Körkort

Jag tror att jag uppfann några nya svärord idag. Tyvärr minns jag dom inte och även om jag skulle minnas så kunde jag nog inte skriva dom här. Det är dags att förnya körkortet.
Fotot på mig fanns klar i datorn (vilket jag slagits med några dagar tidigare) men skulle justeras storleksmässigt. Så brett, så högt, inom streckade linjen och dessutom si och så många millimeter mellan ögon och haka.
Då ville inte skrivaren vara med! Den skrev först ut ett ark, som jag naturligtvis inte kunde använda och sen ville den inte mer. Nog för att jag inte blir något vidare på foto, men så jävlig ser jag väl ändå inte ut så skrivaren ska sluta fungera.
Kolla skrivarinställningen. Stänga ner. Starta om. Dra ur sladdar. Sätta i sladdar. Och emellanåt dra på med några ramsor av det osande slaget. När jag till slut fått ut häxan (jag) på papper så skulle jag ju fästa bilden på underlaget med dubbelhäftande tejp eller lim. Efter att ha sprungit några kilometer runt om i hemmet och slitit ut lådor, krafsat runt, letat, letat och letat så tog jag vanlig tejp och vände bakochframutochin. För naturligtvis går det ju inte att hitta dom limstift och dubbeltejper som man vet att man har. Kan sådana döda ting plötsligt få liv och gömma sig?
Hur som helst fick jag ihop bild och en namnteckning (som liknar en ettårings första trevande försök med krita på papper). Och vad spelar det för roll när man sen ändå kommer att se ut som en aspackad Kristina Lugn i stormväder. Dom kunde väl bara ha lagt på några rynkor på det gamla fotot. Och varför är ett nytt foto så viktigt när det ändå är insidan som räknas?
Ovanpå detta ska man sedan betala in 150 kronor för att få detta nya körkort! Bah!
Läs även andra bloggares åsikter om Körkort, Skrivare, Foto, Krångel, Humor

Rumpa både bak och fram

Nu har jag sammanställt lite bilder på min bildblogg men ni får snällt pallra er över dit för att läsa och titta. Som inspiration kommer här en staty som stod i Parc de Carles 1. Man ser tydligt vad det föreställer. Den är dessutom likadan från båda håll om nu någon tänkt rusa iväg för att se "framsidan". Eduardo Úrculo heter konstnären. Han var enligt Wikipedia mest känd för " portrayals of luggage, the gentleman's hat, and the female bottom". Det sistnämnda verkar ju minst sagt troligt.

Läs även andra bloggares åsikter om Barcelona, Rumpstaty, Parc de Carles 1, Konstnär

Keramik, mosaik, same shit but different

Det skulle ju inte alls stå keramik utan mosaik på förra inlägget. Men det funkar ju faktiskt ändå eftersom keramik bland annat kan vara porslin som ju mosaik kan vara gjord av. Tror jag... kanske... Jag blev inte riktigt klok på det när jag kollade på nätet.
Mosaik kan vara väldigt fint men det kan också vara riktigt "uggly". Som när vissa tidningar har tips om hur man t.ex. ska limma ihop en hink med en potta. Därefter ska man krossa sitt blandade porslin som sedan fästs fast på det hoplimmade underlaget. Ju fulare desto bättre. Men katten är inte ful. Den är fin.För jag har inte gjort den själv.
(Och varför blir det inte mellanrum mellan punkt och stor bokstav när jag publicerar, fast det är det när jag skriver????)
Läs även andra bloggares åsikter om Keramik, mosaik, porslin

Katter - äkta och keramik

Jag måste bara berätta om min natt. Någon har saknat mig när jag var borta och det var Gusten (katt). Det visar han genom att ligga så nära han kan. Ni vet ju att jag är en nattflaxa och har svårt att sova men om någon av katterna kommer och lägger sig alldeles vid huvudet och spinner så gör det mig ingenting. Det är bara mysigt.
Vad som däremot gör det lite svårt att sova är att Gusten måste "pussas" hela tiden. Han slickar en på armarna, på samma fläck tills det svider om man inte hejdar honom. Ligger han vid huvudet så kan han inte låta bli att ta en tugga av kinden, hakan eller örat. Inte skönt. I natt när jag - som vanligt - var på toa, så följde han med och medan jag satt på toan så slickade han mina ben! Är det kärlek, eller? Sen följde han med till sängen igen, gosade in nosen i håret och högg mig i örat!
I Barcelona hittade jag den här lilla söta katten som fick följa med mig hem och som kommer att få ta plats i min kattsamling. Faktiskt det enda jag shoppade! Jag letade ett tag efter en keps men eftersom det inte fanns någon som det inte stod Barcelona på så blev det ingen.

