Namnsdagsbarn

Hipp, hipp, hurra - för Pyret som har namnsdag idag! Men då heter hon inte Pyret utan Vera. Hoppas att du får en smarrig tårta.

Student på Hum Sigtuna

Baronessan har varit på student. Matilda slapp ur skolselen och såg alldeles strålande glad ut. En helt underbar dag med sol som stekte oss så svetten rann på ryggen. Pytte var med på sin allra första student men innan man vet ordet av så är det väl dags för henne att ta på sig mössan. (Här i famnen på sin farbrors söta flickvän).
Sigtunas anrika skola Humanisten var platsen för skådespelet. Som tradition cirklade ett flygplan över oss med grattistext. Gjorde sig extra bra denna dagen mot en klarblå himmel.

En annan tradition i Sigtuna är att promenera genom staden.

Jag tror att det är vatten i flaskorna för det var hett som tusan, men man vet ju aldrig.

Flickorna var söta som små blommor i sina fina klänningar.

Och pojkarna svettades i sina stiliga kostymer.

Solen skiner, skolan är slut och livet leker. Ett tag. Tills den bistra verkligheten ger sig till känna med arbetslöshet och bostadsbrist. "...och den ljusnande framtid är vår".

Irriterande Katastrofal Enerverande As

Ja, ni sitter väl där ute och undrar hur det har gått för Baronessan på det stora varuhuset förstår jag. Det är väl det enda som funnits i era tankar under dagen och därför ska jag nu lämna rapport. Jag överlevde. Och hittade ut. Det gick förhållandevis bra eftersom jag envist höll mig till den grå mattan med pilarna på. Det tar nog några år innan jag vågar kliva utanför. Man vet aldrig om man försvinner ut i ovissheten. (Ja, det tar tid att lära sig när man är där så sällan som jag är). Jag plockade till och med på mig en och annan vara som var inom armlängds avstånd. Allt gick bra tills jag kom till kassan. Jag hade nämligen fyllt plånkan med kontanter och var osäker på om det jag hade på kontot skulle räcka. Hade jag vetat det så hade jag utan tvekan gått till "skanna-själv-kön". Nu fick jag ställa mig i en, av två möjliga kassor. Fem före i kön. Och där stod vi. Och där stod vi. Och där stod vi. Jag suckade. Det hjälpte inte. Undrade om kassörskan gått på muggen, men nej, hon stod där framme. Båda kassörskorna ringde till någon central för att kolla kort eller vad fan det nu var, och i telefonen var det kö! Jag är inte säker men jag tror att jag fick en liten hjärtinfarkt och en mellanstor hjärnblödning (Se bild till vänster) . Fem före i kön som inte hade handlat särskilt mycket och det tog en halvtimme!!! Bland självskannarna däremot, fanns det 3-4 kassörskor som jazzade omkring och blängde på "skannarna".

Nu undrar jag. Om man nu har byggt ett sån sjutusansjävlarvaruhus där folk handlar som dårar typ dygnet runt - kan man då inte se till att man smidigt och lätt kommer ut därifrån också? Kanske ska skicka ett nytt klagomail till Ikea, men det har man väl inte något för. Förra gången fick jag lära mig att på Ikea har kunden inte rätt.

Efter detta ansträngande besök mötte jag upp äldsta dotter med barnbarn och fick lite Pyttegos vilket var precis vad jag behövde för att hjärtat skulle återställa sig. Sen var vi in på en annan LITEN och TREVLIG butik där jag köpte denna lilla söta groda. Verkar som om jag börjar få samlarmani på grodor nu. Sen blev jag bjuden på god mat hos Pytte med föräldrar innan jag kunde återvända till skogen igen. Hem ljuva hem!

