Tom i bollen

Varför skriver jag inte? Därför att när jag kommer till datorn så är huvudet tomt. När jag sitter i bilen så har jag massor att skriva om men jag kommer sällan ihåg något. Måste komma ihåg att ta med mig min inspelningsgrunka. Jo, jag har en sån. Den använde jag när jag skrev mera frekvent på min hemsida, verser, noveller mm. Det blir inte ett jota av det nu. Vad är det som hänt?
Idag hade jag tänkt ta mig ut och fota men det bär emot. Varför? Det är någon svag sol därute men ändå så förmår jag inte. Sitter och funderar på vart jag skulle ta mig för att fota och kommer inte på något där heller. Jag blir så trött på mig själv. Men å andra sidan så vet jag att om jag känner så här så är det ju ingen idé. Antingen så har jag glömt batteriet i laddaren, eller så hittar jag inget att fota, eller så ser man något man vill fota och så kan man inte parkera någonstans osv.
Jag vaknade mitt i en intensiv dröm i morse. Den har hängt kvar i skallen som en obehaglig känsla. Kanske är det därför som jag känner mig så anti. Skit också! Det är ju liksom inte så många söndagar i veckan. Ska i varje fall träffa barnbarnet Pytte idag och det kommer att pigga upp mig väsentligt.

Tack och adjö melodikrysset

Jag har löst melodikrysset till och från så länge jag kan minnas. Men jag blir mer och mer irriterad på denna programledare. Inte nog med att han hela sommarhalvåret ska fara runt på sina "utflykter" för att babbla med folk under själva krysset, utan han pratar ju så man blir galen.
Före Eldeman som nu är programledare så var det Peter Granberg och Bengt Haslum. Trots att de var två personer i studion så var det inte hälften så mycket babbel som det är nu. Då var det ett svar till varje melodi, men eftersom Eldeman babblar så mycket så hinns inte det med utan han måste ha med minst 3 dubbelfrågor och gärna en trippelfråga också. Onödigt många av orden som ska in är endast 2-staviga. Det är med andra ord inte roligt längre. Ofta hör jag inte vad han frågar för jag har slutat lyssna när han väl kommer dit. Dubbel-usch!
För att inte tala om hans "kompis" som spelar orgel och ska vara med i varje program med någon trudelutt för att inte Eldeman lyckats få ihop krysset av alla inspelningar som finns redan. Du kan även vinna en klocka där herr E är med på urtavlan. Bluuurp... (oj, nu kräktes jag på mattan). Därför skickar jag aldrig in något svar. Alltså - melodikrysset går i graven för min del från och med nu.

Ovan en bild från tiden när melodikrysset var ett melodikryss och inte en enmans babbelprogram. Ni ser ju själva på krysset ovan - inga 2-staviga ord där inte!

Nytänk i maten

Varför äter vi aldrig isterband med ris? Varför äter vi inte kyckling till bruna bönor?
Jag menar folk var ju skeptiska till allt som inte var potatis från början. Pizza till exempel. Bröd med gucka på. Hur konstigt var inte det? Men nu glufsas det pizza både till vardags och helg.
Soja användes av min mor endast som färgämne och sälta i bruna såser. Nu doppas det sushi i den. Kall fisk inrullad i ris. Varför då inte dillstuvad blodpudding? Ärtsoppa med torsk?

Man har ju tittat en del på matlagningsprogram på TV. Ganska svårt att undvika nu för tiden. Alla dessa matlagninsexperter blandar ju både det ena och det andra och fint som fan blir det. Men någon blodpudding har jag ju i och för sig inte sett till.

Själv är jag lyckligast tillsammans med kroppkakor men det händer så sällan att vi träffas. Kanske därför man inte känner sig så pigg. Det är kroppkakebrist! Jag har ju nyss återuppstått från influensa och lunginflammation. På detta kom då migrän och nu har jag på nytt blivit förkyld. Det lutar åt bihåleproblem. Men vad gör det. Jag har ju varken malaria eller difteri och jag håller mig upprätt.

