En påse blod, tack!

I lördags roade jag mig med att ta en tur till Karolinska sjukhuset med lilla modern. Hon skulle få påfyllning av blod i sina vener. Eftersom det finns två ställen på KS där hematologen håller hov, så gick vi först fel och hittade enbart stängda dörrar. Efter detta motionerande så var modern helst slut när vi väl kom rätt.
Efter lite väntande så fick vi komma in på ett rum där det redan låg tre damer och sög i sig blod från välfyllda påsar. Rena rama vampyravdelningen. En dam som låg mitt över låg mest och blundade. Hon var en liten, tunn människa med insjunkna kinder. Hon ropade lite nu och då på "syster". Jag påkallade systers uppmärksamhet och fick veta att: "ja, det är ett väldigt ropande där". Vid ett tillfälle ropade hon "syster, jag är bajsnödig" och sen somnade hon om igen. Det var ändå ingen som kom.
Modern och jag fikade. Jag hade tagit med kaffe, mackor och bullar och köpt kvälls- och skvallertidningar att läsa högt ur. Personalen var lika gulliga och rara som alltid. Glada och hjälpsamma sprang dom in och ut för att sticka hål, kolla och fylla på.
Efter ett par timmar fick damen mitt emot besök av en son. Hon hade svårt att förstå riktigt vem det var och frågade flera gånger efter den som tydligen var hennes man. Vi fick alla veta att han satt hemma men jag tror inte att det gick fram till damen. När ytterligare tid gått och hon fått sin påfyllning var det dags för transport hem. Damen skulle fixas till och packas ihop och i detta ingick att byta bajsblöja. Detta basunerades ut över lokalen, högt och tydligt och det skynke som fanns att dra för hängde inne i sin hörna orörd. Här var det inte fråga om någon privat föreställning inte. Som tur var hade nog damen i fråga inte någon uppfattning om hur, vad och varför saker och ting hände. När hon var bytt på så flyttades hon över till en bårsits och den lilla tunna damen var på väg hem. Jag noterade att hon i alla fall hade vackert rödmålade naglar.
Efter fem timmar kunde vi åka hem och modern var lite mindre grå i sitt ansikte och kände sig lite mindre vinglig. Väl hemma blev det lite mat och sen var det vila som gällde. Även om det var sängläge på sjukhuset så tar sådant ändå på krafterna på en gammal sjuk moder.
Jag sänder en god tanke till alla rara sjuksköterskor och alla blodgivare! Kanske kunde modern skaffa en blodhund som kunde fixa påfyllningen. Borde inte grisblod fungera förresten. Vi ska ju vara så lika grisarna har jag hört. Somliga mer än andra.

Läs även andra bloggares åsikter om Blod, sjukhus, Myelom, Gammal