Att ha soffa

Vi skulle köpa en ny soffa till övervåningen. För ett par år sedan. Sen skulle en av bonussönerna slänga sin soffa och vi tog över den istället. Sådär tillfälligt var det tänkt. Nu äntligen åker den ut. Dock inte till tippen utan den ska iväg till mitt jobb. Den är verkligen inte mycket att hurra för. Fuskskinn som är sprucket och sönderkloat av katter, men den fungerar dock som soffa. Jag är ju inte heller slit-och-släng-typen så jag är glad att den får ett fortsatt liv någon annan stans.
Så... har vi då köpt en ny soffa? Nähä då. Nu har vi (också tillfälligt) tagit över yngsta dotterns soffa. Hon har inte plats för den just nu och då får den bo här. Nu återstår att se hur länge det blir. Dottern har sovloft och det börjar bli krångligt att ta sig upp dit med bebismagen så nu har soffan bytts ut mot en stor säng istället.
Men vi får väl se hur det blir med soffan för jag har nämligen slängt tyget i tvättmaskinen. Det vet ju alla som har försökt hur kul det är när man ska ha på eländet igen. Det brukar ju vara nog jävligt med en madrass. Nu är det en hel soffa. Jag blir trött bara jag tänker på det. Men... jag är envis så det ska nog funka.Det värsta är ju om det har krymt. Då är det ganska så kört. Skrynkligt som fan blev det också, men det slätar nog ut sig bara det kommer på igen.
Förresten behöver vi egentligen inte fler möbler. Dom vi har är mest till för att fylla ut rummen. Man kanske skulle ta och hyra ut några rum nu på sommaren och tjäna lite pengar. Men jag är inte så förtjust i tanken att vilt främmande människor ska sitta bredvid mig vid frukostbordet. Men Gubbe kanske kan fixa det. Han är ju nästan klar med uteplatsen nu så då kan han ju bygga om till en uthyrningsdel. Men å andra sidan så blir det ju inte mindre för mig att städa ändå...
Läs även andra bloggares åsikter om Soffa, Krympt, Möbler