Följ den vita linjen

Häromdagen var jag och Gubbe ute på vägarna. Framför oss på vägen hade vi en övningskör. Ja, inte en som sjunger utan en som kör. Jag har alltid full tolerans när det gäller folk som övar på bilkörning och hetsar aldrig. Nu blev det så att den vägen vi åkte på inte tillät att vi körde om så vi låg där vi låg. Det var inget fel på hastigheten så vi kunde gott ligga bakom, däremot gick det väääääldigt vingligt. Det värsta av allt var att personen ifråga körde väldigt nära mittlinjen, för att inte säga på mittlinjen och emellanåt över på andra sidan. Varje gång vi fick möte så höll vi andan. När vi kom till ett backkrön med heldragen linje och en cyklist vid sidan vågade jag knappt titta längre, men det gick faktiskt bra. Cyklisten trampade lugnt vidare, lyckligt omedveten om vad som kunnat hända. Ett tag undrade jag faktiskt om någon dåre satt på skylten och var ute och övningskörde för sig själv. Det gick inte att se någon i bilen. Så småningom vek bilen av in på annan väg och vi kunde andas ut. Nu för tiden måste man gå en kurs innan man blir handledare. Den kursen går ut på att sitta och lyssna på en massa information samt att betala in en avgift. Kanske vore bättre att kolla hur man är som instruktör.