Sorg och inga röda skor

Jag har sorg. Ska ha begravning mot kvällen. Min älskade underbara kamera är död. Nästa dameträff ska jag inte ha med mig några tekniska apparater alls. Förra träffen, då dog min cd-spelare. Då hade vi meckarfest och hittade två (!) cd-skivor inuti den. En av dom var en dansbandsskiva och den tålde inte det.
I år hade jag med mig dator och kamera. Kameran fick frispel och knäppte hej vilt av sig själv och sen dog den. Datorn fick något tokflimmer men den har återhämtat sig något så när.
Var till kameradoktorn idag och dom sa 2.800 för reparation. Då sa jag nej tack. Det kan man ju köpa en helt ny kamera för. I och för sig inte en sån kamera men ändå.

Sen var jag in på en skoaffär eftersom jag måste ha tag i ett par röda skor. Medlemmar i dameklubben ska nämligen numera ha röda skor. Så är det bara! Men sådana fanns det ju inte direkt någon uppsjö av. Däremot sandaler med remmar. Det fanns det en miljon av ungefär. Sandaler med öppen tå, skor med öppen tå, stövlar med öppen tå. Hur fan ska man kunna ha sådana när man har tår som ser ut som utrangerade potatisar? Får nog gå på gummistövelavdelningen istället.
Är det inte gräsligt så säg...