Helvetesmaskin

Vet ni vem Antonio Meucci var? Jo, det var han som uppfann helvetesmaskinen telefonen! Den där Bell, han var bara den som tog patentet och snog åt sig äran.
(Ja, det står snog. Det är ett nytt ord som jag just har uppfunnit. En kombination av snott och tog = snog).
Hur som helst är det en helvetesmaskin. Can´t live with it, can´t live without it. Till exempel så ringer det 9 gånger av 10 vid alldeles fel tillfälle. Tänk efter själva. När ringde det sist när ni satt och hoppades på att det skulle ringa? Nä, just det. Har aldrig hänt.
Själv vill jag ju inte att det ska ringa alls. Gubbe är likadan. Här hemma slåss vi om vem som ska slippa svara.
Sen det här med mobiltelefoner. Det vill jag ju bara ha ifall att jag behöver få tag i någon. Om jag kör i diket eller så. Men.... istället ska just jag vara tillgänglig och så får man onåd om man inte har svarat eller inte hört att det har ringt. Men just när man behöver få tag i någon annan så kan man ju ge sig fan på att inte den svarar! För dom har säkert också bara sina mobiler med sig ifall att dom kör i diket.
Eller så har man ingen mottagning. Eller så har man slut på batteri. Undrar om jag inte är allergisk mot telefoner också - inte bara snö.
Var det inte bättre förr?

Nu ska julegranen ut, ut, ut

Vad är detta? Ny istid, eller? Idag skulle det bli sol och jag hade tänkt mig ut en liten sväng med kameran. Vad händer? Jo, det snöar och är grått, grått, grått så klart. Den här vintern har det inte blivit något fotande alls. Den sista månaden har jag ju legat däckad så då fotas det inte så mycket. I och för sig kunde jag ju ha fotat Gusten (katt) som har legat som klistrad på mig i soffan hela denna tid. Eller mina medikamenter som varit upptravade på bordet framför men det blir liksom inte så kul bilder.
Om orken räcker till så ska jag försöka ta bort julen idag. Det står en gråaktig ruska (läs gran) i vardagsrummet. Den har barrat sedan dag ett och jag är förvånad att det sitter barr kvar på den. Fattigt klädd är den också. Den fixade gubben själv eftersom jag låg i feber då. Ett par - av de få kulor som suttit i granen - ligger någonstans på golvet eftersom katterna har spelat boll med dom. Men jag är glad att det inte är så mycket i granen när det nu ska ner. Varenda barr lär ju lossna.
Sen allt jävla tingeltangel som jag i något vansinnigt anfall hängde upp redan innan 1:a advent. Det ska ju också plockas undan. Jag vet hur det blir. Jag hittar grejer lite här och där långt in i april. Kanske ska låta det hänga - det blir väl en jul igen.
Här en liten bild på min fina Frazze som hjälpte mig att mata fåglarna häromdagen.

Direkt på lagerhyllan

Idag trotsade jag väder och sjukdomar och åkte iväg i bil. Gubbe var chaufför och destinationen var Netonnet för inköp av TV. Ni vet - lagershop i Böleskogen. Nu låg ju det här strax utanför Uppsala men det var liksom ändå Böleskogen. Dessutom hade dom världens minsta skylt vid vägen där vi skulle svänga av så naturligtvis missade vi den. Vi kunde ju ha haft en Lill-Babs i bilen men hon är ju så upptagen nu för tiden.

Men vi kom rätt utan Lill-Babs och TV:n var inte ens slutsåld! Nu är det ju faktiskt så att det är mycket bättre att handla på nätet och få saker hemskickade. Visserligen får du vänta 2-3 dagar men å andra sidan så handlar du inte på dig en massa annat krafs. Vilket vi gjorde. Naturligtvis. Högtalare till min dator t.ex. Lamineringsfickor, ficklampa, tejp, papper och en spiralbindningsgrunka för att göra sina egna album.

