Hitmahoa självplågare

Idag har jag varit en självplågare. Inte för att jag har stuckit nålar genom huden eller skurit mig med rakblad. Nej, det finns andra, ännu djävligare saker. Fönsterputsning! Ändå har jag bara börjat. Jag har 22 fönster på huset varav en del är dubbla. Sen har jag en glasveranda med 17 fönster vardera på två våningar. Dessa 34 fönster är spröjsade i tre delar. Nog fan är man en självplågare då. Tur att man inte bryr sig så mycket så man springer och putsar stup i kvarten. Jag drar av det värsta när jag inte ser ut längre. Sen har faktiskt Gubbe hjälpt till också! Han får ta den värsta biten. På övervåningen är inte alla fönster öppningsbara och kan bara tvättas utifrån vilket betyder balansera på stege högt över marken. Inte min grej. Jag får nästan svindel när jag tittar över sängkanten. Och då sover jag ändå inte i våningssäng.
Var med yngsta dottern inne i den stora hufvudstaden häromdagen. Vi gjorde en loppisrunda. Åker jag själv in till staden så undviker jag tunnelbana. Jag får klaustrofobi. Det går bättre om någon är med så denna gång blev jag guidad av dottern. Vi åkte fram och tillbaka, hit och dit och till och med böt linjer ett par gånger. Hade hon lämnat mig där hade jag aldrig hittat ut. Men det värsta var naturligtvis rulltrapporna. På vissa ställen är dom vaaaaaansinnigt höga. Jag var tvungen att stå och titta på mina fötter och sjunga en stump för att inte svimma. Jag tycker att det är konstigt att man inte läser dagligen att folk ramlar nedför rulltrappor och dör.

Ståtlig och alldeles underbar

Vet ni vad jag tycker om att måla? Om måla tycker jag inte. Man blir ju liksom aldrig färdig. Nu har jag trots detta lyckats måla våran trädgårdsgrupp. Snygg va? Måla och måla förresten. Mest har jag kladdat på. Ni får ingen närbild. Gubbe körde högtryck på den (mitt förslag) vilket gjorde att inte enbart färgen lossnade utan även träflisor. Gruppen köpte vi billigt 1990 och den har hängt med. Det bästa med den är att den är så lätt. Man kan flytta omkring den hur som helst. Ni ser väl kompisen som sitter till vänster?

Kompisen Frazze och kompisen Gösta är med i trädgården och när jag gick runt huset så hängde dom med. Väntade sig en skogspromenad förståss. "Okej då" sa jag, "vänta här medan jag sätter på mig bättre skor". Och visst satt dom och väntade när jag kom ut.

Frazze och Gösta trivdes i skogen som vanligt, men Frazze blev trött och måste lägga sig och vila lite. Sen gnällde han lite när jag gick för fort. Men jag sa åt honom: "tjatar du på att gå i skogen så får du minsann orka gå också". Väl hemma slocknade han i soffan!

Dagen efter satt jag ute och pratade i telefonen. Då kommer Frazze. Går fram till vattentunnan, sträcker sig upp och sätter framtassarna på tunnans kant och sen går han med baktassarna upp tills han stod vinglande på kanten. Han stod med framfötterna utanför bakfötterna och vinglade. Sen böjde han sig fram och drack vatten! Tyvärr hann jag inte hämta kameran innan han hade tråcklat sig ur sin ställning. Jag fick i alla fall denna bild där dryga 8 kilo Frazze står längs med kanten. Han ser ut att tänka: va´ e´re med det då?

Det finns dom som använder t-ordet på Frazze. (t-j-o-c-k). Vi säger inte såna fula ord här hemma! Svära går bra, men där går gränsen. Till dom som säger så brukar jag svara: "Tävla med Frazze om vem av er som kommer först upp i päronträdet". Ingen brukar anta den utmaningen. Nästa gång ska jag säga till dom att balansera på kanten på tunnan. Frazze är enbart kraftig, snygg, ståtlig och alldeles underbar! Sen har han en tigermage, men vem säger t-ordet till en tiger?

