fredag 1 juli 2011

Ovälkommen påhälsning

Är barnvakt hemma hos Pytte hela helgen. Vi har matat änder idag och lekt i parken, dansat till Mora Träsk och ätit jordgubbar. Hur bra får man ha det egentligen? Nu sover hon sin söta sömn och det ska jag snart göra också. Hoppas bara katten i huset håller sig i skinnet. Katten heter Bolla och är en fångstmaskin likt mina katt-astrofer hemma. Den här katten har dock andra varianter på sin repertoar. Bland annat brukar det vara ekorre på menyn, men någon sådan har jag inte sett idag.
Nyss när jag satt vid datorn så hörde jag ett skumt ljud från köket. Som ett kvirrande, pipande ljud. "Jaha", tänkte jag "nu är det något på gång". Den här katten berättar ju inte ens att hon kommit in som mina katter gör så jag var inte säker på att hon ens var inne. Gick dock ut i köket och såg något litet svart på golvet tillsammans med katten. Jag antog att det var en mus, tände lampan och vad fick jag se? Jo, en liten fladdermus! Den heter ju också mus i förlängningen men den är inte så musig av sig. Det är en annan av Bollas favoriter.
Tillhör det mina favoriter då? Näääääjäääää, usch och ryyyys. Den hasade sig längs med golvet och Bolla tassade lite på den varpå den fällde ut sina vingar och gjorde sina läten. Jag dristade mig till att säga "men, förbannade katt". Sen funderade jag på hur jag skulle få ut den. Möss och sorkar bär jag ut i händerna, men fladdermöss..... burrrrrr.
.... han (eller om det nu var en hon) fick åka sopskyffel. Det funkade bra förutom att Bolla sprang med. Så jag släppte ut Bolla genom dörren och gick till balkongdörren och lämpade av ett stycke fladdermus på en stol. Knappt hann jag dra igen dörren förrän jag såg Bolla komma rännande. Så jag öppnade snabbt dörren igen och katten missade fladdermusen och sprang in. I förebyggande syfte tryckte jag sedan i katten lite extra kattmat. Hoppas nu bara att natten blir lugn! Men jag måste faktiskt säga..... den var verkligen FIN! Tråkigt nog hade jag ingen kamera med mig.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

8 kommentarer:

  1. Fy vad läskigt. Det var modigt gjort. Kram/Fia.

    SvaraRadera
  2. Åh, fladdermös är så fina. Tänk hur de lever. Hänger upp och ner och sover. Jag gillar dessa små vackra varelser. När vi sitter ute på kvällarna om sommrarna så kan man både se och höra dem när de flyger förbi.
    Hoppas nu att Bolla INTE fick tag i den lille kraken igen :))
    Kram Synnöve.

    SvaraRadera
  3. Min syrra skulle vara husvakt åt mina föräldrar medans de var utomlands. En kväll såg de något som flög in genom ett fönster och det var då en liten fladdermus... Gissa om de fick panik! Syrran och hennes pojkvän jagade denna stackarn ända till klockan tre på natten, då fick de ut den!
    Ha det bäst, kram!

    SvaraRadera
  4. Huuuu då! Jag säger samma sak: Vanliga möss bär jag ut som ingenting, men fladdermöss? Icke!Det räcker att se in i ett sånt gap en gång för att man aldrig ska vilja göra det igen. Och bitas kan de ju göra hårt, och då blir det stelkrampsspruta hos farbror doktorn...
    Fast det var synd att du inte hade kamera! För att ta bilder på allt möjligt är ju alltid kul - då har man ju kameran emellan, som ett skydd.

    SvaraRadera
  5. Livsnjutaren: Jag vet inte om jag kände mig så modig. Jag var ju tvungen :)

    SvaraRadera
  6. Synne: Nej, jag tror inte att hon fick tag i den igen. Men man vet ju aldrig. Hon kom in och kräktes på mattan idag :(

    SvaraRadera
  7. Laila: Jag var aldrig så nära så jag såg in i gapet på den. Men jag förstår vad du menar. Man har ju sett djuren på TV.

    SvaraRadera
  8. Jag ryser lite här, men jag är fascinerad av dem. Här uppför backen där jag bor huserar fladdermössen och när jag ska hem sena kvällar så kommer de svischande i luften. Ibland så måste jag påminna mig själv om att det bara är amsagor att de brukar fastna i håret på långhåriga kvinnor.

    SvaraRadera