Peta in en pinne...

Nu är det dags för eldsvådornas heliga tid. Stå ute och frysa arslet av sig i regn och snålblåst hör ju till den årliga varianten på Valborg men i år ska det tydligen bli finväder. I alla fall där jag bor. Oj, oj, oj, vad det ska vara ungdomar på fyllan i varenda buske i helgen. Själv ska jag ut på galej med 8 andra kvinnor i sin bästa ålder för att fira hela helgen. Inte vet jag om vi bryr oss om någon brasa, huvudsaken är att vi får vara tillsammans och ha roligt. Och roligt det har vi! Kanske man ska ta med sig någon stoppnål på "utflykten" och utöva lite piercing i gäddhängen när man ändå har några som man kan öva sig på. Vi hörs på söndag igen.
Hoppas ni alla får en underbar Valborg!

Killa mig på Antarktis

Skönhet.... mummel, mummel. Nu kom jag in på annat tänkande när det gäller det där med ansiktsbehandling och hårborttagning. Har faktiskt varit inne på det förut men ni är väl senila hela bunten så blir det repris så gör det inget. Så här tänker jag: man ska ändra på sig hela tiden. Göras snyggare, smalare, piggare och fan och hans moster. Varför inte tänka tvärtom? Lite som det japanska (tror jag det är) tänkandet när det växer mossa i gräsmattan. Ta inte bort mossan utan vårda den och gör något vackert av den. Så tänker jag mig med utseendet.
De där irriterande hårstråna som vill försöka likna en mustasch på kvinnfolk - varför inte börja älska dom istället och färga dom i någon pigg färg? Rosa mustasch till rosa ögonskugga kanske. Ögonbrynen kan man sätta blåpermanent i. Dom kommer att bli såååå fluffiga och fina. Behåringen på benen kan man kanske försöka få att växa lite längre så man kan göra chica flätor längs benen. Hårförlängning är ju så populärt.
Gäddhäng - denna skinnansamling som svänger så vackert i vinden. Ta inte bort den. Pryd den istället med en snygg piercing! Själv funderar jag på att sätta in några guldklockor i rad, som kommer att pingla när jag går gatan fram.
Och när kommer celluliter att bli inne? Jo, när jag kör igång mitt TV-program "fett fint" där vi slår ett slag för couscous-inplantat på låren för dom som inte har den där rätta apelsinhuden.
Grabbarna kommer inte heller att bli utan. Vad sägs om rödfärgat öronhår med tofsar i? Den läckra svulstiga ölbulan kommer att bli ännu läckrare med en tatuering i form av en jordglob. "Raring, kan du inte killa mig lite nere på Antarktis?"

Matlagning är överskattat

Den här veckan har varit alldeles förträfflig. Har blivit bjuden på middag fyra dagar! Är detta början på mitt nya liv? Låter alldeles bra tycker jag. Nästan så jag redan har glömt var spisen är. Men jag hittade den i går lördag, för då bjöd jag grannar på middag.
Idag var jag och Gubbe hos yngsta dottern med sambo och vi gick på loppis. Folk hade gått man ur huse för att sälja sina gamla noppriga tröjor, udda glas och asfula prydnadsföremål. Självklart kom vi hem med lite skit som vi inte behövde. Tre nya askfat (som jag skulle sluta samla på), ett par babykläder till Pytte och en sak som jag ska ge bort till bonusdotter. Gubbe slog också till på en skitful men rolig tändare i form av en apa! Sen blev vi då bjudna på laxgryta - mums fillibabba!
I morgon ska jag slåss lite med min skrivare som inte vill samsas med mitt favoritprogram. Sen ska det "hemsidas", köpas present, fixas i trädgården och hälsa på yngsta bonusbarnet med familj, så den dagen ska nog gå fort som fan den också. Håll i hatten, för nu går det undan - sommarhalvåret är här.

