O-vårdad

Om någon mot förmodan skulle ställa sig i närheten av mig och spela klassisk musik - och då förträdelsevis på fiol - just nu så skulle jag spontankräkas på dennes fötter. Jag har återigen varit hos den underbara instans som kallas för läkarmottagning. Den där öppna varianten som man uppmanas uppsöka. 9.45 anländer jag och 11.10 kommer jag in till läkaren!
Under tiden jag sitter i väntrummet spelas det oavbrutet klassisk musik i högtalarna. Alldeles för jävla högt och alldeles för jävla mycket fioler. Ett tag fick jag för mig att sakta avlida där på golvet. Eller bara lägga mig ner och storgråta. Den klassiska musiken gick i moll. Inte ens de trudelutter som spelades på flöjt var uthärdliga. Jag har inte så mycket emot klassisk musik i vanliga fall men den ska vara väl vald och vid rätt tillfälle. Detta var INTE rätt tillfälle. Kan möjligen detta vara någon sorts taktik för att få ner antalet patienter?
Direkt jag kom till läkarmottagningen så tog dom sänkan. Den visade sig ha stigit till 25 från förra veckan. Hade dom tagit sänkan efter denna timme i väntrummet hade den varit uppe på 240, garanterat! Hade jag inte varit tvungen att gå dit för ett sjukintyg så hade jag aldrig utsatt mig för detta. Nästa gång jag är sjuk mer än en vecka tar jag nog ut semesterdagar istället.
Denna gång fick jag penicillin vare sig jag ville, behövde eller inte. Sen ska jag tillbaka för att kolla mina lungor när jag blivit frisk (om jag blir frisk). Det ska kollas om jag har kol. Känns orättvist eftersom jag helt slutat röka och dessutom inte varit någon inbiten rökare de senaste 3 åren. Innan dess var jag ickerökare i 28 år!
Nåja, det finns folk som har rök- och alkoholrelaterade sjukdomar utan att vare sig ha rökt eller druckit i sina dar. Men det kan ju vara en orsak till att jag blivit så urbota sjuk för andra gången på kort tid. En annan anledning kan också vara att mitt järnvärde är i botten. Jag lutar åt det senare - hemmahomeopat som jag är. Men... tänk om den här snubben kommit in i väntrummet och dragit av en trudelutt. Då hade jag blivit frisk direkt.
Läs även andra bloggares åsikter om läkarmottagning, sänka, fiol

Hysterisk inredning

Jo, jag är fortfarande sjuk. Men nu pratar vi inte mer om det. Nu ska vi prata inredning. Inredning är inte motsatsen till utredning även om man skulle vilja tro det. Inredning är roligt men har i mitt tycke blivit helt hysteriskt. Hur många inredningstidningar finns det? Ja på tidningsbutiken.se kan man se 23 st. Vilka köper då jag? Det varierar och det kan bli upp till 2 tidningar om året. Ibland blir jag ju lite sugen men då jag har så svårt att välja (likt Gösta Ekman i kiosken) så blir det oftast ingen.
Vad jag saknar lite i dessa tidningar är väl hur man kan fixa utan att man ska behöva byta ut allt man har och utan att det ska kosta skjortan. Men det är väl inte det går ut på. Dessa tidningar är ju ren reklam (som konsumenterna betalar för). Dom visar vad som gäller nu och var du kan köpa det. Jag funkar oftast inte ihop med dessa tidningar och vad som gäller just NU. Jag får oftast en idé i huvudet om vilken färg jag ska ha på detaljer i vardagsrummet t.ex. och denna färg går aldrig ihop med gällande trend. Vilket gör att jag får ett litet helvete med att hitta just dom färgerna jag vill ha. Att jag inte går på det som är trendigt har förmodligen att göra med att jag har lååååång tillvänjningssträcka. Har det t.ex. blivit modernt med stuprörsbyxor så har jag inte vant mig förrän dom har blivit vida igen. Lite jobbigt blir det.
Jag såg Oddbirds hos Malou på TV igår. Dom går ju visserligen på tanken återanvända men eftersom det är dom som återanvänder och vi som betalar så blir det svindyrt ändå. Men det kan vara så att dom är mest inredare. Jag är inte säker. Sen kan man ju fundera på hur praktiskt det är. Jag är ju så praktisk av mig jag. Irriterande praktisk.
Jag tänker bl.a. på en lampa som dom hade med i programmet. Det var en golvlampa som var gjord av gamla kaffekoppar och fat limmade på varandra. Ungefär som den till höger men alltså golvvariant och med något brunaktiga större fat inblandade. Detta kröntes av en grön skärm. Min enda tanke var: "herregud vad den där måste samla damm". Sen var den ju inte snygg heller. Jag gillar inte hoplimmade gamla koppar. Jag tycker att man ska dricka kaffe ur dom.
Sen förstår jag mig inte på den här slit-å-släng-mentaliteten. Det kastas och köps nytt, kastas och köps nytt. Helt vansinnigt. Men det kanske inte är så konstigt med dessa Ikea-möblerade hem som ser ungefär likadana ut. Man ledsnar förmodligen fort. Men visst ska man variera sig - absolut. Men man kanske inte behöver kasta ut allt man har efter ett par år för att köpa helt nya saker.
Jag har så svårt att göra mig av med fungerande saker.Störst problem just nu är mina tavlor. Jag har faktiskt tröttnat liiiite på en del av dom. Men jag har heller inte lust att ha dom undanstoppade i ett skåp. Sälja dom vill jag inte heller för dom är liksom MINA!Tavlor är ju också en sak som ger mycket karaktär åt ett rum och skulle jag sätta in en modern tavla - som t.ex. en från Oddbirds - så skulle det skära sig totalt. Men deras tavlor är faktiskt något jag gillar. Så vad gör man för att få en förändring? Jo man gör en utredning om vilken typ av inredning man ska ha.
Men det är kanske våra lååååånga vintrar som gör att vi vill ha förändring. Vi är ju instängda i våra hem i flera månader. Klart man ledsnar. Men snart, mycket snart, kommer våren och vi kan gå ut i naturen och strunta i möbler, tavlor och kuddar m.m.

