Han är här nu!

Så har man blivit dubbel-mormor!  Lördag 03.45,  25 dagar för tidigt kom han fram lilla Parvel.  Så kommer jag att kalla honom.  Särskilt som han inte har något namn än. 
2600 g och 46 cm och alla fingrar och tår på plats.  Ljusbrun och med svart hår kommer han att matcha sin mamma fint, som är blek och blond :)  Pappa upp i dagen alltså som är fallen från Indiska föräldrar och jag håller på att gå i bitar över att få hålla i lilla knytet.  Skulle ju vara lite, lite roligt om han fick gröna ögon som mamma men det är inte troligt.
Kusin Pytte tyckte att Parvel var jättesöt men hon har tydligen problem med könet,  säger hennes mamma.  Hon hade ju bestämt att det skulle bli en flicka som skulle heta Lucia.  Det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Modern (alltså min mamma) blev helt stum när jag berättade att Parvel redan tittat ut.  Hennes kommentar var: "dom gör det lätt för sig, dina flickor, som föder fram såna där småttingar".  Själv har hon ju klämt ur sig både 3, 4 och 5-kilos klumpar.  Jag tillhörde den lättare varianten, omtänksam som jag är.

Apropå omtänksamhet - när vi var inne och tankade blod i lilla modern sist, så var det en sjuksyster som tyckte att vi hade det så mysigt.  Uppdukat med fika och högläsning och modern sa att jag var så snäll och hjälpte till jämt vare sig jag hade tid eller inte.  Systern svarade då: "du har säkert tagit hand om henne också" varpå jag sa: "precis! jag bara återgäldar lite" :)   Varför lägga tid och ork på människor som aldrig ger en något tillbaka, när man har människor i sin omgivning som man skulle kunna dö för.
Nu ska jag bara vänta på att dotter hör av sig och säger att mormor ska få en titt :D

Läs även andra bloggares åsikter om Familj, mormor, bebis, dotter