Ännu en dag i paradiset

Vilken underbar dag! Man behöver inte vattna eller klippa gräset - det regnar. Man behöver inte bekymra sig över att det blir för mycket äpplen eller fler maskrosor - allt blåser åt helvete i halvstormen (läs kraftig vind). Det - mina vänner - är positivt tänkande. För övrigt funderar jag på att ta en tur till Ikea. Det blir Uppsala och där har man ju nu byggt ett nytt sjujävlars mammontempel. Man kanske ska ta med sig ett snörnystan och fästa vid ingången så man hittar ut igen. En gång när jag var på Ikea i Barkarby så gick en man fram och tillbaka, ut och in och såg helt förvirrad ut. Trodde att han letade efter sitt sällskap, men så var inte fallet. Till slut gick han fram till en anställd och frågade - högt och tydligt med desperation i rösten - hur kommer man ut härifrån? Jag log. Och förstod honom. Så om vi inte hörs på länge så vet ni att jag har gått vilse...

Look-a-like - nya offer

Nu har jag återigen uppdaterat min look-a-like-sida. Har ni inget annat för er så kan ni ju alltid kolla.

Kärleksakt i rabatten...

...hade dessa två vinbergssnäckor. Dom är nu döpta till Sven-Greta och Lisa-Sture eftersom dom är hermafroditer. Ska kolla imorgon om dom ligger kvar och gosar sig eller om dom har "stuckit" iväg. Är väl ingen risk att jag ser någon skillnad på dom två. Eller det hundratalet av andra snäckor som hälsar på hos mig. Kanske ska roa mig med att måla ett rött kors på någon och se vart den rör sig.

Kolla en vinbergssnäcka i vitögat är tydligen ingen idé. Det verkar inte finnas något vitöga. Tur att dom är små. Tänk er en snigel i storlek med en häst komma hasandes uppför dikeskanten.

Dopdikt

Så har man sin vana trogen gjort en liten dopdikt även till detta döpta barn.

Rapport från ett dop

Ja, så har man då varit i Guds hus på dop. Prästen som var en "prästinna" började med att innan dopet fråga efter just mig! Jag tänkte att nu blir man utkastad. Dom kanske har en speciell radar som pejlar in såna icke religiösa som jag och nu skulle jag kanske förpassas utanför murarna. Men icke. Jag, som nästan jämt är iförd kamera, skulle sättas främst för att fota. Det skulle minsann inte bli något hejvilt fotograferande här inte tyckte Översteprästinnan. Det räckte om jag tog foton, och under själva dopet skulle inte någon fotografera. Har man hört på maken. Hon orerade ganska länge om detta ickefotograferandet, vilket jag i och för sig kan förstå. Inte så kul att hålla ett dop när det klickar, smäller och blixtrar hela tiden. Nu gjorde ju detta mig lite hämmad också eftersom det låter en del om kameran. Särskilt i en stenbyggnad. Blixt undvek jag helt. Under sista trudelutten då organisten klämde i med "trygga räkan" tog ÖP in dopbarn med föräldrar och faddrar till sakristian igen. Vi andra satt och tittade oss förvirrad omkring men beslöt oss att gå ut från kyrkan till slut. Vi väntade och väntade på den döpte men det tog sån tid, så alla hann lämna kyrkantrappan och ta sig ner till bilarna. Funderade ett tag på om de blivit kidnappade av ÖP. Jag hade väntat mig att man direkt gick ut med barnet på trappen för fotografering, men icke. När dom till slut kom var det ingen kvar och dom kände sig säkert väldigt snopna över det.

Bonusbarnbarnet blev döpt till Timmie Johan och han var alldeles underbart snäll hela tiden. Barnets fader meddelade dock efteråt att sonen hade vräkt ur sig ett par rejäla fisar, så det luktade ordentligt runt dopfunten. Tur att han inte satte igång med att klämma ur sig något redigare under själva akten. Rejält döpt blev han också. ÖP skvätte vigvatten över honom så hela ungen var dyblöt.

Efter detta spektakel for vi iväg för att fylla buken med kaffe och bullar. Fint arrangerat av barnets morföräldrar med flera. En ny stor släkt att lära känna, och de verkade vara alldeles väldigt trevliga och lättsamma allihop. Sen revs det upp presenter så pappren flög.

Kyrkan (Danmarks kyrka utanför Uppsala) var förresten en väldigt fin kyrka. Mycket målningar i taken och dessutom tre stora fönster med målningar som ni ser här till höger. Måste nog ta mig dit igen för att fota lite mer. Men inte på ett tag. Det kan bli för mycket av det goda.

