Oj, oj, oj och aj, aj, aj, vad det är skönt...

...sjöng man i en gammal svensk slagdänga någon gång på 50-talet. Den handlade om en byväg på våren. Efter att under januari känt mig som en fallskärmshoppare, som just hoppat och upptäcker att fallskärmen inte är med, så börjar det nu vända. Jag känner ett spirande hopp om ljusare tider. Därför bjuder jag nu på denna bukett som jag idag inhandlat och arrangerat för att "lura in" våren i mitt kök. Jag vet ju att det finns människor som kommer att svimma bara av anblicken av denna rosa/lila symfoni. Så varsågod! Det är den sista dallrande gråa dagen på januari. Imorgon är det februari och det finns hopp om att en sol skall lysa. Kanske inte på mig, men någonstans.... någon dag...

Till middagen blir det icke grytor och kastruller eftersom Baronessan med Gubbe är inbjuden till Pyre med föräldrar. Trevligt, mysigt, kul! Ha en kanonlördag. Själv ska jag nu ta min sprittande lekamen och ta en vals med dammsugaren... (Måste skynda mig innan det går över)

Denna dagen ett liv...

Idag har jag och Gubbe varit i Uppsala. Gubbe för att laga bil hos den yngste sonen (som är bilmek!) och jag för att besöka det där varuhuset med en massa möbler, prylar och grejer. Jag lämnades av vid 16.30 och Gubbe skulle sedan hämta mig och dessutom "lösa ut" mig vid kassan. Till saken hör att jag gillar inte att handla. Nu skulle jag dock ha tag i några glödlampor, en ny kastrull och ett par papplådor. Jag gick, och gick, och gick. Klockan gick också. Till slut ringde jag Gubbe som stönade i luren: "Bilfan... mummel... satan... krånglar... jävlar!" Han skulle alltså bli senare än tänkt och jag intog lite mat i restaurangen. Det smakade inte illa, men såg ut som har-du-ätit-eller-ska-du-äta på tallriken. Efter detta gick jag runt, runt, runt på nytt. Jag samlade väl på mig en del småprylar som man ju gör på liknande ställen. Eftersom det blev tungt så ställde jag min kasse vid kassorna och fortsatte att vanka runt, runt. Var tvungen att sätta mig bland sofforna eftersom mina fötter vägrade gå längre och nu var det bara en halvtimme kvar till stängning. Ringde Gubbe igen: "Inte klar... fan... oj då är klockan så mycket... helvete". Han skulle ändå komma för att hämta mig med sonens bil. Släpar mig framåt mot kassorna igen och..... hittar ingen kasse. Jag vet var jag ställde den och den är inte där. Springer runt på stället och letar men den är borta! Nu är det min tur: "Helvete, satan, jävlar...". Går ut och är så förbannad så tårarna rinner. Inte nog med att jag gått i timmar och nött deras jävla golv - jag ska inte få köpa de saker jag till slut lyckats plocka ihop! Gubbe hämtar och säger: "Det är ju inte första gången". Och han har rätt. Det har hänt oss förut. Vi har ställt en kasse någonstans och gått runt utan den, eftersom man inte orkar släpa och då... tjoff, tjoff... plockas den bort. Måste man använda vagn? Vad är det som är så jävla bråttom??? De skulle ju inte stänga förrän om 30 minuter? Dessutom är det ju inte direkt färskvaror vi talar om. De kunde väl plocka undan dagen efter, ifall någon struntat i att ta med sina varor. Nåja, det var dom som blev utan ett gäng pengar och vi sparade våra.

Tillbringade resten av tiden (typ 1,5 tim) med att fika och kolla på Gubbe och bonusson när de slet med bilen. Det var byte av bensintank som var på tapeten. Denna bil går på konstgjort andning och det är bara en tidsfråga innan den lägger en suck och sjunker ihop på asfalten.

