Låg nivå

Denna dag började inte bra. Jag visste att det var kallt, så att jag skulle få skrapa rutorna på bilen var jag införstådd med. Jag startade bilen för att dra igång fläkten... plong! Stor varningstriangel på displayen. Låg nivå på kylarvätska - STÄNG GENAST AV MOTORN. Detta meddelande fick jag häromdagen också men då slocknade meddelandet med detsamma. Inte denna gång. Fan, helvete och en massa andra svärord vällde ut mellan mina sammanpressade läppar. (Vet inte hur det går till, men det går!)
Bilen har inte varit i vår ägo så väldigt länge och jag har aldrig behövt öppna motorhuven. En av anledningarna är att jag/vi aldrig hittade spaken till huven! Nu var jag ju tvungen att hitta den. Tänkte därför titta i instruktionsboken. Den låg inte i handskfacket där den ska ligga. Den fanns heller inte inomhus på de ställen där jag sedan svärande for omkring som en ilsken pungråtta.
Ringde därför Gubbe som inte hade tid. Nähä... letade vidare men inte efter boken, utan efter spaken. Den hittade jag efter ett tag. Den hade gömt sig bakom pedalen till parkeringsbromsen! Tänka sig. Därmed fick jag alltså upp huven, eller bil-locket som jag kallar det. Hur såg det ut där inne då? Ja, man hade tagit hela motorn, packat in den i olika lådor och vänt alltihop tvärtom. Efter ett tag hittade jag ändå locket till påfyllningshålet så jag gick in och hämtade vatten. På vägen ut tittade jag in i baksätet och där låg instruktionsboken! Bläddrade fram till avsett avsnitt och där stod det: "häll ALDRIG i enbart vatten". Men va ända in i glödhetaste...
Nåja, jag fortsatte i mitt elände. Jag tog tag i locket och det satt lite löst. Jag vred locket åt vänster. Det fastnade mer och mer. Jag funderade på om jag glömt åt vilket håll man skruvar upp, eller om det är annorlunda på bilar än på andra saker, men kom inte fram till något. Jag vred, jag vred, jag vred och ju mer jag vred ju mer vred blev jag.
Nu ringde jag Gubbe igen och nu hade han tid. Han dök upp och även han vred och vred och vred. Nu ställde jag frågan: "måste man använda polygrip?" Han svarade: "ja, man kan undra" medan han tog i för kung och fosterland så att han faktiskt ändrade ansiktsfärg. Till slut släppte dock bilfan taget och vattenhålet öppnade sig, och inte var det så slut på vätska som displayen skrikit om. Det var inte mycket som gick att pytsa i. Jag blängde ilsket på bilen, men sa inget eftersom sådant kan straffa sig direkt. Istället satte jag mig i bilen och åkte till mitt jobb och jag kom både fram och hem igen - tack bilen! Sen behövde jag ju aldrig skrapa is heller eftersom det hann bli varmare ute...

Känslor både nere och uppe...

Jag säger som på reklamen: "det känns inte riktigt bra just nu". Varför det då? Ja, det ska vi nog inte gå in på, men det har att göra med "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Lite religiöst där då kanske, men varför inte. När fan blir gammal blir han religiös, heter det ju. Men är inte det när man blir så gammal så man ska dö? Är det inte då folk börjar ångra sig och tänka att... oj, tänk om det finns en gud i alla fall - vad ska han säga när jag kommer klampande nu då?
Eller, egentligen är det väl inte så att man träffar Gud, för jag har hört att det är Sankte Per som avgör. Den snubben ,måste väl ändå ha en hållhake på Gud fader. Varför skulle han annars få ett sånt ansvar. Stå där och bestämma vem som ska in och vem som ska ner.
Förresten... var kommer allt det där ifrån? Är det från bibeln? Och varför ska man först upp till Sankte Per för att sedan bli nedskickad i källaren? Verkar konstigt tycker jag. Ska kolla upp om man skriva under någonstans att man ska dit ner direkt. Men å andra sidan så gillade ju jag att flyga luftballong!
Hur kommer man upp till Sankte Per förresten? Ja, det är mycket att fundera på så jag får väl hoppas på att jag inte ska dö imorgon. Säkert finns det andra som hoppas på det men varför ska vi glädja dom?
Sen tänker jag tala om vad jag tycker om mitt jobb (praktikplats). Om mitt jobb tycker jag... jättemycket! Jag känner mig helt lycklig när jag åker dit på dagarna. Först åker jag ju igenom ett så vackert landskap på vägen dit, så jag blir helt salig. Man måste ju gilla "landet" för att uppskatta detta för det är hagar, skog, hästar och kossor. Helt underbart. Sista biten är ju i och för sig motorväg men det är ju bara en mil i 130 knyck så det är fort överstökat.
På jobbet är det uppskattning som gäller från det man kommer tills man går hem. Åtminstone känns det så. Hoppas att känslan håller i sig...