Sjuk i huvudet

Jag är sjuk. Igen. Jag begriper inte att jag ska bli så grönjävligt sjuk när jag väl blir sjuk. Det är hela registret från halsont till bihålevärk. Jag - som bara har bonnförkylningar. Men jag misstänker att jag är känslig för dom små bacillspridarna som kallas för barnbarn. Man brukar ju säga att dom bacillerna kan knocka en häst och i så fall är jag en häst.
Nåja, på bättringsvägen är jag ändå men igår var det tjockt i huvudet. Kändes som två nummer för litet för sitt innehåll. Så för ovanlighetens skull åkte jag till doktorn. Jo... ni läste rätt. Till doktorn. Eller heter det läkare? Vad är det för skillnad?
Jag brukar ju inte ta mig dit förrän jag haft hög feber i en vecka eller lunginflammation. Men... det var just det sistnämnda jag ville kolla eftersom jag hade det i januari. Ville inte ha det igen. Jag satte mig alltså i bilen och åkte till det som en gång kallades för vårdcentral där man hade "sin" läkare men nu heter det Märsta läkarhus och jag vet inte skillnaden. Denna instans ligger på en gata som heter Södergatan. På södergatan ligger även kommunhuset. På Södergatan finns inga parkeringar. Jag säger det igen - INGA PARKERINGAR!!! 
Jag funderade ett tag på att skita i alltihop och åka hem men jag parkerade vid stationen och gick till läkarhuset. Det tog i och för sig inte så väldigt lång tid eftersom jag går som en älg men det blåste satan och var uppförsbacke och jag var rejält förbannad när jag väl kom fram. Som tur är fick jag ju sitta i typ trekvart innan jag fick komma in, annars hade väl blodet stått som en fontän ur det lilla hål sköterskan gjorde i mitt finger.
Hur som helst var det BARA! virus. Jag försökte skoja till det med att det kanske var sorkfeber men läkaren drog bara lite underligt på munnen. Det var återigen den där känslan av "vad gör du här?" vilket är anledningen till att jag undviker läkare. Alltså inget att göra åt. Hostmedicin hade jag redan hemma och inte rekommenderade han vare sig whisky eller konjak. Mer än en timme och 150 kronor åt helvete för ingenting. Så... ni som tjatar på att jag ska gå till doktorn - sluta med det!

Rött och gult

Plötsligt och utan anledning fick jag tre röda rosor och - en av mina älsklingsblommor - mimosa av Gubbe. Enligt blommornas språk så betyder röda rosor "kärlek, passion, respekt". Gula blommor betyder "du är solen i mitt liv" och antalet tre betyder "jag vill träffa dig igen". Jag tror inte att Gubbe vet ett jota om blomspråket men det är alltid härligt att få blommor - oavsett färg och sort!

Varg & co

Jag fick hem en katalog från Discshop. Och... vad skådade mitt norra öga om inte en utgåva av Fablernas Värld! Detta tokroliga barnprogram som skapades mellan 68 och 92. Den är ursprungligen holländsk men det är ju inte dockorna i sig som är det roliga med denna barnserie, utan snacket. Bert-Åke Varg som Pentti Varg är ju helt fantastisk med sina kommentarer. (Undrar om han fick jobbet på grund av namnet?)
Jag tror att det var nog mer vuxna och stora barn som uppskattade detta program. För små barn var det kanske inte det allra bästa. Jag minns faktiskt inte vad mina barn tyckte om detta program. Men jag älskar Fablernas Värld! Men nu ska jag iväg till jobbet så jag säger bara.... Simma lugnt!