Bensin i korvkiosken

Jag gjorde ett misstag igår. Skulle snabbt in på någon kiosk och inhandla ett par saker och vad valde vi? Jo, den där förbannade korvkiosken som kallas Statoil. Tre i korvkön av den typen som inte borde äta korv någonsin mer i sitt liv. Två på insidan av disken som vände korvar, värmde bröd och sa: "senap och ketchup"? Jag väntade vid den andra kassan. Och väntade. Och väntade. Just som jag skulle vända på klacken släppte biträdet ett pitabröd och kom hasandes. Hon var inte ens trevlig. Såg på mig som om jag störde henne i hennes tillvaro. Som om det var mitt fel att det fanns en kassa till där man kunde handla något annat än korv. Jag avskyr att det finns en korvkiosk på insidan av en bensinmack. Inte fan finns det bensin i korvkioskerna.

Sociala dagar och möte med FFF

Baronessan har varit ute på utflykt. Onsdagen tillbringades hemma hos Syster-Yster där jag bjöds på mat. Vi hade en riktigt trevlig kväll med vin, babbel och asgarv. På torsdagen blev det en tur till dottern med Pytte. Vädret visade sig från sin alla vackraste sida och vi gick på en långpromenad. Pytte var inte på sitt bästa humör utan klamrade sig fast vid sin moder mest hela promenaden. Så fort hon landade i vagnen så skrek hon i högan sky fast hon var trött som en koala på sömnpiller. Här ses hon i solen efter att ha fått en slurk från mammas cisterner.

På ängen hittade jag två grabbar som anammat våren med lite bollspel.

Även om jag aldrig varit någon bollsparkare så kan jag förstå känslan.

Sen glömmer ni inte bort att titta på Baronessans Bilder också, för där har jag lagt in alla blombilder från promenaden.
Idag ska jag ut på äventyr igen. Jösses vad man ska hinna med. Nu är det FFF som har möte inför ett stundande partaj på Valborg, då vi ska träffa Dameklubben från Mörsil. Då ni blir det raj-raj. (Vad FFF står för? Festa För Fan som har underrubriken imorgon kan det vara för sent.)

Flitiga fingrar far fortfarande fort fram

Gjorde ett litet tangentbordstest vilket fick detta resultat. Inte så tokigt tycker jag som inte skriver långa textstycken längre. You reached 311 points, so you achieved position 13.014 of 209.255 on the ranking list. You type 368 characters per minute. You have 49 correct words and you have 0 wrong words.

49 words

Speedtest

Tankeläsning - kul grej

Tankeläsning från en länk på internet. Kan det vara något? Naturligtvis finns en förklaring men det är kul gjort. Testa.

Verkligen hair everywhere

Nu undrar jag hur det ska gå med mina planer på att bli hårborttagningsexpert. Här krävs det nog minst fem hinkar med vax och en inhyrd muskelbyggare för att dra bort skiten. Men vem har sagt att han vill bli av med pälsen? Han kanske bara ligger där och visar huvudstupa framläge, eller heter det framstupa sidohuvud. (Jag beskar bilden lite eftersom han var så otroligt lurvig vid klockspelet. Ville bespara era franska nerver en sådan upplevelse).

Grattis Pinglan

Sent men dock på rätt dag kommer här ett STORT GRATTIS till yngsta bonussonens sambo. Hurra, hurra - 21 år idag! När som helst dyker vi upp med present. Kan bli ett hängbuksvin, en gammal julgran eller kanske en fårfiol. Vi ses...

Hair, there and everywhere

Är det inte lite lustigt det här med att man får det man inte vill ha, och det man vill ha det får man inte. Eller är det bara inbillning? Saker som är ouppnåeliga (vilket ord!) blir ju extra åtråvärda bara just för att man inte kan få dom. Nu är ju inte jag en person som går omkring och snyftar för sånt jag inte får. Jag är faktiskt nöjd med det jag har. Jag är en sån som har förmågan att "gilla läget" - ni vet, korkeken, blommorna, ett glas vin, goda vänner...
Nåväl, svimmel svammel, jag tänkte på hår. (Alltså, att få det man inte vill ha behöver ju inte bara vara materiellt). Hur kommer det sig att hår gärna placerar sig på ställen där man inte vill ha det och försvinner där det borde vara? Eller beror det på människans eviga försök att förändra/förnya/förbättra sig? Min lillebror sa en gång: "varför ska man försöka kamma håret bakåt när det sitter inborrat i svålen bakifrån och framåt"? Nu har han inga sådana funderingar längre då de strån som finns på skulten är lätträknade och millimeterlånga.
Sen kan man ju undra över det här med hår som placerats på kroppen på alla möjliga ställen. Troligen en kvarleva från den tiden då människan behövde hår för att värma sig, men varför förvinner i så fall håret på huvudet först, eller enbart? Den mesta värmen ur kroppen försvinner ju ut ur knoppen? Om det nu finns en högre makt som avgör ödet för oss människor så är jag säker på att det är en möss/hatt/keps-försäljare.
Jag är ju fortfarande inne på det där med utbildning. Kanske man iställt för hudterapeut skulle bli hårborttagningsterapeut kombinerat med hatt- och perukförsäljning. Vad tror ni?