Tulipanaros kom till mig

Funderar på att lägga ner det här med blommor i kruka och istället enbart köpa lösvikt. Jag köpte för ett par veckor sedan två små rosa vad-det-nu-var-för-något som efter bara ett par dagar ville ha vatten. Herregud - vattenkran sitter ju där den alltid suttit - hämta själv! Men det gör dom inte. Dom står där och bara dör, bara för att dom inte får vatten. I mitt hus är det därför på det sättet, att de blommor som klarar 14-dagarstorka stannar - övriga lämnar huset till förmån för komposten. Hur många krukväxter förresten som kostat 21:90 har man inte försökt få att överleva? Och till och med hoppats på att de skulle blomma om? Släng ut skiten! Köper man en knippa tulpaner så kostar de en ganska stadig slant och de går INTE att få dom att överleva utan rötter i kruka. Den saken är säker. Så nu blir det blomster i vas och fjortondagarsvattningsgrönaväxter hädanefter.

Ny repertoar på gång.... kanske

Men jösses då. En hel dag har gått och jag har inte bloggat! Hur ska det gå? Men jag har inte haft tid eftersom jag hälsat på dotter1 och dotter2 samt Pytte idag. Pytte var jämn som en filbunke när vi kom, men när mormor (läs jag) började sjunga alla möjliga konstiga slagdängor började hon gnöka så smått. (Ni som inte vet vad gnöka är: en korsning mellan gny och böka). Modern kom till undsättning - slet ifrån mig ätteläggen - och slängde fram mjölkcisternerna med lyckad framgång. Jag får väl försöka mig på en ny repertoar när inte ens "singing in the rain" duger.....

Om "tiga är guld" vore jag fan så rik

Talets gåva. Vad är det som gör att vissa människor alltid hittar något att prata om. Emellanåt blir jag helt stum. Ju mer jag försöker hitta på något att säga ju mer tomt blir det på övervåningen. (Särskilt i stora folksamlingar där man inte känner alla) Det är som om alla tankar jag någonsin haft gått och gömt sig i något hörn. (Kanske till vänster nere i nacken. Jag har ont där...) Detta händer alltså när jag ska prata, inte när jag skriver! Sen finns det ju människor som pratar, utan att orden över huvud taget passerar hjärnan och det kan ju emellanåt vara outhärdligt. Där rinner det, som grumligt vatten, ur mungiporna. Dessa människor har säkert problem med ensamhet. Det har inte jag. Jag gillar ensamhet. Skulle jag inte få vara ensam ibland så skulle jag bli galen.

Däremot dessa människor som kan prata "bra" - hur gör dom? De uttrycker sig på rätt sätt, de berättar historier (sanna), de till och med lyssnar på andra! Jag tror att en av anledningarna till att jag inte är så bra på snick-snack är att jag är så lite nyfiken. Om någon skvallrar något till mig så har jag oftast glömt det inom en timme. Ni förstår säkert vad jag menar - det där allmänna skvallret om folk runtomkring som man knappt eller inte alls har något ansikte på. Det går in genom ena örat och ut genom det andra och faller som en liten grådammig hög vid mina fötter. Kanske har det att göra med att jag inte pratar om mig själv heller som många snick-snackare gör. (Person 1 berättar om allt vad den har gjort och kan, men frågar inte något om person 2. Skulle person 2 mot förmodan upphäva sin stämma, vid person 1:s inandning, så stänger person 1 av öronen. Viker ihop dem som en gammal servett.

Så tack och lov för skrivandet. Ni vet vad som sägs: Tala är silver men tiga är guld. Men med tanke på hur alla pladdrar så vet jag inte riktigt...

En grej, moj eller kanske en himpajimpa

Nu kära vänner och medbloggare behöver jag er hjälp. Vad kan detta vara? Det är ett gammalt verktyg av något slag. Det här är inte någon sån där tävling där man får veta svaret nästa vecka, utan det är verkligen ingen som vet vad det är. Gubbe och en granne tror att det kan vara en tång till plåtar till en gammal vedspis. Jag är skeptisk. Den verkar vara alldeles för avancerad för att ha använts till något så simpelt.

Den är ledad på ett par ställen så att man ska kunna "öppna" de lägre sittande "klorna". Nu kan man ju inte öppna den eftersom den fullständigt har rostat ihop.

Hjälp mig nu. Den som vet vad det är vinner en fotvandring till Uppsala.