Iskallt i ledningar och tår

Jag fryyy-y-y-y-yser! När jag promenerade omkring i huset på förmiddagen lät det som om jag hade träskor på mig. Så var inte fallet. Det var mina frostskadade fötter. Som isklumpar dunsade de mot trägolven. Dusch, tänkte jag. En vaaaaarm, låååååång dusch, för att tina upp. Satte på vattnet, väntade, väntade, väntade. Inget varmvatten! Kollade på värmepannan. Den stod i frånläge. Men vadnudåförhelvetejag fryserihjäl. Ringde Gubbe. Svarade inte. Svor några heta ramsor och fick upp graderna något i kroppen. Ringde igen. "Vi har inget varmvatten". Gubbe: "oj då, jag stängde av när jag monterade bort elementet". Morrade inom mig och sa "okej, då vet jag, då sätter jag på pannan igen".

Gubbe renoverar i hallen och därför måste elementet bort. Då måste man stänga av vattnet. Så fick man klampa omkring iskall. Jag kokade upp vatten i vattenkokaren för att kunna tvätta av sig värsta skiten. Precis som på den gamla "goda" tiden.

Nu har jag kollat in SMHI och imorgon kommer det värme och sol. Och fan ta dom om dom har fel nu. Då skickar jag en brevbomb!

Snabbköpskassörskan trallallallallallalla

När jag går och handlar så tänker jag på Jonas Gardell. Någonstans, någon gång såg jag honom på TV och som avslutning läste han ur sin (då) nya bok. Texten handlade om kassörskor. Om hur han står vid bandet och lägger upp varorna på rätt sätt för att det ska bli så bra som möjligt för kassörskan. Allt för att hon inte ska få förslitningsskador av att flytta och vända på varorna. Det tänker jag på när jag står där på Ica eller Konsum. Plockar upp varorna och försöker hitta den förbannade eankoden och lägga den åt rätt håll så inte kassörskan får förslitningsskador. Ibland är kassörskan så snabb så jag hinner inte hitta eankoden. Då kastar jag upp varorna lite hur som helst, för jag tänker att säkert vet kassörskan av ren erfarenhet var eankoden sitter på varenda liten jävla vara. När jag går därifrån funderar jag på om kassörskan funderar på hur folk beter sig vid bandet. Blir hon/han full i skratt av att jag står där och letar eankod eller blir hon/han glad? Jag travar inte varorna på varandra och jag försöker underlätta allt vad jag kan. Kommer jag att få en liten pin någon dag där det står att jag är "en lysande kund"? Kommer jag kanske efter min död att få vipkort till Ica-avdelningen i himlen. (Nä, visst nä, jag skulle ju inte dit. Och i helvetet finns det säkert bara Lidl).
Trots att jag försöker vara tillmötesgående så lyckas det inte alltid. Till exempel så brukar jag, när jag ivrigt fått upp varenda vara på bandet, springa till utsidan för att packa i varorna så snabbt det går. Bara för att inte vara i vägen för nästa kund. När då kassörskan "stämplar ut" och säger "det blir ettusensjuhundratrettiotvåochfemtio" så räcker jag fram pengarna därifrån jag står. Aja baja, så får man inte göra. Man ska gå runt och ställa sig framför kassörskan för hon får faktiskt ont i nacken av att ta betalt från sidan. Jodå, så sa hon till mig. Där hade jag för att jag försökte vara effektiv. Det har jag slutat med nu. Oavsett hur mycket jag har handlat och om så varorna fullkomligt hänger ut över kanterna, så packar jag inte i innan jag har betalt. Jag står kvar framför kassörskan och bara ler. Beredd att ge henne pengarna öga mot öga så hon inte får ont i nacken. Visst är väl det omtänksamt? En gång fick jag bassning för att jag råkat ställa en flaska upp på bandet. Den KUNDE JU HA RAMLAT PÅ HENNE! Oj, oj, oj, så mycket man kan tabba sig vid kassan.
Nu hör jag att ni säger att jag ska använda mig av såndäringa pipdosa och betala mig ut själv. Men se det skiter jag allt i. Hade man inte sånt när jag släpade hem mat till åtta personer så inte fan tänker jag göra det nu när vi är bara två. Så det så. Jag tänker tvinga kassörskorna att sitta kvar där de sitter!