Nu var ju i och för sig inget av dessa saker något onödigt. Högtalare har varit på tal i något år. Tejp och papper är förbrukningsvaror och ficklampan var jag helt oskyldig till. Foldergrunkan däremot har jag inte riktigt något försvar för. Det är mest på pysselkul. Den ska man använda för att binda ihop papper till exempelvis fotoalbum eller om man nu gör någon liten bok av något slag och jag gör faktiskt en liten bok av något slag.

Det ska bli en A4 för varje månad av mitt barnbarn Pyttes liv under 2 år. Det blir bilder och lite rim på varje sida. Jag har gjort detta tidigare till ett bonusbarnbarn men då blev det bara bundet med snöre. Givetvis. Jag hade ju ingen foldergrunka förut. Däremot vet jag inte hur det kommer att funka med laminerade sidor men det visar sig. Med envishet och en massa svärande så ska det säkert bli bra.

Efter denna utmattande utflykt samt glidande svängar på snömoddiga vägar, blev det ryggläge igen på hemmaplan med en kopp kaffe för att återställa livsandarna. Puh!

Bal? Skulle inte tro det

Trettondagsafton. Trettondagsbal. Finns det längre? När jag var yngre vet jag att stadshotellet i hålan hade trettondagsbal men det var inte något som jag besökte. Jag tror nog att folk är ganska så mätta på kalas och fester efter jul och nyår. Det är ju ett jäkla påställ från advent då det ska glöggas, familjefester till höger och vänster runt själva julafton och sedan nyårsfestandet på det. Efter detta kommer då trettondagsbal! Och vill man fortsätta så kan man ha 20-dagknut-kalas också för att fullständigt ta kål på sig. Urrrrk!
Efter det blir det...... stiltje! Inte ett skit händer förrän det blir påsk. Varför kan vi inte lugna ner detta julande och istället fira Vincent-dagen i slutet av januari. Eller göra ett himla kalasande av alla hjärtans dag istället. Internationella kvinnodagen och vårdagjämningen skulle man väl också kunna göra till en traditionsriktigt firande. Särskilt som Påsken kommer sent i år.
Vi har ju sedan länge ändrat på fettisdagsbullens heliga februariinträde. Den dyker ju upp, iklädd saffran, redan i december. Varför kan vi då inte ändra på andra traditioner?

Som sagt - någon bal blir det inte. Skulle jag bli uppbjuden så skulle jag ändå inte orka efter mina tre veckor i horisontalläge. Men man kan ju alltid titta på någon gammal Fred Astairefilm :)
Trevlig trettondagsafton på er alla där ute!

Kärlek i grammofon och vinyl

1967 kom skivan "Sven Hedlund sings Elvis". Elvis har aldrig varit av intresse för mig, men Svenne Hedlund! Jag var 11 år och dödligt kär. Min faster kallade honom för Svenne Ryggsäck eftersom han har en snedvriden rygg. Vem brydde sig om sånt när han var sötast i världen och sjöng som en gud. På julafton det året fick jag skivan. Vilken lycka!

Vi hade en gammal grammofon liknande den här nedan. Förmodligen något arvegods någonstans ifrån. Hade vi haft den mängd pengar som en sådan måste kostat så skulle det ha gått till något annat. Pengar var en bristvara och farsan skulle aldrig ha köpt något som han själv inte skulle ha någon användning för. Grammofonen var en variant där man kunde trava flera skivor på en ställning och när den första skivan var spelad gick armen tillbaka och nästa skiva ramlade ner. Vilken teknik! Undra på att skivorna blev repiga och knastriga.

Hela kvällen låg jag framför grammofonen på en kudde och spelade skivan om och om igen. Konstigt att inte mina söta bröder kom och delade skivan i 2 delar. Kärleken höll i sig ganska länge och jag väntade ivrigt varje vecka på att Bildjournalen skulle komma så jag kunde få se nya bilder av min stora idol. Fyra år senare bleknade allt i jämförelse med en ny kärlek: Ted Gärdestad.