tisdag 9 juni 2009

I väntrum och i centrum

Baronessan har varit på läkarmottagning idag. Inte bara en gång utan två. Dessutom helt frisk! Först var jag till vårdcentral på orten med modern som har asont i sin vänstra stortå, sin vänstra fot, sitt vänstra knä, sitt vänstra ben, sin vänstra sida. Fick naturligtvis en ny läkare som visste noll och intet om moderns sjukdomar och besvär. Nu är ju modern i och för sig sällan där. Henne får man släpa till doktorn. Läkarinnan presenterade sig och jag funderade länge efteråt på vad hon sagt. Var det syren? Nä. Kan det ha varit buskage? Nä, inte det heller. Berså! Där har vi det. Fast det var ju inte så hon hette, men det lät så. Hon verkade i och för sig ganska så intresserad och engagerad i sin patient, men humor hade hon inte. Jag har svårt för människor som liksom har ett stopp i mungiporna. Dom går aldrig riktigt upp. Dock drog hon på munnen när modern sa: "ja, det är väl antagligen bara att amputera". Men jag tror att det gjorde ont för mungiporna återgick till ett streck direkt efter. Nu ska vi bara vänta på att modern får en tid på röntgen. Under tiden ska hon gå till en sjukgymnast. Ha, ha, haaaaaaaaa..... Host, hoppsan. Och vad ska dom göra med en åttiofemåring med cancer i form av myelom och leukemi samt en söndervärkt kropp med opererad rygg och höft? Få henne att sparka lite med benen fram och tillbaka? Vilket hon ändå inte gör utan tar en kopp kaffe till, inklusive bulle.
Så till sjukbesök två. Syster-Yster skulle till akademiska med sin sönderbrutna axel. Koll nummer tjugotretton. "Kom en halvtimme före" löd informationen. Vi undrade varför men det fick vi snart svar på. Ingen parkeringsplats! Vi hittade en till slut, men sen fick vi fullt sjå med att hitta dit vi skulle. Vi gick fel tre gånger fastän vi frågade två. Ja, men hur lätt är det? En person sa "ner tre våningar och sen runt hörnet". Låter ju skitenkelt, men när det nu fanns fyra hörn så blev det inte så enkelt längre. Nåja, till slut kom vi rätt och förvånande nog gick det fort som fan.
Efter detta for vi runt lite i de centrala delarna av staden Uppsala - mot enkelriktat! Jo, jag brukar göra det när jag är där. Det är inte så svårt. Det är enkelriktat på ungefär varannan gata. Men det gick bra ändå. En kärring jag mötte viftade med armar och fingrar vilket förmodligen skulle föreställa "du kör mot enkelriktat din jävla dåre". Jag viftade tillbaka vilket betydde "och hur fan tänkte du att jag skulle kunna vända här, idiot". Jag gasade på istället för att komma ifrån eländet och det gick bra. Så åker ni i Uppsala och möter någon på "fel håll" - då är det jag :)

10 kommentarer:

  1. Ja JAG hade åtminstone ett stort leende när jag läste detta! :-)
    Hoppas Doktor Berså får gå på nån skrattkurs snart, för det lär inte bara förlänga livet, utan dessutom förstärka underlivet...

    SvaraRadera
  2. lovar att kolla in dig när du kör mot enkelriktat i minjävlalilla stad...lovar att vifta med hela kroppen..kör PÅ som fan för det gör alla annars kommer kvinna ingen vart!

    /vad ville jag säga med det häär då? juu keeep on bara U skit i regler)

    SvaraRadera
  3. Hahahhaa!! Hur du kör människa. Tur man höll sej inomhus idag då.. ;o))

    SvaraRadera
  4. Ja, det där med sjukvård är inte lätt. Ingen vet nåt och de ändrar sig hela tiden. Mammas diagnos har ändrats tre gånger på en vecka, hon har gått från halvdöd till högst levande och ingen fattar nåt. Roligt förstås, men jag undrar ju hur de kan vara så säkra ena dagen och nästa dag är det helomvändning och ändrad behandling.

    SvaraRadera
  5. Laila: Det kanske kunde vara något att slå mynt av - skrattkurs!

    SvaraRadera
  6. Stella: Vet inte om jag vågar det i "din lilla jävla stad" för det är så trånga gränder där. Men det är klart att bara man tar sats så...

    SvaraRadera
  7. Kvastskatan: Kanske ska förvarna nästa gång ;)

    SvaraRadera
  8. Bitten: Ja, det är helt otroligt upp och ner ibland. Men det är ju ändå hoppfullt om man går från halvdöd till frisk. Värre då tvärtom för det sista som lämnar en är ju hoppet.

    SvaraRadera
  9. Doktor syrenberså borde gå på skrattkurs tycker jag.
    Har dom inte hört att ett skratt förlänger livet?

    Tur man inte har körkort säger jag dig bara....
    Jag klarar så bra att bryta varenda regel bara genom att gå...
    Tänk dig då mig bakom en ratt....
    Skräckscenario alltså.

    Hoppas det gick bra med både mamma och syster yster iallafall.
    Klems Synne.

    SvaraRadera
  10. Synne: Det gick bra hos doktorerna men om det var något bevänt med det hela det vete fan

    SvaraRadera