Plums i skitdiket

Dagen till ära är jag håglös. Det är så när vårsolen slår till på en ledig dag och man har tusen saker att ta för sig men ingen vilja finns. Det är då man ska sätta sig i solen och bara vara. Men... jag hittar inte avstängningsknappen för hjärnan.
Jag river ogrästrassel lite här och där.  Står vid mitt staket och river och utanför staketet flyter "skitdiket" sakta förbi.

 Jag river och sliter och just som jag står där nedböjd så hör jag ett stort plums! Jag hinner tänka

"va´nu då - har vi fått gäddor i skitdiket" 

innan jag reser mig upp. Mitt i diket står en stor schäferhund och dricker vatten!  Han vänder sig om och dricker ännu mer vatten. Vattnet når honom upp till magen.  Så lägger han sig lite på sidan och fortsätter dricka vatten. Jag rusar efter kameran men när jag kommer tillbaka har han druckit färdigt. Han är lika lerig som vattensorkarna katterna släpar in.

Vi har just upptäckt att det är problem med avloppet så vattnet är nog inte så nyttigt för hundstackarn. "Gå hem med dig" ropar jag åt hunden och den blänger på mig, vänder och springer vidare. Jag vet inte riktigt hur man gör med vilsekomna hundar och jag är inte stursk nog att gå fram och koppla en bautaschäfer.
Frazze som tidigare satt på trappen har lommat iväg in när plumset hördes. Han kanske trodde att nu kommer super-jätte-vattensorken för att hämnas.
Läs även andra bloggares åsikter om Skitdike, schäfer, ogräs, håglös