Eventuella (!!!!!) biverkningar

Jag bara MÅSTE få prata lite sjukdomsbild ang. modern igen. Hon har fått ett plåster för att ta bort en del av hennes värktabletter. Jättebra tyckte jag. Inte för att hon vräker i sig värktabletter men en del har ju inte hennes njurar pallat med. Idag var jag iväg och "köpte ut" sagda plåster och när jag satt på modern ett nytt plåster läser vi med stigande förvåning, biverkningarna. Dom kommer här och jag blir inte förvånad om ni inte orkar läsa. Det måste ha varit lättare att tala om vad man inte kan få för biverkningar.
Vanligaste 1 av 10
yrsel
sömnighet
förstoppning
muntorrhet
illamående
kräkningar
klåda
rodnad
huvudvärk
Andra vanliga 1 av 100
ödem
ångest
trötthet
förvirring
depression
sömnlöshet
nervositet
krypningar
brännande känsla
kärlvidgning
andnöd
nedsatt aptit
diarré
dyspepsi
buksmärta
kraftlöshet
bröstsmärta
utslag
svettningar
rodnad
Mindre vanliga 1 av 100
sömnstörningar
rastlöshet
kraftig oro
personlighetsförändring
upprymdhet
talsvårigheter
minskad känsel
smärta och tryck i bröstet
hjärtklappning
ökad hjärtfrekvens
högt blodtryck,
förvärrad astma
hosta
syrebrist
rinit
pipande andning
väderspänning
smakförvrängning
lågt blodtryck
matthet
torr hud
ansiktsödem
nässelfeber
muskelkramp
muskelsmärta
urineringsstörningar
influensaliknande sjukdom
feber
stelhet
ökning av alaninaminotransferas
viktminskning
fallolyckor
allergisk reaktion
uttorkning
Sällsynta fall 1 av 1000
hallucinationer,
mardrömmar
minskad könsdrift
psykotisk störning
nedsatt koncentrationsförmåga,
domningar
balansrubbningar
talstörningar
synrubbningar
dimsyn
ögonlocksödem
vallningar
nedsatt andningsfunktion
andningssvikt
halsbränna
inflammation i delar av tarm
sväljsvårighet
tarmvred
gallstenssmärtor
minskad erektion
minskad sexuell funktion
lokala allergiska reaktioner
Mycket sällsynta fall 1 av 10000
fysiskt beroende
humörsvängningar
småryckningar i muskler
mios
öronsmärta
hyperventilering
hicka
ulkning
varfyllda blåsor
nässelutslag
svullna händer fötter anklar ansikte
svimningsanfall.

Får man något av de sistnämnda ska man omedelbart åka till akuten! Känner man sig trygg, eller? Till på köpet står det: kontakta din läkare om du noterar några biverkningar som inte omnämns!!! Vad skulle det vara? Glädje? Välbefinnande?

Morgonstund har skratt i mund

Jag drömmer vansinnigt, otroligt och väldigt mycket. När jag vaknade i morse låg alla dom två grå cellerna i oordning och tankarna for lite hit och dit. Jag kom plötsligt att tänka på grått hår... sen dök det upp en gammal film i huvudet om ett vansinnigt stort vildsvin som kallades för razorback och som åt folk! Väl där funderade jag på hur man försvarar sig mot ett vildsvin och då..... då fick jag en svag minnesbild av att stoppa in fingrarna i trynet på vildsvinet. Poff... så kom jag på att det var inget vildsvin man skulle göra så på, utan en krokodil. Det var ju Jonas Gardell som gjort en vansinnigt rolig monolog om detta. Så där låg jag i sängen och skrattade högt för mig själv. Är inte det en bra start på dagen :) Här kommer monologen...

Klapp klapp

Modern har återgäldats till sitt krypin. På darriga ben klev hon över tröskeln med en suck. Katten som låg på torktumlaren som vanligt, släpade sig långsamt ner för att "surt" påpeka att det har varit jävligt synd om henne medan matte har varit borta. Sen smög hon upp på torktumlaren igen och stannade där. Ordningen återställd!
Jag begärde läkarjournaler från "slakthuset" för 1,5 vecka sedan och ännu har jag inte hört något. Det verkade vääääääääldigt besvärligt. Jag påpekade att jag (eller snarare modern) har rätt att få dom men först skulle läkare godkänna och sedan skulle sekreterare höra av sig. Kanske ska ta fram hagelbössan och knalla upp på mottagningen.
För övrigt är det grå-läge. Den där som kallas solen, har jag glömt utseendet på. Sen börjar ju julklappshysterin också. Men i år blir det enklare för nu är det "bara" barnbarn och bonusbarnbarn (7 st!) som får paket. Ska ungarna fortsätta att avla av sig i den här takten så får man nog lägga upp ett lager under hela året. Men lite kul är det ju också. Jag gillar att ge.
Något jag gärna skulle vilja ha till jul är ju det där andra ordet på tre bokstäver som man heller inte ser längre... snö!

