Igår hämtade jag mina nya glasögon. Det var 4:e gången jag var där. Funderade nästan på att begära reseersättning. Dels hade jag beställt ett par nya terminalglasögon och dels skulle jag få mina "gamla" glasögon ihopskruvade. Dessa fick jag i höstas och eftersom det inte är några bågar så sitter det små plaststift vid näsmetallen (eller vad det nu kan heta). Dessa hade alltså lossat och glasögonen vinglade.
Gång 1: "Det går inte att fixa till plastplopparna utan de behövder bytas". Bokar in en synundersökning - för det var ett måste trots att jag gjorde en i höstas - så fixas plastplopparna samtidigt.
Gång 2: Synkoll alltså och de befintliga glasögonen skulle fixas till. Det hade man glömt och några plastploppar fanns inte hemma. Beställs tills jag kommer och hämtar nya glasögonen.
Gång 3: Mina nya glasögon hade kommit. Såg inte i dom alls! Helt suddigt. FEL! Plastplopparna hade i och för sig anlänt men det skulle ju ta en heeeeel timme och det hann inte optikern nu!
Okej - vi tar det NÄSTA gång när jag hämtar mina nya glasögon EN GÅNG TILL!
Gång 4: Mina nya glasögon kom på nytt och nu funkade dom perfekt! Så var det plastplopparna. De hade i alla fall beställts hem! En liten tjej (som inte är optiker) som är tusan så trevlig och behändig sa: "Jaha, det visste jag inte. Men okej, jag försöker. Ge mig en timme". Hon fick en timme och efter den timmen var glasögonen som nya!
Nu återstår det bara lite träning med de nya glasögonen. Mina "vanliga" glasögon är ju dubbelslipade och jag har fått en vana att sitta med huvudet bakåtlutat vid datorn. (Varför jag fick ont i nacken). Nu sitter jag med mina terminalglasögon på mig. Emellanåt får jag påminna nacken om att jag faktiskt inte behöver titta längst ner genom glaset längre.
Å andra sidan får man ju fantastiska dubbelhakor av att hålla nacken sträckt. Men då detta bara är en utseendesak så skiter vi i det. Nu ser jag i alla fall bra ut!
DIVERSE TRAMS FRÅN MIN HALVFRISKA HJÄRNA
tisdag 15 juni 2010
Möbelrenovering.... typ
Jag målar. Jo, ni hörde rätt. Jag målar. Dock inte tavlor. Det är en gammal kökssoffa som jag skänkt till äldsta dottern som har blivit sliten och ful. Tyget var trasigt och jag tyckte inte att det var någon idé att byta tyg utan att måla soffeländet först. Så... nu målar jag.
Vet ni om att jag hatar att måla? Visste ni inte det så vet ni det nu. Jag tror att det har att göra med att jag är så otålig med att bli klar och det går ju inte att skynda på det där med torktiden. Spelar ingen roll hur mycket man står där och blåser. Det tar den tid det tar.
Sen tror jag också det där med allt slipande och målande i flera lager avskräcker mig redan vid tanken. Det blir liksom saker i flera steg som ska göras med väntetid emellan. Så då står jag där och funderar på hur många dagar det kan ta innan jag blir klar. Jag tänker liksom i för många steg på en gång istället för att ta det lite pö om pö.
Men det är ganska kul när det blir klart förståss. Om det nu blir det. Det återstår att se.
Jag blir lite irriterad på mig själv. Det är likadant när jag stickar. Jag stickar så det nästan tar eld och sen... avig, rät, så är jag klar. Så då sitter jag där och har inget att trixa med och så börjar jag med något nytt, osv, osv.
Sen är det ju ett jävla kladd också. Med färgen alltså. Man kan vara övertygad om att den kommer på väldigt många ställen där den inte ska vara. Jag brukar ha en förkärlek för att måla det jag för tillfället har på fötterna, fast jag inte tänkt det från början.
Jag smetade även lite färg på en gammal pianostol. Ja... det var meningen alltså! Innan dess så tog jag bort den nedsuttna sitsen. Jösses vilken stoppning det var på den. I flera lager. Väv, tyg, tagel och skumgummi och en hel dröööööös med spikar. Nu ska tingesten få ett nytt liv. Kanske blir det som fotpall eftersom det inte finns något piano till den. Men.... vem vet. Det kanske dyker upp något piano endera dan. Det är ändå inte jag som ska ha den utan samma dotter. Det är hennes fader som haft stolen vid sin flygel. Kanske att Pytte får någon liten släng av musiktalangen. Man kan ju alltid hoppas....
