Sjukdom och skratt i kombination

Idag har jag träffat en fantastisk karl. En läkare. Jag bara önskar i mitt stilla sinne att hitta en sån läkare på en vanlig vårdcentral. Vem är han då? Jo, han är moderns blodläkare. Han är så attans trevlig så man nästan vill ta med honom hem. Liksom förvara honom i garderoben tills man behöver honom.
Men nu är han ju läkare på hematologen och inget annat. Han förstår sig nog inte så mycket på vanliga förkylningar och kärringkrämpor. Och jag vet ju i grund och botten inte så mycket om hans kunskaper eftersom jag själv är helt nollad när det gäller multipelt myelom, men... att han är så trevlig mot modern och tar hand om henne så jäkla bra ger honom 10 poäng på en skala från 1-5!
Modern å sin sida blir så glad över att träffa en trevlig människa istället för någon snorkig kärring som varit fallet många gånger förut. Då kan hon för ovanlighetens skull prata utan problem och skojar friskt.
Han frågade bland annat om hur den senaste blodtransfusionen gick. "Bra, även om jag inte blev så mycket piggare" säger modern och läkaren skrattar när han får höra att modern sagt att "det var nog en trött jävel den där som lämnat blod".
Sen, när modern får ligga på britsen och läkaren ber henne knäppa upp säger hon: "nä, nu ska han innanför byxorna också".Hon frågar också om det inte finns något knark så hon slipper ha så ont hela tiden. Det gör det inte, men det finns tydligen något som idrottare har använt sig av för att få fart på de röda blodkropparna. Det kan bli aktuellt i framtiden om blodtransfusionerna inte hjälper längre. Modern - försynt som hon är - säger att det är ju synd att hon ska ta blod när det är så dåligt med det, men läkaren försäkrar att det lilla hon tar inte gör något alls.

Modern har blivit så orörlig och minsta lilla blir en kraftansträngning. "Jag känner mig som en ko", säger hon. "Värdet när det gäller vita blodkroppar ligger på 500", säger läkaren. "Vad är normalt?" frågar jag och hajar till när han säger 3-4!  "Hennes värden är de högsta vi har här på hematologen" säger läkaren, så han är imponerad över att hon är så pigg som hon är ändå. "Det finns dom som har värden på 100 som är mycket sämre däran, så du tycks klara det bra ändå" säger han. Jag antyder att det är all vedhuggning i yngre år som gjort henne seg.
Ja, humöret är det inget större fel på i alla fall. När vi sedan sitter och fikar på KS tillsammans med yngsta dotter och barnbarn som kommit förbi, börjar vi prata om ditt och datt och socialinstanser. Modern blir upprörd över hur vissa människor blir behandlade. "Ibland tänker jag så här: dom släpper ju bomber både här och där. Kan dom inte släppa någon bomb på dom där socialkontoren".  Ja, hon drar väl alla lite över en kam där, men det går inte att hejda när hon sätter den sidan till.
Nu är hon återgäldad till sitt hem och till Katten. "Den där katten som jag är osams med" säger hon. Katten har nämligen släpat in möss under natten, och det uppskattas inte. "Hon ligger i sängen och väntar på att du ska komma och vila nu" säger jag. "Den där dumma katten", säger hon. "Hon begriper inte att vi är osams". Sen skrattar vi...

Läs även andra bloggares åsikter om Läkare, multipelt myelom, blodtransfusion, vita blodkroppar, humor