Skratta för helvete och sjung

Gillar ni skratt? Jag ÄLSKAR skratt. På rätt ställe. På fel ställe tycker jag att skratt kan vara jobbigt, pinsamt och rent utav otäckt. Jag älskar när man skratter med. Jag hatar när man skrattar åt. TV-program där man utsätter folk för pinsamma situationer och filmar i smyg är något av det mest vedervärdiga jag vet. Var finns det roliga? Jag fattar inte.
Förmodligen har det att göra med min barndom. Rädd för allt och blyg som satan. Vad gör man då? Jo, man anstränger sig till det yttersta hela tiden för att göra rätt. Att inte göra bort sig.
Här har ju människor inget val annat än att göra bort sig. Det är ju liksom hela idén. Dom kan inte göra annat. Men... jag tycker ändå inte att det är humor.
Jag tittade för en enda gångs skull på Idol för ett tag sen. Visst, dit kommer det en del muppar som säkert inte menar allvar utan bara vill göra sig till i TV. Men så finns det dom som kommer dit och på fullt allvar försöker och vad händer. Jo, dom blir totalt utskrattade med kommentarer som "det var det jävligaste vi har hört idag". Ja, det tillhör säkert showen men det finns säkert en och annan som kommer dit och verkligen tycker att han kan sjunga fast han inte kan det. Sen är det ju utseendefixerat så det räcker i detta program. Om Quasimodos syrra kommer in och vill sjunga, får hon det då? Juryn jublar ju i kör om det kommer in en person som ser "rätt" ut innan den ens har börjat sjunga.
Frågan är ju också - vem kan sjunga? Håkan Hellström sjunger ju som en kratta och är omåttligt älskad ändå. För mig helt obegripligt för jag tycker inte om kratt-sång. Många tycks ändå göra det. Det tycks till och med ha blivit en trend. Gör din egen låt, spela ett instrument, sjung som en kratta - succé! Nu senast hörde jag Ludwig Bell. Ännu en som låter som Hellström och dessutom ser ut som killen i Lidl-reklamen. Hur coolt är det?
Jag tycker att det är trist för jag kan tycka att låtarna är bra men det går ju inte att lyssna på dom när sångrösten är lika bra som hos Egon Kjerrman (han som myntade uttrycket hellre-än-bra). Jag tror att jag tillhör den kategorin som kan hålla mig till tonerna men har för den skull inte någon vidare sångröst. Jag passar nog bäst i kör eller i dusch tror jag. Men nu känner jag att man ska ju inte dö nyfiken så jag kanske tar med mig min nyskrivna låt och försöker få ett skivkontrakt. Denna låt skall med fördel sjungas släpigt och med nasal målbrottsröst.

Jag känner att det skakar i min bilratt,
kan det vara en punktering på gång?
Eller är det kanske obalans i däcken?
Fy vad vägen till mitt jobb har blivit lång.
Och titta där, där ligger det en grävling
han har lunkat ut och träffats av en bil.
Och solnedgången kommer ganska tidigt
var la jag nu min nya nezeril?

Livet gåååååååår, långsamt
Livet gåååååååår, framåt
Livet gåååååååår, inåt
Livet går, livet går, livet går inte som jag vill.

Lisma på...

