Instruktioner

Jag läser instruktionsboken till nya bilen. Den är inte lika bra som Kalle Anka men mycket bättre än Svenska dagbladet. Nu har jag ju i och för sig inte kommit så långt än. Känns lite tokigt att sitta inne och läsa en bok när man inte samtidigt praktiserar det hela. Ska snart ta mig ut och kolla lite på alla (jävla) finesser. Hälften kunde vara nog. Jag som skulle köpa överdrag till stolarna. Det får man inte göra hur som helst för det sitter såna där flopp-, flopp-, flopp-kuddar överallt i bilen som utlöses vid krock. Säkert en karl som har kommit på det, eftersom det är så många olika möjligheter till utlösning i den bilen.
För övrigt har jag sorterat (ganska hårt faktiskt) bland mina bilder. De bästa har jag nu lagt ut på Picasa för allmän beskådan. Bästa på det sättet att dom tilltalar mig i färg, form och händelser. När det gäller det fototekniska så skulle jag behöva sätta mig på skolbänken tror jag. Nu har kameran börjat strula också så lite irriterad är jag...

Snabb reflektion...

Hur kommer det sig att så många sjunger sushins lov? Har dom glömt hur dom hatade kall gröt och fisk (särskilt rå)

Legimitation tack

Igår var jag ute och vallade modern. Det går stappligt vill jag lova och jag föreslog att jag skulle ta med rullstolen. "Nej, den tar vi inte nu, den står så långt in i förrådet" var ett av förklaringarna. Det är ingen idé att framhärda när hon är på det viset. Jag tror inte att hon har något emot att sitta i en rullstol egentligen, utan är nog mer rädd för att det ska bli tungt för mig. Sådan är hon.

Utflykten gick till Nordea. Det skulle hämtas ut pengar från skattemyndigheten. Jag trodde att bankkvinnan skulle börja skratta när hon såg moderns id-kort. Det har nämligen gått ut för länge sedan men det skiter modern fullkomligt i. Eftersom det var ett sånt litet belopp så gick det ändå bra - för denna gång. Hade hon nekat hade jag nog dragit till med någon kommentar typ: "ja, dom där gamla 85-åringarna ska man passa sig för. Dom snor id-kort av varandra och försöker lura alla hela dagarna".

Nu är det ju inte så enkelt för en gammal skraltig människa att skaffa ett nytt id heller. Har hon ingen giltig id-handling så måste hon ha ett personintyg och även ha med intygsgivaren när id-kortet ska inskaffas. Det ska betalas in 400 kronor i förväg. Hon måste dessutom själv infinna sig på skattekontoret (som nu är den instans som fixar detta) för att skriva på blankett och bli fotograferad. Skattekontor för detta ändamål finns i Uppsala eller Stockholm och vi bor mitt emellan. Just nu har hon inte ens ork att sitta i bilen så lång sträcka. Jag tror att det är enklare att skaffa ett pass faktiskt. Eller kanske ett körkort!

Nu löser vi bankbroblematiken med att jag ordnar en fullmakt så kan jag fixa bankärenden istället. Dock behövs ju id-handlingar vid sjukhusbesök och på alla möjliga ställen. Jag får väl skaffa en total fullmakt så jag kan fixa allt men då kanske hon måste bli omyndigförklarad först. Men på något sätt tror jag att det är lättare att fixa än att fixa nytt id-kort. Någon som vet något som jag inte vet?

Efter banken stapplade vi in på Willys och fyllde en korg. Toapapper behövdes också och jag föreslog en stor förpackning. Jag visar upp den och frågar "Hur länge till tänker du leva?" "Usch, inte så där länge, hoppas jag" svarar hon. Sen skrattar vi...

En liten äcklig jävel...

Å nu pratar jag inte om fru Anka för det är det så många andra som gör. Varför ge kärringen uppmärksamhet över huvud taget? Nej, det här är ett annat kryp. Lika obehagligt... eller nästan i alla fall. Denna bild föreställer toppen på en pincett. Längst ut där ringen är sitter ett litet jävla kryp...