Läs även andra bloggares åsikter om Katt, pussas, Barcelona, keramik

Åter från Barcelona

Å inte fan gick vi under... Planet landade i Barcelona precis som det skulle och värmen var på och steg vartefter. Väl på hotellet fick jag mitt livs överraskning. Dom hade engångstandborstar!!!  Vissa av er vet ju att jag skrivit om detta fenomen förut. Duschmössa finns alltid på hotell, men inte tandborste. Men här fanns det!

Nu har vi travat, promenerat, gått, trampat och strosat i mil efter mil. Skavsåren har avlöst varandra. På mig alltså eftersom jag är så urbota dum och tror att jag ska kunna gå utan strumpor. Idiot! Men en hel del har vi sett av Barcelona så då får man väl tåla lite skavsår. Jag fick ju även tåla att ha huvudvärk (migrän) och Gubbe fick solsting men annars har vi inget att klaga på. Vi sket i det och gick vidare. Lite piller och lite Sangria så var det bara att trava på igen. Ute vid havet ligger berget/parken Montjuïc och där går linbanor upp och ner. Jag är ju höjdrädd så naturligtvis...

...skulle vi åka med en sån. Jag undvek att titta på stolparna när vi åkte förbi dom. När man kommer intill dom så uppfattar man höjden på ett annat sätt. Då är det risk för kräk på golvet mer än kill i magen.

Ni minns väl katten jag skrev om. Jag hade ingen pejl på var katten fanns och trodde inte att jag skulle hitta den. Men så sista kvällen när vi går ut och käkar så står den där och ropar på mig. Vi är lite suddiga på bilden (det kan bero på att Gubbe - som kan hantera det mesta - inte behärskar kameror). Men här står jag i alla fall intill El gato de raval. Tänk att man kan bli så glad för så lite.

Han har en tjock och frodig svans. Ja, hela katten är frodig faktiskt. Fick mig att längta hem till Frazze och gänget. Det ser ut som om han sträcker ut tungan men det är en motorcykel som står bakom.

En härlig resa fick vi och massor av bilder är tagna. Gubbes solsting och knallröda skalle har redan omvandlats till snygg solbränna. Själv får jag inget med när han är bredvid. Men det gör inget. Blek men skön är min paroll!
Nu ska alla bilder kollas igenom och sen kanske det kan hända att det slängs ut lite fler.
Läs även andra bloggares åsikter om Barcelona, Montjuic, Linbana, Sangria, Promenerat, El Gato de Raval

Är det dags nu?

Plötsligt hittar jag ett icke publicerat inlägg (se föregående). Jag undrade just vart det hade tagit vägen. Men det var ju något knas på blogger häromdagen.
Klockan är nu 4.00 och snart ska jag dra iväg till Arlanda och därifrån till Barcelona. Sova gick ju inte (inatt heller) så jag har redan varit uppe en timme. Blir ju kanon det här att få komma till Barcelona och gå och lägga sig. Men jag kan ju alltid sova på planet.
Ni vet väl att jorden ska gå under idag förresten? Kan ju bli spännande om det händer just när man är uppe och flyger. Piloten säger i högtalarna: "tyvärr kan vi inte landa för Barcelona finns inte längre. Faktum är att det finns ingenstans alls att landa". Så då får vi sväva runt där i luften tills bensinen tar slut och sen ramlar vi ner mot.... vaddå? Eller ramlar vi upp?
Förresten... varför säger man att jorden "går under"? Under vaddå? Det måste vara kvar sedan man trodde att jorden var platt och att den kanske skulle falla ner i helvetet. Men alltså... om jorden slutar att existera - vart tar då helvetet vägen? Är inte det någonstans vid jordens mitt? Ja, det där kan ni ju grubbla på medan jag är borta och ge mig ett svar. Om vi nu inte går under alltså...
Läs även andra bloggares åsikter om Resa, Flyga, Jorden, Undergång

Härliga människor!