Matlagning med biff och banan

Tittade på "Sjön suger" med Lennart Jähkel och Johan Ulvesson. Båda dessa herrar satt i en bastu (alltså filmade från bröst och upp!) och plötsligt kom jag att tänka på Biffen och Bananen. Och då tänker jag mest på gestaltningarna gjorda av Åke Grönberg och Åke Söderqvist. Här nedan är dessa båda gossar men bilden är nog inte från någon biff/bananfilm. Vem han i mitten är har jag ingen aning om.

Visst är det väl goa gubbar alla fyra!!!

Flytthjälp

Idag har Baronessan varit flytthjälp hela dagen till äldsta dottern. Enda problemet var att Pytte var febrig och hängig. Förutom att en av chaufförerna (inga namn) tog med sig en bit av ett staket och en hängränna så gick det alldeles lysande. Inte undra på så jävla trångt som det är på det området dom flyttade ifrån. Det är inte anpassat för flyttbilar utan man ska förmodligen bära sina möbler ut till parkeringen. Bättre plats var det dock dit dom flyttade. Det lär väl ta lite tid innan dom får allt på plats antar jag, men man får ta det lite pö om pö. Särskilt när man har en liten Pytte att ta hand om samtidigt. Tunga as till möbler hade dom också även om det inte var så många. Vi föreslog att dom skulle bytas ut till nästa flytt men dom ska aldrig flytta mer fick vi till svar. Vi får väl se hur det blir med det. Jag ska dit imorgon igen och hjälpa till med stöket. Jag kan ju alltid vara i vägen om inte annat :)

Pyttes julklappstips

Här kommer ett tips från Pytte när det gäller julklappar till väldigt små barn. Köp en påse kattmat! Asroligt hur länge som helst. Bara ett par stycken åkte in i munnen men vaddå... det är ju bättre med kattmat än plastbitar som kan fastna i halsen. Man kan ju välja mat med grönsaker också om man vill vara nyttig. Gösta var med i början men han tyckte det blev lite väl stökigt när matbitarna yrde runt huvudet.

Fråga inte anything

Tiden flyger iväg trots att det inte är sommarhalvår. Smålandsresan gick bra. Vi kom både bort och hem utan blessyrer. Brodern fick två nya bekymmersrynkor på ena kinden och ett motveck i pannan. I Smålandet var det precis lika grått som här. Jag funderade lite på det här med grått. Om det nu vore så att han "gubben ovan" skapade allt vi har över, under och omkring oss, varför valde han då just färgen grå på molnen? Varför inte gula, violetta eller grediskära? Då kunde man ju njuta av "vadmalstäcket". Kom nu inte dragande med något som "moln är bara vatten" och bla, bla, bla för det vet vi ju att dom inte är, för då skulle ju inte änglarna kunna sitta på dom.
Förresten testade jag för en gångs skull en reklam. På vägen ner så ville vi ta reda på om det fanns någon bankomat i Korsberga vilket var stället dit vi ämnade oss. "Messa eller ring, du kan fråga anything" dök upp i mitt medvetande så jag slängde iväg ett sms. Inget svar gick att få och jag uppmanades att ringa. Likadant hos konkurrenten. I och för sig så säger dom ju att man kan fråga om vad som helst, men det framgår ju inte att man ska få ett svar!
För övrigt passar jag barnbarn, hälsar på modern och "vattnar" moderns katt om vartannat. Apropå modern så ringde jag en dag och frågade om läget. "Jodå, det är bättre - när dom inte försöker ta livet av mig" blev svaret. Hon skulle ha en sömntablett till natten, precis som hon brukar. Den var slut så hon fick en annan. När hon tagit den så fick hon häftig hjärtklappning och hon var mer vaken än hon varit på länge. Sköterskan skyllde ifrån sig och sa "nej, du har bara jagat upp dig". Alltså, det var ju inte inbillning från moderns sida för hon visste inte att det var en annan tablett förrän efteråt. Ja, dom gör sina försök - men modern är seg.
Må morgondagens moln ha guldkanter för oss alla!