Tillbaka till barndomshemmet i Lunda

I lördags var jag och gubbe ute på en liten biltur. Åkte förbi mitt barndomshem och stannade till för att ta ett par foton. Nu var det ju en dag där det mesta iklädde sig färgen grå och att fota då är inte det roligaste. Detta första foto blev inte taget i lördags som ni förstår av björklöven, utan någon gång på sensommaren på 80-talet (tror jag.) Detta, mitt barndomshem, var också en skola. Eller kyrkskola som det hette. Jo, jag hör hur ni fnissar, ni som vet vilken ateist jag är. Men faktum är att vara uppväxt med kyrkan inpå knutarna behöver inte göra att man blir frälst. Särskilt inte med de föräldrar jag förärats. Båda mina föräldrar var kyrkvaktmästare, men inte samtidigt. Ingen av dem var/är troende. Att fadern över huvud taget stod ut med att sitta i kyrkbänken under pågående mässor är för mig en gåta. Han såg inte med blida ögon på det höga prästerskapet och de bönder som kom till kyrkan som varande kyrkvärdar hade han inte mycket till övers för. På det stora hela hade han inte mycket till övers för folk över huvud taget men det är en annan historia. Han hade ju förärats med dålig hörsel och varje gång prästen satte igång, så stängde han av hörapparaten och tog upp en påse prasslande karameller.

Huset, som på den tiden hade både stor stentrapp och balkong på "skolsidan" har numera bara en liten järntrapp. Balkongen ruttnade bort. Tyvärr verkar det som om hela huset börjar falla ihop, som det såg ut nu när jag var där. Flagnande färg runtom.

Innanför det här lilla vindsfönstret fanns ett förråd och i den fanns en garderob. Ett mycket spännande krypin när vi var små. Det var också här inne det spökade. Både fadern, äldsta brodern och jag har upplevt en figur komma från det förrådet.

Klockstapeln var ännu ett ställe att leka på. Förbjudet förståss och därför så spännande. Där, på den högra trappen, blev vi halvt ihjälskrämda av vår kusin som berättade spökhistorier. Han var några år äldre och visste mycket väl hur han skulle få våra nerver på helspänn. Tänk er själva - en mörk kväll, klockstapel och kyrkan intill. Nu var ju vi härdade eftersom vi haft kyrkan till granne hela vårt liv, men ändå. De små rara röda husen intill innehöll bland annat utedass. I den vänstra längan som har tre smådörrar intill varandra fick vi sitta och filosofera. Dörren längst till höger var för skolans elever och där kunde man sitta tre på rad om jag inte minns fel. Skräcken var att det fanns en låst dörr på sidan av boden. Där kunde man komma in om man var listig och grabb och var intresserad av att titta på eventuella rumpor som placerade sig på dasshålen. Varje tjej som gick på dasset var tvungen att titta ner i hålet först för att se om någon stod där. Man var ändå aldrig riktigt säker. Vi fick så småningom en klosett att ha inomhus. Det var rena, rama lyxen. Jag lovar - det är inte kul med utedass när det är 20 grader kallt! Ni ska veta att jag uppskattar bekvämlighet!

Skit under naglarna?

Jag har en bekant som jobbar som lantbrevbärare. På Posten har det ju som bekant dragits in på både det ena och det andra de senaste åren. Nu ska tydligen postrundorna utökas igen. Det är uträknat att en runda ska ta 6 timmar att köra. De övriga två timmarna på en arbetsdag går åt till att sortera post.Men hon oroar sig för det där med toalettbesök. Det KAN ju gå att hålla sig i sex timmar, men inte alltid. Och det verkar som om ingen riktigt tar problemet på allvar. Det har tydligen skrattats bort, när saken kommit på tal på möten. En del är karlar som inte tycker det är något problem med att kissa i buskarna. En del har bekanta eller t.o.m. släkt längs rundan, som de kan gå in hos om det kniper. Men det har inte hon på sin runda, så hon är bekymrad. För att inte nämna sommarvikarier som absolut inte känner någon i trakten! Det är inte alltid så trevligt att lämna bilen och springa in i skogen. Och tänk om behovet är av den s.k. "brunare sorten" och blir hastigt påträngande? För att inte tala om att de flesta kvinnor har mens några dagar varje månad! Att då inte ha tillgång till vare sig toalett, papper eller tvättmöjligheter under sex timmars arbetsdag - är det verkligen förenligt med gällande arbetslagar? Det här verkar ju inte klokt i mina öron! Så alla ni som bor på landsbygden: Tänk på bacilluskerna när ni hämtar in dagens post! Man vet aldrig var nånstans de händerna som delat ut eran post, varit innan !!

