Tårta och ståuppare

Rapport från helgen som var. Jag hade sån otur i torsdags att jag fyllde år. Igen. Jag hade ju slutat med det. Jag gjorde en liten födelsedagsturné och åkte först hem till min ömma moder och gratulerade henne på sin femtiofjärde förlossningsdag. "Kommer du ihåg förlossningen?" frågade jag. "Nä", svarade modern "men jag är väldigt glad för den nu". Om hon menade att hon var glad över mig som helhet eller om hon mest var glad över tårtan jag hade med mig är osäkert.
Sen åkte jag vidare till min själasyster och petade i henne lite tårta också och blev återgäldad med en present.
På fredagen blev jag bjuden av mina döttrar, barnbarnet Pytte och mina svärsöner på kinakrogen. Ovanpå detta fick jag ännu fler presenter. Förutom detta har jag fått blommor från flera håll. Är detta klokt frågar man sig?
På lördagen låg jag så still som möjligt eftersom herr Migrän kom och knackade på. Detta trots att jag höll mig nykter hela fredagen. Är det inte orättvist så säg. Jag petade dock i mig migränmedicin och for in till den stora staden. Gubbe hade fått biljetter till RAW i födelsedagspresent av min yngsta dotter med sambo och jag blev utvald att få följa med.
Till min fasa visade det sig vara TV-inspelning. Fasan bestod av att värsta jävla strålkastaren lös rätt i mitt nylle och det är minsann inte skönt när man har migrän. Så om ni tänker titta på RAW på TV och ser någon lurvig typ som sitter och kisar och blinkar i publiken - då är det jag. Och om ni tycker att vi skrattar på fel ställen så var det för att vi blev tillsagda att göra det. Törs fan gå emot såna regler. Då kanske man aldrig får komma ut därifrån.
Artister denna kväll var Soran Ismail, Marica Karlsson och Steve Hughes. Riktigt bra och fan så roligt. Steven Hughes var från Australien och inte helt lätt att höra/förstå hela tiden. Han visade emellanåt upp ett förvånat fejs och menade att vi såg ut som ufon i ansiktet och så var nog fallet. Sen var det ju den där Mårten Andersson som väl är mer stående presentatör än stående artist i mina ögon. Han kan inte säga ett enda skämt utan att dra in sina könsdelar. Jag blev förvånad att han inte drog ner brallorna och visade sitt älskade paket. Men jag är mycket tacksam för det. Han visade bland annat hur det kan gå till och låta i en tysk porrfilm (fast med kläderna på). Med tanke på hans utspel kan jag nästan tänka mig att han verkligen vill vara med i en porrfilm men att han kanske inte har dom bihang som erfordras. Men... vad vet jag.
Efter detta tog migränen ny fart och efter att jag kört hem från storstaden och däckat i soffan blev jag kvar där hela söndagen också. Så kan det gå när inte haspen är på. Men vad gör väl det, jag hade ändå inget särskilt för mig.

Lite här och lite där

Vet ni vad denna bild föreställer? Nä, hur fan skulle ni kunna veta det. Men det är utsikten jag har när jag äter lunch på det jobb jag just har fått! Eller rättare sagt praktikplats. Tänk att man kan vara praktikant när man är snudd på 54 bast.

Har jag tur och sköter mig och allt annat klaffar som det ska så blir jag kvar. Arbetsplatsen är ett motivationsboende och mina sysslor är allt möjligt och det passar mig tusan så bra. Platsen är rena rama idyllen även om motorvägen bullrar på utanför all grönska.
Idag har jag dessutom varit flitig och städat min glasveranda. Där har det sista tiden mest sett ut som en förvaringsplats för sittdynor, leksaker, filtar och en massa annat krafs. För att inte tala om alla insekter som har flyttat in. Vilken entomolog som helst skulle bli grön av avund. Nu är ju dom flesta döda, men ändå. Insekterna alltså, inte entomologerna. En riktigt fet bamsespindel slängde jag ut också. Den levde. Funderade ett tag på att spara den för att visa yngsta dottern men jag ändrade mig. Särskilt som den visade tänderna emot mig och väste.
Imorgon ska jag ha diverse träffar som jag kunde vara utan. Först är det tandläkaren - usch och tvi! Eller "käftis" som det hette i ungdomens dagar. Min "käftis" är en fantastisk kvinna och jag skulle inte byta ut henne för allt smör i Småland. Dock är det inte roligt att gå dit. Bara man känner lukten när man går igenom dörrarna så reser sig håren ända ner på stortårna. Sen är det lilla mamsen som ska till stora sjukhuset för en massa provtagningar och medicineringar. "Det enda jag vill ha är ett piller så jag kan lägga mig ner och somna in för gott" säger hon och skrattar. "Om jag bara orkade så skulle jag gå ner och dränka mig" säger hon sen. "Ånej" säger jag "så lätt kommer du inte undan". Så imorgon far vi och tar emot lite livsförlängande kokelijox.

