tisdag 19 april 2011

Bättre brödlös än rådlös

Jag har broderat. Av ren jävla snålhet. Eller för att jag blir så irriterad när saker inte fungerar så jag vill fixa det NU och HÄR! Det handlar om min bestick-korg till diskmaskinen. Denna grunka i original kostar ny typ 600 kr. Det finns varianter på annonser för 350 men då måste man ju vänta och det går inte.
Disken väntar ju inte. Vad gör man då? Jo man tar sån där plastad grön bindtråd och "broderar" ihop håligheterna i korgen. Man kan ju undra vad det är för skitplast som korgen är jord av eftersom den blir skör efter ett tag och knäcks när minsta lilla gaffel når botten. Ändå är jag försiktig och kastar inte i besticken. Men nu funkar den ett tag till. Nästa snäpp blir väl att armera korgen med någon typ av nät. Kanske kan jag virka en ny korg i stålull. "Bättre brödlös än rådlös" som lilla mamsen brukar säga.
Och nu över till naturrutan. Igår när jag och Gubbe var på övervåningen så kommer en katt in och jamar som en galning. Detta är inte något ovanligt för dom jamar alla tre när dom kommer in för att liksom säga "jag är hemma nu". Hur som helst gick Gubbe ner i trappen för att titta och utbrister: "men va faaan" varpå jag då drar till med "vad är det?". Då säger Gubbe "det är en stor lerpöl i hallen". Jag går för att titta men då har Gubbe redan kommit ner och utbrister något i stil med: "nej, det är en vattensork och det är den största jag har sett".
Att han bara såg lerpölen berodde på att djuret i fråga hasat sig in bakom dörren till köket och lämnat spår efter sig. Inte så konstigt med tanke på att dom lever i gyttjan i vårat skitdike. Och den var verkligen STOR. Och den levde så klart. Gösta gick omkring och var otroligt mallig och man undrar hur fan han gör för att få med sig dylika tingestar. Sorken var som halva katten. Som ett stort marsvin ungefär. Vill ni se en bild så säg till bara för naturligtvis har jag fotat.
Nåja, efter att ha ryst några gånger och bannat katten för att inte behålla sina "kompisar" utomhus så funderade vi på hur vi skulle få ut eländet. Man tar inte i en sådan tingest utan järnklädda handskar och sådana hade vi inte. Gubbe sprang vilt runt och letade efter en skyffel med lock som vi har till kakelugnen men den var naturligtvis på vift. Under denna tid "vaktade" jag djuret.
Plötsligt fick han för sig att ändra riktning och började mödosamt hasa sig runt och hamnade slutligen åt motsatt håll - mot hallen. Jag hämtade sopborsten ifall han skulle få ett ryck och springa som en tok ifrån sitt gömställe. Då hade jag kunnat mota honom mot dörren och friheten. Dock ingen större risk att vara rädd för snabba attacker av dylika(!) monster för dom hasar mest, Är nog snabbast i vatten tror jag, men det är alltid bäst att vara beredd på det värsta. Men knappt hade sorken vänt förrän han drog sin sista suck och dog. Gubbe hade nu hittat en spade och kom och bar ut Göstas erövring.
Den här gången stod dörren på vid gavel i det varma vädret, men Gösta har ju lyckats få in en redigt stor vattensork och sig själv genom kattluckan. Så min tanke på att skaffa en större kattlucka (eftersom den är lite trång åt Stor-Frazze) är kanske inte så smart. Då kommer väl Gösta in med en grävling endera dagen.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

7 kommentarer:

  1. Det var längesedan nu som nån av våra kom indragandes med sådana där monster *peppar, peppar*
    Smart lösning på diskproblemet!

    SvaraRadera
  2. JÖSSES! Jag hade velat se detta spektakel! Du får sätta på kissarna munkorg så de inte kan fånga några djur ;-)

    SvaraRadera
  3. Tant Björn: Det är bara att gratulera :)

    SvaraRadera
  4. Renée: Jag ska försöka filma nästa gång och lägga ut det här :) Munkorg är ingen dum idé!

    SvaraRadera
  5. Jag blir bara gladare och gladare för att jag inte har någon kattlucka i min dörr!
    Och JA, jag vill gärna se en bild!!

    SvaraRadera
  6. Lilah: Det ska du vara. Okej, jag lägger in en bild så får vi väl höra på ve och fasa sen :)

    SvaraRadera
  7. Åh, herrejösses, jag ryser i hela kroppen, vore det jag så hade jag murat igen kattluckan, uppfunnit en sork-och-råttscanner som katterna skulle få gå i genom innan de inträder i huset. Skulle en sork inträda ändå så skulle jag (som jag sagt innan tror jag) befinna mig på en halvmils avstånd bistert skrikande på hjälp...

    SvaraRadera