Vet ni om att jag hatar att måla? Visste ni inte det så vet ni det nu. Jag tror att det har att göra med att jag är så otålig med att bli klar och det går ju inte att skynda på det där med torktiden. Spelar ingen roll hur mycket man står där och blåser. Det tar den tid det tar.
Sen tror jag också det där med allt slipande och målande i flera lager avskräcker mig redan vid tanken. Det blir liksom saker i flera steg som ska göras med väntetid emellan. Så då står jag där och funderar på hur många dagar det kan ta innan jag blir klar. Jag tänker liksom i för många steg på en gång istället för att ta det lite pö om pö.
Men det är ganska kul när det blir klart förståss. Om det nu blir det. Det återstår att se.
Jag blir lite irriterad på mig själv. Det är likadant när jag stickar. Jag stickar så det nästan tar eld och sen... avig, rät, så är jag klar. Så då sitter jag där och har inget att trixa med och så börjar jag med något nytt, osv, osv.
Sen är det ju ett jävla kladd också. Med färgen alltså. Man kan vara övertygad om att den kommer på väldigt många ställen där den inte ska vara. Jag brukar ha en förkärlek för att måla det jag för tillfället har på fötterna, fast jag inte tänkt det från början.
Jag smetade även lite färg på en gammal pianostol. Ja... det var meningen alltså! Innan dess så tog jag bort den nedsuttna sitsen. Jösses vilken stoppning det var på den. I flera lager. Väv, tyg, tagel och skumgummi och en hel dröööööös med spikar. Nu ska tingesten få ett nytt liv. Kanske blir det som fotpall eftersom det inte finns något piano till den. Men.... vem vet. Det kanske dyker upp något piano endera dan. Det är ändå inte jag som ska ha den utan samma dotter. Det är hennes fader som haft stolen vid sin flygel. Kanske att Pytte får någon liten släng av musiktalangen. Man kan ju alltid hoppas....
lördag 12 juni 2010
Kaffekaffetåren trallalla...
Forskning... hm. Kaffe för att nyktra till är en myt. En ny forskningsstudie visar att det inte funkar. Alkohol ihop med koffein kan till och med vara skadligt, uppger BBC Health News.
Jaså, minsann. Då borde det väl vara förbjudet att servera avec till javan i så fall.
Nu påstår dessa forskare att kaffet lurar kroppen att man nyktrar till. Detta kan göra att man kanske gör tokiga bedömningar och till exempel får för sig att köra bil.
Men hallå! Vem är så korkad att man tror att alkoholen försvinner ur kroppen för att man kanske känner sig lite piggare och lite mindre dragen? Dom som är så korkade kör säkert på fyllan ändå.Kombinationen av koffein och alkohol kan leda till felaktiga beslut som får katastrofala konsekvenser.
Ha, ha. Hur många behöver något kaffe till alkoholen för att fatta felaktiga beslut?
Hur som helst har man gjort försök på råttor där man hällt i dom alkohol och kaffe i olika mängd och sen låtit dom löpa på en hinderbana. Verkar rena rama lekstugan. Som det gamla busstrecket att doppa bröd i sprit och ge till fåglar ungefär. Vilket jag - vill jag med kraft påpeka - aldrig har gjort!
Som jag sagt förut. Jag vill också bli forskare. Jag ska då inte använda mig av råttor utan forskare! Dessa ska jag klä av nakna och bura in. Sen ska hälften enbart få äta godis och bullar medan den andra hälften enbart får äta grönsaker. Sen ska jag kolla hur detta påverkar vikten.
För... det mesta som det forskas om vet man redan svaret på.
Jaså, minsann. Då borde det väl vara förbjudet att servera avec till javan i så fall.
Nu påstår dessa forskare att kaffet lurar kroppen att man nyktrar till. Detta kan göra att man kanske gör tokiga bedömningar och till exempel får för sig att köra bil.
Men hallå! Vem är så korkad att man tror att alkoholen försvinner ur kroppen för att man kanske känner sig lite piggare och lite mindre dragen? Dom som är så korkade kör säkert på fyllan ändå.Kombinationen av koffein och alkohol kan leda till felaktiga beslut som får katastrofala konsekvenser.
Ha, ha. Hur många behöver något kaffe till alkoholen för att fatta felaktiga beslut?
Hur som helst har man gjort försök på råttor där man hällt i dom alkohol och kaffe i olika mängd och sen låtit dom löpa på en hinderbana. Verkar rena rama lekstugan. Som det gamla busstrecket att doppa bröd i sprit och ge till fåglar ungefär. Vilket jag - vill jag med kraft påpeka - aldrig har gjort!