När man står på en loppis som jag gör just nu så möter man alla sorter av människor. Idag kom det in en kvinna med sina gamla föräldrar. Kvinnan såg att vi hade en rollator till salu och började tjata på sin mamma om att hon skulle köpa den. "Den skulle vara jättebra för dig att ha på landet" sa hon. Mamman var tveksam. "Jag har ju honom att hålla mig i" sa mamman och klappade sin gubbe på armen. Han vände sig till mig och bossen och sa: "hemma går hon inte ens med käpp".
Tjatet fungerade och mamman fick pruta lite på rollatorn och köpte den. När mamman och dottern gått ut kom mannen fram och sa: "gissa hur gammal jag är. Jag fyller jämt nästa år" Jag och "bossen" tittade förvirrat och eftersom vi inte drog till med någon gissning så sa mannen: "Jag är född 1912". Jösses, han blir alltså 100 år nästa år! Och han skulle vara ett stöd istället för käpp till kvinnan! Hon var bara 97!
Mannen sa sen att han åt aldrig grönsaker och hade aldrig varit sjuk i hela sitt liv. Han läste fortfarande utan glasögon! Helt otrolig snubbe. Han hade ju gott påbrå också för både mamma och mormor blev över 100 år.
Han hade halvlångt vitt hår som låg i vågor, lite vilt sådär. "Och du har till och med håret kvar" sa jag. "Det har inte ens min man som är 52". "Vet du vad jag använder som shampo?" frågade han och vi skakade på våra huvuden. "Jag använder yes diskmedel" svarade han. Vilka härliga människor. Så himla trevliga och glada. Hoppas dom kommer in flera gånger.
Sen har jag hämtat ut mitt pass och jag har ingen aning om vem som var på bilden! Hon såg lite stramt damig ut. Väldigt konstigt. Själv känner jag mig mer lite lurvig som Kristina Lugn ungefär.
Läs även andra bloggares åsikter om 100 år, rollator, människor, loppis, pigg

Packar lite...

Jag har varit på sån däringa home-party ikväll. Den här gången var det heminredning. Riktigt fina saker fanns det och jag köpte ett par alldeles för dyra saker så klart. (Det kan hända att jag lägger ut någon bild när jag väl fått varorna). Men jag är ju ingen vaneshoppare, så jag kan nog unna mig det.
För övrigt packar jag för resan till Barcelona. Jag avskyr att packa. Packar jag ner kläder för värme, så kan jag slå mig i backen på att det regnar hela tiden och tvärtom. Men jag tänker inte packa ner några varma kläder ändå. Fryser jag så köper jag mig en tröja. Enligt väderkartan ser det ju bra ut. Det ska börja med 23 graders värme och öka till 27 så jag ska väl inte behöva frysa. Men större delen av Sverige får ju faktiskt också finväder framöver enligt våra allsmäktiga meteorologer. Må dom ha rätt.
Någon fotboll blir det INTE i Barcelona. Det blir inte ens Formel 1 som vi faktiskt var lite inne på ett tag, men det får bli en annan gång. Nu ska det fan i mig bli romantik morgon, middag och kväll, med anledning av den 20-åriga bröllopsdagen. Skulle Gubbe ändå få för sig att gå på fotboll får jag väl se till att frottera mig med någon spanjor istället.
Jag ska promenera massor, dricka vin, äta tapas och fota, fota och åter fota. Bland annat ska jag försöka få tag i den här katten. "El gato de raval".

