fredag 11 februari 2011

Hur trygg kan man vara?

Brukar ni säga "Har den äran" till folk som fyller år eller har namnsdag? Det händer att jag gör det även om jag oftast säger grattis. Men det är ju helt galet. Har den äran kommer från början från.... jag har den äran att gratulera. Det är alltså den som gratulerar som "har den äran". Då blir det ju ganska fånigt att vända sig till födelsedagsbarnet och säga "ha den äran". Ha den äran att vaddå? Ta emot mig som gäst? Möjligen kan det vara en ära att få ta emot presenter/blommor.

Men varför fördjupa sig i sådant? Vi var ju många som sjöng om trygga räkan när vi var små. Jag tänkte faktiskt inte på någon räka när jag sjöng men jag förstod inte orden. Jag trodde nog mer att det var ett ord - tryggarekan - vilket gjorde det ännu mer obegripligt.
Jag som dessutom är, om inte ateist så i.a.f. agnostiker, kan ju dessutom undra vad som menas med att ingen kan vara tryggare än guds lilla barnaskara. Alla ni odöpta hedningar, vad ni än är så inte är det trygga. Mina döttrar och mitt barnbarn till exempel. Stackars barn.

Jag satt i unga år som fastlimmad vid radion vid tio-i-topp och kvällstoppen, och sjöng med i engelska texter. Jag sjöng som jag tyckte att det lät på ett ungefär. Jag kan än i dag höra en urgammal låt och minnas hur jag sjöng och först nu förstå den verkliga texten.
Och vem bryr sig idag när vi använder uttryck som fett najs.

Inga kommentarer: