Baronessan - en talang?

Nu har jag snöat in på Susan Boyle. Hon på Britains got talent. 47 år och okysst som det står på nätet. Ett liv i ensamhet och så slår hon till vid 47 år och blir en förmodad stjärna. Det är både fantastiskt och otäckt. Så nu sitter jag här och funderar på vad jag som passerat 52 ska hitta på. Nu är ju inte jag särskilt okysst. Inne på andra giftet och en skrälldus med avkommor kan man inte direkt hävda någon jungfrulig tillvaro. Sen är jag ju inte så fantastisk på att sjunga heller. Sjunger gärna men bara sådär hellre än bra. Alltså kan man inte slå till med något fantastiskt sångnummer. Hm, vad ska man hitta på.... Man kanske kunde bli världens äldsta och fulaste strippa. På nattklubben i byhålan har man satt upp stänger för lättklädda dansare (jo men visst - det är sant!). Kanske skulle prova sin lycka där. Ska bara varna barnen först så dom kan fly landet. Nej, jag får tänka ut nåt annat.
Lillebrors äldsta son som var på besök från Småland gillade ett TV-program där man hade ättävling. Jätten Gluff-gluff och hans gelikar tävlade i att äta pressat köttpålägg med ett innehåll av bland annat gris, kyckling och kossa. Såg ruggigt äckligt ut måste jag säga. Inte pålägget utan ätandet. Nu kan ju inte jag trycka i mig såna kopiösa mängder av pålägg så det få bli något annat. Kroppkakor kanske! Jag är en hejare på kroppkakor. Äta alltså - inte laga. Det är bara mammas kroppkakor som duger därför får hon aldrig dö.
Nä, jag blir nog aldrig med på någon talang- eller annan tävling. Jag är ju inte ens någon tävlingsmänniska. Jag trivs bäst här i skogen under min korkek...