torsdag 18 mars 2010

Afasi och radio-TV

Nu vet jag varför jag aldrig skulle kunna vara prinsessa. Såg kronprinsessan igår och hon använde ord som förfärligt. Själv skulle jag sagt för jävligt. Det går ju inte. Man skulle behöva gå hos talpedagog i 20 år för att borsta till sig. Men vad är väl en bal på slottet...?
Nej, usch och fy. Tur att man inte hamnade där i livet. Jag tror inte ens att jag lekte prinsessa när jag var liten.
Själv har jag en släng av afasi. (Afasi= total frånvaro av viss språklig funktion). Har just blivit uppringd av ett bemanningsföretag med anledning av en sökt tjänst. Det som man under flera timmar har totat ihop på ett papper ska man plötsligt rätt ut i tomma luften återge. Varför just jag? Varför just där? osv. För att jag vill ha ett jobb är inte något man kommer långt med. Det var likadant i skolan. Så länge det var skriftliga prov gick det alldeles utmärkt, men de muntliga - där var det kört. Det blir stopp i huvudet. Sen känns det orättvist också med tanke på att man inte ska vara verbal på det jobbet. Det ser ju inte snyggt ut att komma på fyllan på en intervju heller annars kunde det ju vara ett alternativ. (Tro inte på allt jag skriver!)

På TV:n kan man se Vakna med The Voice. Ett radioprogram. Tror att det finns flera. Vad är detta? Man står i en radiostudio med lurar på öronen och ser ut som Teletubbies. När kommer TV som sänds på radio? Nog för att det finns TV-program som man känner att man inte behöver se utan bara lyssna på. Då kan man ju faktiskt spara in på sminket också. Kanske kunde vara kul ändå att se radioteater på TV inklusive alla ljudeffekter.

lördag 13 mars 2010

Ett sug, en längtan, ett måste

Min kropp har plötsligt, efter 53 år, fått en längtan. Efter choklad! Varför nu? Varför över huvud taget. Jag har aldrig varit en chokladkvinna eller ens en godiskvinna. Men jag märker oftare och oftare att benen travar iväg åt ett annat håll än jag har tänkt mig i affären. Jag känner mig helt förvirrad och så plötsligt står vi där framför chokladhyllan. Jag försöker ta mig därifrån men fötterna flyttar sig inte förrän det har kastats ner ett par chokladkakor i korgen. Tror jag får börja beställa hem mat istället om det ska hålla på så här. Tänk om det blir värre och jag går upp på nätterna och så finns det ingen choklad hemma. Kanske gör inbrott på närmsta affär. Fan, man har väl nog med beroenden, sug och dåliga vanor.

För övrigt är det lite, lite vårkänning i luften. Katterna har märkt det för länge sen. Det är ett himla jamsande. Och trots att man har längtat efter att den här evinnerliga vintern ska ta slut så fick jag idag en sån där förnimmelse av sommarbesvär. Det började med dom lurviga benen. Jaha, tänkte jag, nu ska dom börja propsa på att bli rakade igen. Dom har hållit sig lugna hela vintern under strumpor och långbrallor men nu vill dom ha sitt. Förresten så ska det ju rakas både här och där, särskilt där, men som Babben sa på Stå-uppen: "ska någon absolut dit så får dom leta sig fram". Och jag undrar hur man ska kunna kalla den för "muffen" om den inte har något hår? Är det därför som den har bytt namn till "snippan"?
Sen kom jag på de små rara flugorna. Ja, alltså... inte på grund av muffen utan på grund av det där med sommar. (Skäms på er) Dom där som far omkring som reaplan utan mål och smäller i väggarna. Och slutligen blodsugarna. Myggjävlar och fästingshelveten.
Men vi tar det när det kommer. Vi vill ju i alla fall ha vääääääärme. Men bara lagom tack!