Medar under skon eller rumpan

Isdans på TV hemma hos modern. Den ena pråligare än den andra beträder isen. Skulle vara roligt att se lite mer jämlikhet på dessa tillställningar. Tänk er en robust ryska som flänger upp sin medåkare på ryggen och sen dänger ner honom i isen. För att ta ett steg till så kunde ju killarna klä upp sig i tyll och rysch och pysch. Såg en riktigt fluffig höna idag i grönt tyll. Men visst kunde hon åka. Ryska som hon var. Kul att titta på i alla fall även om jag inte bryr mig om tävlingen i sig. Jag vill bara se hur fint dom åker. Skulle vara kul om man kunde spänna på sig grillerna och göra en piruett, men för mig räcker det att gå ut på trappen för att göra en sådan. Min kropp är inte gjord för skridskoåkning, min kropp är gjord för spark. Helst sittande.

Sexolog - framtidsyrke?

Jag erkänner - jag brukar läsa sexspalterna i tidningarna. Det är riktigt roligt. Så nu funderar jag på att utbilda mig till sexolog. Får jag sedan inte något jobb på någon tidning så startar jag en egen tidning. Det är just dit jag vill komma - svara på läsarfrågor. Hur svårt kan det vara?

Läsarfråga: Jag vågar inte ha sex med någon för min penis är så liten.
Svarar: Storleken har ingen som helst betydelse. Det handlar mer om teknik.
(Tänker: Att dom fortfarande frågar detta, när alla vet sedan länge att det är en stor rackare som gäller.)

Läsarfråga: Min pojkvän vill göra slut med mig om jag inte har analsex. Måste man ställa upp på det? Han säger att alla gör det.
Svarar: Ni måste samtala om detta. Det ska kännas rätt för båda. Du ska absolut inte känna dig tvungen.
(Tänker: Säg åt grabbjäveln - självklart, du först)

Läsarfråga: Min man vill ha sex helst varje dag, men jag tycker att det räcker med en gång i månaden. Hur ska jag få honom att förstå mig?
Svarar: Driften är olika hos kvinnor och män. Ni får försöka nå varandra på halva vägen.
(Tänker: Frigida kärring - skicka honom till mig.)

Nå, vad tror ni. Hoppsan.... där klonkade det till.... det var förmodligen några läsare som försvann. Och hoppsan, tjing, tjong, där kom det femton nya.

En gyllene tass - kan det va nåt?

Det var ganska länge sen det hände sist, men idag fick jag ett erbjudande med posten. Natural Killers DVD-böcker. Jag var utvald!!! Jag fick med en gratis dvd och för bara 9:- skulle jag få ytterligare två dvd + en dvd-spelare värd 449:-. Dessutom en hemlig överraskning helt utan extra kostnad om jag svarar inom 9 dagar. Det enda jag behövde göra var att öppna den lilla pappersfliken och se om just jag hade fått en guldtass, och kan ni tänka er - JAG FICK EN! Det enda man förbinder sig är att köpa ännu en dvd-bok annars kommer jag att debiteras för dvd-spelaren.

Jag trodde nästan inte att sånt här förekom längre. Att hitta klistermärken som ska klistras på en ruta på ett svarskort. I vanliga fall åker sånt här i soporna direkt men jag måste ju se hur mycket jobb de lagt ner på att försöka få folk att köpa.

Enda anledningen till att jag skulle köpa är det faktum att Hans Fahlén är guide genom serien. Men det får nog vara ändå.

Svart är snyggt men inte på sladdar

Jag har köpt lampor. Utan att tänka mig för. I och för sig ganska länge sen, men ändå. Dessa lampor är av modell mindre som ska stå i fönster. De är svarta och hatt byter man efter smak och humör. Nu till det som stör mig i sammanhanget. Sladden är också svart. Varför då? Är det för att lampan är svart? Är det för att det var billigare med svart sladd? Hos mig är det i alla fall så att jag har inte svart varken i fönstren, på väggarna eller listerna. Allt är vitt. Hur kan man då sätta svarta sladdar på lampor? Kan det vara för att man ska kunna se vart sladdjäveln är??? Och jag blir så förbannad på mig själv att jag inte ser sådana saker direkt när jag handlar. Nu har jag även upptäckt att den sladd som gubbe efter mycket krånglande och svärande trädde igenom väggen till min garderob OCKSÅ är SVART! Mutter, mutter, mutter...

