Valborg med garv

Jag har varit hos naprapat. Jag som just sa att jag inte har ont någonstans. Sånt straffar sig direkt. Jag fick sån vansinnig värk i nacken och upp i huvudet så jag höll på att tuppa av. Illamående och svimfärdig. Trodde att jag fått hjärnblödning. Men då måste man ju ha en hjärna så det var det naturligtvis inte. Åt värktabletter i två dagar och gick så till naprapaten. Stelt var det i musklerna så det räckte och blev över. Troligen orsakat av att jag återigen har börjat pressa ihop käkarna. Fram med bettskenan igen alltså. Den har jag inte använt på ett par år, men jag är inte förvånad. Så nu ska det mjukas upp och köpas stavar för stavgång ska vara bra. Det är okej - bara jag inte behöver använda skidor.

Undrans om det inte är bra med skratt också? I så fall ska jag få min beskärda del i helgen för nu stundar en helg med skål och skrål tillsammans med dameklubben. Norrlandsdamer kommer ner och förgyller tillvaron. Vi är 10 glada damer i övre tonåren (runt 50) så det kommer att bli mycket babbel och framför allt skratt. Det ska nog mjuka upp mina käkar ordentligt skulle jag tro. Ha nu en underbar Valborg ni där ute och bränn inte upp korven.

Här ovan ses 08-filialen. Det är jag som dansar i röd hatt.

Mäns hjärnor slutar fungera...

Ja, mitt favoritämne då. Jag ledsnar aldrig på dessa undersökningar och test som görs på allt från människors beteende och leverpastejens påverkan på databeroendet. Nä, kanske inte det där sista då, men det är nog bara en tidsfråga. Snygga kvinnor får män att jobba sämre står det på Metro. Den här gången är det holländska forskare som har testat studenter på ett universitet. Det är alltså ungtuppar det handlar om här. Under ett test blev de avbrutna av både killar och tjejer och resultatet efter detta blev: "Mäns hjärnor slutar fungera efter att de talat med sina kvinnliga kolleger. De är så upptagna med att impa att hjärnan tröttas ut".

Tänka sig va! Jag som trodde att det var tjejer som hade full sjå med att få så mycket uppmärksamhet som möjligt, men för dom var det sak samma om dom pratat med en kille eller tjej. "Skillnaden tros bero på att män är så upptagna med att tänka på vad de säger, hur de ser ut och hur de uppfattas när de talar med en kvinna att hjärnfunktioner kopplar ner – till och med efter att samtalet tagit slut."

Vad som inte framgick var hur tjejernas resultat blev. "För kvinnorna spelade det ingen roll vilket kön personen de träffat hade." Men om deras hjärnor blev uttröttade eller ej framgår inte. Men det blir väl en ny undersökning på det så småningom. Så - vad lär vi oss av detta? Inte ett skit förmodligen. Tack holland! Hur skulle jag ha kunnat leva utan detta test?

Roligt har vi på våra möten...

Helgen har kommit och gått. Fredagens foton har ännu ej kommit ut på någon blogg, men det kommer nog så småningom... kanske. Lördagen tillbringades på loppis, hantverksfik och slutligen husmanskostmiddag med goda vänner. Köttfärslimpa blev vi serverade denna gång och det var tusan så gott. Vet inte när jag åt det sist. Sen gjorde vi en liten lek/tävling där man ska på fortast möjliga tid skriva ner land, mat, namn, mm på en specifik bokstav. Detta spårade ur fullständigt då någon hela tiden gjorde om städer till länder och någon annan hittade på efterrätter som typ ollonkompott. Ja, ja, roligt hade vi i alla fall.

Söndagen tillbringades först i soffan och sedan var det träff med mina döttrar och barnbarnet. Jag skulle bli bjuden på middag och utflykt. Som utflykt hade jag valt fjärilshuset i Solna. Å precis när vi kom dit så stängde dom! Ja, det började ju bra. Sen skulle vi inhandla mat och äta hemma hos yngsta dottern. Stannade vid en take away, men vi skulle få vänta i 20 minuter på maten så vi drog vidare. Nästa stopp blev en indisk restaurang. Yngsta dotter gick in i en helt tom restaurang och kom ut igen. "Nu har jag beställt men det tar 15-20 minuter" fick vi veta. Ja, det var väl bara att vänta då. Och vi väntade och vi väntade... 40 minuter senare fick vi våra rätter! Vi funderade på om han hade gått ut bakvägen och hämtade maten på det stället som skulle ta 20 minuter. När vi kom hem upptäckte vi att vi inte hade fått rätt mat. Men vadå... vi fick två små cocacolaflaskor som plåster på såren! Man förstår ju nu efteråt varför det inte var några gäster på det stället.