På bilden nedan sitter samma jävla kryp - på min Gubbe. Det där som ser ut som barr på en grisrygg är alltså hårstrå på min Gubbes ben. Den lilla otäcka fästingen är inte mer än EN MILLIMETER STOR! Hur små kan dom vara? Jag hade också fått TVÅ! Vi vill särskilt tacka dom söta rådjuren som kommer och glufsar i sig av vår kärleksört och samtidigt släpper ifrån sig dessa as.

Jodå, den skumögda grävlingen gräver vidare och har även haft hjälp av sin Gubbe. Ja, han erbjöd sig själv faktiskt. Hade han nog inte gjort om han vetat vilka skumma typer som gömde sig i spenaten. Ja, inte rådjuren då, utan fästingarna. Sen påpekade ju dotter att jag skulle vara rädd om de nyfixade naglarna, men se jag hade ju inga handskar. Men idag har jag inhandlat två par. Tänk om man vetat att det finns så många olika trädgårdshandskar. Och så snygga!! Då hade jag ju varit och köpt för länge sen. Blir ni inte vansinnigt avundsjuka?

Just dessa har inte några gummerade fingertoppar vilket det andra paret hade. De här tror jag att jag bara ska gå omkring och vara fin i hemma i min trädgård. Pilla lite på blombladen och smeka lite lätt över mossan bara...

Bilar med karaktär

Bilar har plötsligt börjat dyka upp i mitt huvud. Varför då då? Ja, inte vet jag men hur som helst funderade jag på hur designen ser ut idag på bilar. I mina ögon ser de flesta bilar i stort sett likadana ut. Helst har dom samma färg också. Har bilskaparna inga egna idéer längre? När jag var liten och man hade tråkigt så hände det att man satte sig med bröderna i fönstret och kollade på bilar som åkte förbi. Man kunde alla bilmodeller! Ja, i stort sett alla. Nu hade ju jag (o)turen att ha en storebror som tyckte att bilar och motorer över huvud taget var livets mening så det kan ju vara därifrån jag lärde mig. Men vad jag vill säga är: bilarna hade karaktär! En Volvo såg inte ut som en Saab och en Opel såg inte ut som en Ford osv.

Om ni undrar vad tingesten längst ner till höger är så kan jag berätta att det är en NSU Neckar. En sån hade farsan. Ja, under långa perioder hade vi ingen bil alls eftersom han hade en förmåga att supa bort körkortet men när jag var i tonåren så köpte han den här. Idag kan jag tycka att den är rätt gullig. I tonåren ville man inte bli sedd i närheten av den. Nu var ju farsans bil inte så där tjusig utan helt i matt grått. Den såg ut som en förkrympt pansarvagn. Fan vet var han hade hittat den. Någon bilkyrkogård antagligen. Eftersom pengarna måste räcka till öl så köpte han väl det billigaste han hittade.

En rolig egenskap var att framdörrarna öppnades framåt. (Ja det hörs ju på namnet - framdörr :)) Funkar skitbra om man inte, som farsan, får för sig att dörren inte är stängd utan öppnar den i 70 km/h . Jag lovar - det går inte att hålla emot. Brorsan som satt i baksätet trodde att dörren var på väg in till honom!