Parkeringsplatser - det är väl onödigt

Alltså, ursäkta en annan som kommer från skogen. Är det något speciellt som händer på sjukhusen nu för tiden? Det måste ju minst vara hemlig spritförsäljning i källarvalven så jävla fullt som det är på parkeringsplatserna. Har ju besökt min ömma moder på Karolinska och man får åka så lååååångt ner i parkeringshuset så man börjar känna kinesmat i näsborrarna. Då, där, längst in i en liten jävla trång vrå hittar man en parkering. I bästa fall.
Nu har modern flyttats till Löwenströmska. Där finns en halv åker full av parkeringsplatser. I nästan alla parkeringsrutor står en bil. Alltså Löwenströmska ligger typ i skogen. Ingen plats man parkerar på för att sedan strosa iväg och shoppa direkt. Funderar på att såga av mig ena benet så jag kan få handikappparkering (jo, det stavas med 3 p). Är det så mycket personal som fyller upp parkeringarna eller? För när man kommer in på sjukhuset så ser man just inte särskilt många besökare. Dom flesta som springer fram och tillbaka eller åker hiss upp och ner har rockar på sig. Eller är det kanske ett kamouflage för någon hemligt massageinstitut?
Nästa gång tar jag motorcykeln. Nä, visst fan - jag har ju ingen. Och inget körkort på en sån heller, men det är ju av underordnad betydelse. Men jag vet varför det är så dåligt med parkeringsplatser. Det är för att man ska kunna ge oss så mycket p-böter som möjligt!
Modern har i vilket fall piggat på sig betydligt de två senaste dagarna. Ser faktiskt inte helt dödssjuk ut längre. Dagens kommentar var "Jaha, nu ska man ligga här ett tag, tills man har lärt sig stå på benen igen".
Imorgon far jag och Gubbe till Korsberga för att gratulera den åldrande brodern som fyller 50 i dagarna. Firad har han redan blivit men vi ska åka dit och se om han kan klämma fram några nya rynkor till den stora dagen. Där - i de småländska skogarna - finns det i alla fall gott om parkeringsplatser! Fredagen den 13:e är det också.....

Det skiter väl ni i...

...men jag har ju inte berättat klart om Malta. Jag tänkte ju berätta om när vi skulle iväg på morgonen. Klockan 4 var det dags att ge sig av efter att naturligtvis inte ha sovit en blund. Tror ni inte på fan att vi får en taxi som inte hittar! Det är inte ovanligt men nu för tiden så finns det ju gps och det brukar funka alldeles strålande. Inte denna morgon. Chauffören som var tvungen att ringa två gånger för att bli lotsad kunde dessutom säga både "goddag" och "åka" men inte så mycket mer. Nåja, han kom ändå hit men vad händer? Jo han kör i 20 km/tim!!! Han kan ju inte ha varit en riktig taxichaffis. Dom kör ju vanligtvis i 130 på våran 30-väg. Jag var väldigt nära att explodera i baksätet men behärskade mig genom att blunda och gå igenom "mors lilla olle" fjorton gånger. Nåja, vi kom iväg och fram.

Vi fick var sitt "åkband" också som vi fick bära hela veckan. Detta för allt-inklusive så vi skulle kunna hämta mat och dryck utan vidare. Vackert eller hur?
Vid första middagen är det speciellt en gammal kvinna som drar till sig allas blickar. Hon och hela hennes familj är indisk. Hon har en fin gul sjal om huvudet, kolsvarta ögonbryn och en lika svart mustasch. "Hon är skäggig på hakan också" säger Gubbe som aldrig har lärt sig att sluta stirra. Dagen efter sitter samma familj där och när jag kommer tillbaka till mitt bord efter att ha hämtat mat från buffén säger Gubbe "missade du alltihop?" "Vaddå" säger jag som inte sett annat än mat, mat och mat. Då har den lilla indiska mustaschtanten tuppat av och tjong, pang drämt ansiktet rätt i golvet. Hela personalstyrkan är på plats, läkare tillkallas och barnbarnen som är med gråter i högan sky. Vi tuggar vidare. Jag sitter med ryggen mot och jag är förundrad över att Gubbe inte hugger gaffeln i näsan som han tittar.
Ny dag och lunch. Jag sitter vid bordet när Gubbe kommer från bufféhögarna. "Herregud, här händer det saker" säger han och sätter sig. Framme vid maten har en kvinna (inte den indiska) börjat hosta, hosta och hosta. När hon hostat färdigt så spyr hon rätt ut på golvet. Gubbe tyckte inte att maten var så aptitilig längre.
Jag funderade vidare på alla dessa fantastiskt stora människor som finns runt omkring oss. Bland annat hur dom gör när dom går på dom minimala toaletterna. Dörrarna går inåt och man får pressa sig intill toalettstolens sida för att kunna stänga dörren. Men dom kanske struntar i att stänga, vad vet jag. Man kan ju undra om det var för dyrt att låta dörrarna gå utåt. För övrigt är det inget geni som fixat till toalettspolningen. Särskilt inte på vårt rum. Man får med våld häva sig på spaken för att få vattnet att spola. Ibland går det, ibland inte. Ibland får man spola fem-sex gånger och det går ändå inte. Då får man vänta ett tag och sen ropar man på Gubbe. Jag visste väl att det fanns en anledning att ta med honom!
För er som vill se bilder så hänvisar jag er till mitt Picasaalbum (klicka på bilden nedan). Där står även kommentarer om man nu bryr sig. Jag måste också guida er in till en sida som jag råkade hitta när jag kollade efter en maträtt från Malta. Där står bland annat: För de med en söt tand det finnas ett nummer av ovanligt behandlar till provet; försöka de deep-fried datera-fyllde bakelserna (imqaret), den marvellous vilkna lukten. Förmodligen är denna sida översatt med ett knapptryck men det gör inte sidan mindre rolig. Tvärtom :)