Ny granne

Idag har jag träffat en ny granne. Han började med att kasta sig över mig och nafsa. Det är inte ofta det händer med nya grannar. Har nog aldrig hänt när jag tänker efter. Han heter Ringo och är en otroligt söt Old English Sheepdog. Hans matte har för ett tag sedan förlorat sin älskade Roy som var av samma ras. Han blev hastigt sjuk och for till hundhimlen alldeles för tidigt.

Matte, som är van att promenera hund sådär 6-7 gånger om dagen minst, var ju bara tvungen att ha en ny kompis. Alltså flyttade Ringo in. Vi får se i framtiden hur bra kompis han kommer att bli med mina katter. Roy gillade mina katter så till den milda grad att han nästan sprang ihjäl sig efter dom. Inget som katterna direkt uppskattade men dom fick ju motion i alla fall. Jag funderar fortfarande på vad han skulle ha gjort om han fått tag i dom. Kanske stannat upp och frågat om läget, vad vet jag...

Det har även flyttat in en stockholmsvit jycke av okänd sort. Inte i samma hus, men nästgårds med Ringo. Det är en liten skit med yvig päls och gräfsigt ljud. Just nu är hundarna i stort sett lika stora men det har säkert redan gått över om en vecka. Den lilla vita är ju fullvuxen. Det är också en kille och han heter tydligen Maloo. Blir lite mysko att säga det eftersom min kusin - som är av kvinnligt kön - heter det. Kanske heter han Baloo. Vi får hoppas på det. Nåja, slut på hundklubben och god natt där ute!

Familjemiddag

Idag har hela barnaskaran varit på plats. Full pott kan man säga. Allt som allt 24 personer. Då är det alltså barn och barnbarn, inget annat. Det blir livat i luckan minst sagt och dagen till ära tog vi fram lite utklädningskläder. Uppskattades av alla utom de allra minsta som istället klädde ut sig i mat, choklad och snor. Här är hela ligan från äldst (9 år) till yngst (1,5 mån). Och fler är på väg...

Känner mig parkerad

Man åker och handlar. Parkerar på vanligt sätt. Alltså kör in för att sedan backa ut. Går in och handlar. På väg ut ser jag på långt håll den stora snurrdörren. Jag börjar redan på håll fundera på var öppningen kommer att befinna sig när jag kommer fram. Jag blir alltid tveksam ifall jag ska rusa sista biten för att kasta mig in i hålet innan det är för sent.
Eftersom sådana tilltag oftast gör att dörrjävlarna stoppar just när man kommit in, så stannar jag istället. Ja, jag stannar och väntar på att nästa öppning ska komma fram och då ser jag den.
Skylten.... Skylten som säger "Du har väl inte glömt parkeringsskivan"!
Man får som ett hugg i bröstet. Det är klart som fan att man har glömt den. Varpå man missar nästa dörrhål och får vänta en snurr till. På väg till bilen muttrar jag "varför ser man alltid den där förbannade skylten bäst när man är på väg UT?"
Kommer ut till bilen och finner den utan p-böter (puh!). Startar och ska backa ut. Det är mörkt, grått och det faller ner snöblandat regn. Naturligtvis kommer det en bil och ska köra förbi alldeles bakom mig. Jag stannar självklart och väntar. Då kommer en bil till som ska parkera precis bakom mig. Jag väntar. Han parkerar och jag börjar backa men då kommer Nisse Hult och ska GÅ förbi bakom min bil. Ja, han är ju tvärsäker på att jag ser att han går där i sin egen lilla värld. Naturligtvis får han gå förbi. Jag trycker inte ens ner rutan och skriker "se dig för din jävla bonnlurk" utan väntar snällt och kör sedan ut.
Själv brukar jag vänta när någon backar på parkeringsplatser vare sig jag kör bil eller går . Inte bara för att vara vänlig utan för att jag inte gillar att bli påkörd. Det är ju ingen större idé att ligga där platt som en pannkaka eller ha en bil halvvägs in i baksätet och skrika "det var ditt fel!"
För övrigt parkerar jag helst i soffan :)

Kanske vi ses på andra sidan...