Sen ska jag försöka vänja mig av med att säga "I know nothing, I´m from Barcelona".
Läs även andra bloggares åsikter om Packa, Barcelona, Resa, Väder

Fett fett med LCHF

Jag måste erkänna att det funnits perioder i mitt liv när jag verkligen har gluffat. Suttit i soffan och proppat in både det ena och det andra utan att vara det minsta hungrig. Mer överfylld och nästan illamående. Jag kan ha gluffat ganska länge utan att för den skull ha gått upp i vikt men.... så en dag, kanske några veckor senare, så poff! har man plötsligt ökat tre kilo över natten och förvandlats till Barbapappa.
Detta vet man ju. Allt vore ju mycket enklare om man liksom drog i sig tre chipspåsar en fredagkväll och så fick man resultatet dagen efter. Men varför skulle livet vara enkelt? Så dumt.
Men... trots denna vetskap så väntar jag mig alltid att jag ska gå ner fort som fan så fort jag påbörjar en diet. Även om jag vet att det handlar om att ändra sina vanor. Varför inbillar jag mig att det jag stoppat i mig under ett år ska försvinna på någon vecka? Dubbeldumt!
Så... nu har jag LCHF:at 14 dagar och inte har vågen visat något positivt. Jag har kört den hårda varianten och inte fuskat en millimeter. Jag känner heller ingen skillnad på mina kläder. Skit och fan anamma. Dock tänker jag fortsätta men nu i form av GI istället. Jag är så trött, trött, äcklad av allt detta fett som inte binds ihop av något. Äter man LCHF så kan man ju äta bea-sås litervis, men då skulle jag spy rakt ut.
Jag har ju inte ätit "smör" på mackorna på många år. Alla mejeriprodukter har haft ett nyckelhål på sig. Nu är det omvända världen. Tillbaka till smör och vispgrädde. Men det blir väl lugnare nu när det blir GI.
(Undrar om man kan äta hård kattmat som snacks? Barnbarnen äter det med förtjusning.)
Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, GI, fett, gluffa,

Varför spelar dom inte....

...det som jag vill höra?
Jag måste ta tag i det här med att ha cd-skivor med mig i bilen. Jag glömmer det hela tiden och blir så irriterad. Jag måste nämligen ha något att byta till när reklamen sätter igång. Oftast kan jag byta till en annan kanal som inte har sin reklam samtidigt, men ibland har alla tajmat in samma tid. Sen finns det ju visserligen fortfarande kanaler utan reklam men när jag slår över dit så är det sport nio gånger av tio och det är, om möjligt, ännu värre än reklam.
Jag hade en favoritkanal ett tag som hette "Star FM". Visserligen reklam där också men väldigt bra och blandad musik. Den försvann. Naturligtvis. Den kanalen hette tidigare "Svenska favoriter" och hade också en bra blandning. Men nu - nu har den plötsligt förvandlats till en pratkanal och heter nu "Radio 1". Skit också!
Idag när jag tryckte hej vilt mellan kanalerna kom jag in på en diskussion om träning. Jag lyssnade ett tag och fick lära mig att man blir kåt av att träna. Jodå, så sa dom. Det är därför så många joggar. Blodet liksom kokar till när man rör sig. Inte underligt då att det så ofta är överfall i motionsspåren. Åtminstone är det så i TV-deckarna.
Ja, det blev ju inte roligare än så att lyssna på detta så jag bytte kanal igen. "Rix-FM". Inte kul. Antingen så kommer Titti med sin smeksamma (hö, hö) röst så högtalarna nästans pricker eller så spelar dom Robyn. Stup i den berömda kvarten spelas hon. Går bort direkt.
Sen ska vi ju inte tala om vissa mesproppar och mummelgubbar som inte borde få närma sig en radiostudio på 5 mils avstånd. Ingen nämnd och ingen glömd men dom finns på vinyl och lugna favoriter.
Nä, får nog ta och snitsa ihop en favorit-CD för att ta med i bilen så jag inte blir desperat en dag och kör mot trafiken på E18.
Läs även andra bloggares åsikter om radiokanaler, musik, reklam, mesproppar, mummelgubbar, vinyl, lugna favoriter

Pink Mulla Mulla kanske

Häromdagen var jag till en blomsterbutik. Jag hade redan tidigare fått syn på denna kruk-katt som jag ju bara måste ha, så nu fick den följa med mig hem. Till krukan hittade jag den passande växten Kattamarant. Eftersom jag tillfälligt glömde bort namnet så kollade jag på krukan och där stod det Pilotus exaltatus "Joey".
När jag googlade så hittade jag en sida där den kallades "Graciös rävsvans". På en annan sida hette den även "Pink Mulla Mulla". Det var ju ett ovanligt coolt namn tycker jag, men kattälskare som jag är så får den heta just katt-amarant.

