onsdag 7 december 2011

Baka med Murphy

Jag och Murphy har bakat idag. Murphy var ju inte med mer än i sin andliga form, men han jobbade hårt med det han gör.
Jag hade redan igår förberett med saffran i kokt mjölk, som jag just lärt mig på svt av någon bagare. Det är nämligen inte alls så att man bara slänger ihop en deg som man brukar göra inte. Glöm det! Den här degen ska förberedas, rivas och vila och fan och hans moster. Jag förberedde alltså och glad i hågen skulle jag gripa mig an detta företag. Redan där borde jag tänkt mig för eftersom jag kände av vinddraget när Murphy bänkade sig.
Allt i receptet var i vikt. Inte använder sig bagare av mått inte. Nej, noga vägt ska det vara. Okej, tänkte jag och tog fram min digitala våg. Jag vägde smöret, jag vägde saltet (!) och jag vägde mjölet. Någonstans här i mitten gick det åt helvete. Varför? Jo, för att den vackert orangea vågen plötsligt gav upp! Jag bytte batterier men icke. Jag letade då fram en lista där man kunde omvandla vikt till rymdmått. Nu har ju inte siffror någonsin varit min starka sida. Tvärtom. Om det berodde på det eller inte vet jag inte, men det blev åt helvete för mycket mjöl! Varför jag inte tog i lite i taget som jag brukar.... ja, det får jag nog tillskriva herr Murphy.
Jag stod där och blängde på min torra deg. Det enda jag kunde göra var att skarva. Fram med mer smör, jäst osv. Sen hällde jag ihop och var försiktig med att ta för mycket mjöl. Det blev ändå en ganska tung deg som bakades ut till mandelmassefyllda (när jag rev mandelmassan så rev jag naturligtvis hål på knogen också) bullar och två klippta längder. Där.. och då kom jag på. Jag hade ju glömt att hälla i saffran i den andra degen! Murphy igen. Men bullarna blev bra även om det inte blev överdrivet mycket saffranssmak.
Egentligen började det mycket tidigare än så. Jag skulle åka till en grav för att sätta ut ett ljus och jag skulle handla till baket. Jag har haft ett gravljus liggande men nu när jag skulle ha det var det naturligtvis borta. Okej, tänkte jag. Jag handlar först och då kan jag handla ljus samtidigt. Åkte till affären, betalade, gick till bilen och kom på att jag köpt allt utom gravljus. Gick in igen och köpte gravljus. Kom ut till bilen och kom på att jag inte hade varken tändstickor eller tändare. Jag gick inte in igen för Murphy stod framför mig och gapflabbade.
Ja, det var alltså bara en av dessa dagar. Det är ju bara så typiskt att dom ska komma när man har tänkt sig att göra en massa men det är väl sånt Murphy snokar upp. Å andra sidan kunde ugnen ha exploderat och jag kunde ha fått en hjärtinfarkt, så varför klaga. Bullarna blev fina i.a.f.
Här kan ni läsa hur man gör saffransbullar "på riktigt".

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

4 kommentarer:

  1. Tack för skrattet igen, du är bara så härlig.
    Det går ungefär likadant till när jag gör nåt..

    SvaraRadera
  2. Gott slut och gott nytt år vännen!

    SvaraRadera
  3. Man kunde verkligen se din entusiasm i det arbete som du skriver på viskning.blogspot.com. Världen hoppas på ännu mer passionerade skribenter som du som inte är rädda för att säga hur de tror. Följ alltid ditt hjärta.

    SvaraRadera
  4. Hallå där, jag älskar din blogg viskning.blogspot.com. Är det något jag kan göra för att få uppdateringar som ett abonnemang eller nåt? Jag beklagar att jag inte är bekant med RSS?

    SvaraRadera