Fem på varje hand och ingen i mitten

Funderar på att utbilda mig på gamla dar. Till hudterapeut. Jag gillar det där med ett ord som har ett f i sig men ändå inte. Varför försvenskas vissa ord i stavning och andra inte? Är det inte så att t ex ordet "juste" numera stavas schysst? Eller kanske sjysst? Nåväl, hudterapeut var det. Kan en gammal skrynklig kärring göra sig någon hacka på något liknande? Eller måste man göra en ansiktslyftning först och sen hävda att det är krämerna som gjort mig slät? Å andra sidan har jag sett många frisörer se ut som kråkbon i skallen. Bara för att man är duktig frisör så behöver man ju inte ha fått tag i en lika bra frisör själv. Jag har faktiskt fantastiska händer! Dom kan skriva maskin, sy, baka, laga mat, klia, peta i näsan, klämma pormaskar, vagga barn, klappa till, klippa hår. Däremot kan dom inte spela något instrument men det beror nog mer på insidan av skallsvålen.

Hårdtuggat fjäderfä

Bitten skrev en kommentar på inlägget om fasaner. Så här skrev hon: "Fasaner är ena opålitliga djur. En gång gick en fasan över vägen och bestämde sig helt plötsligt för att flyga rakt in i sidobackspegeln på bilen så glaset sprack. Fasanen trippade sedan vidare som om ingenting hänt, men det blev väldans dyrt att köpa nytt spegelglas".
Kom då på att jag åt fasan en gång för sådär hunda år sedan. Jag och förra maken var för ovanlighetens skull inne i någon av Stockholms saluhallar (för det finns väl fler än en, sa den ovane) och fick för oss att festa till på fasan. Sagt och gjort. Fjäderfät med avplockade fjädrar och urtagen insida inhandlades och fick följa med hem. Denna tillräddes enligt kokboksbeskrivning med potatis och smaskig sås. Vi högg in och sen blev det spotta av jävlar i mig. När denna fasan blev jagad fanns det nog inte många fasaner att välja på, för den verkade ha blivit skjuten med hagel från två meters håll och från tre olika väderstreck. Vi spottade hagel en lång stund och gav sedan upp. Bensinen ska ju vara blyfri - hur är det med fasanerna?

Rast vila efter gårdagens festligheter

Jag sitter och vilar ut efter gårdagens familjmiddag med 14 vuxna, fyra småbarn och två bebisar. (Ja, man måste ju kalla våra barn med respektive för vuxna nu även om det är tveksamt ibland). Så många är vi när vi träffas. Sen blev det övernattningar också. Sex vuxna, ett barn och en bebis. På morgonen kom sedan en bebis och tre vuxna tillbaka. Hänger ni med? Knappt jag gör det. Hur som helst hade vi trevligt, åt tacos/torilla och marängswiss till efterrätt. Katterna är alltid lite skakis efter en sån här familjesammankomst - kanske tror dom att det är invasion. Frazze storkatt höll sig dock framme beredd att ta emot godis ifall det bjuds.
Nu sitter jag i soffan och på TV:n går en gammal favorit - Singing in the rain. Inte utan att jag skulle vilja ha ett sådant regn som det är när G. Kelly plaskar runt på gatan. Kan ju faktiskt hända att det blir regn nu också, eftersom jag just slog ihjäl en spindel. Ja, jag brukar inte göra det. Brukar fånga och bära ut men jag iddes inte efter att ha jagat en näbbmus runt, runt i huset. Den var i varenda rum inklusive i garderoben under trappen innan han till slut pilade iväg över golven och jag kunde öppna dörren för den.
Apropå regn - när det regnar vill jag att det ska vara varmt ute. Som när man var liten. Det kom störtskurar ibland och vi slet av oss kläderna och sprang ut och badade i regnet. Alldeles varmt var det. Inte blir det sådana väder nu för tiden. Visserligen var man tåligare för kyla på den tiden men det var faktiskt skillnad. Nu blir det ju oftast inte några störtskurar för att sedan övergå i full sol utan det liksom småfjösar med regndroppar i dagar istället.
Nu tror jag visst att det är dags för en kaffeslurk...