 För er som även kollar in på min bildblogg så vet ni att jag varit på promenader med mina katter. De sista gångerna har det varit Frazze och Gusten som följt i fotspåren. Här är de just på väg ut ur skogen och ut på fältet som ligger vid vårt hus. Stigen kallar vi för "Roys stig" eftersom granne och hennes hund Roy travat upp den så bra under några år. Nu är den vovven borta men en ny har flyttat in så stigen blir nog trampad i fortsättningen också.

Frazze blir alltid lite orolig när vi kommer ut här. Det är ju öppet fält och det kan ju komma hundar. Han trivs bättre inne i skogen där han har träd att klättra upp i.
Läs även andra bloggares åsikter om Katter, blommor, kattamarant, Rävsvans

I närheten av gökboet

Nu är väl risken stor att ni blir så upphetsade så ni sätter kaffet i vrångstrupen. Bilden nedanför föreställer min mage. Den där kratern till höger är min navel. Men det jag vill visa är den lilla, lilla pricken nere till vänster som är röd och svart. En liten helvetes jävla fästing är det.

Den här typen är en larv. Alltså i första stadiet. Den fick man ta med pincett. Här kan ni även se mönstret på min hud. Ganska snyggt måste jag säga.

Detta var fästing nr 2 för i år. Den första får ni inte se för den satt vid "gökboet" och visas inte upp för allmänheten.
Läs även andra bloggares åsikter om Fästing, Bloggar, gökboet

Skitproblem

Idag tog det stopp. I toaletten. På jobbet. "Bossen" ringde Rangsells som kopplade vidare till annan person som hänvisade till kommunen. "Bossen" ringde till kommunen som sa att efter klockan 16 så var det jour som gällde. Nytt nummer igen. Denna gång blev svaret "vi har strejk!"
Jippi! Varför visste inte kommunen om det? Har man inte varit skitnödig som en gnu förut, så blir man det automatiskt vid sådana här tillfällen. Hur som helst skulle det kollas upp om det gick att komma ändå och det gjorde det. När tankbilen sen kom så sa schauffören: "det här är inte mitt område".

Visst är det bra när var och en har reda på var, vad, när och hur som gäller? Dock gick han med på att spola brunnarna men suga skit det tänkte han INTE göra!
Som tur var så räckte det med spolning och toan funkade igen. Huga! Jag funderade på att gå ut och "gödsla" skogen men jag slapp det. Alla borde ha ett utedass i reserv.
Läs även andra bloggares åsikter om Skit, dass, toalett, krångel, avlopp

Långa inlägg

Jag har märkt att mina inlägg blir allt längre. Vem fan ska då orka läsa? Därför kommer här ett kort: Hej!
Läs även andra bloggares åsikter om Inlägg, läsa

Say after me - talgoxe

Jag var hemma hos mitt barnbarn härom dagen. Hon babblar på om det mesta. 2 år och 5 månader har hon blivit och jag blir förvånad när hur hon pratar. Dagispersonalen säger att dom har långa diskussioner och det förstår jag. Jag gungade henne i gungan och så säger hon: "jag hör kyrkklockan, mormor". Först trodde jag att jag hört fel för jag hörde inga klockor och jag tänkte att vet hon vad kyrkklocka är. Men så lyssnade jag efter och mycket riktigt. Kyrkklockan bångade på långt borta.
Hon berättade sedan om katten Bolla som jagat upp en ekorre i trädet. Plötsligt säger hon: "jag såg en talgoxe igår". "Gjorde du" säger jag och sen tänker jag - sa ungen talgoxe? Hon sa inte fågel utan hon sa talgoxe. Naturligtvis är det någon av föräldrarna som pekat ut fågeln i fråga men att ändå memorera själva namnet.
Vart vill jag nu komma med detta? Skryta om sitt barnbarn? Jajamensan! Nä, men hur ska jag nu kunna svära som jag brukar? Hur ska jag kunna släppa lös all min ironi. Visste ni förresten att Talgoxe heter Great Tit på engelska. Bara en sån sak.
Läs även andra bloggares åsikter om Barnbarn, prata, talgoxe, svära

