torsdag 11 februari 2010

Hur vill du själv bli bemött?

Åh, vad jag älskar okomplicerade människor. Ni vet dom där människorna som aldrig känns jobbiga. Ni vet dom där människorna som man kan gå hem till och lägga upp fötterna i soffan hos och känna sig som hemma. Dom där människorna som bara finns där som en varm famn och som bara pysslar om en. Jag har flera sådana vänner och jag tror att jag ska ta och göra varsitt diplom till dom med guldtext och krusiduller.

Det finns så många -ister som gör livet svårt att leva. Egoister, narcissister, pessimister, fascister, nazister, rasister, sadister osv, osv. Framför allt tycks narcissistantalet ha ökat. Obehagliga typer. Dom känns lättast igen på sitt aldrig bristande ego. Det finns faktiskt behandling för dom som "lider" av detta men vad som ska få en narcissist att gå och få behandling är för mig obegripligt. Dom tycker ju att dom är bäst, störst och vackrast. Varför skulle dom någonsin vilja ha någon behandling.
Här ligger den gode Narcissus och blir förälskad i sin egen spegelbild. Hade han haft tillgång till en kamera så hade han väl fotograferat ihjäl sig själv.

Nåja, vi skiter i dom och ägnar oss åt de ljuva människorna. För övrigt vill jag att vintern tar slut nu innan min soffa helt gått i trasor. Ja, jag har inte suttit sönder den under vintern, om ni nu tror det - nej, det är katterna som går lös på allt. Det senaste är att ligga under soffan, klösa bort tyget och dra ut stoppningen! Skitkul. Nu har husse stiftat dit det igen men vi får se hur länge det håller. Fåtöljen som jag klädde om ser ut som om den har fått fransar. Men jag gillar ju det så vi kan säga att det är ett nytt fåtöljmode. Tänk positivt för tusan!

3 kommentarer:

  1. Värdlen är full av ister.
    Tyvärr.

    Så du håller på att få nya möbler nu alltså.
    Förstår katterna att de inte vill ut.

    Idag måste jag ut. Ska till stan. Blir en lång dag där man ska gå och driva ett par timmar.
    Så idag är det långkalsongdag.

    Japp det där med att tänka positivt är viktigt.
    Såg ett program på tvn igår.
    En kille på 16 år som satt i rullstol. Född med ryggmärgsbrock.
    Han tyckte synd om de som kunde gå.
    Han sa så här, "Tänk vad bra jag har det, jag har alltid möjligheten att sitta ner, ni måste ju gå hela tiden!".
    Underbar kille.....

    Nu är det frulle. Sen långkalsong på...
    Kramen Synnöve.

    SvaraRadera
  2. Du har gjort dagens bästa formulering! Den om Narcissus hade haft kamera, åh, vad jag garvade! Tack! :D
    Såntdärn't (som vi säger här hemma) folk är jobbigt... Vet inte vad man ska göra med dem, det bästa är att listigt tjacka spikskor och dra iväg,som någon sjöng. Det tror jag på.

    SvaraRadera
  3. Ja men visst är det häääärligt med såna där okomplicerade människor som du beskriver! För dom finns! Man blir så otroligt avslappnad och lugn när man hälsar på hos en sådan! Och varm inuti.
    Att det sedan finns alla dessa -ister, får vi försöka strunta i. Om det går.
    Känner så väl igen det där med klösa sönder soffor på undersidan. Jag löser det genom att helt enkelt inte längre böja mig så djupt för att kika därunder... :-)

    SvaraRadera