Tupp på besök efter påsk

Idag hade jag besök i min trädgård av en fasantupp för allra första gången. Jag for naturligtvis upp efter kameran och försökte smyga mig ut på glasverandan. Dom ser inte ut att ha mycket till öron men nog fan hörde han mig. Eller så hade han bara bestämt sig för att min trädgård inte var något vidare. Tyckte väl inte att mina odlarmödor var mycket att hänga i granen. Han vankade ut mot ängen intill och jag förflyttade mig en bit för att kunna ta en bild från håll. Då fick han för sig att han skulle ner och kolla i diket. Inte kunde jag se honom där. Sen när han kom upp igen så hakade det upp sig med kameran och när jag fått ordning på den igen så satte han - likt Hjulben - en jäkla fart över åkern upp mot skogen. Jag funderade på att öppna fönstret och skrika "spring inte när du har vingar, dumhuvé" men jag ångrade mig. Vad vet jag om att flyga förresten - det kanske är etter jävligare än att springa

Baronessan - en talang?

Nu har jag snöat in på Susan Boyle. Hon på Britains got talent. 47 år och okysst som det står på nätet. Ett liv i ensamhet och så slår hon till vid 47 år och blir en förmodad stjärna. Det är både fantastiskt och otäckt. Så nu sitter jag här och funderar på vad jag som passerat 52 ska hitta på. Nu är ju inte jag särskilt okysst. Inne på andra giftet och en skrälldus med avkommor kan man inte direkt hävda någon jungfrulig tillvaro. Sen är jag ju inte så fantastisk på att sjunga heller. Sjunger gärna men bara sådär hellre än bra. Alltså kan man inte slå till med något fantastiskt sångnummer. Hm, vad ska man hitta på.... Man kanske kunde bli världens äldsta och fulaste strippa. På nattklubben i byhålan har man satt upp stänger för lättklädda dansare (jo men visst - det är sant!). Kanske skulle prova sin lycka där. Ska bara varna barnen först så dom kan fly landet. Nej, jag får tänka ut nåt annat.
Lillebrors äldsta son som var på besök från Småland gillade ett TV-program där man hade ättävling. Jätten Gluff-gluff och hans gelikar tävlade i att äta pressat köttpålägg med ett innehåll av bland annat gris, kyckling och kossa. Såg ruggigt äckligt ut måste jag säga. Inte pålägget utan ätandet. Nu kan ju inte jag trycka i mig såna kopiösa mängder av pålägg så det få bli något annat. Kroppkakor kanske! Jag är en hejare på kroppkakor. Äta alltså - inte laga. Det är bara mammas kroppkakor som duger därför får hon aldrig dö.
Nä, jag blir nog aldrig med på någon talang- eller annan tävling. Jag är ju inte ens någon tävlingsmänniska. Jag trivs bäst här i skogen under min korkek...

Följ den vita linjen

Häromdagen var jag och Gubbe ute på vägarna. Framför oss på vägen hade vi en övningskör. Ja, inte en som sjunger utan en som kör. Jag har alltid full tolerans när det gäller folk som övar på bilkörning och hetsar aldrig. Nu blev det så att den vägen vi åkte på inte tillät att vi körde om så vi låg där vi låg. Det var inget fel på hastigheten så vi kunde gott ligga bakom, däremot gick det väääääldigt vingligt. Det värsta av allt var att personen ifråga körde väldigt nära mittlinjen, för att inte säga på mittlinjen och emellanåt över på andra sidan. Varje gång vi fick möte så höll vi andan. När vi kom till ett backkrön med heldragen linje och en cyklist vid sidan vågade jag knappt titta längre, men det gick faktiskt bra. Cyklisten trampade lugnt vidare, lyckligt omedveten om vad som kunnat hända. Ett tag undrade jag faktiskt om någon dåre satt på skylten och var ute och övningskörde för sig själv. Det gick inte att se någon i bilen. Så småningom vek bilen av in på annan väg och vi kunde andas ut. Nu för tiden måste man gå en kurs innan man blir handledare. Den kursen går ut på att sitta och lyssna på en massa information samt att betala in en avgift. Kanske vore bättre att kolla hur man är som instruktör.