Stenbyggnader med varierat innehåll

Idag, gott folk, ska Baronessan ge sig in på sällan trampat golv. Det är nämligen dop på gång. Yngsta bonussonens lilla Plutten ska döpas. Får väl se om jag får stora frossan när prästtugget sätter igång. Det kan hända att jag börjar vibrera och därmed rasera bänkarna runt omkring likt en jordborr. Ja, det är prästerna det hänger på. Kyrkor har jag inget emot. Det är vackra byggnader. Jag växte upp alldeles intill en kyrka och såg inget märkvärdigt med den. En liten pluttig kyrka. Det mest iögonenfallande var (är) att det hängde en blodig man på en tavla vid altaret. En anskrämlig sak där det ur ett hål i bröstet rinner blod i en tjock stråle ner i en skål som en kvinna håller i. Jag vet inte om kvinnan är hans moder eller någon annan. Hemsk tavla är det i alla fall. Men makabra bilder och statyer finns det ju lite här och var i kyrkorna. Blodiga spikar genom händerna så att vi aldrig ska glömma Jesus offer för mänskligheten.
Han har ju förresten just haft sin flygardag. Om någon nu för tiden skulle hitta en öppen grav och ett borttaget lik så blir det polisiär sak och man skulle undra vad det är för dåre som gjort något sådant. Inte skulle väl någon tro att personen flugit upp till Gud - eller?
Nej, nu ska jag sluta med det här tugget innan jag får kyrkan på mig. Ni får tro vad ni vill. Själv är jag mer inne på Robert Lind i Kramfors

Dagar som gått

Nä, om man skulle ta och skriva några ord innan man går och kojar. Häromdagen tog jag och Gubbe en sväng med bilen. Utan mål for vi iväg och hamnade i Norrtälje. Ja, så kan det gå när inte haspen är på. Vackert väder var det och kameran var med. Vid kajkanten var det gott om folk som försökte fånga strömmingar. Bland annat denna man. Han fick vara med på bild enbart på grund av den fantastiska frippan (frisyr). Ja, så där kan man ju hålla på så länge man har något hår kvar. Det blir värre sen när munkringen börjar bildas. Till detta hade han ett långt rött pipskägg också. Men inte verkade han få någon fisk för det.

Vid ån som flyter in i Norrtälje hade Änderna fullt sjå med tvagning. Den här snygge herrn jobbade som tusan med att putsa fjädrarna. Strömt var det där han höll till också, så han flöt iväg en bit varje gång han putsade sig och sen fick han paddla på framåt igen för att komma tillbaka till samma ställe och så putsade han igen. Så där höll han på säkert en kvart. När han var klar blev det fjäderskakning så det stänkte vida omkring. (Ni kan se fler bilder på Picasa om ni klickar på mina fågelbilder här intill).

Det kanske är lite oförskämt att fota när det är ändan upp men jag kunde inte låta bli. Det verkade vara något väldigt gott där nere på botten.

På väg hem åkte vi förbi min barndoms badplats vid Halmsjön. När jag var liten hade man inte den här utsikten från badet. Visserligen låg ju Arlanda där redan då men den var inte så tydlig och inte så utbredd.

I ett träd vid badplatsen satt herr och fru Bofink och undrade vad jag höll på med. "Ursäkta att jag stör" sa jag. "Skulle man kunna få ta en bild". "Ja, okej" sa herr Bofink, "men låt det gå fort".

Sen har jag haft lite pyssel för mig hemma också. Fixat det lite mysigt på glasverandan till exempel. Där är det så mysigt nu så man vill inte gå in. Trädgården har fått sig en duvning också. Gubbe har motionerat gräsklipparen och jag har grävt i rabatterna, planterat och ryckt ogräs. Apropå det - varför växer gräs så jävla bra där det inte ska växa? I gräsmattan är det inte lika intensivt. Där tar mossan över. Men jag gillar mossa. Den är mjuk att gå på och blir inte så hög. Nu är det natti natti!

Riskakefrågor

Från Shirouz har jag fått lite frågor. Här kommer dom och mina svar.