I min garderob ska musiken blomma

På mitt hallgolv ligger ett gäng kuddar. Det ligger också lite annat plock där. Detta för att jag har rensat ur en garderob där jag har tänkt mig placera min stereo. Nu kan man ju inte bara slänga över saker sådär hur som helst för det måste ju finnas ström också. Komsi, komsi gubbe. Kryp här, borra där, skruva fint. Sen kunde jag ändå inte fortsätta eftersom det ska till en dörr som bara är halvhög. Halva garderoben ska ha lucka (nertill) och sen ska det vara öppet för resten. Eftersom jag inte vet hur hög dörren är/blir, så kunde jag inte sätta hyllorna. Sen ska det dras högtalarsladdar också in till vardagsrummet, men nu finns ju i alla fall ett hål. Måste även ha tag i några bra trådlösa högtalare som jag kan ha på glasverandan i sommar. Är lite skeptisk till trådlöst men det kanske har kommit något nytt som fungerar bra. Sen ska det spelas! Ut dit ska även min stora samling av vinylskivor och jag ska gå igenom varenda en (sa hon trotsigt). Jag måste kolla lite status på dem. En del är ju så repiga så det är mer knaster än musik. En gång tyckte man inte att det gjorde nåt med lite knaster, men nu har man ju filtrerat bort allt sånt ljud med CD-skivorna så man har blivit lite känslig. Vi får se hur långt jag orkar....

Om vi inte hade A-laget - vem skulle då använda bänkarna?

En man, vi kan kalla honom P, bestämmer sig för att gå till beroendemottagningen (BM) i sin kommun. P är både alkoholist och drogberoende av amfetamin sedan många långa år tillbaka. Detta beroende har gått i vågor men nu har det kommit till ett läge när det inte går längre. P går alltså till BM för att få hjälp. Han får lämna prover och får en läkartid. Hos läkaren konstateras att P har hepatit C. Levervärdena är dock bra. Läkaren är mycket nedlåtande och säger: "med din inkomst har du säkert råd att köpa amfetamin". P är förvirrad. Går tillbaka till BM och säger att han vill prata med någon. "Du måste lämna urinprov först" säger sköterskan. Detta urinprov ska lämnas två gånger i veckan för att han ska visa att han INTE tagit något. När han lämnat urinprov fem gånger säger sköterskan att han måste lämna några gånger till innan han får prata med någon. Han har även fått recept på antidepressiv medicin som han ännu inte tagit ut. Vågar inte börja eftersom han vet att man mår fruktansvärt dåligt de första veckorna. P gick till mottagningen första gången i starten av november 2008. Nu är det 20:e januari och det enda han fått göra är att pissa i en burk!

Om man nu tar sig i kragen och pallrar sig iväg till BM, ska man då inte få hjälp? Om han ska sluta droga/dricka INNAN behandlingen för att visa upp ett rent piss, så har han ju knappast användning av BM. Han går ju dit för att få prata med någon, men det enda han får är en burk och piller han ännu inte vågar använda. Fortsätter han att droga? Nej, inte än. Fortsätter han att dricka? Ja, klart som fan! Varför finns det inte något bättre sätt för att fånga upp dessa beroende människor? Och varför är de behandlingshem som finns, bara till för de som har ett företag som betalar, eller för rika människor?

Det kanske är för att vi då inte skulle ha någon som kunde använda alla bänkar.

Var är den där jävla John Blund när man behöver honom?

