måndag 16 februari 2009

Hundar vs katter

Från min bloggande väninna Tantaluran, (som ju inte alls är någon tant utan en vacker, smart kvinna i sina bästa år, precis som jag) fick jag denna lilla text. Var den kommer ifrån är det ingen som vet, men är det någon som vet så berätta, så lägger jag ut namnet. Den är i alla fall alldeles för bra för att bara ligga i min mail!

HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt. Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng. Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ?allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...

8 kommentarer:

Laila sa...

Skrattar hysteriskt! Helt underbart.
(Även om jag undrar hur en utekatts dagbok skulle se ut? Förmodligen funderingar på hur han skall bli av med inkräktarna i sitt hus...)

Vi människor skulle nog må bättre om vi kunde tänka som hunden...

Laila sa...

Förresten - du har en ny sorts utmaning på min sida!

Nadja, Lillen och Lillens pappa sa...

Ah, jag känner igen min katt! Hon bor hos mina föräldrar som även har hundar...

evaeva sa...

"Vacker och smart"........man TACKAR!

Baronessan sa...

Evaeva: Ja, man smörar ju lite, men vad hjälper det... du kommer ju inte hem till mig ändå. Tänk att välja sitt barnbarn före en Baronessan... ;-D

Stina sa...

Det är ju så roligt så det är inte klokt! Jag blir alldeles uppspelt av att sitta här och fnissa för mig själv.

Baronessan sa...

Stina: Härligt att få skratta!

Suz sa...

Den var ju riktigt skojig, speciellt kattens dagbok :D
Skratt!

Trevlig helg pårej.