Jag gillar inte lismande. Ni vet som när den där person1 som står intill dig och spyr galla över person2. När sedan person2 plötsligt dyker upp gör person1 en kovändning och smilar upp sig å det grövsta mot person2 och kör stora göra-sig-till-showen. WHY? Osäkerhet? Säkert. Avundsjuka? Absolut!
Sen har vi dom som bara pratar "gulligt" och säger "söta saker" och förefaller vara så rara, men... det är inte äkta. Det är bara prat för att folk ska tycka att just dom är så fantastiskt trevliga men det är inget som personen egentligen står för.
Märker inte folk när någon är tillgjord? Ser man inte under ytan? Eller är det bara jag som är ovanligt skeptisk? Jag har svårt för att lita på folk. Vilket även visat sig vara rätt mer än en gång. Men jag undrar varför folk är så lättlurade? Är det för att man är så otroligt sällskapssjuk så man inte bryr sig? Eller är det för att man VILL tro?
Jag har några gånger fått höra: "nu tittar du så där konstigt på mig igen". Troligen lyser min skepticism igenom även om jag inte känner mig skeptisk. Men jag försöker alltid vara vänlig och trevlig även om personerna runt omkring inte förtjänar detta.
Jag gillar okomplicerade människor som inte är förmer än andra. Om jag ska välja mellan en trevlig lodis och en högdragen direktör så är valet lätt. Och hur fan kom jag in på detta nu då? Ja, säg det. Det liksom bara dök upp i huvudet sådär som det gör ibland.
Dessutom har jag lärt mig att snällhet inte alltid lönar sig i längden. Stefan Einhorn är av en annan uppfattning och säger tvärtom, men jag har av erfarenhet lärt mig att så inte är fallet. Jag har alltid varit snäll och hjälpsam och tycker om att vara det. Men... det är inte något som alltid har uppskattats utan istället utnyttjats. Ni vet det där med fingret och handen. Däremot är det nog som jag läste i en bok: "du kan inte begära att du ska få uppskattning för det du gör om ingen har bett om det". Så man ska nog börja lisma på istället. Det spelar heller ingen roll hur snäll och vänlig du är, för vi uppfattar saker och ting olika och då finns det naturligtvis folk där ute som tycker att jag är en elak idiot.

Bannade fläskfia...

Idag har jag blivit kallad Fläskfia! (Martin Ljung - Ester) Är det snällt det? Och detta ska man tåla från sin "boss" när man är så vänlig så man gör raggmunk med fläsk. Fläsk, förresten. Jag undrar vad det var för något om jag ska vara riktigt ärlig. Dessa röd/vita grisbitar fick steka i ugnen i 250 grader i nästan 40 minuter och ändå var det bara som en vit sörja runt bitarna. Fick plocka ut dom och steka på dom i pannan. Detta resulterade i något träaktigt ettersalt elände. Fläsket är ju så hårdsaltat så fettet inte smälter i pannan. Men det slevades in och ummades och mumsades ändå när detta serverades.
Ännu värre blev det när jag kom hem. Gubben blev först alldeles till sig i trasorna av isterlukten men ändrade sig sedan och blev syrak för att jag inte lagat dylik mat åt honom. Som straff fick jag ställa mig vid spisen igen för att göra en grytstek som nu svettas i ugnen.
Jag hoppas nu att allt detta matlagande och bakande ska göra att jag ledsnar totalt och slutar stoppa i mig något. Kanske att man då skulle kunna magra något hekto. Men... det är väl inte troligt. Jag har slutat hoppas på den där fen som ska komma hit med sitt trollspö och göra mig smal. Därför har jag nu slängt alla mina kläder som sitter för tajt.
Förresten har jag fått en arbetsskada redan. Jag har fått skaltumme av all potatis jag skalar ;)

Endast rökt böckling...

Vad ska man nu göra med alla cigaretter? En peruk kanske. Jo då - nu har Baronessan slutat röka. Igen. Jättelänge har jag hållit upp nu. Faktiskt ända sedan i söndags morse. Förra gången jag slutade var i höstas och då höll jag upp i sex veckor. Tyvärr så blev livet helt uppochnervänt just då, så då kom cigaretterna fram igen och med dubblerad verkan. Ett tag försökte jag faktiskt röka ihjäl mig men det gick inte så bra. Livet är inte riktigt rättvänt än, men jag tänkte ändå lägga ner cigaretterna. Mina hostattacker skrämmer livet ur katterna flera gånger om dygnet. Det är inte så trevligt med någon som sitter och harklar sig fjorton gånger under en mening heller. Så... nu gör jag ett nytt försök.
Jag tänker heller inte börja med plåster eller nikotintuggummi. Det känns som att byta ett beroende mot ett annat. Jag förlitar mig på min envishet. Envist läge nu = röd gris!
Får gå över till rökt böckling istället.

