fredag 1 april 2011

Kattfotsmönstrade mattor

Jag har en fundering. Är man taskig om man låster kattluckan åt ett håll fram till torrtider? Och då menar jag utåt. Man har ju inte någon större lust att torka golv stup i kvarten. Knappast stup i timmen heller. Jag som inte ens gillar dammsugaren. Jag försöker allt jag kan för att få Gubbe och Dammsugare att få ett kärleksfullt förhållande men det verkar trögt. Kanske kan jag få Golvmoppen och Gubbe att fatta mer tycke för varandra. Moppen och jag har ju ändå ganska lik frisyr. Praktisk som jag ju är så har jag ju melerade golv överallt men jag skulle nog ha satsat på mer lerfärg och tassmönster. Får nog ta på mig solglarrerna nu när jag ligger sjuk.
Igår kom Gösta in med en vilt sprattlande sork i munnen och sprang givetvis upp för trappan. För er som inte känner till Gösta så vill jag meddela att han är katt och inte min man. Jag låg ju däckad i soffan som vanligt och orkade bara inte följa efter. Jag hoppades på att döden skulle komma snabbt (för sorken alltså, inte för mig) och att den snabbt skulle mumsas in.
Det tog en tid och var helt tyst så jag glömde det hela och när Gubbe kom hem så frågade han om det var någon oinbjuden på övervåningen. Jodå, den levde. Bakom bokhyllan. Den var heller inte så liten så jag ville fånga den med mina händer. Eftersom vi inte ville få in den i vårt sovrum så fick Gubbe vakta vid dörrspringan medan jag och Gösta parerade från andra hållet. Jag hade en gammal djup spånkorg som jag använde som fångfälla. Sorken försökte ett par gånger att ta sig in i sovrummet men Gubbe som har spelat fotboll i sina dagar såg till att sorken kom över på andra planhalvan ett par gånger.
Till slut fångades den och kunde återgäldas till naturen. Gösta var inte till någon nytta alls. Det enda han åstadkom var att vara ivägen. Återigen en anledning till att ha luckan stängd åt ett håll. Tills sorksäsongen lugnat sig, vilket borde vara.... aldrig.
Och just som jag skriver kommer Gusten (också katt) in med en sork i munnen. Den är död. Den äts nu upp.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

7 kommentarer:

  1. Du har så äckliga djur vännen.....usch.

    Och ett tips för att få gubben att gilla dammsugarn: Gå ut och bryt foten, då inser han vad städa/handla/tvätta/laga mat är!

    SvaraRadera
  2. Tantaluran: Nädå dom är söta. Även sorkarna. Om dom inte ligger och dör och luktar illa :)
    Apropå dammsugaren. Han vet vad det är men han låtsas inte om det.

    SvaraRadera
  3. Hujedamej! Tur jag har innekatter!

    SvaraRadera
  4. Haha, det känns så väl igen, det där med tassavtrycken!!!Och om det var så väl att de bara fanns på golven! Matisse har en förkärlek för att raca (rejsa?) in i köket och flyga upp på diskbänken o sedan fortsätta i full fart längs den andra bänken, över duken, lite slalom in bakom kaffebryggaren och SEDAN ner på golvet igen. Där matskålen är...
    Tröttsamt är bara förnamnet. Har slutat torka - vad är meningen? Om en timme är det ju likadant igen. Ska byta duk när det är torrt ute.

    Som tur är, har mina inte släpat in nån sork eller mus ännu. Om det beror på att de är dåliga jägare eller bara lata, vet jag inte...

    SvaraRadera
  5. Renée: Ja, men du missar ju en hel del natur ;)

    SvaraRadera
  6. Laila: Det är sant. Jag förundras hur länge dom kan hålla kvar skiten under tassarna. Hela vägen upp till vårt sovrum faktiskt. Kattspår på täcken/lakan är mer regel än undantag. Ibland ligger man som i en sandbädd. Gratis peeling :)

    SvaraRadera
  7. Jag säger som det redan är sagt: Tack för att jag har innekatter :D
    Dock, lite för fina i kanten kanske, jag minns en första våren i stugan när jag fortfarande var riktigt rädd för spindlar och försökte få henne att äta upp en. Hon hoppade en halvmeter rakt upp i luften, blängde förnärmat på mig och försvann under soffan..."Tack för ingenting!" fräste jag och slängde en stor kartong på spindeln. Det var livat första våren... :D

    SvaraRadera