Helgens bravader

Jag och väninna for till Dalom i helgen. Hem till ett par underbara människor som jag träffat för första gången i mitt liv. Platsen var Nyhammar ovanför Ludvika. Det kändes faktiskt som att komma hem! Vi blev sååååå väl omhändertagna och blev bjudna på god mat, och trevliga utflykter. Nu ska man ju också veta att jag inte är en sån som blir bekant med folk så där i förbifarten i vanliga fall. Men med dessa personer var jag hemma direkt. Det kändes som att dom tillhörde min familj. Det blev mycket prat med både skratt och allvar.
Sen gjorde vi bland annat en utflykt till Bastbergets fäbod. Denna fäbod har varit igång i 450 år! Här huserar kor, hästar, får, höns och ankor från midsommar till slutet av augusti.

En äldre dam berättade om fäboden och tre musikanter underhöll oss på dragspel. Det fanns även våfflor och kolbulla för hungriga magar.

Sen for vi vidare till ett annat ställe där det visades hantverk och vallades får med hjälp av vallhundar. Här bjöds vi på fika av värdparet samt vissång av två trubadurer.

Här ser ni en dalkulla som kan spinna tråd med hjälp av en slända. Det såg så lätt ut men nog tar det tid att göra tråd av ull på det här sättet.

Värdfolket var ju även de händiga så det förslog. Frun i huset har tillverkat dockor i porslin och sytt kläder till. Här ser ni två av dom. Så fantastiskt fina.

Och herrn i huset har minsann snickrat ihop ett par stugor. Den till vänster var tidigare en husbåt som han byggt och sedan gjort om till sommarstuga.

Utsikten från stugorna kan man väl inte heller klaga på!

På återseende kära vänner!

Hårresande

Jag inväntar ivrigt morgondagen då dotter ska komma och fixa till håret. Hår, förresten. Nu liknar det mest en höbal på vift. Eller sånt där polértrassel till bilar.
Grannen har en sån där Old English Sheepdog. Hund alltså. En sån stor som man inte skulle se fram och bak på om han inte hade en hårsnodd vid ögonen. Han ligger oftast ute vid vägen eller vid diket. Även om det är skitigt och regnigt ligger han envist kvar. Pälsen hänger då i stripor och just så ser jag ut nu.
Sen vet ju alla med lite sunt förnuft att långt hår får man ju inte ha när man är över 50. Jag tror att det ska börja klippas ner redan vid tretti enligt vett och etikett. Men å andra sidan har jag varken vett eller etikett så det kan ju kvitta. Håret hänger i alla fall en 15 cm ner på ryggen och så kan man ju inte ha det. Men för det mesta är det ju uppsatt. Men nu är det så trassligt så jag vet inte om jag vågar sätta upp det av rädsla för att aldrig få ner det igen.
När jag såg nedanstående bild kom jag av någon anledning att tänka på Bunta ihop dom med Lars Ekborg. När han säger: "kärringar över 40, dom blir ju så ful. Det enda man kan göra med dom är att vända upp och ner på dom och använda dom som sparbössa".
Här har man vänt upp och ner men av en annan anledning. Det kanske vore ett jobb för mig tänkte jag. Med min kalufs. Men det vill nog till fler än två små konstnärer för att föra den penseln.

Lite skit i hörnen...