Vilket är ditt favoritord?
Tänkte först säga ärlighet för det är viktigast, men själva ordet är inte så vackert. Sen skulle jag ju kunna säga jävlar, för det används ganska så flitigt och borde vara ett favoritord. Men jag väljer Maskros - det ligger så fint i munnen.

Vilket ord tycker du minst om?
Ja, samma där. Man skulle kunna dra till med oärlighet, men det gör jag inte. Jag säger Pedofil. Ett ord som inte borde få finnas.

Vad går du igång på, kreativt, spirituellt eller känslomässigt?
Solsken och humor

Vad får dig att tända av?
Snorkighet och avundsjuka

Vilket är ditt favoritsvärord?
Jävlar. Det är sån schwung i det ordet.

Vilket ljud älskar du?
Spinnande katter och tystnad

Vilket yrke utom ditt eget skulle du vilja pröva?
Elektriker!

Vilket yrke skulle du inte vilja ha?
Gristarmresnare på Scan. Jag har sett en sån stackars människa en gång.

Om himlen finns, vad skulle du vilja höra Gud säga när du kommer till pärleporten?
Du hör inte hit. Ta hissen ner.

Alexander Rybak - igen.

Här är grabben igen. Han är väl som en liten tårtsmula!

Söndag - Bokslut helg

Ja, nu är det ju inte ens söndag längre utan alldeles på väg in i en ny måndag. I fredags var jag på tjejmiddag. Jodå, det heter tjej ända tills man dör. Man kan ju inte säga kvinnomiddag, det låter ju inte klokt. Kärringmiddag låter inte bra och fruntimmersmiddag låter som Syföreninga i Håcklehål. Vi var sex stycken as-snygga kvinnor som hade attans så mysigt med god mat och faktiskt någon liten vinslurk också. Värdinnan som inte tycker att bakning är en nödvändig sysselsättning hade bemödat sig om en paj till oss, bara för att det är så hemtrevligt och mysigt. Hon tycker inte ens om paj. Visst är väl det att anstränga sig en smula! Skitkul hade vi i alla fall - som vanligt!

På lördagen var det dags för att fira Pyrets 2-årsdag i efterskott. Solen sken så det stod härliga till och Pyret for omkring i hundraåttio som vanligt. Detta trots att hon inte sovit ordentligt och dessutom var förkyld. Dock tog orken slut och hon somnade i mammas famn innan alla paket var öppnade och innan alla gäster gått hem. Så kan det gå när det är fest. Inte för att jag somnar i första taget, men det finns dom som gör det. Vi bjöds på gott fika och trots föresatser att inte utvidga volangerna, så var näven där och grabbade tag i en bulle och tryckte in den i gapet. Jag vet inte hur det går till och jag vet inte hur jag ska få mina händer att lyda.

Heeeeja Noooorge!

Jag och Eurovision song contest går inte ihop. Idag blev ett undantag - vi tittade. Jag är helt salig efter den Norska vinsten. Jag hade faktiskt till och med tårar i ögonen - så glad blev jag av den vinsten. Det har inte hänt sedan... sedan... nej, det har nog aldrig hänt. Den låten gick direkt in i hjärtat och hur många gör det? Tydligen inte bara in i mitt hjärta. HEJA NOOOOOOOORGE! Å på nationaldagen och allt. Vilken skräll! Sen gillade jag Malta också men det var jag tydligen ganska ensam om. Tänk om man fick vara i Norge om några timmar.....
Skickar en hälsning till min svärfar, och min "adoptivmamma" Tove, som är sprungna ur den norska myllan. Skål på er!

Himpajimpan är en....

Nu ni mina kära vänner är det sluttänkt. Manicken, himpajimpan eller grejen var en bakplåtshållare. Vilket några redan varit inne på. Verkar otroligt avancerad manick för en sån enkel sak tycker jag men vad vet jag som sitter i skogen och spelar läpp. Var hittar man då sådan information? Jo, i Classic motor, av alla tidningar. Någon hade skickat in en bild på tingesten och fått detta svar. Den här verkar ju lite flådigare eftersom den har trähandtag. Vi kanske har prototypen. (Klicka för större bild). Kanske ett skånskt påfund? Tack Sven Åke Ståhl!

