O-vårdad

Om någon mot förmodan skulle ställa sig i närheten av mig och spela klassisk musik - och då förträdelsevis på fiol - just nu så skulle jag spontankräkas på dennes fötter. Jag har återigen varit hos den underbara instans som kallas för läkarmottagning. Den där öppna varianten som man uppmanas uppsöka. 9.45 anländer jag och 11.10 kommer jag in till läkaren!
Under tiden jag sitter i väntrummet spelas det oavbrutet klassisk musik i högtalarna. Alldeles för jävla högt och alldeles för jävla mycket fioler. Ett tag fick jag för mig att sakta avlida där på golvet. Eller bara lägga mig ner och storgråta. Den klassiska musiken gick i moll. Inte ens de trudelutter som spelades på flöjt var uthärdliga. Jag har inte så mycket emot klassisk musik i vanliga fall men den ska vara väl vald och vid rätt tillfälle. Detta var INTE rätt tillfälle. Kan möjligen detta vara någon sorts taktik för att få ner antalet patienter?
Direkt jag kom till läkarmottagningen så tog dom sänkan. Den visade sig ha stigit till 25 från förra veckan. Hade dom tagit sänkan efter denna timme i väntrummet hade den varit uppe på 240, garanterat! Hade jag inte varit tvungen att gå dit för ett sjukintyg så hade jag aldrig utsatt mig för detta. Nästa gång jag är sjuk mer än en vecka tar jag nog ut semesterdagar istället.
Denna gång fick jag penicillin vare sig jag ville, behövde eller inte. Sen ska jag tillbaka för att kolla mina lungor när jag blivit frisk (om jag blir frisk). Det ska kollas om jag har kol. Känns orättvist eftersom jag helt slutat röka och dessutom inte varit någon inbiten rökare de senaste 3 åren. Innan dess var jag ickerökare i 28 år!
Nåja, det finns folk som har rök- och alkoholrelaterade sjukdomar utan att vare sig ha rökt eller druckit i sina dar. Men det kan ju vara en orsak till att jag blivit så urbota sjuk för andra gången på kort tid. En annan anledning kan också vara att mitt järnvärde är i botten. Jag lutar åt det senare - hemmahomeopat som jag är. Men... tänk om den här snubben kommit in i väntrummet och dragit av en trudelutt. Då hade jag blivit frisk direkt.
Läs även andra bloggares åsikter om läkarmottagning, sänka, fiol

Hysterisk inredning

Jo, jag är fortfarande sjuk. Men nu pratar vi inte mer om det. Nu ska vi prata inredning. Inredning är inte motsatsen till utredning även om man skulle vilja tro det. Inredning är roligt men har i mitt tycke blivit helt hysteriskt. Hur många inredningstidningar finns det? Ja på tidningsbutiken.se kan man se 23 st. Vilka köper då jag? Det varierar och det kan bli upp till 2 tidningar om året. Ibland blir jag ju lite sugen men då jag har så svårt att välja (likt Gösta Ekman i kiosken) så blir det oftast ingen.
Vad jag saknar lite i dessa tidningar är väl hur man kan fixa utan att man ska behöva byta ut allt man har och utan att det ska kosta skjortan. Men det är väl inte det går ut på. Dessa tidningar är ju ren reklam (som konsumenterna betalar för). Dom visar vad som gäller nu och var du kan köpa det. Jag funkar oftast inte ihop med dessa tidningar och vad som gäller just NU. Jag får oftast en idé i huvudet om vilken färg jag ska ha på detaljer i vardagsrummet t.ex. och denna färg går aldrig ihop med gällande trend. Vilket gör att jag får ett litet helvete med att hitta just dom färgerna jag vill ha. Att jag inte går på det som är trendigt har förmodligen att göra med att jag har lååååång tillvänjningssträcka. Har det t.ex. blivit modernt med stuprörsbyxor så har jag inte vant mig förrän dom har blivit vida igen. Lite jobbigt blir det.
Jag såg Oddbirds hos Malou på TV igår. Dom går ju visserligen på tanken återanvända men eftersom det är dom som återanvänder och vi som betalar så blir det svindyrt ändå. Men det kan vara så att dom är mest inredare. Jag är inte säker. Sen kan man ju fundera på hur praktiskt det är. Jag är ju så praktisk av mig jag. Irriterande praktisk.
Jag tänker bl.a. på en lampa som dom hade med i programmet. Det var en golvlampa som var gjord av gamla kaffekoppar och fat limmade på varandra. Ungefär som den till höger men alltså golvvariant och med något brunaktiga större fat inblandade. Detta kröntes av en grön skärm. Min enda tanke var: "herregud vad den där måste samla damm". Sen var den ju inte snygg heller. Jag gillar inte hoplimmade gamla koppar. Jag tycker att man ska dricka kaffe ur dom.
Sen förstår jag mig inte på den här slit-å-släng-mentaliteten. Det kastas och köps nytt, kastas och köps nytt. Helt vansinnigt. Men det kanske inte är så konstigt med dessa Ikea-möblerade hem som ser ungefär likadana ut. Man ledsnar förmodligen fort. Men visst ska man variera sig - absolut. Men man kanske inte behöver kasta ut allt man har efter ett par år för att köpa helt nya saker.
Jag har så svårt att göra mig av med fungerande saker.Störst problem just nu är mina tavlor. Jag har faktiskt tröttnat liiiite på en del av dom. Men jag har heller inte lust att ha dom undanstoppade i ett skåp. Sälja dom vill jag inte heller för dom är liksom MINA!Tavlor är ju också en sak som ger mycket karaktär åt ett rum och skulle jag sätta in en modern tavla - som t.ex. en från Oddbirds - så skulle det skära sig totalt. Men deras tavlor är faktiskt något jag gillar. Så vad gör man för att få en förändring? Jo man gör en utredning om vilken typ av inredning man ska ha.
Men det är kanske våra lååååånga vintrar som gör att vi vill ha förändring. Vi är ju instängda i våra hem i flera månader. Klart man ledsnar. Men snart, mycket snart, kommer våren och vi kan gå ut i naturen och strunta i möbler, tavlor och kuddar m.m.