Milda makaroner vad jag plågar mig själv. Jag har målat. Igen! Och det är fortfarande inte roligt. Faktiskt nästan ännu tråkigare, kladdigare och jävligare än förra gången. Denna gången var det vägg och lister. Fy tusan. Det får bli slut på det här självplågeriet nu. Även om jag är klar och det blev skapligt bra så kan jag ändå inte förlika mig med färgpytsar och penslar.
Varför sätter jag mig inte och syr till exempel. Det ligger en hel hög som väntar på nål och tråd. Jo det ska jag säga. Inspiration. Det behövs inspiration för att skapa. Inspirationen är inte på topp.
Idag har jag istället varit på Ö&B och inhandlat tvål, shampo, tvättmedel, mjukmedel, disktrasor mm för moderns räkning. Det är konstigt, men när jag har handlat så där mycket rengöringsgrejer så är det precis som om allting känns renare. Utan att jag behöver göra något!
Sen är det liiiiite svårt att behålla den känslan när man kommer hem och snubblar av för mycket damm mellan tårna. Men... eftersom jag är miljövänlig av mig så undviker jag dammsugare (el) och rengöringsmedel (kemikalier) i det längsta. Funderar till och med på att köpa torrshampo (jo, det finns visst fortfarande) och använda det över hela kroppen.
Å nu... nu ska jag ta en kopp kaffe till. Det blir väl den 6:e koppen idag och det är faktiskt lite i underkant.

Såna påhitt...

Jag vill börja med att ubringa ett fyrfaltigt leve för min yngsta dotter som fyller 26 år idag! Hipp, hipp HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!
Men sen vill jag ställa frågan: Varför i herrans namn firar vi födelsedagar? Vi firar varje år att vi blivit födda. När man tänker på det så verkar det hur korkat som helst. Men det har förmodligen att göra med att folk vill få tillfälle att träffas, smacka i sig godsaker och framförallt få presenter.
Jag tycker att det borde vara den som fött barnen som skulle firas istället. Det kan ju bli en himla bra skörd med presenter om man har kläckt ur sig en fem-sex ungar. För det om något är väl ändå en prestation som borde firas om och om igen. Att leva ett år till kan ju för en del anses vara en prestation men för det mesta rullar det ju bara på och fort som fan också.
Visserligen tycker jag alltid att det är roligt att ge saker till andra, men man kan ju ge bort saker och äta tårta utan att någon fyller år. Kanske är jag - utan att veta om det - ett Jehovas vittne. Dom firar ju inte födelsedagar.
Men visst, jag vet. Traditioner i all ära. Vad vore livet utan traditioner?
Så därför firade jag min dotter och det redan igår. Kram Lillstrumpa!

Dagen innan hipp hurra

Idag har jag varit och firat min yngsta dotter som fyller 26 år. Visserligen inte förrän imorgon men det passade liksom bättre idag. Jag bara undrar hur fan hon kan bli 26 år. Hur gick det till? Jag är ju inte ändre själv. Eller...?
Jag hade bland annat tänkt ut att jag skulle göra ett blomsterarrangemang så jag for iväg och fixade skål och blommor. När jag väl gjort det så kom jag ju på att jag hade en florist i min äldsta dotter. Inte så att hon är utbildad, det liksom bara sitter där i fingrarna. Hon har inte ens jobbat i någon blomsterhandel. Däremot har hon gjort tre stycken brudbuketter. Nåväl, jag tog med mig rubbet och lämpade över till dottern. "Hur gör man" sa hon. "Så här och så här och så där..." sa jag och lämnade henne åt detta. Och vad blev det? Jo, en fantastisk grupp som ni ser här.

Vill ni se otäckare saker såsom spindlar som jag ju vet att en del älskar (!) så kan ni titta in på min bildblogg.

Sommar...

Ja, här ligger jag och flyter. Jag är ju ingen badare men flyta omkring bland näckrosor kan man ju alltid göra. Inte biter solen på mig heller. Vit som ett lakan.

Men här har jag visst plumsat i ordentligt. Badmössa är ett måste så man inte blöter ner lockarna och får sjögräs i barret.

Här, i min lilla båt tuffar jag sedan omkring i både far- och morvatten. Jag kallar den för mortyg, bara för att reta skepparen som jag har hyrt in. Han är kombinerad skeppare och kock. Det serveras bönor på burk och kall korv för det är det enda han kan göra.

Bredvid mortyget simmar mina husdjur. Det är Kajsa med sina telningar Knatte, Fnatte och Tjatte. Kajsa har storhetsvansinne och tror att hon är en anka och inte en and. Säger man and till henne så hugger hon en i stortån.

Och är det så att ni inte tror på det här så är det inte mitt fel.