För övrigt kan jag berätta att vår nya bil är en välsignad bil. Jodå, välsignad från Livets Ord. Gubbe hittade en CD i bilen med en liveinspelning från denna halelujasekt. Vad göra? Jo, man kör bilen i 140 på en 50-sträcka samtidigt som man skriker ur sig alla svärord som man kan. Det var kul! :)

Den ömma modern

Lilla mamman haver jag hälsat på idag. Hon stapplar sig långsamt fram på sina långa usla ben. Hon ser just nu ut som en urvriden skurtrasa. "Ät dina cipramil" säger jag. "Nä, jag har så mycket mecicin ändå att äta" svarar hon. "Ja, men en liten jävla tablett till spelar väl ingen roll" säger jag. Men den spelar ju stor roll egentligen, eftersom den påverkar humöret. Och humöret är lägre än i botten när det gör ont hela tiden.
"Det är tur att jag har mina värktabletter i alla fall" säger modern, "annars skulle jag gå och dränka mig". Sen tittar hon på mig och säger "ja, om jag orkar gå ner till sjön, alltså". Sen skrattar hon.
För ett par veckor sedan var hon till vårdcentralen. Blodtrycket skulle kollas. Hon betalade 70 kronor och sköterskan gjorde som sköterskor gör. Men så blev sköterskan fundersam och då fick farbror (eller om det nu var tant) doktorn komma och kolla. Några dagar efter detta besök ringde någon från vårdcentralen och talade om att eftersom doktorn hade varit och "hjälpt till" så blev det ju läkarbesök och sådana kostar 140 kronor. Hon var alltså skyldig 70 kronor till. Modern protesterade inte något emot detta utan skulle vänta på inbetalningskort. Några dagar senare kommer det ett nytt inbetalningskort, inte på 70 kronor som man kunde vänta sig utan på 140 kronor. De 70 kronorna hon redan betalt fick hon tillbaka kontant i ett kuvert! Smidigt, eller hur?

Naglar och lödder

I mitt förra inlägg kommenterade Moster Ma: "...jag fick för mig att du har ett matchande nagellack "ostrontyppärle-mortjusigt" så jag blev bekymrad över följderna av trädgårdsarbetet!!" På det vill jag bara säga... icke! Men det kanske man skulle skaffa sig. Nu är ju jag av den ullen att jag sällan eller aldrig har nagellack. Mina naglar ser ut som om dom har roat sig nätterna igenom med att klösa på tegelväggar. Nä, kanske inte så illa men inte är dom snygga. Dom växer och växer och jag tänker hela tiden att jag ska fila, men det är ju så jävla otäckt - ryyyyyyys! Så till slut så klippar jag av dom med nagelklipparen. Långt ner, kniffs, kniffs. Men så idag, mina vänner, har jag fått snygga naglar igen. Yngsta dottern kom och hälsade på. Hon håller på med utbildning till nagelterapeut och jag var ett bra offer att jobba på. Klippning, putsning, filning, lackning och massage. Så nu ni är man snygg! Eller rättare sagt var. För sen var jag ute i planteringen och grävde igen. Likt en envis, skumögd mullvad plöjer jag mig fram igenom min gräslöksodling. (Undrar om man kan göra vin på gräslök... eller kanske brännvin?) Efter tio minuter kom jag på att... ja, just det... jag skulle ju använda handskar. Men det var ju redan för sent så skit samma.
För övrigt måste jag berätta om hur jag skrattade häromdagen. Jo, riktigt roligt hade jag och Gubbe också. Vi tittade nämligen på Lödder. Någon som kommer ihåg denna knas-serie som sändes första gången 1978? Då tittade jag väl sporadiskt och minns en del lösryckta bitar från serien. Jag kom mest ihåg Burt förståss och han var anledningen till att jag nu köpt serien på DVD. Och jag har inte ångrat en sekund. Nu är det dock Jessica som är min absoluta favorit. Det enda man saknar är Anders Gernandts speakerröst som gick i början av varje avsnitt - den finns inte med. För övrigt är det fullt garv!
Har ni sett den - se den igen!
Har ni inte sett den - se den!
Vill ni inte se den - nä, ha tråkigt då!

Bilen och jag...

Eftersom ni förmodligen håller på att dö av nyfikenhet över nya bilen så kommer här en bild på en del av den. Detta för att visa den vackra färgen "ostron"! Ja, jag har aldrig ätit ostron så inte vet jag om det stämmer. Som lack funkar det i alla fall. En volvo bidde det och så har vi villa, men någon vovve lär det inte bli. Det sätter Frazze (katt), Gösta (katt) och Gusten (katt) stopp för. För att inte tala om Gubbe. Ja, jag vill inte heller ha någon vovve, så det var bra med det.