Nåja, vi fick mat och det var gott och vi hade trevligt med varandra och det är ju huvudsaken! Nu ska jag ta det lugnt och vila upp mig inför den stundande dameträffen. 10 vilda kärringar på grönbete i Norrtäljes vattenkant - bäva!

Kajor och garn

Idag har jag varit på promenad med kameran. Tills vidare slänger jag in ett par bilder på min favoritfågel Kajan. Hemma hos mig finns inga kajor - bara korpar - men när jag var liten hade vi massor av kajor runtomkring.

Den här kajan tror jag håller på och övar till Lets dance!

Fler bilder från utflykten kommer så småningom. Här eller på min bildblogg.
Sen har jag fixat till ännu en tröja. Tänk så fort det gick då, tänker ni. Eller så skiter ni i det fullständigt. Men denna tröja gjorde jag klart delarna till för c:a 1,5 år sedan och sen blev den undanlagd. Nu har jag äntligen sytt ihop den. Tänk att jag var så förutseende att jag gjorde den midjekort redan då! Nu ska jag bara leta reda på en knapp. Glad fredag på er där ute!

Klamp i klaveret, Elisabeth

Elisabeth Höglund skriver numera i Aftonbladet. Jag vet inte riktigt vad jag har tyckt om henne genom åren. Varken eller. Hon har verkat korrekt och påläst. Men nu vet i fan...
Läste hennes krönika "kämpa - men inte för att få vara sjukskriven". Både Elisabeth och hennes man har nyligen träffat på/sett personer som varit handikappade på grund av att de har förlorat någon kroppsdel. I det här fallet handlade det mest om ben. Hon är klart imponerad och det ska man naturligtvis vara. Men sen på slutet kommer det:
"Därför gör det mig så beklämd när jag varje dag läser om människor, som klagar över svårdiagnosticerad värk i axlar, nacke, rygg och fötter, och som till varje pris kräver att få fortsätta att vara sjukskrivna. Till de sjukskrivna vill jag säga: Sluta klaga på försäkringskassan. Försök mobilisera de inre krafterna i stället. För de finns! Att bli frisk måste ju ändå vara ett viktigare mål än att fortsätta leva på sjukpenning."
Ja, det är väl rätt och riktigt att man ska vilja bli frisk och det tror jag faktiskt att de allra flesta vill. Men - här kastar hon skit på folk som har värk! En människa som har förlorat en kroppsdel behöver ju inte ha ont. Själv har jag inte ont någonstans men jag känner människor som har ett helvete med värken. Som har svårt att ta sig upp ur sängen vissa dagar. Det är nog lite mycket begärt att en människa som har värk igenom hela kroppen ska "mobilisera de inre krafterna". Att jag inte är ensam om att tycka att hon har klampat i klaveret ser jag när jag läser inläggen under hennes krönika. (Det kanske hände något när hon ändrade frisyr)

Lite snorp och lite stick å virk

Jag haver handarbetat lite också. Dessa "clownbyxor" gjorde jag till Pytte, men det var ett tag sen så de är redan urväxta. Lite återvinning här också eftersom det röda tidigare var ett par av mina byxor.

Sen ramlade jag över ett gult garn som jag inte kunde motstå. Det blev en klänning till Pytte. Passade bra att ha på sig till Påsk! Den som sitter snett bakom Pytte är Maffan. Den kudd-dockan gjorde jag till mina barn när dom var små.

Efter detta köpte jag garn till denna midjekorta kofta som jag, för ovanlighetens skull, stickat till mig själv.

Sen, som vanligt, har jag ju så bråttom att bli klar. Då sitter man där igen och har inget att göra. Men jag hittade ett nystan som jag virkade en hatt av som jag gav till min vän L8. Det blir hennes blueshatt, för en sån måste man ha. Passar ju bra att den är blå också!