Blod, svett och sockerkaka

Det har varit rena rama fruntimmersveckan för mig. Det har varit kvinnfolksträffar varenda dag och än är det inte slut eftersom det är tjejmiddag ikväll. Livet är underbart! Igår kom Syster-Yster för att vi skulle gå igenom våra loppis-kartonger. Bara för det, skulle jag för en gångs skull göra mig till och baka en sockerkaka. Nu ska ju jag alltid förändra saker och ting och kakan var inget undantag. Det var apelsin i kakan och ovanpå skulle det vara creme fraiche blandat med vaniljsocker och på det små apelsinbitar. Ni vet såna där äckliga som man kan köpa på påse i affären. Såna hade jag inte men jag hade apelsin så då tänkte jag att jag tar skalet och river det på rivjärnet och kokar det med socker. Sagt och gjort, fram med rivjärnet. Redan vid fjärde taget slant jag och skar mig i tummen. Hoppsan, så faktiskt ont det gjorde då. Nåja, på med plåster och slita vidare. Sen tänkte jag en gång till och det skulle jag ju inte ha gjort. Istället för att koka i kastrull så kan man lägga skal, vatten och socker i ett glas och sätta in i micron. Jodå! Kollade efter en stund och det hade inte hänt något. Bara bubblade lite. Sen gick det en stund till och så började det osa utav bara helvete. Ungefär så där som när man bränner plast. Katten hoppade ner från soffan och sprang ut. Ja, resultatet ser ni här nedanför.

När Syster-Yster kom satt jag i telefonen. Hon rusade in och funderade på om jag fått totalt hjärnsläpp, eftersom jag kunde sitta i telefon när kakan brändes vid. Jodå, det brända stank ända ut på gården. Men kakan blev god och jag blandade cocos i creme fraichen istället. Det blev smarrigt. Loppisgrejerna blev sorterade och kommer förhoppningsvis även att bli sålda så småningom. Allt gick bra förutom att jag fick springa fram och tillbaka för att byta plåster på tummen. Jävlar vad det blödde.

Jag har en stor, fin skrattpåse!

Har ni någon bästa sida? Utseendemässigt alltså. Jag fick ingen ordning på min lugg och plötsligt så ville den ligga åt det andra hållet efter femtiotvå år. Okej, tänkte jag och kollade i spegeln från sidan. Såg inte klok ut. Kollade från den andra sidan. Såg inte klok ut där heller. Nu hade ju inte det så mycket att göra med luggen utan det var liksom det där oformliga ansiktet under luggen som liksom var alldeles fel. Nu kan ju jag skylla en del på glasögonen som jag inte hade på mig. Jag har ju brytningsfel och jag vill tro att det blev något fel på brytningen där i spegeln. Men det som blicken mest fastnar på när man (jag) ser mig från sidan är det där kalkonhänget under hakan. Jag har inte kommit på något bra att göra med det än. (Ni vet, som med klockorna i gäddhänget). Men jag vet varför man har fått en påse. Det är för att man har skrattat så mycket i sina dar. Folk som inte skrattat har ingen sån skrattpåse utan bara surkinder, eller mungipor som hänger ner till bröstbenet. Det är inte lika snyggt som skrattpåse. Nåväl, nu kom jag ifrån ämnet - från sidan. Jag har verkligen ingen snyggsida. Eller någon sida som är bättre än den andra. Men jag ska be Gubbe ta ett par sidokort på mig så jag får se ordentligt men det blir inte förrän till lördagen så man kan stärka sig med något samtidigt. Men helt klart så är jag snyggast framifrån - SKITSNYGG!

Blod och vatten

Om blod verkligen är tjockare än vatten - hur går det då till att älska "fel" barn? Två kvinnor på 56 år har fått reda på att de vuxit upp med varandras föräldrar. Har dom fått mindre kärlek? Har dom haft ett sämre liv? Tydligen inte. Vad händer med den "heliga familjen" när sånt inträffar? I det här fallet blev det ett lyckligt slut eftersom de båda kvinnorna kallar varandra för "syster" och familjerna har blivit sammansvetsade. Låter som en saga....

