Jag är sänkt

Nu har jag varit hos farbror doktorn. Han frågade hur det var och jag sa ont i halsen och sen hosta och feber av och till i fem dagar. Förmodligen såg jag inte så sjuk ut. Tills dom tog sänkan. Den ska visst ligga på under 10 men min låg på 188. Lite sjuk är jag nog. Så nu ligger jag här med en penicillinkur och hostmedicin. Livet är underbart. Somnar om... zzzzzzzz

Fortfarande ryggläge

Ni får allt vänta lite till. Just nu så sover, sover och sover jag. Och emellanåt så slumrar jag också. Febern håller i sig och halsen är helt sönderhostad. Imorgon ska jag till farbror doktorn. Det går visst inte att vara envis ur det här. Jag är penicillinmotståndare och tar det bara i yttersta nödfall. Brodern trodde att det kunde ha något att göra med att jag dansade barfota på asfalten till klockan fyra på morgonen, men jag tror att det bara är rent jävelskap. De där tysklandsresan som vi funderat på får vi nog glömma bort. Skit ockå.

Lugnet (?) efter stormen.

Efter veckor av planering har jag nu börjat varva ner efter bröllop och storfest. Naturligtvis ville ödet bjuda mig på en liten överraskning i form av en förkylning kvällen innan festen. Festdagens morgon var jag helt tjock i halsen och dagen efter (efter allt skrän och ståhej) hade jag tappat rösten och lät mest som en väsande krokodil med nageltrång. Nu pendlar febern fram och tillbaka men festen blev bra och alla blev nöjda (tror jag). Det har varit lite slitigt med att plocka undan (trots gästarbetare från Småland) och ännu finns en hel del att göra men vi tar lite i taget. Nu har man ju inte den pressen som man hade innan.
Först av allt ska jag visa upp det vackra brudparet som sa ja den 11 juli. Det är näst yngsta bonussonen och han tar nu brudens efternamn, Bodå.

Jag önskar det söta och roliga paret all lycka. I augusti blir de dessutom tre!

Så snart jag orkat mig igenom de hundratals foton som togs på festen så ska jag visa upp lite bilder. Om turen och tekniken är med mig kanske det så småningom kommer någon liten filmsnutt också. Vi ses!

Lite hög luftfuktighet kanske...

Regnet vräker ner. Katterna har andnöd när dom kommer in från kissrundan. Ligger och flämtar på golvet med alla fyra tassarna i luften. Men det är mygg och bromsfritt. Åtminstone här inne. Än så länge (sade pessimisten...). Idag ska jag hem till Syster-yster för att öva lite till ett litet framträdande vi ska ha på femtioårsfesten. Vi är fyra stycken som ska larva oss och inte ett öga kommer att vara torrt. Troligen kommer alla att gråta av förtvivlan. Men inte bryr vi oss om det. Vi har i alla fall roligt och det är huvudsaken. Sen finns det säkert många som tycker att det bara är trams men då kan man gå hem eller ut i skogen eller nåt. Parollen är - man har inte roligare än vad man gör sig. Folk som sitter och väntar på att bli underhållna begriper jag mig inte på. Nu blir dom ju det i och för sig till viss del, men kvällen är lång.
Vi har förberett oss (som vanligt) för åska och spöregn. Det kan därför hända att det kommer drivis eller kanske en tornado. Men det kan ju vara kul att få uppleva det också. Ser framför mig hur 50-åringen(arna) försöker hålla fast i tältduken och flyger till väders, huuuiiiiiiii. Då blir det bungyjump i omvänd riktning. Jo, det är ju två femtioåringar men den andra vill helst inte skylta med det. Han vill bara åka snålskjuts på festen. Men han får det för han ska underhålla med sitt band. Dessutom fyller han inte förrän i november. Det är min yngre bror jag talar om så han får behålla sin åldersnoja ett tag till.
Visst är det väl så att karlar har svårare med det här att fylla femtio? Jag har i alla fall fått för mig det. Jag hade en kris när jag skulle fylla 30 - då kände jag mig urgammal. Sen gick det över och kom aldrig tillbaka. Nu känner jag mig bara yngre och yngre. Förutom när jag känner efter var det gör ont någonstans och var det tar emot. Men längst där inne - i den lilla bikupan som kallas hjärna - där är man tidlös.

Planering och mask

Eftersom det är både bröllop och storfest på gång så blir det inte så mycket bloggande just nu. Tyvärr hinner jag inte hälsa på hos alla er - mina bloggvänner - heller. Men det kommer lugnare tider (tror och hoppas jag) då jag återkommer. Just nu känner jag mig sänkt. Fullmåne = sömnbrist. Gubbe däremot tvättar fönster!
Våra söta rara gullemurrar härjar omkring med sorkar och fåglar. Igår hittade Gubbe en död fågel gömd bakom sin sänghalva, inklusive fluglarver. Jodå! Dom trivs i värmen på döda djur. Så där ja, nu fick jag er kanske att må illa en stund. See ya...

Ännu en dikt men inget dop

Även om man inte blir döpt så måste man ju få en dikt. Så här är dikten till äldsta dotterns lilla Pytte.

Ännu fler as

Eftersom jag nu har klagat över fästingar och invasion av myggor så ska naturligtvis nästa as dyka upp. Bromsen! Dessa otäcka odjur som inte ens har vett att surra innan dom hugger stora köttstycken ur kroppen på en. Burrrrrr...

Men å andra sidan så har vi ju inte direkt några giftspindlar, giftormar, krokodiler eller andra skojiga djur som ju är direkt livsfarliga att träffa på. Så varför gnälla.

Ditten och datten och svettattacker

Nu är det fullt pådrag inför 50-årsfesten. Jo, Gubbe ska fylla vuxen. Det är på tiden! Ett hundratal gäster är inbjudna och det är mycket fix och trix inför festen. Bland annat en show där min yngsta dotter står för det mesta av regin. Sen en mindre show där jag och mina väninnor ska framträda. Innan detta går av stapeln ska min näst yngsta bonusson ha bröllop. Det ska fixas en del inför detta också så sysslolös är man icke. Värmen håller dessutom att ta kål på mig. För att inte tala om MYGGEN! Dessa onödiga insekter som suger ur mig mitt fattiga blod. Undra på att man har blodbrist! Vi har c:a en miljon myggor hemma hos oss. Även på dagtid i full sol! Jag är helt sönderbiten. Förutom myggen så har jag blivit biten av fästingar 7 gånger i år. Redan! Så till hösten har man väl både TBE, Borelia och Malaria. Men den dagen den sorgen. Det har vi inte tid med nu. Nu får vi vara glada om vi får slippa förkylningar och magsjukor. Det sistnämnda har jag redan varit drabbad av fast i väldigt liten skala. Jag tänker inte ens tala om i vilken ände det hände. Men just nu är jag kry (förutom hosta) och hoppas att så förbli. I detta nu smyger sig en sval bris in genom myggförsedda balkongfönster och man kan återigen andas lite smått. Vi bor ju i lagomlandet - varför är det aldrig lagom?