Efter att ha förärats migrän i två dygn gick jag över till att ha spänningshuvudvärk. Det är bra att ha ett huvud att ha ont i. Då vet man att man har ett. Sen var jag på middag på fredagen också men huvudvärken har inte ett dugg med det att göra, bara så ni vet!

Det var föreningen husmansträffen som hade date. Vi blev bjudna på oxrulader och efter detta hade värdinnan svängt ihop en jordgubbsrulltårta. Slurp och smask! Sen hade vi lite spontan musiktävling och spontanmaskerad. Ja, man har inte roligare än man gör sig och vi hade skitkul. Vi hade föresatt oss att gå hem i tid för en gångs skull så vi var hemma halv två! Ja, det är väl i tid... eller?

Idag har jag grävt i mitt kryddland. Det håller på att fullständigt överväxas av gräslöken. Attans vad den växer. Så nu måste jag gräva bort och hade också tänkt att sålla jorden. Detta kräver ett såll som jag inte har. Kan man använda durkslaget?

Gubbe ligger i soffan. Han är inte bakis heller, men han har blivit sjuk. Ont i halsen och feber har han stackarn. Å ni vet väl hur sjuk en man blir.... uj, uj, uj! Jag var tvungen att åka och hämta pizza åt honom, så sjuk var han.

Baronessans nya bil!

Ja, nu har bilen anlänt och här ser ni härligheten! Inte direkt ostronfärgad men snygg som fan!

Tack Peter! Vill ni också ha en...? Hälsa på hos Peter så kanske ni också får en :)

Nu är det hjul igen..

Det blev en Volvo! Om inget oförutsett inträffar så har vi en ny bil utanför huset på fredag. En ostronfärgad med fyra hjul och träratt! Bromsar finns och en jävla massa finesser som jag inte riktigt vet vad man ska ha till. Dock inget trinettkök. Ingen handväskkrok heller men det kanske jag kan fixa själv med hammare och spik. Det var någon skavank här och där men vem har inte det? Visserligen har ju inte bilen passerat femtiostrecket (som tur är) men skavankerna beror ju å andra sidan inte på bilen utan på föraren i det här fallet Han hade visst kört in i något. Skavt fälgarna hade han gjort också vilket irriterade Gubbe så han drog ner på priset. Jag skulle inte ha märkt något. Fälgar - vad är det mot en handväskkrok?

En hög av plåt

Idag har jag och Gubbe varit och tittat på bil... igen. Denna gången på Volvo, men Gubbe vill inte så gärna ha en "vanlig" bil som ju volvo då är. Men hallå... om man inte vill ha en vanlig bil så kan man ju köpa en sån här liten fuling som vi såg idag, Dacia Sandero. Aldrig sett eller ens hört talas om förut men man märkte att det var en miljöbil när man satte sig i den för den luktade som en gammal kompost ungefär.

Jag skulle gärna köpa en miljöbil (det kanske ingår klädnypa till näsan) men Gubbe vägrar. Det är det där med motorn. Alldeles för visset tydligen. Han tänker inte på sina barnbarns framtid inte. Jag får väl försvara oss med att våra bilar inte går så många mil om året.
Nåja, vi hittade ett par Volvosar (jo det heter så i flertal) som vi blev intresserade av. Den första var bäst för den matchade tröjan jag hade på mig. Den andra gick i silver och det tycker jag inte är så bra. Jag vill hellre ha guld i så fall. Förutom färgen har jag inga stora krav. Jag vill att den ska ta mig dit jag vill utan problem, den ska inte vara för varm på sommaren och inte för kall på vintern, fyra hjul och en ratt och gärna vindrutetorkare. Bromsar kan vara bra att ha, men är inte lika viktigt som gaspedal. Sen vill jag gärna ha plats för kaffekopp*, krok för handväska, en fastmonterad hushållsrullshållare samt en soptunna med lock. Man kanske skulle bli bildesigner...
(*Minitrinettkök skulle inte vara helt fel)

Huvudsaken är att JAG har roligt!