Plums i skitdiket

Dagen till ära är jag håglös. Det är så när vårsolen slår till på en ledig dag och man har tusen saker att ta för sig men ingen vilja finns. Det är då man ska sätta sig i solen och bara vara. Men... jag hittar inte avstängningsknappen för hjärnan.
Jag river ogrästrassel lite här och där.  Står vid mitt staket och river och utanför staketet flyter "skitdiket" sakta förbi.

 Jag river och sliter och just som jag står där nedböjd så hör jag ett stort plums! Jag hinner tänka

"va´nu då - har vi fått gäddor i skitdiket" 

innan jag reser mig upp. Mitt i diket står en stor schäferhund och dricker vatten!  Han vänder sig om och dricker ännu mer vatten. Vattnet når honom upp till magen.  Så lägger han sig lite på sidan och fortsätter dricka vatten. Jag rusar efter kameran men när jag kommer tillbaka har han druckit färdigt. Han är lika lerig som vattensorkarna katterna släpar in.

Vi har just upptäckt att det är problem med avloppet så vattnet är nog inte så nyttigt för hundstackarn. "Gå hem med dig" ropar jag åt hunden och den blänger på mig, vänder och springer vidare. Jag vet inte riktigt hur man gör med vilsekomna hundar och jag är inte stursk nog att gå fram och koppla en bautaschäfer.
Frazze som tidigare satt på trappen har lommat iväg in när plumset hördes. Han kanske trodde att nu kommer super-jätte-vattensorken för att hämnas.
Läs även andra bloggares åsikter om Skitdike, schäfer, ogräs, håglös

Häck, väck, säck

Jag reagerar alltid på svarta sopsäckar i dikesrenen. Så fort jag ser en så tänker jag på lik. Det spelar ingen roll vilken form dom har för det är lik ändå. Men jag har hittills inte stannat för att titta efter. Det kan ju vara sopor också. Kanske. Jag vet inte riktigt hur jag skulle reagera om jag öppnade en säck och det verkligen skulle vara någon likdel i den. Ja, förutom att jag skulle ringa till CSI eller NCIS, Bones, Boyd i mördare okänd eller försöka få tag i  Reid  från Criminal minds. Dom fixar sånt där på ett kick.
Eller är det kanske just därför som jag tror att det är likdelar i säckarna. Att jag kollar på så många deckare? För jag vet inte riktigt varifrån jag fått det. Vem skulle vara så dum att man styckar någon och sen packar ihop allt i en säck och slänger vid vägen? Men... det kan ju vara någon som är på väg och ska gräva ner säcken och så.... oups, ramlar den av. Det kan var så.
Jag tycker i varje fall inte om att dom ligger där. Jag tycker inte om när något ligger där det inte ska ligga. Nedskräpning är en styggelse av stora mått. Att stanna till vid en skogsväg och hitta sopor får mig nästan att gråta. Vad är det för grisar? Men en gris skulle aldrig göra så. Bara människor! Usch och fy!
Läs även andra bloggares åsikter om Säck, lik, Criminal minds, CSI, NCIS, nedskräpning