Varg & co

Jag fick hem en katalog från Discshop. Och... vad skådade mitt norra öga om inte en utgåva av Fablernas Värld! Detta tokroliga barnprogram som skapades mellan 68 och 92. Den är ursprungligen holländsk men det är ju inte dockorna i sig som är det roliga med denna barnserie, utan snacket. Bert-Åke Varg som Pentti Varg är ju helt fantastisk med sina kommentarer. (Undrar om han fick jobbet på grund av namnet?)
Jag tror att det var nog mer vuxna och stora barn som uppskattade detta program. För små barn var det kanske inte det allra bästa. Jag minns faktiskt inte vad mina barn tyckte om detta program. Men jag älskar Fablernas Värld! Men nu ska jag iväg till jobbet så jag säger bara.... Simma lugnt!

Känner mig parkerad

Man åker och handlar. Parkerar på vanligt sätt. Alltså kör in för att sedan backa ut. Går in och handlar. På väg ut ser jag på långt håll den stora snurrdörren. Jag börjar redan på håll fundera på var öppningen kommer att befinna sig när jag kommer fram. Jag blir alltid tveksam ifall jag ska rusa sista biten för att kasta mig in i hålet innan det är för sent.
Eftersom sådana tilltag oftast gör att dörrjävlarna stoppar just när man kommit in, så stannar jag istället. Ja, jag stannar och väntar på att nästa öppning ska komma fram och då ser jag den.
Skylten.... Skylten som säger "Du har väl inte glömt parkeringsskivan"!
Man får som ett hugg i bröstet. Det är klart som fan att man har glömt den. Varpå man missar nästa dörrhål och får vänta en snurr till. På väg till bilen muttrar jag "varför ser man alltid den där förbannade skylten bäst när man är på väg UT?"
Kommer ut till bilen och finner den utan p-böter (puh!). Startar och ska backa ut. Det är mörkt, grått och det faller ner snöblandat regn. Naturligtvis kommer det en bil och ska köra förbi alldeles bakom mig. Jag stannar självklart och väntar. Då kommer en bil till som ska parkera precis bakom mig. Jag väntar. Han parkerar och jag börjar backa men då kommer Nisse Hult och ska GÅ förbi bakom min bil. Ja, han är ju tvärsäker på att jag ser att han går där i sin egen lilla värld. Naturligtvis får han gå förbi. Jag trycker inte ens ner rutan och skriker "se dig för din jävla bonnlurk" utan väntar snällt och kör sedan ut.
Själv brukar jag vänta när någon backar på parkeringsplatser vare sig jag kör bil eller går . Inte bara för att vara vänlig utan för att jag inte gillar att bli påkörd. Det är ju ingen större idé att ligga där platt som en pannkaka eller ha en bil halvvägs in i baksätet och skrika "det var ditt fel!"
För övrigt parkerar jag helst i soffan :)

Kanske vi ses på andra sidan...

Du fanns hos mig för åtskilliga år sedan. Tiden har gått och den ska ju även läka alla sår. Ändå så saknar jag dig mycket. Vi trivdes ju tillsammans. Du passade mig så bra.
Det är ju inte så att det har blivit ett tomrum efter dig. Absolut inte.
Tvärtom skulle jag vilja säga.
Jag undrar bara så vart du tog vägen. Jag har förstått att vi aldrig kommer att ses mer. Det känns oerhört svårt och jag önskar att jag hade uppskattat dig mer när du fanns här.
Farväl för alltid, jag saknar dig så min kära MIDJA.