Jag kom i säng för en gångs skull i går kväll. Redan vid halv tolv!!! Somnade till och med!!!!! Men säg den glädje som varar beständigt. Klockan fyra var det dags för stora sparkartimmen. Att jag inte nöter ut lakanen helt på min sida är en gåta som jag roterar. Undrar om man kan koppla någon sorts generator till sängen och ta vara på energin för jag borde ju kunna ladda upp ett bilbatteri under natten. Snurrar på natten gör jag ju jämt men så har jag ju RLS också - restless legs och nog fan är dom restless alltid. Jag begriper mig inte på det här. På dagarna har mina ben inte någon direkt längtan efter att springa omkring varför ska dom då få för sig det på natten? Jag hade ju ändå motionerat benen i svampskogen på dagen så varför, varför, varför?
Men både modern och jag är ju nattflaxor och fadern var ännu värre så det är väl det ljuva arvet kan jag tro. Varför kunde jag inte få ärva intelligens, skönhet och rikedom? Nä, sömproblem, celluliter och ett korkhuvud är allt man får. Men jag fick ju en och annan skopa av humor i alla fall så det får man ju vara glad för. Sen kanske det inte är någon som fattar eller tycker att det är humor men det skiter jag i - JAG har roligt i alla fall :)

Några dagar senare...

På Aftonbladet står det att vi svenskar hällde i oss fyra liter vin per sekund (!) denna sommar. Undra på att man kännt sig lite virrig i skallen. Som om man inte var det innan. Men fyra liter vin per sekund... jag får inte ens i mig två klunkar på en sekund. Hur går det till?

Denna vecka har gått i familjens tecken. På tisdagen kom Plutten (7 månader) med sina päron. På onsdagen var jag hos Pytte (9 månader). På torsdagen kom Pluttan (drygt 2 veckor) med sina päron. På fredagen hämtade vi Pyret (2 år 4 mån) för övernattning. Som avslutning var vi hos bonusdottern på kräftskiva i går och då var stora delar av familjen där också.

Yngsta dottern var inte med - Det var SM i naglar och dotter är nagelmodell. Sandra Lennerdahl heter hon som fixar naglarna och hon avgick med seger! Här nedan ser ni klorna. Tänk er att bli kliad på ryggen av dom där spadarna va? Så mycket annat tror jag inte man kan göra med dom.

Apropå förra inlägget funderas det

Varför är det så många som inte tror på kontakten med andar? Massor av folk tror ju på att prästerna kan åkalla Helige Ande för att välsigna (transformera) nattvardsvin och oblat till Kristi kropp och blod. Och varför inte även tro på trollkarlens Simsalabin - här kommer en kanin ur hatten från ingenstans.
Vem ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när det är så här...
(Ja, ja, jag vet - jag ska brinna i helvetet)

Lite mer hajraj i kyrkan

Ni som känner mig vet ju att jag och kyrkan inte har några dejter direkt. Det blir i så fall vid tvång - typ bröllop/begravning. Läser: Nu är det på gång att införa starkvin till nattvarden som ett bättre skydd mot spridning av svininfluensa. Inte visste jag att starkvin var så bra. Kanske något att rekommendera till sjukvården. Men man rekommenderar även kyrkobesökarna att inte dela nattvardsbägare. Hur gör dom då? Tar dom med sig varsin plunta med rödtjut som prällen kan stryka sina heliga händer över. Nä, köp in varsin kvarting starkvin till kyrkobesökarna istället så kanske det blir lite hajraj. Jag menar, det kan väl inte bli så dyrt. Det är ju inte direkt kö till kyrkorna. Men det kan ju bli om man lockar med en kvarting Morbror David. Ja, det var vad farsan kallade vinet Mavrodaphne när han var kyrkvaktmästare. Det hände att han fick knata hem och hämta en flarra när nattvardsvinet var slut. Jomen, det är dagsens sanning. (Inte för att farsan var någon vindrickare. Absolut inte. Öl skulle det vara och emellanåt whisky blandat med päronsoda). Men det går så bra så - bara prästen svänger sin heliga hand över så blir det Kristin blod - Skål! Och förresten - gärna chips istället för oblat.

