onsdag 7 oktober 2009

Pyssel och fix

Nu skulle ni se min nytapetserade fina hall! Gubbe höll igång till 23 igår. Ja, det gick åt en del svära där också så jag tassade tyst och viskade små uppmuntrande ord emellanåt. Hallen är väl inte sådär djävulskt stor, men det är så mycket vinklar, vrår och småpill överallt så det tog sin lilla tid. (I gengäld satt jag uppe till halvtre i natt med hans firmapapper. Ja, det är ju ändå ingen idé att lägga sig med RLS och fullmåne - visserligen på nedan, men ändå).
Katten Gösta var med och förgyllde tillställningen också. Han slängde sig upp för räcket vid trappen för att vara med när husse just höll på att sätta upp en våd. Husse skrek, jag skyndade, när jag kom fram så åkte Gösta kana med klorna i tapeten. Som tur var var det den gamla tapeten. Får se om han gör om det nu när det är nytt och fräscht. Husse har ju varit så elak så han har ju satt panel på halva väggen sen tre små lurvtussar vässat sina klor i alla hörnor, så vem vet vad hämden blir.
Tack för alla positiva kommentarer angående min möbeltapetsering. Jag undrar lite i mitt stilla sinne vad en RIKTIG möbeltapetserare skulle säga. Säkert en hel del - särskilt om underarbetet. Jag är själv inte riktigt nöjd för tyget sitter inte riktigt spänt som jag vill. Jag ser ett par veck och det retar gallfeber på mig. Men jag är ju bara självlärd på att sy och särskilt på att klä om möbler. Men om jag tänker på hur stolarna såg ut innan så måste jag faktiskt vara nöjd. Låt det gå en tid bara, tills katten klös, katten riv och katten slit har testat klor och tänder på fåtöljerna så lär man inte bry sig om ett par veck. Apropå sy - jag hade etta i betyget i syslöjd när jag gick ut grundskolan! När jag slutat sydde jag mina första byxor och en jacka. På ren jävla envishet. I skolan var jag mest envis på att göra tvärtemot. Eller om det var syfröken som var tvärtemot och ville att jag skulle sy något förkläde när jag hellre ville sy ett par hippiebrallor.
För övrigt ska jag ut och rota i min bod idag. Mina och Syster-Ysters loppissaker ska prismärkas för på lördag ska det äntligen bli av.

2 kommentarer:

Peter Olofsson sa...

Självklart så ska man skratta! Har faktiskt fått två mail ifrån personer som undrar hur jag kan ha så humoristiska bilder under så allvarliga saker! Ja, jag får väl be om ursäkt då, sådan är jag blir svaret! Inte konstigare än så!
Allvar nu, precis det du beskriver, det finns ingen egentlig problematik alls att äldre får rejäl smärtlindring så vardegen blir njutingsfull, morfin är bra om man tål det, har sett att min Pappa fick rejält av den varan efter han amputerat benet och mordern smärtforskning visar att det inte alls uppstår någon beroende problematik om dosen tar bort smärtan och inte mer och om det nu skulle bli så för några 80-åringar så är vä inte de någon skada skedd! Farsan blev bara glad när det blev lite för mycket och när jag frågade hur han mådde så svarada han alltid: - Mår fint!
(Nu är dosen borttagen och han har ont igen och svårt att sova ibland)
Vad är egentligen problemet?
Därför så startade jag ju den här bloggen, mer kommer hända är bara lite, lite trött på allt ibland!
kram ifrån Peter!

Shirouz sa...

En sak kan man alltid lita på, att katterna hjälper till med vad man styr med. Det känns tryggt på något sätt. Igår torkade jag av soffbordet, tänkte det skulle bli riktigt fint, det tänkte Styre också, så allt medan jag torkade traskade han efter och satte tassavtryck överallt. Till slut tänkte jag "Äh, va f-n, tassavtryck är ganska stiligt" och lade ner verksamheten.