Hoppas jag dör innan jag blir för gammal

Nu ska vi prata sjukdomar. Modern som ju är en gammal skraltig dam på 85 fick urinvägsinfektion för c:a en månad sen. Vi gick till tant doktorn i Sigtuna. Hon frågade vad hon hade för symptom. Modern suckade och sa irriterat "samma symptom som jag haft tusentals gånger förut" och så rabblade hon upp en massa. Tydligen så visade inte urinprovet den specifika urinvägsinfektionsbasselusken utan det var många andra bakterier. Hon hävdade att modern borde gå till gynekologen. Min mamma som är en ovanligt försynt, stillsam och blyg människa blev svart i ögonen. Jag tänkte ett tag att nu jävlar flyger hon nog på läkarkärringen. Jag la mig i och vi fick medicinen som inte alls var av samma sort som vanligtvis.
När modern ätit upp nästan allt var hon fortfarande dålig för att inte säga mycket sämre. Hon ringde igen och berättade men hon fick till svar att det VAR rätt medicin. Nytt urinprov skulle lämnas och tid gick. När läkaren till slut ringde så sa hon "ja, blodtrycket verkar ju bra nu". Modern såg ut som ett överkört får i ansiktet. "Urinprovet då?" frågade hon. Efter tystnad svarar läkaren att det inte visade något. Modern förklarade då att hon inte alls var bra utan sämre. Då ville läkaren att hon skulle komma dit och ta nya prover. Modern svarade att hon inte orkade och så var det inte mer med det.
Det gick ett par veckor och under den tiden har modern varit hängig och dålig. Så i lördags ringde hon och stönade i telefonen "Jag är sjuk". Jag kastade mig i bilen och ringde ambulansen. Vi for in till Karolinska där hon har sin läkare. Väl där blev hon alldeles underbart väl omhändertagen från första början. Det blev dropp och antibiotika. Det visade sig att urinvägsinfektionen har spridit sig till njurar och ut i blodet. Hon var dessutom uttorkad.
Vi fick också veta att de värktabletter hon fått tidigare inte är bra för hennes njurar. (Njurar som kollats två gånger för det är något fel men man hittar inget). Den medicinen hon fick för urinvägsinfektionen läste jag att den skulle man vara försiktig med om man hade njurproblem. Modern går på ständiga kontroller eftersom hon har en form av cancer som heter myelom. Hon har dessutom fått leukemi. Detta gör tydligen inte att man får någon mer förståelse.
Någon som vet hur man går till väga för att anmäla den där läkarkärringen? Modern kallar för övrigt Sigtuna läkarhus för "slakthuset". Sköterskorna har hon inget emot - dom är rara - utom en, som fick henne att sitta och gråta när hon blivit nekad fler värktabletter. Visst känns det underbart att få bli gammal?