Ska jag berätta en sak? Jag funderar på att inte lägga mig alls i natt. Å ingen annan natt heller. Nu har jag ansträngt mig och dragit ner på kaffet, lagt mig i tid, ja, ni vet allt det där som alla som aldrig har några sömnproblem säger att man ska göra. La mig tidigt igår. Redan strax före 00. Läste ett tag. Släckte. Snurrade. Benen började "krypa". Svettades. Frös. Funderade. Tänkte. Gick igenom alla låtar jag kunde med ordet sommar i. Osv, osv.... Klockan 1.30 upptäckte jag att jag inte blundade längre utan låg och stirrade upp i taket. Jag gick upp. La mig framför en TV-film. Den var tråkig men fick mig inte att somna. Frazze storkatt kom. Han la sig på mig och kurrade, kurrade och gosade. Något bättre blev det. Så gick han och jag snurrade. Somnade kanske vid 3 nånstans. Vaknade igen och gick upp till sängen. Sen fortsatte jag mitt snurrande men sov också emellanåt. Jag vill inte ha det så här!!!! Sen kan man ju undra vad man har för chanser att det ska ändra sig. Modern håller fortfarande på och nattvandrar 84 år gammal. Fadern var likadan. Ja, nu hör jag ända hit hur några förnumstiga säger: "det är bara för att du intalar dig att du är likadan som du inte kan sova". Till er vill jag bara säga: "gå och dö". På dagtid däremot skulle jag kunna sitta och somna var som helst vare sig jag sovit 4 eller 8 timmar. Undrar vad min riktiga planet heter... Insomnia?

En ny diet...

Apropå filmer. En annan höjdarfilm är Shirley Valentine. Också en piggauppfilm. Man kanske skulle ta och åka till Grekland....

Hälften av varje bättre än en hel var för sig?

Zebrahästen Eclyses pappa är en häst från Italien och dess mamma är en zebra från Tyskland. Nu bor han på ett zoo och visas upp för allmänheten. Det låter som en skröna men vad vet jag. Vad som däremot alltid gör mig lika förbluffad är hur människor blir exalterade när man parar ihop olika djurtyper och får till ett udda resultat. Hade det varit en människa som skaffat barn med en gris (alltså inte manlig gris utan riktig gris) så skulle det göras hundratals operationer för att göra om människan till just en "vanlig" människa (när det skulle ha varit bättre att göra om henne till en gris... skoja ba :)) Varför gör man på detta viset? Nu vet ju inte jag om hästen och zebran hade ett förhållande, men jag anar inverkan av mänsklig hand.

En repa i skitdiket

Man kan ju undra varför man ändrade så att januari blev årets första månad. Tydligen var det så att i den romerska kalendern sådär 100 år f.kr så var mars årets första månad och en 21:a mars var nyår. Det tycker jag skulle kännas mycket bättre. Man har ju förväntningar inför ett nytt år, men som det nu är för mig t.ex när det är segt, beiget (hur fan det nu stavas... bescht kanske) och motigt, så gör det ju inte saken bättre att det är en riktig tråkmånad. Hade nyåret däremot infallit i mars så kunde man ju åtminstonde kanske fått höra lite fågelkvitter för att liva upp sig. Det enda man hör nu är TV-surr och kattsnarkningar. Frazze har slängt ut sin 8-kilos lekamen intill mig i soffan. Han har just tryckt i sig en egenfångad sork. Under vilt morrande tuggade han i sig hela djuret med päls, svans, klor och allt. Kanske man själv skulle ta en repa i skitdiket och spana efter sork. För att pigga upp sig menar jag...

Här snackar vi hatt!

Apropå mitt förra inlägg... älskare som jag är av gamla Hollywoodfilmer kom jag osökt att tänka på filmen "The Bishops Wife". En liten söt historia som är religiös så det dryper om det (ja, vad väntar man sig av en film med ordet bishop i?) men vad gör det när Cary Grant är med som ängel! Nåväl, det var hattar jag skulle tala om och i den filmen vill biskopens fru (Loretta Young) så väldigt gärna ha en hatt (den ni ser på bilden). Hon blir helt begeistrad av hatten och naturligtvis får hon den också. Hatten ser ut som en bit av en trädgård. Den har dessutom två breda långa band som kokett knytes under hakan. Den typen av hatt tror jag inte att jag skulle vilja ha även om den blev modern. Att dessutom knyta två band under hakan (hakorna) skulle göra att mitt ansikte såg ut som en bulldog med andnöd.

