Om man kanske skulle ta och skriva något. Det har varit stiltje här ett tag. Värmen har nästan tagit kål på mig. När det blir så varmt så man inte ens orkar röra fingrarna över tangenterna, då är det illa. Man har bara kunnat sitta i skuggan och andats så försiktigt som möjligt. Fördelen är väl att man inte känt av sina vallningar eftersom värmen har varit som en enda stor vallning.
Jo, jag vet. Man fick inte gnälla efter den hemska vintern vi hade, men jag är en lagom rund, lagom knäpp, lagom virrig typ som även vill ha lagom väder.
Men nu har värsta hettan släppt sitt grepp och man kan känna sig normal igen. Så normal som jag nu kan bli.
Enda stället jag har besökt via datorn är Fejan, men då bara för att glo lite. Har just inte skrivit något. Jag vet inte ens varför jag är med där. Av alla dom "vänner" jag har där så är det en bråkdel som skriver något och det som skrivs är knappast intressant.
Jag har dessutom gått ur tre gånger men gått med igen beroende på att jag behövt få kontakt med någon som inte varit kontaktbar på annat sätt. Så sitter man där och läser igen.
Men det gäller att inte bli slav under Fejan. Jag förstår inte riktigt hur man kan bli det heller för är man inte inne på en vecka eller två så spelar det ingen roll för det har inte hänt nåt.
Det är ungefär som förr när man tittade på Hem till gården. Hade man inte kollat på den serien på några veckor så gjorde det inget för inget hade hänt. Endast flugan hade rört sig på ladugårdsväggen och knappt det.
Serien går ju fortfarande men jag har inte sett något avsnitt. Modern däremot tittar. Så mycket som hon nu ser eftersom ögonen har lagt ner verksamheten till det minimala.
För övrigt har jag haft lillebror med familj på besök. Vi har avverkat travande i Stockholm i Gamla stan och på Söder. Barnen skulle få se slottet och vi var till och med inne i livrustkammaren. Där har jag aldrig varit förut. Men nu har jag varit där och jag hade nog klarat mig bra utan att ha varit där över huvud taget tror jag.
Lev väl så hörs vi vidare.