Någonstans i en mörk källare

Igår var jag och Gubbe på ölprovning i Stockholms Gamla Stan. jag stapplade på i mina gestapostövlar på kullriga stenar och klev sedan in genom en anonym dörr. Vi lotsades ner i en smal stentrappa och jag fick genast en känning av klaustrofobi. Väl nere var det ständiga uppmaningar om att "akta huvudet". Jag klarade mig men Gubbe fick gå som Quasimodo i tegelklädda tunnelformade rum. Väl på plats berättade den kunnige om källarvalvet vi befann oss i. Det hade varit disco en gång på 70-talet och då kom det som ett litet sus i mitt huvud. Han berättade vidare om fullpackat med folk, skrällig musik och till och med rökning i dessa trånga lokaler. Discot hette Bobbadilla och precis innan han sa det så mindes jag mitt 14:e år när jag faktiskt befann mig i denna grotta. Trångt, rökigt, stökigt och vansinniga färgade blinkande lampor i golven. Undra på att jag fick skrämselhicka på vägen ner. Mitt inre kände förmodligen igen platsen innan mitt huvud gjorde det. Tänk er själva ett rum på kanske 40 kvm, lågt i tak, 200 pers, rökigt, stökigt och en supersmal jävla trapp upp till själva välden.
Men nu var det fråga om ölprovning. Vi, 18 pers, slog oss ner och tog del av ölens underbara värld. Det som stod på agendan var Belgisk öl. Nu är ju inte vi bortkomna i den världen för vi provar gärna nya sorter, men det var kul och givande att få höra om de olika ölsorterna och beredning. Vartefter vi provade så blev det ju liksom ljudligare. Belgisk öl är inte något mjäkigt blask, utan dom flesta sorterna var kryddiga och på sisådär 8 posent, Helge. Ett par av ölen var jag väldigt misstänksam på men det visade sig att de var kryddade med koriander. Undra på att jag inte var så förtjust i dom för den kryddan har jag svårt för. Men favoriten blev ju Brother Thelonius som ni ser på bilden. Den har vi provat förr och den är goooood!
Detta var en julklapp från tre av barnen med respektive och det tackar vi för. Det var i sista stunden men vi kom iväg i alla fall. Sen kom det värsta - åka hem. Vi ville inte vänta på SJ i 50 minuter så vi valde pendeln. Den missade vi preciiiiiiis och skulle vänta i 30 minuter på nästa. Sen fick vi veta att det var försening på 15 minuter. Piss, helvete, fan! Bilresan tar kanske 30minuter - denna resa tog 1,5 timmar och då tog vi ändå taxi sista biten! Åk kommunalt vetja!

Bonġu, i rritornaw...

Betyder (enligt översättningar): "hej, jag har återvänt" på Maltesiska. Det har varit en härlig vecka med c:a 20 grader och sol. Endast en dag var det molnigt och blåsigt som attan. Men vi brydde oss inte. Det gick bra att ta en öl ändå. Vi har promenerat mycket och redan första dagen fick jag som vanligt skavsår. Detta gjorde att jag (min vana trogen) fick köpa mig ett par tofflor. Denna gången av den sorts plastskor som jag sagt att jag aldrig skulle köpa. Dock inte croc - fejk duger bra åt mig. Ett par pippigula tofflor har jag alltså travat runt i hela veckan. Så nu ska jag aldrig klaga på dom något mer. Här nedan ser ni en havsvy från Bugibba där vi bodde.

Vi hade ju allt inkluderat i priset och har inte gjort annat än ätit och druckit hela veckan. Man hann inte bli hungrig emellan måltiderna. Gubbe var i himmelriket när frukosten innehöll bacon (fläsk), korv, äggröra, vita bönor och potatis. Jag blev mätt bara jag såg hans frukosttallrik. Jag vet inte om det var allt-inkluderat som gjorde att det var så otroligt många överviktiga människor på hotellet. För en gångs skull kunde man känna sig smärt. Trots överflöd av mat var det vissa (många) turister som ändå plockade med sig extra mackor och frukt för att tugga i sig vid senare tillfällen. Måltiderna bestod av bufféer med för- varm- och efterrätt. Malta har inte något färskvatten, utan avsaltar havsvatten. Man blir därför förvånad över att man inte använder saltet - ens i maten! Den var väldigt dåligt saltad och kryddad, men faktiskt ändå riktigt bra. Salta kan man ju alltid göra efteråt. Grönsakerna bestod till stor del av ärtor och bönor vilket magen protesterade en del emot. När vi sedan gick där längs med vägen, fisandes och rapandes så fick vi syn på denna bil - en Baronessabil! Jag vet inte om det på bilden ska vara bröd eller en ost eller något annat. Men vad stod det på den? Less fat, less calories - var det en vink, eller?

När det gäller restaurangen på hotellet så hade vi en hel stab av servitörer/diskplockare som tycktes jobba från tidig morgon till sena kvällen. Alla hade vita kortärmade skjortor och svart fluga. Bland annat fanns där en lång och stor man som fick mig att tänka på Irrvägen (se bild nedan). Han var dessutom otroligt feminin. När man tackade så svarade han med en stram engelsk accent: "you are more than welcome". Ja, titta på folk är ju halva nöjet och jag funderade en del på vad personalen på hotellet kommenterande om oss turister.

Fortsättning följer...