lördag 22 oktober 2011

En suput med en lykta... ?

Nu är Halloween på gång igen - detta amerikajippo (f.d. irlandsjippo) som vi nu tagit till oss. Sen är det också dags att smycka våra gravar och eftersom jag alltid rör ihop dessa dagar och inte vet varken ut eller in så har jag nu kollat upp detta. Det som gäller är tydligen följande:

Den 31:a oktober är det ALLHELGONAAFTON
Det som nu alltså kallas för Halloween

Den 1:a november är det ALLHELGONADAGEN
Dagen då de helgon firas som inte har egna dagar i almanackan enligt romersk/katolska kyrkan

Den 2:a november  firas alla själars dag för döda familjemedlemmar enligt romersk/katolska kyrkan

5:e november infaller i år ALLA HELGONS DAG  Den dag då vi förmodas uppmärksamma alla våra döda är rörlig och infaller första lördagen i november.Detta är alltså ett nytt (sedan 1953) påfund istället för att smycka den 2:a som ju vore det riktiga enligt den gamla traditionen (som jag, mitt nöt, fattar det).

Blev jag så mycket klokare? Nej! Men så är jag ju agnostiker också. Skit samma. Jag vill bara veta när snyltarna kommer för att knacka på dörren. Antingen för att ha släckt och låst eller för att se till att ha godis hemma. Sen vill jag veta när gravarna ska smyckas. Detta tycker jag i och för sig är ett idiotiskt påhitt. Jag vill smycka när det passar mig, inte när någon annan har bestämt det, men så länge modern är i livet så smyckar vi då.

Det får vara hur det vill med detta men jag undrar över en sak... pumpor!? Vad fan har pumpor med det hela att göra? Jo tydligen något Irländskt. Ursprungligen var det en rova eller en kålrot. Folksagor berättar om Jack O´Lantern, vars själ blivit fördömd till både himlen och helvetet. Han var därför dömd att vandra omkring på jorden med sin lanterna....... Eh, va? Vad har det med en kålrot som sen blev en pumpa att göra? 

Okej... jag googlar vidare....

Jack O´Lantern är en legenden om den elaka men sluga smeden Jack, som var så törstig att han sålde sin själ till djävulen för en slant till något starkt att dricka och det är en lång historia som ni kan läsa HÄR. Det hela slutar med att "Jack bad djävulen om en lykta, så att han skulle kunna hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker. Djävulen kastade då några glödande kol åt Jack som han lade i en ihålig kålrot"

nu vet ni att ni gröper ur pumpor, som lika gärna kunde vara kålrötter för att Jack ska få komma tillbaka till jordelivet. Vi kanske skulle sluta göra såna där lyktor så Jack kan få sova i ro. Det är så mycket blandat i alla traditioner också. Det är katolskt och romerskt, keltiskt och hedniskt i en enda salig röra. Men vem bryr sig bara man får ha fest? Sammanfattningen blir alltså: Jag ger bort godis till tiggande barn för att Jack - suputen - irrar omkring på jorden och inte får frid? 

Apropå pumpa förresten. Den här idén att just till halloween göra en massa ätbart av pumpa verkar ju helt sinnessjuk. Det ska vara pumpasoppa och pumpapaj, pumpapudding och fan och hans moster. Senast idag såg jag någon sockerbagare göra något karamellpumpaaktigt som skulle vara såååååå gott. Jag säger bara en sak - äter jag inte pumpa under övriga året så tänker jag inte göra det till Halloween heller!
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 kommentarer:

bloggtant sa...

Har provar med kålrötten men det är inte alls så nimt som pumpa....stenhårt ju ;)

Polargrevinnan sa...

Tack för lektionen.Jag håller med, att smycka våra gravar kan vi göra när vi vill. Men när man vid all helgon helgen åker förbi kyrkogårdarna med så många ljus på gravarna - så visst är det vackert.
Pumpa har jag ätit en gång på en bjudning - pumpa soppa. Smakade ingenting. Så pumporna får vara ifred för mig - både som mat och dekoration.
Kram Viola

Baronessan sa...

Bloggtant: Nej, kålrötter verkar inte vara så lätta att gröpa ur. Det var nog mer man-tager-vad-man-haver. :)

Baronessan sa...

Polargrevinnan: Visst är det vackert. Men tänk om folk kunde gå dit lite oftare så skulle det vara vackert oftare :)
Att pumpasoppa smakar ingenting kan jag lätt tro. Det kanske är därför vi inte använder den i vardagen.