Mot våren går spåren till hattfröjd förnöjd

Nu har jag återigen återkommit utan att ha omkommit från migränlandet. (Fan, det börjar bli oftare nu igen... måste man sluta dricka rödvin till frukost?) För att pigga upp mig lite har jag återigen gett mig in i de sköna böcker jag har som heter "för oss kvinnor" i band I, II och III. Böckerna är från slutet 50-talet och har många bra (läs roliga) tips. Bland annat, nu när snart vårsolen börjar lysa sitt skarpa sken mot oss, ska vi tänka på den lilla vårklänningen. (Klicka på bilden om ni inte ser texten.) Lägg märke till den glatt visslande snubben till höger i bild!

Sen kan man ju också gå och köpa sig en liten vårhatt för att göra det lite roligare. Visst var det bättre förr! Jag älskar hattar och väntar år ut och år in att det ska bli sådär modernt igen att alla har hatt - men icke. Men vad bryr jag mig om det. Jag har hatt i alla fall. Har dock aldrig skaffat mig en sån där liten trudelutt som på bilden näst längst ner till vänster. Kanske ska göra mig en sån till våren...

Men nog kan man väl slå till på en sån där Garboliknande historia med stort brätte!? Den är väl inte allt för udda...

Aldrig har jag inte alltid hört på maken

Sent på en lördagkväll när man kanske inmundigat en pilsner eller två (!) infinner sig de filosofiska kommentarerna. Två personer av det manliga könet sitter och pratar. Jag har inte följt konversationen men så hör jag den ena säga "jag har aldrig inte hittat det jag behöver". Först reflekterade jag inte men så började mina grå fundera. Så upprepade jag meningen två gånger högt. Efter detta fick jag så en förklaring på detta underliga uttryck men jag begrep nog inte riktigt hur förklaringen löd. Kanske brydde jag mig inte. Efter en stund kommer det så från en annan mun, också av hankaraktär "aldrig i mitt liv har jag inte hittat det jag skulle ha gjort..." Ja, vad ska man säga. Tur att man har en blogg där man kan lägga undan sådant som man inte vill behålla skavandes inne i huvudet...

Ordblind katt

Inte för att man behöver puffa för den här siten för den har tydligen fem miljoner besökare varje dag enligt Metro, men vem kan låta bli? Ordblinda katter på Icanhascheezburger

Är kammussla en korv?

Såg Nigella igår. Ni vet hon matslafserskan. Alltså jag gillar inte henne egentligen för hon liksom verkar bli upphetsad av maten. Jag är säker på att hon får orgasm när hon sätter tänderna i en juicy, fresch, moistury, spicy chickenleg (nä, jag kollade inte stavningen så den är säkert galen). Denna gången gjorde hon en snabbmiddag med kikärtor (som såg gott ut) och chorizokorv blandat med kammusslor! Alltså jag provar gärna nya saker men... är inte kammussla något av fisk/skal/blötdjur? Eller är det så att chorizo inte är en korv, som jag har trott, utan ett skaldjur? Såg skumt ut att blanda dessa två men å andra sidan smakade det förmodligen bara chorizo. Jag är skeptisk...

Försvunnen ost - spärra utgångarna!

Apropå virrig. I natt (läs 01) sprang jag runt i huset och letade efter en ostkant. Ganska liten och platt men dock inte osynlig, liggandes på ett fat. Ja, det kan man väl göra om man inte har något annat för sig. Gubben och jag hade fikat i rummet och jag skulle plocka undan innan läggdags. Nu brukar det ju samla sig både det ena och det andra på det bordet så jag plockade ihop en drös och gick mot köket (tror jag). Sen kom jag på att jag skulle kolla en grej i arbetsrummet och gick dit med tandborsten i munnen. Gick sedan runt för att släcka och hittar en tom påse på bänken vari osten borde ha legat. Var var osten? Jag tittade i skafferiet, för det kan hända att ostar förirrar sig in dit, men den var inte där. Ej heller i kylskåpet. Inte i tvättstugan och inte på toan heller. Den var heller inte kvar i rummet. Tittade till slut i sophinken och där låg resterna. Det var liksom bara "skinnet" kvar för jag hade ätit upp ostkanten. Konstigt! Jag har inget minne av det. Hur ska jag kunna gå ner i vikt när min kropp håller på och smygäter utan min vetskap?

