En man, vi kan kalla honom P, bestämmer sig för att gå till beroendemottagningen (BM) i sin kommun. P är både alkoholist och drogberoende av amfetamin sedan många långa år tillbaka. Detta beroende har gått i vågor men nu har det kommit till ett läge när det inte går längre. P går alltså till BM för att få hjälp. Han får lämna prover och får en läkartid. Hos läkaren konstateras att P har hepatit C. Levervärdena är dock bra. Läkaren är mycket nedlåtande och säger: "med din inkomst har du säkert råd att köpa amfetamin". P är förvirrad. Går tillbaka till BM och säger att han vill prata med någon. "Du måste lämna urinprov först" säger sköterskan. Detta urinprov ska lämnas två gånger i veckan för att han ska visa att han INTE tagit något. När han lämnat urinprov fem gånger säger sköterskan att han måste lämna några gånger till innan han får prata med någon. Han har även fått recept på antidepressiv medicin som han ännu inte tagit ut. Vågar inte börja eftersom han vet att man mår fruktansvärt dåligt de första veckorna. P gick till mottagningen första gången i starten av november 2008. Nu är det 20:e januari och det enda han fått göra är att pissa i en burk!
Om man nu tar sig i kragen och pallrar sig iväg till BM, ska man då inte få hjälp? Om han ska sluta droga/dricka INNAN behandlingen för att visa upp ett rent piss, så har han ju knappast användning av BM. Han går ju dit för att få prata med någon, men det enda han får är en burk och piller han ännu inte vågar använda. Fortsätter han att droga? Nej, inte än. Fortsätter han att dricka? Ja, klart som fan! Varför finns det inte något bättre sätt för att fånga upp dessa beroende människor? Och varför är de behandlingshem som finns, bara till för de som har ett företag som betalar, eller för rika människor?
Det kanske är för att vi då inte skulle ha någon som kunde använda alla bänkar.
Läste på internet om tolvstegsprogrammet som AA använder sig av. Det är ju mycket Gud i alla behandlingsprogram och det kan ju vara svårt att ta till sig. Jag som är ateist förstår ändå meningen med detta. Man måste kunna tro på något annat än alkoholguden. Du kan ju i din fantasi välja ut en stjärna och kalla den för den högre makten om du vill. För alkohol- och drogberoende är ju alkoholen eller drogen guden. Den enda som kan ge en lindring.
Anonyma Alkoholister arbetar efter följande tolvpunktsprogram:
1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att våra liv hade blivit ohanterliga.
2. Vi kom till tro att en kraft, större än vi själva, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattade Honom.
4. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.
6. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.
7. Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.
8. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.
9. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.
10. Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.
11. Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi uppfattade Honom - varvid vi endast bad om insikt om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.
12. När vi, som en resultatet dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.
Det låter lite styltigt tycker jag men jag tror ändå på konceptet. Det har ju hjälpt oerhört många människor ifrån sprit- och drogdjävulen!