Världens bästa människa fyller år

Idag fyller hon år "Mormis" - min mamma. Åttiofem taggar på livets ros har hon lyckats frambringa. Bästa presenten var en kram av barnbarnsbarnet så klart. Jag och äldsta dottern förärade Mormis ett blomsterarrange-mang samt en hemgjord rabarberpaj. Hennes kommentar: "Gör en paj på bladen istället, dom är giftiga". Fanns det dödshjälp i det här landet så skulle hon nog ställa sig först i kön tror jag. Men så roligt ska hon inte få ha det. "Hon får stå ut" som yngsta dottern brukar säga. Hon avskyr allt som har med festligheter och folksamlingar att göra. Fylla år tycker hon är ett otyg, men det skiter väl vi i. Hon får stå ut, som sagt. Dagen till ära hade hon på sig ett favoritlinne à la Onslow. Undrar om det är från Modern man har ärvt sitt klädintresse :)

Det ska vara enkelt att gå ut...

Jag är på jakt efter skor. Det kan ju bli vissa svårigheter för mig som inte gillar att handla. Det är ju inte direkt så att skorna kommer förbi och knackar på dörren. För det första så lever jag på stor fot - 40 - så redan där faller en hel del bort. Sen har vi som ni kan se på bilden de olika varianterna av damskor som gäller just nu. Vingeljävlaklack som man behöver stödhjul till eller plattsula som har samma stötdämpning som en strumpa. Ingen av dom passar mig. Det jag behöver nu är en sko som man bara liksom kliver in i och så sitter den där som en smäck. Jag har ju ett par typ gympaskor som funkar bra men det ska ju snöras så förbannat och jag ids inte. Vore det inte så varmt så skulle jag gå i boots året runt.


Visserligen har nedanstående snörning men jag säger bara en sak - platåskor kom tillbaaaaaaaka!

Hurra Hurra för Pyret idag

Vårat lilla barnbarnsbusfrö PYRET fyller 2 år idag.
HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!

Snart kommer presenter och kramar!

Jag - balanserad?

Hos Tant Rasch hittade jag ett test. Vilken slags hjärna har du? Sånt måste man ju bara kolla. Det handlar om empatiserings- och systematiseringsförmåga. Enligt Baron-Cohens teori, så har varje människa en speciell "typ av hjärna". Det finns tre vanliga hjärntyper.
Typ E har starkare empatiseringsförmåga. Den här typen är vanligare bland kvinnor.
Typ S har starkare systematiseringsförmåga. Den här typen är vanligare bland män.
Typ B är en balanserade hjärnan. Hos den balanserade hjärnan är empatiseringsförmågan och systematiseringsförmågan är ungefär lika starka.

Mitt resultat blev:
Du har enligt testen en hjärna av typ B
(63 i empatiseringsförmåga och 37 i systematiseringsförmåga).

HA, HA, HA, HA, HA..... JAG BALANSERAD! Men det är lite överslag på empati ser jag. Vill du testa så gå in HÄR.

Tuttfixerat

Varför blev två utbuktningar på kroppen något så speciellt för männen? Något som man måste stirra på och som VISSA inte ens kan låta bli? Nu bjuds dom ju även ut utav kvinnorna som något slags varumärke, men se men inte röra var väl bland det första man fick lära sig som liten. (Sen förundras jag hela tiden av de kvinnor som förstorar brösten för att synas och sen klagar över att "männen ser bara mina bröst").

Är inte bröst först och främst till för att livnära våra småttingar? Är det kanske så att en del pojkar stannar kvar i amningsstadiet och inte kan släppa det. Det är min tutte - min, min, min! Eller är det bara en form av att hävda sin rätt hos vissa män - jag tar vad jag vill ha?

Kanske det bästa vore att kvinnor gav tillbaka med samma mynt. Kör ner handen mellan benen och kommentera storleken.