Sånger för tårar i ögonen

Talangtävlingar kan ju vara jävligt jobbiga så jag brukar stå över. Dock händer det att ett och annat guldkorn dyker upp. Som till exempel när Paul Potts sopade banan med allihop i Britains got talent. Nu är det dags igen. Har ni inte lyssnat förut så gör det nu - Susan Boyle

Lillan i nytt hem

Nu kan ni sluta bekymra er om den lilla vita kissen för den har redan fått ett nytt hem. Det förstod jag väl att det skulle finnas någon för den lilla fina kissen.

Får jag fresta med en katt?

Detta är en katt som söker ett hem snarast. Det är yngsta bonussonen och hans sambo som vädjar. Katten, som kallas för Lillan, har nyligen flyttat, men blir ständigt jagad av en annan katt och lever sitt liv gömd under sängen just nu. Titta bara vad fin hon är med ett brunt och ett blått öga.

Dessutom är hon en riktigt lekfull misse som gärna apporterar!

Vet ej riktigt hur gammal hon är men gissar på tre år.

Bubblor och annat

Här kommer ett par bilder från solskenspåsken. Jag hade investerat i en stor burk med såpbubblor och hur kul är inte det!? Yngsta barnen var inte så intresserade, men de vuxna!

Lilla Pytte hade inte någon solhatt så jag sprang upp på övervåningen och knåpade snabbt ihop en solsjalett åt lillan. Det får bli nästa uppdrag - att sy solhatt!

Frazze-katt tycker att det är lite orättvist när det kommer barn och han hamnar i skymundan. Yngsta dottern lånade därför ut Pyttes solsjalett och sockar och visst blev han fin?

Gösta däremot bryr sig inte. Han är ute och jagar för det mesta. Denna dagen visade han stolt upp en kopparorm. Helt oskadad var den och jag försökte få den att gömma sig i gräset. Så fort ormen fått in huvudet under några blad så trodde att han var osynlig. Jag blev tvungen att stoppa ner honom i en buske för att Gösta skulle sluta terrorisera den.

Klicka på bilden för att förstora för när den är så här liten så ser det mer ut som en metmask.

Påsken är över

Nej, men nu får jag väl ta mig i kragen och krafsa ner några kråkfötter innan ni helt spolar den här bloggen. Påsken har avlöpt väl med inte allt för mycket ägg. Det blev inte så mycket påskigt i år och skönt är det. Lillebror S med familj från Småland kom upp på skärtorsdagen. På påskafton kom mina båda döttrar med bihang. Och kors i taket så lyckades S släpa hit modern också. Hon som kallas Mormis. Det protesterades ju in i det längsta men S är envisare än en röd gris och ger sig inte i första taget. Dessutom har han en röst som mullrar genom femton socknar när han mal på så det är bara att ge sig. S hade släpat med sig gitarren och det blev klink och sång och attans så trevligt. Tre dygn stod smålänningarna ut och vi också, sen for dom hem. Vi tog en promenad för att skaka ner mat och dryck och blev därmed inbjudna till grannar som tyckte att vi behövde grillat med dryck så där rök den vita dagen. Men roligt har vi haft och solen har ju visat sig från sin goda sida, så det var ju varit en hel del frisk luft också. Någon påskhare har jag inte sett, men dom blev väl bortskrämda av stojet kantänka. Snyltare x 3, kom förbi som vanligt på skärtorsdagen och var mindre utklädda än vanligt. En av tjejerna hade målat en röd näsa och grabben som var med hade en sjal. Den satt dock inte på huvudet utan var lindad runt ansiktet typ rånare, men det passar ju bra för det är väl det närmaste man kan komma. Rånaren har dessutom med sig en Ica-kasse varje gång. Nästa gång ska jag lägga fram morötter och potatis. Vi hörs snart igen... Tooodelooooo!

Lite halleluja kan vi ju ha....