Passat på

Jag har varit till polisen. Inte för att anmäla mig själv. Eller någon annan för den delen. Jag behöver ett nytt pass. På polisens hemsida stod det att det kunde vara långa väntetider eftersom många reser utomlands nu. Så jag kom dit och fick väl vänta 15 nummer. Långa nummer blev det.
Sju luckor fanns det och två var stängda. Ja, men vad bra att ha två luckor stängda när man vet att det kommer många på besök. Nåja, vi satt där i godan ro för det är ju alltid kul att kolla på folk och det fanns det ju gott om av varierad sort. En snubbe som kommit fram till luckan var så nervös så när han skulle skanna av fingeravtrycken så skakade han som ett asplöv. Jag trodde han skulle riva hela ställningen. Där tog det tid kan jag säga.
Likadand med familjen på fyra som skulle ha nya pass allihop. Dom hade naturligtvis inte sett skyltarna som uppmanade folk att fylla i blanketter innan. Nej, varför skulle man. Då går det ju fortare och det är ju onödigt. En invandrad dam insvept i svart blev fotograferad och jag funderade på hur man gör med kvinnor som bär burka? Två ögon kan ju inte vara mycket att gå på.
Jag var snabbast sa min gubbe. Gick på typ 3 minuter. Kvinnan i luckan frågade om jag ville ta nytt foto eller skriva om min autograf men jag sa att det var okej. Spelar väl ingen roll hur jag ser ut på ett pass. Tyckte hon att jag var mig lik så räcker det.
Jag och Gubbe ska nämligen ta oss en tripp till Barcelona. Vi firar porslinsbröllop vilket är detsamma som 20-årig bröllopsdag. Lätt att krossa fortfarande alltså. Bättre då nästa år för då blir det nylon. Starkt, segt och bra. Men det låter ju inte så kul med att man firar nylonbröllop.
Tänka sig va - 20 år. Det har ju minst sagt gått i berg-och-dalbana men det kanske ska vara så. Vi fortsätter att kämpa på ett tag till i alla fall.
Nu ska jag bara fixa nytt körkort också. Allt på en gång.
Läs även andra bloggares åsikter om Pass, människor, Barcelona, bröllopsdag, Burka

Jag måste ha zon-fel

Eftersom jag varit inne hos Livsnjutaren och kollat på hennes odlingar (vilket gör att jag blir totalt svett) så funderade jag på det där med zonindelning. Livsnjutaren bor i zon 4 och se på fan... det gör jag också! Detta har jag fått klart för mig efter att ha tittat på kartan över zonindelningar hos Riksförbundet Svensk Trädgård. Jag blev helt paff. Här har man gått omkring i hela sitt liv och trott att det liksom gått spikraka streck tvärs över Sverige, med dessa indelningar. Men på den här kartan liksom svänger det hit och dit lite hursomhelst nästan.
Hos mig ser det ut att vara zon 4 med ett stänk av zon 3 till och med. Men ingen regel utan undantag och undantaget är där jag bor! Svalängen. När vi flyttade hit trodde vi att det var svalor som gett namnet, men det är ju naturligtvis svalt här. Undrar varför det inte blev döpt till blåsängen för det hade stämt rätt bra.

Jag har också försökt att, om inte odla, så i alla fall få något att växa. Men jag strider med nordanvindar, sorkar, rådjur, löss och framför allt - lera. Så jag lägger ner. Det som trivs hos mig är pioner och svart aronia. Det är jag glad för. Jag experimenterar inte så mycket längre. Jag sitter på trappan med katterna och kollar på det som växer och nu och då rycker jag bort ett litet ogräs. Sen kanske jag lägger mig lite bredvid Frazze i syrenbersån. Mmmmmmmm.....

Annat som trivs hos mig är tistlar och det är inte så konstigt. Innan det blev byggt här så var det en äng full av tistlar. Vad sa ni nu då? Men vad ska man ha tistlar till? Man kanske kan göra någon typ av spikmatta fast med taggar istället för spikar. Eller trycka dom mot sina läppar så dom blir så där fluffiga och fina - utan Restylane. Det kanske tränger fram lite blod också så blir dom röda till på köpet. Jaha... nu ska jag nog lägga mig tror jag innan det blir fler tokigheter.
Läs även andra bloggares åsikter om Zonindelning, Odla, Blåst, Tistlar, Läppar, Humor