Katt-tvätt, ett ord som måste avstavas

Håll med om att det är ganska mysigt med sommarregn. Just nu strilar det ner över spenaten hos mig. Då slipper man t ex tvätta fönster. Olja trappen går inte heller. Eller måla utemöbler. Istället kan man njuta av hur trevligt det låter när regnet slår mot rutan.
Vad som inte är så trevligt är när katterna kommer in pissdränkta med lera under fötterna. Jag funderar på att bygga en liten tvätt, liknande en biltvätt, i kattluckan. (Katt-tvätt är ett sånt där ord som måste avstavas annars blir det kattvätt. Då undrar folk, va´ fan är katt-vätt för något?) Kan ni tänka er. Ut går en vanlig katt, in kommer en nytvättad och uppfluffad sak. Jo, naturligtvis ska det sista momentet vara torrblåsning. Kommer ju att ta ett tag innan katten kommer in, men vem har bråttom. Detta kommer även att göra att katterna inte springer ut och in hela tiden. Dom kommer in först när dom är riktigt vansinnigt hungriga. Eller så kommer dom inte att gå ut alls utan stannar inne och skiter i soffan istället. Hm, ingen bra idé kanske.

Shoppa - okej då, men då får det gå fort!

Gissa vad.... Baronessan har varit på shoppingrunda! Iväg till ett sånt där stort köpcentrum som har alla affärer som man inte behöver. Det var inte igår. Få se nu när det var. Hm..... minns inte. Kan ha varit i december när det skulle köpas julklappar. Nu skulle det ju inte shoppas kläder heller utan presenter. Ett tvåårskalas och ett dop på gång. Men faktiskt orkade jag hitta ett par braxor också. Kors in the tak. Lurade in Gubbe i skoaffären (jodå, han var med! Till och med föreslog resan!!). Jag hittade inga skor men tjatade på Gubbe att köpa sig ett par vita loafers. Det ni. Fy fan vad han kommer att kunna gå omkring och glassa i dom i sommar.
Sen tillät vi oss en liten fikapaus och då, vid Gubbes påtår passade jag på att gå in på HM en sväng. Jag sa att han kunde läsa lite i min tidning jag hade köpt. "Är det en kvällstidning" frågade han. "Nä, Tara" svarade jag, varpå Gubbe utbrast "Nej, för helvete". Han ville minsann inte skämma ut sig med att titta i en kärringtidning medan han väntade. Nu behövde han ju inte vänta för jag var in, svepte runt och kom ut innan han hade druckit upp. Så är det när jag handlar. När vi går in i en butik så hinner jag springa runt ett varv och sen krockar jag på väg ut med Gubbe som inte ens hunnit in. Rena, rama joggingrundan och jag som inte ens joggar. Vi lyckades i alla fall köpa presenterna och det var ju huvudsaken. Sen for vi hem igen till korkeken...

Hår på ända

Apropå föregående inlägg. Kom att tänka på en kommentar som Petra Mede fällde i Melodifestivalen. Som jag ju bara skymtade förbi, men ändå. Några killar hade framfört sin trudelutt och hennes kommentar var: "Dessa karlar, hur skulle världen se ut utan dom? Inga krig och en massa tjocka lyckliga kvinnor". Nu vill jag bara tala om att fröken Mede inte tillhör mina favoriter men nu och då klämmer hon dit en femetta. Jävligt roligt sagt, men jag är inte så säker på att det där sista är rätt. Det behöver ju inte vara männen som tycker, om hur kvinnorna ser ut. Kvinnor har ju oftast fullt sjå att se på varandra och försöker bräcka varandra.
Jag vet kvinnor som aldrig i livet skulle gå ut och hämta posten utan att sminka sig först. Då undrar man hur man ser ut under spacklet.
Här i skogen kan man se ut hur man vill. Man kan ludda runt i sin morgonrock och låta håret stå på ända. Katterna hoppar till ibland när dom får se mig, men dom vänjer sig snart. Visserligen finns grannar alldeles intill men dom är vana. Dom har i och för sig lite mer problem än jag. Vissa ska pressa i solen för färgens skull och klädkontot är nog skyhögt för somliga. Men jag bryr mig inte under min korkek. Jag snyggar till mig när jag går på fest - det får räcka.
Men visst frågar jag min man ibland. Om håret t.ex. Vad svarar han? "Ser bra ut". Det svarar han hur det än ser ut. Men varför frågar jag? Han själv har ju inte ens något hår kvar. Lite ludd nedanför kepsen bara.
Jag och Gubbe ska skaffa nya glasögon..... Kanske ska vi låta bli.