Laura Pausini kom på tapeten i via ett reklaminslag på TV. Jag kände inte igen namnet men Gubbe visste vem det var. Började humma, mumla, nynna för att beskriva låten men tystnade och sa "lyssna inte på mig, du blir bara förvirrad". Ja, någon sångare är han inte även om han kan lalla lite på Gullefjun :)
Hur det nu var så lyssnade vi lite på tuben och visst kände jag igen damen ifråga när jag väl hörde den. Men nu lägger jag ut en helt annan trudelutt eftersom det är långfredag och vi ska vara lite religiösa och tänka på grabben på korset. Jag skulle ju i och för sig kunna lägga ut "always look on the bright side of life" men nu BLIR det faktiskt en låt som heter "Min bön". Den är så faaaaantastiskt vacker.

Vi som varit med ett tag minns ju dessa långfredagar från förr, som verkligen lååååånga. Då var det bara kristus på korset hela dagen på TV och alla affärer var stängda. Det var alltså inte bättre förr.

Glad Påsk!

Snart väller släkten in och sen kommer det väl såna dära snyltare (påskkärringar) så jag passar på att önska alla en GLAD PÅSK redan nu innan jag drar till Blåkulla. Men det kan ju hända att jag får några minuter över för bloggen någon dag...

Jag älskar er alla!

Hjärtliga gratulationer

Klockan är över midnatt och jag vill vara först med att gratulera Tantaluran som fyller 23 år (igen och för alltid) idag. Hipp, hipp hurra för dig! Hoppas chokladen är god, att gubben är god och att du blir uppassad som en drottning hela dagen! Stoooooor Kram!

Blir lite trött ibland...

Jag skulle vilja skriva om något som jag inte kan skriva om eftersom detta är öppet för alla. Jag känner mig inklämd i ett hörn och hur jag än försöker så kommer jag inte ut. Det kan hända att det blir en explosion och att väggarna rämnar...

Påsken kommer att bli en stillsam historia med min lillebror och hans familj och mina döttrar. (Ja, det blir inte mer än c:a 10 personer). I vanliga fall blir vi runt 20 pers. Orkar inte mer just nu...

Redo att kvasta sta...

Kvasten är sandpapprad och trimmad. Jag har knutit dit nytt ris. Kaffepannan är putsad och fylld. Katterna är beredda och snart... Blåkulla - here I come

Promenadfart

Hastigheter på 30 km i timmen tycker jag är galet. När jag hamnar i den farten så går det så attans långsamt och blir så tråkigt så jag tappar fokus på vägen. Sitter och tittar mig omkring istället. Livsfarligt!

Mamma Mu och jag gillar inte curling heller

I lördags på våran fest så hände något underligt. Vi stod på verandan och då säger en av de manliga deltagarna: "jag hatar sport". Jag satte naturligtvis vinet i halsen och höll så när på att dö av chocken. Jag vände mig till mannen i fråga och sa: "jag älskar dig, ska vi bilda en klubb?".

Nä, det var alltså inte min man. Han sitter som limmad framför sporten och likadant var det med de övriga manliga deltagarna. Det lustiga i det hela är att denna karl har en sambo, och naturligtvis så älskar hon sport! Men, vad är detta? Tror jag ska forska i ämnet om hur många familjer det finns där gubbe och gumma har samma sportintresse. Det är nog fan inte så vanligt. Men det kanske är ordnat så för hur skulle det bli om alla blev fastlimmade?

Jag tror inte jag har gillat någon sport sedan Stenmark åkte såndär uppifrånochner. Men jag kan faktiskt slötitta lite på friidrott och skidåkning om TV:n råkar vara på. Fotboll och hockey går bort eftersom det är för rörigt, tråkigt och tar alldeles för lång tid. Men limmad framför någon sport har jag aldrig någonsin varit.

Uppväxt i en familj med en fader och en äldre broder som levde fan framför TV:n framför allt när det var hockey så borde man kanske bli inspirerad. Men grejen är den att man fick aldrig säga ett pip för då skreks det "HÅLL KÄÄÄÄÄÄFTEN". Gjorde inte mig direkt inspirerad. Jag kan liksom inte sitta och titta på några som bara rör sig på TV:n, jag vill veta vad dom gör. Annars kan jag lika gärna titta på myrornas krig. Jag fick aldrig veta. Men sen började livet och det fanns så mycket annat att pyssla med. Nuvarande gubbe skriker inte. Han säger ingenting. Rör sig inte ens. Det enda som rör sig är ögonen och då särskilt pupillerna.