Katta... strof

Jag tycker att Kelly Reeves är dum. Hon vill "bojkotta allt kattrelaterat material på nätet den 9 september". Detta för att "nätet översvämmas av kattinspirerade bloggar, videoklipp och bilder". Varför just denna dag? Vet inte. Varför bara en dag? Vet inte. Varför över huvud taget? Mjau, det skulle bli världens första kattfria dag på nätet. Förmodligen är hon inte klok. Förmodligen vill dom bara få fler läsare till sin sajt.

Apropå det... undrar om inte Frazze katt behöver ett eget "fejs" på facebook. Eller varför inte en egen blogg? När jag tänker efter vill nog Gösta katt och Gusten katt också ha en egen sida...

Soul på s/s Blidösund

Musikturen med s/s Blidösund blev alldeles strålande trevlig. Mr Soul visade sig från sin allra bästa sida och hans Marschmallows spelade och tutade på som om det gällde livet. Till sin hjälp hade de även "Hot Lips" som sjöng och trallade alldeles lysande. En härlig stämning till fullt-ös-musik.

Vi tuffade ut från Sigtunas hamn och gav oss iväg mot Uppsalahållet. Ett bra val för där var det lugnt och skönt. Här nedan ser ni en medresenär och vän som höjer sitt ölglas mot Skokloster slott i skymningen.

Denna resa avgår från Sigtuna en gång per år och jag hörde ett elakt rykte om att turen kanske skulle läggas ner p.g.a. dåligt deltagarantal. Nu tyckte ju jag att det var alldeles lagom med folk på båten, men båtbolaget vill ju naturligtvis helst att det ska vara knökfullt. Det är det oftast när man åker på Stockholmsturerna, men jag tycker inte att det är så kul när man måste träääänga sig fram till dansgolv, bar och toalett. Jag och Syster-Yster var även ner och hälsade på kölsvinet. Han mådde bra och hade inte någon influensa.

Födelsedagskalas och ångbåtsmusik

Dagen bjuder på födelsedagskalas hos äldsta bonussonen. Blir väl en och annan kalori där då kan man tänka och fullt hus med hela stora släkten. Sen bär det iväg ut på böljan den blå. Baronessan ska åka ångbåt idag och lyssna på musik tillsammans med Gubbe och Syster-Yster. Kul ska det bli. Gänget som spelar heter Mr Soul and his Marshmallows band.

Komma fram till bandet eller dansgolvet kan man glömma för det brukar vara knökfullt men det är alltid en härlig stämning och musiken hörs ju över hela båten. Här kommer Cornelis med en liten hyllningstrudelutt till ångbåtarna...

Presentfundering

Rosorna som jag fick förra veckan har böjt sina nackar mot marken. Vattnet luktar dessutom avloppsdike så kanske, kanske bär jag ut vasen idag. Måste ta mig till ett växthus och införskaffa lite nytt. Dock inte rosor. Men någon liten höstblomma kanske.
Sen ska mina två grå celler slåss med varandra och fundera ut någon bra present till äldsta bonussonen som fyller 28 år idag. Hurra, hurra för K idag! Han ska ju bli dubbelpappa i januari och man kanske kunde köpa hörselskydd. Nåja, vi får se vad det blir.
Annars är det grått och småregnigt och en alldeles härlig dag. Glad fredag på er allihop!