Extremt äckligt

Ja, vad gillar ni min nya kylskåpsidol? Tror ni att hon får mig att sluta äta? Ingen risk! Troligen äter jag mer för att någonsin slippa se ut så där. Man får ju innerligt hoppas att bilden är fejkad. Undrar annars vad hon äter. Kanske filtrerat vatten på sin höjd. Ingen moffa-moffa i chipspåsen och ingen vinslurk heller.

Eller ska man se ut som nästa lilla pingla. Här kan man säga att det har brakat sta åt det motsatta hållet. Kärringen håller ju på att explodera av, ja, vad det nu kan vara som hon har fyllt upp sig med. Helium?

Eller är det en han? Vem vet? Tycks bli dyrt med behå och läppstift i alla fall. Varför ställer folk till sig på detta viset? Har någon man någon gång sagt att han vill ha två jättejättetuttar med en jättejättemun ovanpå. Enbart alltså?

Om någon man har sagt det.... lever han längre i så fall?

Dansa min docka!

Jag köpte en ny peruk. Ursnygg sak i röd ton. Passade mig och flera andra perfekt. Hade den bland annat när vi var på "dameträff" häromsistens. Nu var det någon annan som fick låna...

Nä, man ska inte göra sig rolig på andras bekostnad, särskilt inte försvarslösa barn, men hon är ju så attans, innihoppsans söt så man kan ju inte låta bli. Mormors egen prinsessa - Pytte! Visst ser hon ut som en docka?

Intensivhalvår

Vad är det som gör att man väntar, väntar och åter väntar på att vårsolen ska börja lysa och sen liksom bara smäller det till och man kommer som in i en annan värld. Utan att ha förflyttat sig, blinkat eller ens rört sig ur fläcken. Det är likadant varenda år. Varje år säger jag att nu ska jag bara ligga under en björk och se hur bladen sakta vecklar ut sig. Gör jag det? Å nej då. Plötsligt en dag kliver man utanför dörren och rätt in i spenaten. Grönt så ögonen håller på att trilla ur sina hålor.
Vad gör jag då istället för att se björklöv krulla ut sig? Ja, säg det, det liksom bara rinner över överallt. Det ska umgås och festas och hälsas på och planeras inför kommande festande och födelsedagar, bröllop och dop mm, osv. Det borde inte heta sommarhalvår utan intensivhalvår. Dygnet borde ha fler timmar än på vintern. Kan inte någon införa det?

Lite trött i mössan...

Nu är jag på hemmaplan igen efter en "dameträff" i Norrtäljetrakten. Vi har tagit det lugnt, solat, ätit grönsaker och druckit mineralvatten å fy fan vad jag ljuger. Men solat har vi. Eller det var väl mer så att det inte gick att undvika när solen stod som spön i backen. Av min adoptiv-mamma (som är yngre än jag) fick jag en vacker ros! Vi har haft en kalashelg med massor av skratt, tokiga lekar, en och annan vinslurk (nu var jag försiktig!) och till och med en dagstur till Åland. På bilden ser ni en lek som går till så här: en av två personer sätter på sig en tröja, båda kryper in i ett påslakan och där inne ska tröjan flyttas från den ena till den andra personen. Sen fort som fan ut ur påsen och sen är det nästa par. Allt på tid. Hur roligt som helst.

Någon brasa blev det inte i eldningsförbudstider men vem brydde sig? Stereon som jag tagit med mig dog på resan. Någon försökte spela Kurt-Bertils eller om det var Sven-Stures och den avled. En CD-skiva fastnade under (!) CD-hållaren och fick brytas loss och sen var det tack och godnatt. Fröken Johansson gjorde vad hon kunde men en ihjälskrämd stereo vaknar inte upp så lätt. Nåja, lite svinn får man räkna med.

Någon piercing i gäddhänget blev det inte heller. Jag glömde stoppnålen men när jag försökte mig på att trycka igenom en sax så var det någon som skrek. Folk är så känsliga.

Jag är faktiskt lite trött idag så det blir inte så mycket mer skrivet men jag återkommer.