Som jag sagt förut. Jag vill också bli forskare. Jag ska då inte använda mig av råttor utan forskare! Dessa ska jag klä av nakna och bura in. Sen ska hälften enbart få äta godis och bullar medan den andra hälften enbart får äta grönsaker. Sen ska jag kolla hur detta påverkar vikten.
För... det mesta som det forskas om vet man redan svaret på.
fredag 11 juni 2010
Trycksvärta
Gamla mamman (86) hänger på en skör tråd. Ändå har vi så roligt när vi träffas. Våra kommentarer flaxar omkring som galna höns i rummet.
Eftersom hon ser så illa så läser jag kvällstidningen för henne. "Får jag höra vem som har blivit mördad idag då" säger hon.
Många sidor ägnas åt dubbelmorden i påskas. När det inte händer så mycket får man stuva in gammal skåpmat. Sen fylls flera sidor ut med bröllopstrams. Bland annat förslag till sessan angående vad hon ska ha för underkläder till bröllopsstassen.
Sen har man även skrapat fram ett annat par med samma namn som kronprinsesseparet och nu följs deras väg mot vigsel. Stöööön! Vem fan hittar på sånt här?
Konstaterade att Karåla var på tapeten igen. Dock inte som mördad. Däremot för att hon ska sjunga för brudparet och Daniel ville ha fler låtar framförda av henne. Se där ja... där åkte han på ett par minustecken från min sida.
Sen har ju Karåla även träffat tjejen som fick blomplantan kastad på sig på Allsång på Skansen. Nu säger Karåla att dom älskar varandra! Ja, vad hette det nu i skolan... kärlek börjar med kast!?
Hon lovar också att hon ska sjunga även i år på Skansen och hon har en överraskning. Nä! Va! Oj! Så fantastiskt. Undrar vad hon ska göra denna gång. Köra upp mikrofonstativet i röven på Anders Lundin kanske. (När jag säger detta högt skrattar mamsen så hon nästan ramlar ur stolen).
Jag som trodde att hon hade boat in sig på något kloster någonstans. Aldrig får man vara riktigt lycklig. Usch, det är tur att man inte köper kvällstidningar så ofta. Det mesta man får ut av dom är svarta fingrar.
Ikväll blir det dameträff med 08-sektionen. Grill, vin, babbel och garv. Vad mer behöver man? Trevlig helg alla ni glada goa härliga människor där ute :)
Eftersom hon ser så illa så läser jag kvällstidningen för henne. "Får jag höra vem som har blivit mördad idag då" säger hon.
Många sidor ägnas åt dubbelmorden i påskas. När det inte händer så mycket får man stuva in gammal skåpmat. Sen fylls flera sidor ut med bröllopstrams. Bland annat förslag till sessan angående vad hon ska ha för underkläder till bröllopsstassen.
Sen har man även skrapat fram ett annat par med samma namn som kronprinsesseparet och nu följs deras väg mot vigsel. Stöööön! Vem fan hittar på sånt här?
Konstaterade att Karåla var på tapeten igen. Dock inte som mördad. Däremot för att hon ska sjunga för brudparet och Daniel ville ha fler låtar framförda av henne. Se där ja... där åkte han på ett par minustecken från min sida.
Sen har ju Karåla även träffat tjejen som fick blomplantan kastad på sig på Allsång på Skansen. Nu säger Karåla att dom älskar varandra! Ja, vad hette det nu i skolan... kärlek börjar med kast!?
Hon lovar också att hon ska sjunga även i år på Skansen och hon har en överraskning. Nä! Va! Oj! Så fantastiskt. Undrar vad hon ska göra denna gång. Köra upp mikrofonstativet i röven på Anders Lundin kanske. (När jag säger detta högt skrattar mamsen så hon nästan ramlar ur stolen).
Jag som trodde att hon hade boat in sig på något kloster någonstans. Aldrig får man vara riktigt lycklig. Usch, det är tur att man inte köper kvällstidningar så ofta. Det mesta man får ut av dom är svarta fingrar.
Ikväll blir det dameträff med 08-sektionen. Grill, vin, babbel och garv. Vad mer behöver man? Trevlig helg alla ni glada goa härliga människor där ute :)
torsdag 10 juni 2010
Den kära Gits och husmanskosten
Jag ingår i något som vi kallar för husmanskostklubben. Vi träffas en gång i månaden på gråhalvan av året hemma hos varandra och överraskar med husmanskost av allehanda slag.
Därför vill jag nu ge er en historia från Gits Olsson. Denna berättelse finns i en av hans "Det bästa av..." från 1979. Gits Olsson dog 1985 och jag undrar vad det skulle vara bra för. Hans böcker finns dock att få tag i på diverse loppisar och antikvariat. Alltid något att glädjas över.