Min tåliga modell

Satt länge på trappen mot kvällningen och väntade på det utlovade ovädret. Har inte kommit än. Plötsligt började det rycka i skaparhänderna igen. Jag sprang upp (flås, flås) på övervåningen och in i mitt syrum. Där fanns resterna av tyget jag gjorde en pytteklänning av häromdagen. Så jag totade ihop en liten hatt att ha till. När jag skulle fota så fick jag inte till det riktigt. Som tur var kom Frazze (katt) svepandes förbi. Jag frågade om han skulle gå och lägga sig, och det skulle han. Jag passade på med hatt och kamera. Han såg så förnärmad ut efteråt så jag kunde inte låta bli att skratta. Nu ligger jag risigt till ett tag framöver. Kanske att han hugger efter mig när jag går förbi nästa gång. Men visst är han underbar!? Han borde få medalj så fint som han kan posera. Synd att jag inte tänkte på honom när klänningen blev klar :) Kanske syr jag en egen liten hatt åt honom, med hål för öronen.

I väntrum och i centrum

Baronessan har varit på läkarmottagning idag. Inte bara en gång utan två. Dessutom helt frisk! Först var jag till vårdcentral på orten med modern som har asont i sin vänstra stortå, sin vänstra fot, sitt vänstra knä, sitt vänstra ben, sin vänstra sida. Fick naturligtvis en ny läkare som visste noll och intet om moderns sjukdomar och besvär. Nu är ju modern i och för sig sällan där. Henne får man släpa till doktorn. Läkarinnan presenterade sig och jag funderade länge efteråt på vad hon sagt. Var det syren? Nä. Kan det ha varit buskage? Nä, inte det heller. Berså! Där har vi det. Fast det var ju inte så hon hette, men det lät så. Hon verkade i och för sig ganska så intresserad och engagerad i sin patient, men humor hade hon inte. Jag har svårt för människor som liksom har ett stopp i mungiporna. Dom går aldrig riktigt upp. Dock drog hon på munnen när modern sa: "ja, det är väl antagligen bara att amputera". Men jag tror att det gjorde ont för mungiporna återgick till ett streck direkt efter. Nu ska vi bara vänta på att modern får en tid på röntgen. Under tiden ska hon gå till en sjukgymnast. Ha, ha, haaaaaaaaa..... Host, hoppsan. Och vad ska dom göra med en åttiofemåring med cancer i form av myelom och leukemi samt en söndervärkt kropp med opererad rygg och höft? Få henne att sparka lite med benen fram och tillbaka? Vilket hon ändå inte gör utan tar en kopp kaffe till, inklusive bulle.
Så till sjukbesök två. Syster-Yster skulle till akademiska med sin sönderbrutna axel. Koll nummer tjugotretton. "Kom en halvtimme före" löd informationen. Vi undrade varför men det fick vi snart svar på. Ingen parkeringsplats! Vi hittade en till slut, men sen fick vi fullt sjå med att hitta dit vi skulle. Vi gick fel tre gånger fastän vi frågade två. Ja, men hur lätt är det? En person sa "ner tre våningar och sen runt hörnet". Låter ju skitenkelt, men när det nu fanns fyra hörn så blev det inte så enkelt längre. Nåja, till slut kom vi rätt och förvånande nog gick det fort som fan.
Efter detta for vi runt lite i de centrala delarna av staden Uppsala - mot enkelriktat! Jo, jag brukar göra det när jag är där. Det är inte så svårt. Det är enkelriktat på ungefär varannan gata. Men det gick bra ändå. En kärring jag mötte viftade med armar och fingrar vilket förmodligen skulle föreställa "du kör mot enkelriktat din jävla dåre". Jag viftade tillbaka vilket betydde "och hur fan tänkte du att jag skulle kunna vända här, idiot". Jag gasade på istället för att komma ifrån eländet och det gick bra. Så åker ni i Uppsala och möter någon på "fel håll" - då är det jag :)

Återvinning av gamla kläder

Jag haver totat ihop en liten klänning till Pytte. Det är egentligen en testklänning. Ville prova mönstret. Det blommiga tyget var tidigare en klänning och det röda var ett par byxor. Återvinning med andra ord. Nu väntar jag bara på att få höra om den var lagom eller för stor för Pytte, för att sedan kasta mig över den egentliga klänningen.