Nä jag tar nog hellre en svängom med Mamma Mu och dom andra kossorna - är man en ko så är man :)

men man kan ju alltid blogga...

Städa, städa varje fredag...

På eller av, svart eller vitt, allt eller inget. Varför kan det aldrig vara lagom?
Metro: kvinna begärde skilsmässa - gubben städade för mycket! Men det är klart. Gubben rev ner en vägg och byggde upp den igen för att den var för skitig. Det kanske är att ta i.

Gullefjun och dom andra...

Ja, nu är jag här igen så nu kan ni sluta längta. Jag gick och sussade ett tag mitt på blanka dan. Ja, vaddå? Jag var uppe till tre i natt och fixade efter festen och sen tittade jag på TV någon timme. Svårt att vara ner? Nähäää då! Under tiden jag sov (på eftermiddagen) var barn och barnbarn här och två som var på festen igår som hade glömt (?) sin bil. De här senaste nio dagarna har det varit barn, barnbarn, vänner, bekanta och grannar i en aldrig sinande ström. Funderar allvarligt på att skaffa svängdörrar. (Eller järndörr med hänglås :)) Det märks att det har börjat lysa en sol.

Åter till festen. Ovanstående bukett hade vännerna med sig. Ganska fantastisk! En alldeles förträffligt trevlig afton blev det, där ingen behövde använda hörapparat. Jag bjöd på paprikagryta och till kaffet blev det chokladmoussetårta och bartömning. Alla tuggade och svalde för glatta livet. En blev så till sig redan när han kom innanför dörren så han kissade på sig. Ni vet - fem minuter i köket med mig så är det färdigt. Han fick sitta till bords med förkläde på sig! Diskussionens vågor gick höga, bland annat om kameror och fotograferande. Automatik eller inte var det som var på tapeten.

Det allra bästa med det här gänget är att de är dansanta grabbar med. Jag slet upp dom en efter en och motionerade dom efter bästa förmåga. Fy tusan vad längesen det var dans märkte jag. Man flåsade som en brunstig älg efter en stadig bugg på parketten. För ovanlighetens skull lägger jag in en bild på Baronessan själv när hon dricker mineralvatten ;-)

Gubben gladde gästerna med ett framträdande. Icke med någon av instrument (tack och lov) utan med sångröst. Det var Gullefjun som gällde som vanligt. Gästerna blev så till sig så dom trallade också med efter varierad förmåga. Här är några av medlemmarna i "Gullefjuns vänner". Gubbe i mitten.

Tack kära vänner för en lyckad afton! Nu ska jag bara dra ut säckarna med ölburkar och vinflaskor till pickisen och försöka hitta golvet. Toodeloo!

Dagen efter kvällen före

Nu är det väl bäst att man skriver något innan ni efterlyser mig. Jag har lite ont i hårfästet idag. Hade åtta vänner på middag igår och dom dricker så mycket så jag får ont i huvudet. Pratar gör dom också HÖGT MYCKET och HELA TIDEN. Man är ju inte van vid sånt. Här hemma går jag och katterna - det hörs inte ett knäpp. Om någon av katterna rapar så lyfter man en halvmeter. Nu vill Gubben låna datorn ett tag så jag återkommer....

Hon går och går...

Denna kvinna går världen runt, för bröstcancer !Var vänlig och sänd henne vidare så att hon kan nå sin destination, be en bön för alla som drabbats av denna förfärliga sjukdom och sänd henne vidare så att hon kan komma fram...

Hon kommer till mig från Sveriges Gladaste Man. Skicka henne genast vidare!