Utjagade i kylan
Den moderna marknadsföringen har skänkt pannbiffen många artistnamn på senare år. Ibland heter den jägarschnitzel, ibland schweizerbiff. Det händer att man kallar den för dansk sjömansbiff eller kalmarfilé.
Vi i lunchrumskön har genomskådat de vackra namnen för många tusen kalorier sen. Vi beställer vår pannbiff vad han än heter för dagen, ty det är ändå pannbiffen som mest minner om forna tiders husmanskost. Men vi ger honom en blick, där han dallrar på papptallriken, och säger strängt:
- You are a hamburg, sir!
Herrar med brickor i ringlande lunchrumskö kan lätt hemfalla åt nostalgi. Minnen från den gamla husmanskostens dagar tränger sig på medan vi väntar på paellor, lasagner, vårrullar och pizzor.
- Kroppkakor med skirat smör, suckar en gammal revisor med darr på stämman.
- Var då, var då? frågar ivrigt en medelålders kamrer.
- Inte vet jag, jag bara säger det... kroppkakor med skirat smör. Det får man inte nuförtiden.
- Sillbullar med korintsås, säger en yngre kollega med något fuktigt i blicken. Det fick man i lumpen ännu på 60-talet.
- Säger du paltbröd med fläsk, slår jag ihjäl dig! morrar en försäljningschef.
- Rotmos med fläsklägg, piper en hjärtlös yngling utan hänsyn till medelålders herrars känslolov. Minsann flinar han inte också, den finnige lymmeln.
Revisorn sopar till honom med pizzabrickan.
En senig typ från lagerexpeditionen, en sån där som brukar ta semester i februari för att ligga i en snögrop i fjällstormen och dela en kokt skridskorem med draghundarna, väser vällustigt ur ena mungipan:
- Isterband med stuvad potatis!
Det går en häftig andhämtning genom kön. En man från bokföringen kontrar med stångkorv special. En man från dataregistret drar till med fattiga riddare. En kille från reklamationsavdelningen kastar in blodpudding med lingon!
- Lingon? säger gamle revisorn, tar sig åt pappan och vacklar till. Lingon blir för mycket för honom. Han måste torka pannan med servetten. Han har inte fått lingon sen restaurangnäringen gick över till att i stället dränka allt med bearnaisesås.
- Flamberad hummer, säger mannen från datan och ser sig omkring med minen hos den som tror att han utdelat den avgörande snytingen. Men kön blir alldeles tyst i häpenheten.
- Att va, sa farbror?
- Flamberad hummer! skriker mannen från datan segervisst.
- Blä, säger kön, ty denne man har just röjt att han inte har förstått någonting. Han har förverkat rätten att uttala sig.
- Fläsk och bruna bönor, säger kamrern med fast stämma.
- Rätt så, säger revisorn, åter till ordningen.
Kön andas igen. Vi är en samling män utjagade i kylan. Pizzor, vårrullar, lasagner och paellor på jobbet. Chili con carne, nasi goreng och big mac därhemma där det är barnen som bestämmer.
Fru Jansson i kassan kastar ängsliga blickar mot kön. Vadan denna oro och detta mummel? Har det månne redan läckt ut att både pizzan och paellan tagit slut? Blir det protester igen, blir det nya arga insändare i personaltidningen under rubriken "Nej till svinmaten"? Fru Jansson vågar knappt titta när det är revisorns tur. Hon spänner blicken i disken och säger med blossande kinder!
- Både pizzan och paellan är slut, det blir raggmunk med fläsk istället!
Raggmunk med fläsk!
Minnena rullar som ett bildband genom revisorns huvud. Jämtlandsfjällen hösten 42. Minus 8 och snöyra. Rappe ligger med 1. bat. och håller dalgången mellan gränsen och Blåhammaren och här kommer vi med Rosendahl och bara 84 man, hungriga som vargar. Men vi sprider oss på vanlig simpel skyttelinje och överraskar dom i flanken. Rappe retirerar med hela bataljonen och överger kokvagnen! Det var den dagen 84 bassar smällde i sig raggmunk för 350 man. Med lingon!
Det där kunde ju inte fru Jansson veta. Hon fattar väl inte än varför hon fick en smällande puss mitt på mun, gamla människan. Och inte heller varför alla de andra herrarna på firman åt raggmunk coh sjöng "It´s a long way to Tipperary" och slog takten med besticken fast de bara druckit varsin lättöl.