Snygga brudar i en park

Helgen har kommit och gått med en jävla fart. I lördags var vi bjudna till bonusdotter med sambo på sommarfest. Så mycket sommar blev det ju inte även om solen försökte värma oss lite. Men vi hade trevligt och roligt ändå. Tält och gasolvärmare var till god hjälp. Sen skulle ju en hel del av skocken envisas med att titta på någon konstig företeelse på TV. Några kortbyxklädda snubbar som jagade något runt, runt på en plan. Ingen blev gladare av det, eftersom det inte blev något som tydligen hette mål för dom pojkarna som dom hejade på. Jag höll mig kvar i tältet.
På söndagen var det bara att pallra sig upp igen för att agera fotograf på yngsta dotterns salong. Dags för nya bilder till hemsidan. Denna dag var solen framme och vi tog foton i Kronobergsparken på Kungsholmen. Alldels intill salongen. Det blev en hel del fina foton. Däremot var det kallt som satan så modellerna gick med ståpåls mest hela tiden. Men det var bara att bita ihop. Nu är ju jag absolut ingen fotograf, men med envishet och chans så kommer man långt. Här ser ni ett smakprov på de uppsnofsade "brudarna". Salongsinnehavarna L och J jobbade hårt för att fixa frisyrer och makeup. Hela dagen tog det men det var det värt.

Nu återstår "bara" att välja och ställa iordning bilderna för att lägga ut på hemsidan.

En medicin som man hoppas inte funkar

Ibland undrar man. Nu är det rusning efter bantningspiller som säljs receptfritt på apoteket. Vilka köper? Unga tjejer så klart, som förmodligen inte har ett uns fett på kroppen. Redan innan annonsering har det sålts över en miljon tabletter. Vissa andra saker som är receptbelagda undrar man varför dom är det. En munsårssalva till exempel. Kan man missbruka sånt? Finns det någon risk att man kommer in på ett beroendecenter och säger "nu har jag missbrukat munsårssalva i ett halvår och jag bara måste få bli av med mitt beroende". Likadant med allergimediciner. Men jag vet inget om sådana så det är väl bäst att jag är tyst. Kanske innehåller de alkohol. Men bara tanken på att släppa ett bantningspiller receptfritt. Man kan väl lika gärna sälja dom på ICA då bredvid godisdisken. Man får ju innerligt hoppas att dom - som de flesta bantningspreparat - inte fungerar.

Lappjävlar

Alltså ursäkta mig. Jag var ute i en butik (usch ja nu igen) för att hitta en liten vit tröja, typ kofta, typ bolero, ja ni vet typ. Hittade två som skulle kunna duga. Vad ser jag då? Jo i bak i tröjorna sitter det som vanligt en lappjävel. Den som beskriver vem som gjort/sålt tröjfan. Denna lapp är svart. Denna lapp är dessutom fastsydd med vit tråd från framsidan och svart tråd från baksidan. Syns det igenom? Ja det kan du ge dig fan på!!!! Är det lappen som är det viktiga kanske? Annars kanske man kunde tänka sig att sy fast lappjäveln med vit tråd. Eller varför inte - tanken svindlar - sätta i en VIT lapp! Tji tröja.

Grillning med cirkusmusik

I lördags var jag hos Syster-Yster på hennes kolonilott för en liten grillning. Utanför på ängen hade ett Cirkus Maximum planterat sig. Syster-Yster - som bor i de hus man ser bakom tälten - väcktes av ett brölande redan klockan 7 på morgonen. Det var kamelerna som drog i med en liten morgonserenad. S-Y var lite orolig, för hon är så löjligt rädd för elefanter! Ingen större risk att man träffar på sådana i vanliga fall men nu var dom ju ganska så nära. Sen blev vi bjudna på gratis cirkusmusik under vår lilla middag.
När föreställningen var slut så satte ett frenetiskt arbete igång för att packa ihop cirkusen och dra vidare. Det var ett slammer utan dess like och tjoff, tjoff, tjoff så var allt packat och klart för avfärd. Vilken effektivitet. Däremot var det inte så kul att se de stackars djuren. I en box stod dessa två lamor fastbundna. De stod där i minst en timme innan avfärd! Det var dessutom vansinnigt varmt i lördags. Jag hade för mig att man slutat med djur på cirkus, men tydligen inte.

Cirkus är inte min grej. Har aldrig gillat företeelsen. Särskilt inte när man släpar in djur som man ska ha till att ställa sig på bakbenen eller bara springa runt, runt.