Nuvarande projekt är en jeansjacka av gamla jeans. Återvinning igen.
Funderar på att öppna en butik, där folk kan lämna in sina hemknåpade alster till försäljning. Det finns ju massor av folk därute som gillar att handarbeta.

Jodå, jag är här...

Jag brukar fundera på varför en del har bloggar när dom aldrig skriver. Jaha... och jag då. Nu går det långt emellan må jag säga. Det är nog för att det är så rörigt i huvudet. Emellanåt kommer jag på saker jag ska skriva om, men när jag ska sätta mig och skriva så är dom borta. Det är väl någon mening med det kan jag tro. Och... vem bryr sig?
Tänkte bara visa att det finns några där ute som verkar gilla mig. Dessa presenter har jag fått senaste veckan och då har jag ändå varken fyllt år eller haft namnsdag. Lustigt också att allt har gått i rosa! Det kommer ju från olika personer. Och jag är inte direkt någon rosa person. Men det passade bra till mina lila gardiner (som ser mer bruna ut på bilden, men dom är lila!)

Nu ska jag fortsätta att söka alla jobb som inte finns. Ha det mysigt där ute i våren!

Putsa bilen!

Följande klipp hittade jag i en Allers från förra året. Inte så dumt...

Jag ska bli Detektiv eller Chef

Jag söker jobb bland annat via jobbsafari. Jag tycker att den är väldigt bra jämfört med många andra. Där kan man bland annat lägga in sitt CV. Toppen - tänker man, tills man inser att man inte bara kan tanka över sitt idogt ihoptotade CV utan man måste lägga in ett nytt efter deras mallar. Suck! Ja, ja, man sätter igång. Man väljer region, man väljer kategori. So far - so good. Men... sen kommer vi till jobbtitel. Där skiter sig det hela. Bland flera andra, så söker jag som marknadsassistent och som kontorist. Dessa finns inte med. Men däremot dessa:

Aktör
Bildhuggare
Bärplockare
Chef
Detektiv
Portföljsförvaltare
Turistbyråtjänsteman

Jag skickade ett mail och frågade varför mina val inte fanns med. Jag fick svaret på danska eftersom sidan tydligen är dansk.

Tak for din henvendelse. Vi har noteret os dit forslag til en ny jobtitel og vil på et senere tidspunkt afgøre, om den bliver optaget på vores liste af jobtitler eller ej. Indtil da skal du vælge en jobtitel på dit CV, som ligger tæt på din jobtitel, og så iøvrigt sørge for, at din jobtitel står angivet tydeligt (f.eks. i overskriften) på dit CV. Det vil virke ligeså godt, som hvis du havde valgt din jobtitel fra listen.

Okej, men jag kanske inte har bara en jobbtitel - som till exempel detektiv - hur gör man då? Det lustiga är, vilket jag påpekade i mailet, att man kan söka fram jobb på mina valda jobbtitlar men man kan inte välja dom.

Så nu tänkte jag bli portföljsförvaltare istället. Inte för att jag vet vad en sån gör men det finns ju i alla fall. Det är säkert något väldigt fint.

Man blir aldrig för gammal för att förundras.

Om jag vore en katt

Om jag vore en katt skulle jag njuta av...
...att slippa laga mat
...att bli kliad överallt på hela kroppen
...att bli älskad förbehållslöst (även om jag spyr på golvet)
...att inte veta om några orättvisor i världen
...att ha päls på vintern

Om jag vore en katt skulle jag ogilla...
...att maten är kall och alltid likadan
...att inte få gå ut/inte få komma in
...att spy upp hårbollar
...att bajsa utomhus i 25 minus
...att ha päls på sommaren

Blev ni lurade?

Hittade ett inlägg bland alla första-april-skämt som jag tyckte var riktigt kul. En översättning från djur-läte till människoprat. Ruskigt om det skulle fungera för det är nog inte alltid vi skulle vilja höra vad djuren säger. Men å andra sidan vore det nog bra om en del djur kunde säga ifrån. Ni kan ju tänka er hur det skulle låta i ett hönseri av den typen där alla sitter instängda och inklämda. Då skulle det inte bli "ka-ka-ka" utan "släpp ut oss så ska vi hacka ögonen ur dig din dynghög".