Virrpotta bland Maxidiskar

Idag har jag och gubben storhandlat. På Maxi. Inte mitt favoritställe. Tror förresten inte jag har något favoritställe när det gäller att fylla på skafferi och kyl. Vi travade fram genom hyllorna och stannade en stund vid frukt och grönt. Så långt gick det bra. När vi kom till mejeriprodukterna började det vimsa sig lite. Eftersom gubben hade noterat att både flytande och fast margarin var slut hemma så hade han skrivit upp detta. Jag bad honom därför att hämta margarin medan jag hämtade mjölken. Vi möttes vid vagnen och jag tittade på paketet med Bregott som han lagt i vagnen. "Vad är det där" frågade jag, eftersom vi aldrig köper Bregott. Han tittade oförstående på mig. "Margarin, lilla gubben - flytande och fast - som du skrivit upp!?" Han flinade lite och gick tillbaka för att byta ut margarinet. Vid kyldisken stannar han så upp och bara står där. "Vad är det" frågar jag. Han tittar på mig en stund, flinar och säger sen "vad var det vi sa att vi skulle äta?". Vi hade bestämt att bjuda hem alla barnen och gubbens föräldrar på lördag och bjuda på skaldjur och fisksoppa. Jag förklarade detta igen för honom. Han flinade lite en gång till. Vi gick en stund och efter ett tag såg han helt förvirrad ut igen och sa "Jag kommer inte ihåg nånting, vad ska vi handla?". Jag kunde inte låta bli att skratta och inte han heller. Han till och med la saker i fel vagn och det brukar vara jag som håller på med det. Den där förkylningen han har haft tycks sitta i än. Tror att han hade fått en liten febertjillevipp på ena hjärncellen. Vi lyckades i alla fall handla klart och ta oss hem. Sen blev det soffläge. Nog för att jag är virrig men...

Är jag stingslig idag?

Klockan 10 på P1 pratar en kvinna med en kock (antar jag att han är). De pratar bland annat morot. Han har vanliga morötter och gula morötter. Kvinnan frågar "vad är det för skillnad på dom?" "Smaka" säger kocken. Kvinnan smakar och säger "det smakar morot." (Ja, men vad fan hade människan väntat sig att en morot skulle smaka - korv???) "Prova den här då" säger kocken och jag förmodar att han ger henne den gula moroten. Kvinnan säger "den är sötare". Då säger kocken "ja". Åh, dessa konversationer. Det är underbart. Kunde han inte lika gärna ha svarat "den är sötare" från början?

Aaaaooooooo....

Här får ni några datum att hålla reda på: 11 januari, 9 februari, 11 mars, 9 april, 9 maj, 7 juni, 7 juli, 6 september, 4 oktober, 2 november och 2 december. Ja, det är de datum man ska undvika att göra något speciellt för då är det FULLMÅNE! Magin är starkare vid fullmåne sägs det så man kanske skulle ta och häxa till det lite, istället för att "morra" eller snurra runt i sängen hela natten.

Jag struntar i att vaxa mina ben
för det växer så fort uti fullmånens sken
Mina nagelstumpar blir till långa klor
inuti mig det en varulv bor...

Dammsockor har vi inga...

Nu - äntligeeeeeen - har vi tagit bort julpyntet. Knappt hade vi städat undan allt innan jag hittade en hel drös med ännu mer krafs. Lär väl hitta saker fram till Påsk antar jag. Gubben har till och med dammsugit!!! vilket gör att sockorna behåller sin vanliga form. Annars brukar de bli större och större ju mer man hasar sig fram i huset. Nåja, det är varmt och gott och så lättstädat sen - bara att skaka sockorna utanför dörren. Det är värre när man får sockorna fulla med barr. Man är ju ingen fakir direkt, även om vi fick en "fakirmatta" i julklapp. Den ska man ligga på och plågas för det är så bra för ryggen. Det är ungefär som att slå sig själv i huvudet med en hammare - det är skönt när man slutar. (Har jag skrivit det här förut eller har jag bara tänkt det...?). Nej, det är säkert bra. Man ska bara inte göra som jag gjorde och lägga "spikarna" ner mot (fläsk)kärleks-handtagen. Det gör oooooont! Nu ska jag äta mat...