tisdag 27 september 2011

Bästa sällskapet?

Jag är en kattmänniska. Mycket mer än människomänniska skulle jag nog säga. Jag älskar djur i allmänhet och katter i synnerhet och dom djur som jag tycker är läskiga är jag ändå intresserad av.
Jag skulle nog ha blivit en gris. Vissa tycker säkert att jag är det också. Eller en ko som någon anonym skrev en gång. Men... en hundmänniska kan man inte säga att jag är. Jag tycker att hundar är jättefina och söta, men jag gillar inte det där med att vara en packledare. Det är inte min grej. Jag skulle inte palla med att ha en hund i huset som pockar på uppmärksamhet och sällskap. Katter tar ju ut sitt sällskapande när det passar dom genom att lägga sig på en, men en hund kanske skulle ligga där på golvet och titta på mig med bedjande ögon och det skulle jag inte klara. Då skulle jag ägna all tid åt den hunden och det går ju inte heller.
Men jag funderingar på att skaffa hund när jag blir pensionär. Jag har alltid varit svag för den lilla vita hunden West Higland White Terrier. Den kallas även Westie. Dom är så söta och pigga och dessutom är det ingen skällhund. Jag har svårt för skällande hundar. Det här är väl en av dom vanligaste hundarna bland pensionärer tror jag.
Men så funderade jag igen och tänkte att nä jävlar i mig, jag ska ha en Rottweiler istället. Många tycker att dom är läskiga men jag gillar den rasen. Dom ser så goa ut. Och när man blir en pensionär så kanske man behöver lite skydd från folk som kanske försöker rycka handväskan ifrån en.
Jag ser framför mig hur jag kommer stapplandes med min rollator och har Bonzo dog i ett tunt snöre bredvid mig. Folk kommer garanterat att skingras.
Kanske att jag bussar Bonzo på butiksbiträdena när korven är för dyr eller favoritbrödet är slut. Han kommer sedan att bära alla mina varor ända hem till dörren och när det blir vinter kan han dra mig i en släde. Om jag tränar honom riktigt duktig så kan han säkert bädda sängen och laga mat åt mig också. (Ni märker väl att jag utgår från att jag har överlevt min Gubbe fast han är yngre?)
Nåja, vi får se hur det blir. Frazze, Gösta och Gusten lever förhoppningsvis fram till min pension och med all dyr mat som jag stoppat i dom gossarna så lever dom nog tills jag dör. Det kanske blir dom som behöver dras runt på en släde. Å andra sidan kanske jag dör i morgon. Den som lever får se.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 kommentarer:

Livsnjutaren sa...

Haha jag tyckerdu ska ta en Pit Bull. Eller nä ta något gosigt. Här går jag med hundtankar mest hela dagarna. Inte bra alls. Det är ett jäkla pass. Får hoppas det går över.Kram/Fia.

Carina sa...

Kul, mysigt men också mycket jobb med hund.
En kompis har just en West Higland White Terrier och hon säger att nackdelen med den rasen är att den skäller !? Men han är så go :-)

Baronessan sa...

Fia: Ett himla passande är det ja. Det får vänta tills man blir en glad pensionär :)

Baronessan sa...

Carina: Jaså, den skäller? Ja, då får jag tänka om. Alaska Malamute kan ju inte skälla utan ylar så det får väl bli en sån istället.