Brist på övernaturlig förmåga

Jag är en fan av Medium som går på TV på torsdagskvällar. Jag brukar inte titta på andliga program annars men denna är ju bara hittepå. Det jag gillar mest är nog familjen och så Patricia Arquette. Har alltid gillat henne som skådis. Vad som är lite tråkigt är ju att serier som går länge har en tendens att bli samma lika hela tiden. Även om man gör vad man kan för att hitta på nya historier. Vad jag snöar in på är att hon varje gång blir frustrerad när hon inte kommer vidare, och varje gång tänker jag "men gå och lägg dig och sov då". Det är ju då hon får svaren. Sen kan man ju undra varför hon alltid får en massa hintar först och sen på slutet alltid får veta exakt hur det gick till. Varför väntar hon inte bara tills svaret kommer? Jo, det ska jag säga er - det är för att det står så i manus.
Men jag gillar serien i alla fall. Själv önskar jag att jag kunde bli lite så där vardagsmedial så jag kunde få en hint om middagsmat eller nåt. Kanske se vad andra ska äta till middag.
PS. Jag är förkyld - igen. Verkar vara kroniskt. Jag som just börjat äta en fantastisk magmedicin med viktiga baskelusker och dessutom Rosenrot. Jag tycker det är orättvist, men jag blev lite bättre när Gubbe köpte en godispåse till mig :)

Jag - en jungfru

Är ni bra på stjärntecken? Inte jag. Den jag kan är väl karlavagnen. Eller kunde. Nu när jag har kollat så ser jag att Karlavagnen är de sju starkaste stjärnorna i Stora Björnen. Har funderat ibland på att lära mig mer men så fort jag tänker tanken så mulnar himlen ihop sig. Jag vill ju helst studera "live". Det blir ju inte så intressant att läsa om det som att se i verkligheten. Den stärnbilden som ni ser nedan är Jungfrun och det passar ju bra eftersom jag är en jungfru. Eller rättare sagt jag är född i jungfruns tecken. Den här spretiga bilden lär ju inte vara direkt lätt att hitta på himlen. Inte påminner den mycket om en jungfru i mina ögon heller. Inte stämmer den heller med....

...den här bilden som är hämtad på en annan sida. Det kanske är en helt annan jungfru.

Men som sagt, vad vet jag. Vet ni?

Vilt djur vs hund

Såg ni den här lilla sötnosen med huggtänder. Det är ett vattenrådjur och är bara en halv meter hög. Problemet är att den sprider skräck i England där den bitit hundar. Minst fem hundar har blvit attackerade sedan jul. Det är bara hannarna som har huggtänder och när dom blir störda så hugger dom. Varför framställer man djuret som en mördarmaskin när den enbart försvarar sig? Är det bara för att den har huggtänder? Skulle inte förvåna mig om man sätter skottpengar på djuret för att hundarna ska kunna springa lösa.

Nu är den häääääär.....

... våren alltså. Gösta kom just in med vårens första fästing! Jippikayeeeeey vad jag har längtat efter dom små krypen. Man kan undra hur det ska utveckla sig när våren inleds med en irriterande fluga och en fästing...

Killar är värst

Var det inte det jag trodde. Mina bröder har gjort mig stressad och obalanserad. En ny undersökning visar att har man systrar så mår man bättre. Nu minns jag inte vad hon hette, men en kvinnlig journalist sa en gång att hon ständigt skrev fel på orden bröder och bördor. Det har ju i och för sig inte jag gjort men hur ofta skriver jag dessa ord? Typ aldrig. Sen ska vi ju ta alla dessa studier för vad dom är. Det är 571 stycken britter som står för resulatet. Inte så många med tanke på hur mycket folk det bor den här världen.
Men nog kan killar vara stökigare och ta mer plats. När min yngsta dotter gick i 3:e klass började man med stora klasser på 30 elever som sedan delades upp i färggrupper. Den årskullen hade mer än dubbelt med killar än tjejer. När alla träffades för samling så blev flickorna stoppklossar mellan grabbrna. Vilken idioti.
Men nu när jag vet varför jag är så obalanserad så.... ja, vad ska jag göra då? Och vad ska folk göra med liknande undersökningar. Försöka odla fram fler flickor, eller? Dom kan ju vara bra att ha ibland di däringa pojkarna....

Frigående riddaren...

Nu vet jag vem det är som är skyldig till glasbitarna...

På väg mog allergitider

Vårbilderna dröjer men den här kan väl ändå ge en viss föraning. Allergier har jag tack och lov inga bekymmer med. Jag kan njuta av våren i fulla drag. Det närmaste jag kom en vårförnimmelse idag var en vilset surrande fluga i köket. Den första - och genast kom jag på hur irriterande dom kan vara. Men en fluga gör ingen sommar, eller hur det nu var....