(Och för alla er som inte förstår skämt och ironi kommer här en förklaring. Jag blev glatt överraskad, vilket jag alltid blir när människor kan spontanprata. Små korta fraser, kanske bara ett hej. Istället för att se på sina skor)
Här finns trams, dumheter, ironier, familjärt samt dagliga reflektioner serverat med glimten i ögat!
måndagen den 16:e februari 2009
Hon talade till mig...!
Häromdagen hände det något mycket underligt. En vilt främmande människa talade till mig! Men hallå - det är Sverige det här. Vad tar hon sig till? Jag och Gubbe stod i kassan på stort varuhus. Jag läser högt på löpsedlarna för Gubbe att någon i Lets Dance har gjort sig illa. "Va, vem då" hör jag någon säga framför oss i kassan. Jag läser innantill det lilla som står. Kvinnan (för det är en kvinna i medelåldern) säger "ja, det är lätt hänt", och så berättar hon i snabba drag om hur hon nyligen klivit snett vid en trottoar och brutit foten. Hon kunde heller inte dansa efter det. Ja, och så betalade vi och så var konversationen slut. Mycket märkligt. Genast träder maskindelen i hjärnan in (den där delen som kontrollerar människor i omgivningen) och funderar: undrar vad det var för fel på den där, lite underlig var hon allt...
(Och för alla er som inte förstår skämt och ironi kommer här en förklaring. Jag blev glatt överraskad, vilket jag alltid blir när människor kan spontanprata. Små korta fraser, kanske bara ett hej. Istället för att se på sina skor)
(Och för alla er som inte förstår skämt och ironi kommer här en förklaring. Jag blev glatt överraskad, vilket jag alltid blir när människor kan spontanprata. Små korta fraser, kanske bara ett hej. Istället för att se på sina skor)
Etiketter:
Blandat svammel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hahaha, jo det är ju inte vanligt med sådana där knäppisar... det behövs fler ;)
SvaraRaderaLite lustigt hur vi reagerar när något oväntat inträffar! Jag hade säkert undrat lite...
SvaraRadera*flinar* Det där låter som min far, han älskar konversationer med främlingar...
SvaraRaderaNär jag var tonåring skämdes jag något hemskt för honom när jag var med i affären.
Jag tänkte att "Han har absolut ingen skam i kroppen, där står en intet ont anande människa grävande i frysdisken och där kommer han och kräver att få veta vilken fisk hon föredrar." Jag blängde och morrade jämt åt min far...
Nu för tiden så roar det mig något oerhört att vara med farsan. Det händer alltid något. Det värsta är väl att jag märkt att det släktskapet går i arv nu. Kunde jag inte blivit lika musikalisk som han är istället för att få genen som allmänt är kallad "konsumtionskonversation"?
Förstår precis vad du menar. Har också lagt märke till hos mig själv att jag reagerar på att ANDRA människor så sällan säger något (till mig då).
SvaraRaderaMen så kom jag på att det faktiskt går att öppna munnen SJÄLV också, sådär helt o-ombett! :-) Det har resulterat i att jag faktiskt själv har betett mig som damen i kassan ibland! Riktigt trevligt faktiskt.
Jag är också väldigt nyfiken på ditt långa inlägg du skrev till mig som försvann ut i etern!! Måhända någon annan människa fick ta del av det nu då. I en kassa, i en annan del av världen?
...jag tillhör den där lite knäppa kategorin som brukar tilltala andra när jag är på deee humöret men det är jag tackolov inte alltid! Johooo!
SvaraRaderaAlltså, jag har aldrig tilltalat främmande människor förut, men numera tycker jag det är kul att se reaktionen när jag säger något till någon i t ex kassakön. Man behöver inte ens säga nåt vettigt, alla blir glada ändå. Har jag märkt, på äldre dar.
SvaraRaderaWTFDC: Ja i det här landet får det ju ändå anses som knäppisar. Hade det varit någon person från ett annat land så hade det inte varit lika förvånande. De måste ha det jobbigt i detta "kalla" klimat.
SvaraRaderaZnogge: Undra kan man... men det är trevligt. Så länge det nu är kallprat och inte någon som hoppar på en och ska sälja något...
SvaraRaderaChirouz: Det där med pinsamheten går över... sen vaknar man en dag och upptäcker att man är precis lika pinsam.
SvaraRaderaLaila: Jag försöker faktiskt emellanåt. Då mest med kassörskan som ju ändå i bästa fall kan titta upp från sina skor. Det är dock inte alltid det går hem. Eller in...
SvaraRaderaMailinlägget, vem vet - kanske en kines nu sitter och kliar sig i huvudet...
Stella: Hurra för dig!
SvaraRaderaBitten: Hurra för dig med! Är du säker på att de blir glada? De kanske bara ler överseende ;-)
SvaraRaderaHe he he- I det här landet är det en jädrans massa babbel och dravel...Jag har tappat räkningen på hur många människor jag pratat strunt med...speciellt vid busshållsplatser! Det börjar ALLTID med vädret och sedan kan det gå vart som helst; sjukdomar, den ekonomiska krisen, barnbarn...ja ALLT! ; )
SvaraRaderaMan kan tydligen prata om "ingenting" hur länge som helst. Det är något jag lärt mig sedan jag flyttade hit!
Bella: Själv är jag urdålig på kallprat om jag ska umgås på fester med folk jag inte känner. Däremot några kommentarer i en busskö skulle jag uppskatta. Om jag nu åkte buss någon gång...
SvaraRadera