Tjo vad det var livat...

Baronessan har varit på utflykt. Upp till den årliga turen till Dameklubben i Mörsil. Denna gång var det 50-årsfirande som var på tapeten varför vi hade lite annat upplägg än annars. Vi blev hämtade av födelsedagsbarnet själv och hennes man på Östersunds flygplats och blev sedan bjudna på lunch med flytande tillbehör. Gottgottigottgott! När sedan tjocka släkten från landet i väster började välla in genom dörrarna (hon är ju ursprungligen norska gubevars) så förflyttade vi oss till nästa Dameklubbsrepresentant för middag, fortsatta trevligheter och övernattning.
Denna första kväll ägnade vi oss åt att öva på en sång till födelsedagsbarnet. Jag hade gjort en text till Hello Dolly och vi sjöng så det knakade i kåken.
Dagen efter var somliga mer beiga än andra. Här skulle jag ju kunna skriva i ett namn eftersom nästan alla Dameklubbens medlemmar heter antingen Eva eller Lena. När vi inte minns längre vad vi heter så brukar vi kalla alla för Leva. Det funkar bra. Hörrö, är en annan variant.
Fram på kvällen blev vi alla lite snyggare med hjälp av smink, kläder och framför allt av alkoholhaltiga drycker och for iväg för att fira födelsedagsbarnet. Vi framförde vår sång under stort jubel och vi hade även stödsång av delar av Dameklubbens äkta hälfter som var med denna gång. Nu är det ett himla tjatande att dessa herrar (Gubbröran kallad) ska med på ytterligare utflykter men där säger vi stopp. Är vi en Dameklubb så är vi. C:a 80 pers av blandat svenska och norska deltagare svängde sina lurviga till levande orkester. Det var fullt ös till sena natta.
Här nedan ser ni en bild på f-barnet. Ja hon är lite suddig men så är hon inte nykter heller. Sen är hon ju som ett yrväder också så hur ska man då få en klar och skarp bild? Den vackra hatten har hon fått låna av mig eftersom hennes egen var lämnad hemma. Hatten vilar därför nu i tryggt förvar i Mörsil.

Härmed tackar jag alla så hjärtligt för allt! Vi ses snart igen :):):)