Hårddisk på villovägar

Minns ni hårddisken jag berättade om? Den som inte ville. Den skulle skickas till mig men det dröjde och dröjde. Till slut fick jag en lapp från UPS som skulle leverera, att dom inte hittade till min adress. Istället kunde jag hämta hårddisken i Bromma. I helvete heller tänkte jag och ringde upp UPS. Även om dom hittat så hade jag ju ändå inte varit hemma. "Kan vi skicka den någon annanstans"? frågade kvinnan i luren. Jag fick då förklara adressen till mitt jobb och det är inte heller helt lätt. Jag frågade om man kunde få veta ungefär när chauffören skulle leverera eller om han kanske kunde ringa. "Han kommer mellan 8 på morgonen till 6 på kvällen" svarade hon. Dessutom kunde han inte ringa för han hade ingen mobil i bilen!!! Jag ifrågasatte detta, men det var bara så.
Då ringde jag upp HP och fick återigen prata med en kvinna. Denna gång på logistiken. "Nehej, ojdå" sa hon. "Kan ni inte skicka med posten" frågade jag. "Nej, tyvärr. Det går inte". svarade hon. "Dom har ju inte ens telefon i bilarna" sa jag. "Nehej, ja, det var ju inte så bra" svarade hon. Sen skulle hon kolla med någon annan om det fanns något annat sätt. Hon bad mig vänta och drog på Bruce Springsteen i örat på mig. Jag avskyr musik via telefonen och jag fick stå ut med nästan två hela låtar från nämnda sångare. När hon kom tillbaka sa hon "nej, tyvärr - det går inte på något annat vis". "Nähä" sa jag. "Då får vi väl hoppas på det bästa då, imorgon. Och om det inte fungerar då så återkommer jag". Jag är säker på att hon inte ville att jag skulle återkomma.
Idag kom i alla fall hårddisken som den skulle till mitt jobb. Redan klockan ett faktiskt. Och jag behövde inte ens ta emot den! Det var en annan person på mitt jobb som gjorde det. Nu funderar jag på om jag ska ringa och säga att jag inte fått hårddisken. Det var ju så himla noga innan att jag skulle ta emot den personligen. Men.... det är ju fredag och jag ska försöka vara snäll. UPS = utan personlig service?

Grisig hårddisk

Var och handlade på ett nytt ställe igår - City Gross. I köttdisken fanns det både det ena och det andra. Hjortstek till exempel. Och en jäklans massa olika styckdelar av lamm på både ena och andra hållet. Men det som var mest förvånande var grisknorr. Jo, du läste rätt - GRISKNORR!
Nu undrar jag hur man ska tillaga en sådan tingest. Ska man bara koka den och gnaga sta? Eller ska man göra inkokt grisknorr i gelé? Kanske kan man grilla den och ha den som snacks på lördagkvällen. Dessutom var det inte mycket till knorr längre. Förmodligen raknar knorren vid slakt och nu låg den där endast lätt böjd. Såg inte särskilt inbjudande ut så jag skippade den. Köpte kalvlever istället som jag idag har lagat och slevat i mig.
För övrigt har jag hamnat i köket på mitt nya jobb (hur det nu blev så?). Nu har jag dessutom lyckats laga så god mat så dom vill att jag stannar där. Hur ska man krångla sig ur det här nu då? Bjuda på grisknorr kanske.
Jag har dessutom slagits med två urgamla datorer (8 år!) på jobbet och dom går igång på konstgjord andning. Inte mycket att hänga i granen om man säger så, men det är ju kul att datorpilla lite i alla fall. Apropå det så har den dator vi har hemma (som vi köpte i maj!) lagt ner verksamheten. Den har varit instabil från dag ett och nu skickar han meddelanden till mig att han vill läggas in på intensiven. Ganska grisig den också alltså. Ringde HP som sa "gör så här". "Går inte" sa jag. "Okej, då skickar jag en ny hårddisk. Det är lätt att byta". "Okej" sa jag "skicka fort innan det börjar ryka". Så nu har jag något nytt att trixa med bara jag får disken. Himmel unt pannkaken vad jag längtar. När jag väl får den ska jag ringa HP igen och fråga om jag får räkna om garantitiden från dag ett när jag väl har bytt hårddisk. Undrar vad jag kan få för svar...