Bli med grävling

Jag ställde undan vinterpjucken häromdagen. Det var dumt. Nu fryser jag attans om fötterna i mina tygskor. Ska jag behöva trycka i mina raggsockor? Men jag klagar inte på kylan. Absolut inte. Jag tycker att det går alldeles för fort med våren att klampa in. Jag hinner ju inte med.
Vårtecken i form av fästingar har man ju haft ett tag och nu börjar dom öka i antal. Rycker väl ett par fästingar per katt om dagen tror jag. Måste stryka på lite gift. Andra vårtecken är grävlingar i dikesrenen. Jag har aldrig sett så mycket överkörda grävlingar som i år. Grävlingarna bor ihop. I genomsnitt är dom 6 grävlingar i grytet. Tänk när inte Sven-Arne kommer hem. Då är dom bara fem. Men det är klart att om man inte fick se dom överkörda så skulle man nog inte se dom alls.
På Wikipedia kan man bl.a. läsa:  

att kalla någon för grävling i Frankrike är en förolämpning, där betyder grävling en man som är lite dum, lyssnar på alltför hög musik och försöker ragga upp kvinnor.  

Tänk att man kan hitta en förkortning för en så lång mening. Undrar vad man som man blir kallad om man lyssnar på låg musik men för övrigt stämmer in på beskrivningen? Skulle ni behöva ordet om ni blir raggade på i frankrike så är det blaireau.
Om man mot förmodan skulle dyka på en grävlingsunge så kan man få uppfostra den och ha den som sällskapsdjur. Det vore ju skitkul tycker jag. Kommer det någon dumming och hälsar på så frågar man bara  

Jag ser att du inte har kol i skorna. Då är det bäst att du försvinner innan jag släpper grävlingen på dig. 

Ja, jag vet att det där med kol är en myt men lite roligt är det. Men, visst är dom väl söta! Jag tror att Frazze (katt) skulle gå bra ihop med en grävlingskompis. Dom skulle kunna ligga nos mot nos i köksfönstret medan jag lagar mat. Sen kan ju både Frazze, jag och grävlingen gå i vinterdvala tillsammans.

Läs även andra bloggares åsikter om Grävling, Gryt, Överkörd, Humor, Katter,

Fett med fett

Nu är det dags. Dags för en fet diet. Jag ska testa LCHF och började igår. Bara idag har jag nog dragit i mig 1,5 dl vispgrädde i kaffet. Igår började jag dagen med 2 kokta ägg med smör och salt. Sen åkte det jojjo i flera timmar. Det enda jag kunde äta till lunch var keso. Middagen bestod av stekt kyckling med sallad och fet sås. Jojjo igen då. Jag är ju inte van vid detta feta. Det är åratal sedan jag åt smör på mackan och har hållit mig till väldigt lighta produkter. Nu är det alltså helt tvärtom. Fett, fett, fett.
Men det ska bli väldigt intressant det här. Någon hunger har jag inte märkt av. Men det är klart, ska man gå omkring med maten åkandes upp och ner så lär man ju inte äta ihjäl sig. Men man kanske vänjer sig.
Blir ju fint sen om man vant sig med allt detta fett och sedan återgår till sin vanliga "diet" och dessutom fortsätter med fettösandet. Då blir det till att konvertera och slänga på sig en burka.
Så... hej då Pasta. Ses en annan gång!

Läs även andra bloggares åsikter om Lchf, fett, diet, hunger

Tjo vad det var livat i holken i lördags...

Hej hopp i galopp. Nu är jag hemkommen, lite bortkommen men inte omkommen från Lysekil. Dameklubbens vårträff gjorde en liten avstickare till Västkusten detta år. För varje år blir jag allt kärare i dessa damer men nu har vi varit tajta i tre dygn så nu vill eremiten i mig göra sig hörd.
Här nedan ser ni en vy mot Lysekil från Skaftö och Fiskebäckskil. Fantastiskt ställe måste man säga och solen stod som spön i backen ända tills vi skulle åka hem.

Dameklubben fick också en förevisning om hur man fiskar småkrabbor av ett par unga (6/8 år) gentlemän.

 Eftersom det var gott om måsar (naturligtvis) så var det en del snack om ifall det var trut eller mås och här kommer svaret kära damer. Både ock alltså.

Vad som i övrigt utspelade sig får man inte veta. Men att vi hade roligt det kan ni tro! Tjo!
Läs även andra bloggares åsikter om Lysekil, Resa, Roligt, Mås, Krabba