Du fanns hos mig för åtskilliga år sedan. Tiden har gått och den ska ju även läka alla sår. Ändå så saknar jag dig mycket. Vi trivdes ju tillsammans. Du passade mig så bra.
Det är ju inte så att det har blivit ett tomrum efter dig. Absolut inte.
Tvärtom skulle jag vilja säga.
Jag undrar bara så vart du tog vägen. Jag har förstått att vi aldrig kommer att ses mer. Det känns oerhört svårt och jag önskar att jag hade uppskattat dig mer när du fanns här.
Farväl för alltid, jag saknar dig så min kära MIDJA.

Avbrott för...

...Reklam. Finns det något bättre att hata? Jag har en jättebra knapp på TV-dosan som används flitigt när reklamen sätter igång - knappen för avstängning av ljud! Det allra värsta är ju när man tittar på svensk film där det alltid ska mumlas. Man måste ha HÖGT på under filmen och när reklamen kommer då flyger man i taket. När jag kan spelar jag in för att sedan kunna spola förbi eländet.
Vad är då det värsta? Ja, det som jag just nu irriterar mig mest på är postkodlotteriet. Tänk så mycket mer pengar det skulle ge till dessa som spelar, om man skippade den här äckliga reklamen. Den är ju liksom inte gratis. Sen har vi Lidl. Där blir jag irriterad på att man står och gafflar om låga priser eftersom man inte har det eller det. Men reklam kostar man på sig! I massor!!!
Jag förstår ju att reklam är ett måste men... man kanske inte behöver ha så låååååånga inslag, eller så trååååååååkiga inslag, eller ha inslagen så ooooooofta.

Håller hus?

Jag glömde att berätta en sak. Jag har blivit med jobb. Visserligen på halvtid men ändå. Den där praktiken som jag började på i augusti gick ut i februari och då fick jag anställning. Det har varit problematiskt kan man lugnt säga eftersom det har varit många turer för arbetsplatsen att söka HVB-tillstånd hos socialstyrelsen (vilket enligt dom behövs för att driva ett hem för människor med drog- och alkoholproblem). Det är fortfarande inte klart! Nu verkar det också som att någon på socialstyrelsen har klantat till det med ansökan.
Hur som helst så har vi en loppis på det här stället (som heter Ekolsunds Trivselby) och där håller jag ställningarna än så länge. Annars är det tänkt att jag ska vara husmor när det snurrar igång ordentligt. Har jag någon sådan utbildning? Nej inte alls på den fronten! Jag är en totalt obildad människa som av någon outgrundlig anledning ändå klarar av saker. Min mamma kallar det för sunt förnuft och flyhänthet. Sen misstänker jag att jag kommer att ha ansvaret när det gäller datorerna. Får det lov att vara en portion makaroner och en backup?
Men det blir kul om det nu kommer igång som det ska. Jag gillar att ha olika saker att göra. Jag har ju upptäckt också att min ena axel inte vill vara med om att jag sitter vid en dator åtta timmar om dagen. Efter 4-6 timmar får jag spänningshuvudvärk. Bättre då att steka fläsk och koka potatis.
Sen - som ni ju vet - så är jag ju medlem i pessimistföreningen. Den delen säger: vi får väl se hur länge det varar, du kan vara arbetslös i april. Men det är okej. Jag är beredd på allt utom översvämning, jordbävning och liknande.

Min dagliga miljö i sommarskrud.

Mulliga muskler eller mulligt fett

Nu är jag så där i valet och kvalet igen. Byxorna stramar och det känns liksom inte riktigt som det ska. Men frågan är nu om jag ska ta i ordentligt nästa gång. Antingen köra igång på en riktig bodybuilding och få muskler som en hel karl, eller två. Risken är ju att jag ändå måste ha stora kläder för att få plats med alla dessa muskler.

Eller så ska jag köra på med mera semlor och låta fläsket ha sin gång. Det senaste låter ju onekligen enklast och minst jobbigt. Låter dessutom godast. Men jag tror inte att jag skulle trivas riktigt bra även om jag hade magdansardräkt på mig.

Men dom där musklerna då? Nja, det jag skulle kunna tänka mig är bra är att man kan få handväskan att hänga kvar bättre på dom där "axelvaddarna". Kan ju vara bra med muskler också om man ska börja jobba på någon flyttfirma eller så. Kanske att Gubbe tycker att magdanserskan är lite mjukare att ligga på, och han kanske kan bli lite nervös om jag - med kroppen svällande av muskler - lyfter upp järnstekpannan och snurrar den i luften.
Nu kanske någon tycker att man inte behöver gå till ytterligheter utan stanna någonstans på lagom. Men näääe, det tycker inte jag. Jag brukar säga att vi bor i lagomlandet men det är aldrig lagom varmt eller lagom kallt. Det är aldrig lagom roligt och man är sällan lagom mätt. Är det tråkigt så är det aldrig lagom tråkigt. Men vi får se... imorgon är en annan dag :)