Därför vill jag nu ge er en historia från Gits Olsson. Denna berättelse finns i en av hans "Det bästa av..." från 1979. Gits Olsson dog 1985 och jag undrar vad det skulle vara bra för. Hans böcker finns dock att få tag i på diverse loppisar och antikvariat. Alltid något att glädjas över.
Utjagade i kylan
Den moderna marknadsföringen har skänkt pannbiffen många artistnamn på senare år. Ibland heter den jägarschnitzel, ibland schweizerbiff. Det händer att man kallar den för dansk sjömansbiff eller kalmarfilé.
Vi i lunchrumskön har genomskådat de vackra namnen för många tusen kalorier sen. Vi beställer vår pannbiff vad han än heter för dagen, ty det är ändå pannbiffen som mest minner om forna tiders husmanskost. Men vi ger honom en blick, där han dallrar på papptallriken, och säger strängt:
- You are a hamburg, sir!
Herrar med brickor i ringlande lunchrumskö kan lätt hemfalla åt nostalgi. Minnen från den gamla husmanskostens dagar tränger sig på medan vi väntar på paellor, lasagner, vårrullar och pizzor.
- Kroppkakor med skirat smör, suckar en gammal revisor med darr på stämman.
- Var då, var då? frågar ivrigt en medelålders kamrer.
- Inte vet jag, jag bara säger det... kroppkakor med skirat smör. Det får man inte nuförtiden.
- Sillbullar med korintsås, säger en yngre kollega med något fuktigt i blicken. Det fick man i lumpen ännu på 60-talet.
- Säger du paltbröd med fläsk, slår jag ihjäl dig! morrar en försäljningschef.
- Rotmos med fläsklägg, piper en hjärtlös yngling utan hänsyn till medelålders herrars känslolov. Minsann flinar han inte också, den finnige lymmeln.
Revisorn sopar till honom med pizzabrickan.
En senig typ från lagerexpeditionen, en sån där som brukar ta semester i februari för att ligga i en snögrop i fjällstormen och dela en kokt skridskorem med draghundarna, väser vällustigt ur ena mungipan:
- Isterband med stuvad potatis!
Det går en häftig andhämtning genom kön. En man från bokföringen kontrar med stångkorv special. En man från dataregistret drar till med fattiga riddare. En kille från reklamationsavdelningen kastar in blodpudding med lingon!
- Lingon? säger gamle revisorn, tar sig åt pappan och vacklar till. Lingon blir för mycket för honom. Han måste torka pannan med servetten. Han har inte fått lingon sen restaurangnäringen gick över till att i stället dränka allt med bearnaisesås.
- Flamberad hummer, säger mannen från datan och ser sig omkring med minen hos den som tror att han utdelat den avgörande snytingen. Men kön blir alldeles tyst i häpenheten.
- Att va, sa farbror?
- Flamberad hummer! skriker mannen från datan segervisst.
- Blä, säger kön, ty denne man har just röjt att han inte har förstått någonting. Han har förverkat rätten att uttala sig.
- Fläsk och bruna bönor, säger kamrern med fast stämma.
- Rätt så, säger revisorn, åter till ordningen.
Kön andas igen. Vi är en samling män utjagade i kylan. Pizzor, vårrullar, lasagner och paellor på jobbet. Chili con carne, nasi goreng och big mac därhemma där det är barnen som bestämmer.
Fru Jansson i kassan kastar ängsliga blickar mot kön. Vadan denna oro och detta mummel? Har det månne redan läckt ut att både pizzan och paellan tagit slut? Blir det protester igen, blir det nya arga insändare i personaltidningen under rubriken "Nej till svinmaten"? Fru Jansson vågar knappt titta när det är revisorns tur. Hon spänner blicken i disken och säger med blossande kinder!
- Både pizzan och paellan är slut, det blir raggmunk med fläsk istället!
Raggmunk med fläsk!
Minnena rullar som ett bildband genom revisorns huvud. Jämtlandsfjällen hösten 42. Minus 8 och snöyra. Rappe ligger med 1. bat. och håller dalgången mellan gränsen och Blåhammaren och här kommer vi med Rosendahl och bara 84 man, hungriga som vargar. Men vi sprider oss på vanlig simpel skyttelinje och överraskar dom i flanken. Rappe retirerar med hela bataljonen och överger kokvagnen! Det var den dagen 84 bassar smällde i sig raggmunk för 350 man. Med lingon!
Det där kunde ju inte fru Jansson veta. Hon fattar väl inte än varför hon fick en smällande puss mitt på mun, gamla människan. Och inte heller varför alla de andra herrarna på firman åt raggmunk coh sjöng "It´s a long way to Tipperary" och slog takten med besticken fast de bara druckit varsin lättöl.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)