Hö.. hö.. hö.. hör du illa, eller?

Sölvesborgs kommun har lagt en kvarts miljon i böter på Sweden Rock Festival för att fem band spelade för högt. Det är bra. Här ska man inte komma och tro att man kan kräma på hur som helst inte och förstöra öronen på ungdomarna. Men... vad ska böterna gå till? Hörapparater, eller?

Dags att bli full igen...

Undrar om det är någon idé att lägga sig...

Ännu fler absolut nödvändiga studier

Jaha ja, nu begriper man varför Gubbe står och lutar sig emot frysdisken i affären medan en annan flänger omkring och letar. Män spanar in 10 kvinnor under 43 minuter varje dag och då gärna i mataffären. Men vi kvinnor är inte oskyldiga. 20 minuter per dag kollar vi på 6 olika män och då helst på krogen. Inte så konstigt då att grabbarna leder ligan. Man handlar ju betydligt oftare än man går på krogen. Men jag ska inte klaga. Min Gubbe är faktiskt bra på att handla mat. Sen står det också att detta gäller män mellan 18 och 50 och Gubbe har ju precis passerat det sistnämnda! Kanke därför han ser lite bister ut. Jag som trodde att det var dåliga sportresultat.
Och sen.... en ny studie (igen) visar att singelkvinnor helst jagar upptagna män. Vad är så förvånande med det? Man kanske funderar på varför singelsnubben är just singel. Är det något fel på honom eftersom han inte är upptagen. Detta är en amerikansk undersökning och bland annat så tror man att det har att göra med amerikanska kvinnors tävlingsinriktning. Ja, jösses! Dessutom har man sett liknande beteenden hos fiskar och fåglar...

Å så lite skratt...

Inte kock men matlagare

Nu har vi tagit en tur i den s.k. svampskogen... igen. Frazze och Gösta följde med och när vi gått ett tag även Gusten. Ja, alltså våra tre katter. Men när Gusten kommit nära oss så blev han som vanligt bortjagad av brorsan Gösta. Vad ska man göra? Ringa en kattpsykolog, eller? Han flyger på honom så fort han får tillfälle och Gusten flyr för livet. Vore ju naturligtvis bättre om han vände sig om och satte en klo i nosen men han är inte skapt sån. Nåja, vi traskade vidare men inte fan fanns det några svampar. Jo, Gubbe hittade några få, men det gör inget för ska han plocka fler så får vi köpa en till frys. Vad ska jag göra med all svamp? Stoppa kuddar? Lägga i skorna till vintern? Visst är det gott men man vill ju ha någon annan mat i frysen också.
Förresten såg jag på text-TV igår att oxfilén skulle bli billigare. Vilken fantastisk nyhet! Hur billig då? Kan man mala köttfärs av den och ändå gå plus? Nä, oxfilé köper jag aldrig, men så är jag ju ingen köttfantast heller. Till Gubbes stora sorg för han drar gärna i sig en biff med bearnaisesås om han får tillfälle. Men, men... han får leta sig fram till affären och spisen själv i så fall. Han grymtar väldigt när han blir bjuden på bönor (fast det inte inträffar så ofta) och då har han inte ens svininfluensa. Ibland önskar jag att jag vore kock, för då hade man någon som fixade fram alla ingredienser i rätt mängd i små skålar och som dessutom diskade efteråt. Då skulle man lägga upp sina kulinariska ljuvligheter på en blommig tallrik, slänga av sig förklädet och skita i såsen som rinner nedför diskbänken och säga Bon Appétit.
Vanligast är att kasta fram käket på bordet och skrika MAAAAAAT eftersom Gubbe som vistats i köket hela tiden under matlagningen alltid försvinner fem minuter före. Kanske ber han en bön om att det inte ska bli några bönor.

Suuuuurt!

Måste bara få visa en bild på mitt barnbarn Pytte som hennes mamma har tagit. Surt sa räven...