Sängsläp

Idag har jag "pysslat" lite mer. Jag och svärson har släpat en 160-säng upp för 7 trånga trappor i Solna! Tur att man har mångårig träning av ommöblerande bakom sig. Sen skulle ett bord och en bautasoffa ner också, om än i delar. Dom delarna fick vi i alla fall in i hissen. Tack för det! Men vi fick ju åka några vändor förstås.
När soffan först skulle in dit så bars den upp för alla dessa trappor, in till grannen (eftersom det inte gick att svänga vid trappen) ut på altanen, över altanväggen från grannen och in genom altandörren.
Undrar hur dom tänker dom däringa typerna som bygger hus. Smala trappor och smala hissar och trånga passager. Hur tänkte dom att folk skulle få upp och in sina möbler?  Eller är det meningen att man ska ha uppblåsbara möbler kanske?
Men man får väl vara glad över att det finns hiss över huvud taget. Den ska förresten fixas till nu efter att svärsonen har klagat över ett satans buller i flera år. Då passar dom på just när dottern är i slutet av graviditeten. Det blir ju skojigt.... när svärsonen får vinscha henne upp till altanen och in den vägen.
Gubbes rassliga pickis höll hela vägen också och inte en pryl ramlade av fast jag alldeles egenhändigt spände fast grejorna.
Alla dessa yrken. Tänk om man kunde veta vad man vill bli när man blir stor. Igår textilkonstnärinna, idag flyttkvinna!
Läs även andra bloggares åsikter om Säng, släpa, bära, möbler

Pysslig till tusen

Jädrans vad pysslig jag är. Jag har hittat till mitt syrum igen! Det var inte igår. Symaskinen kände igen mig och hade tydligen saknat mig, för den fungerade utan några som helst svärharanger. Nu har jag ju inte skapat så värst mycket utan mest lagat och fixat till. Men sånt ska ju också göras. Jag har t.ex. sytt om en blus med blombroderier och paljetter till klänning. Barnbarnet Pytte hade nämligen fått syn på den och sagt till sin mamma att "den är underbar". Klart man syr om då! Sen var det ett par plagg som var knapplösa och ett blixtlås som släppt sig lite. Och en hel trave med blandade kläder som skulle fixas till lite här och där. Lätt fixat när man väl kommer igång. Och ganska roligt också när det inte trilskas.
Sen har jag faktiskt sytt om en hängmatta. Jo då, det kan man göra. Men den är fortfarande en hängmatta. Jag köpte den för säkert fyra (så då är det säkert sex) år sedan. Tog fram min hängmatteställning och hängde upp mattan. Jag la mig i den och hamnade... ända ner på gräsmattan. Så - nu äntligen - har jag sytt "ihop" den. Jag sydde liksom en ficka som man kan göra som kudde. Återstår att se hur det passar och om ställningen har rostat sönder så man får vänta några år till.
Vårt partytält (tyg- och trävariant) hade trasat till sig i kanten så den har jag också sprättat, klippt och sytt ihop.Tänk så mycket renoveringar man gjort genom åren som knappast syns. Och tänk så mycket markservice, trädgårdsjobb, fixa gardiner, snyta ungar, passa upp osv. som man gjort genom åren som inte heller syns. Man skulle göra något som Gubbe istället, som just nu snickrar en uteplats. Något beständigt som syns i åratal framöver. Naturligtvis skulle man ha slagit sig in på något skapande yrke istället. Textilkonstnärinna kanske. Men jag kan ju kanske börja nu :)
Läs även andra bloggares åsikter om Pyssel, Hängmatta, Symaskin, Uteplats

Nyttigt eller dödligt - hårfin skillnad

Jag hittade en bok som heter "kokkonst för den självläkande människan". Riktigt intressant läsning (även om det i slutänden ändå alltid handlar om ät nyttigt och glöm bort allt smask). Det låg ett löst blad i början av boken där den ena författaren Susanna Ehdin gjort ett tillägg angående linfrö. Susanna skriver att man kan äta 4-5 msk nymalda linfrön om dagen, men har ändrat detta till 2-3 msk. Detta på grund av att en professor Bruce från Livsmedelsverket påpekat att eftersom Linfrön innehåller Linamarin - vilket kan orsaka hälsoproblem - så ska man inte äta så mycket av den varan. Detta gäller alltså malda linfrön. Fröken (eller fru vad vet jag) Susanna är ju inte vilken kokboksförfattare som helst utan hon titulerar sig fil.dr. immunolog. Det är inte kattskit det inte, även om det kanske inte slår en professor. 
Vad jag vet så åker vanliga okrossade/malda linfrön rutschkana rakt igenom kanalerna utan att göra vare sig till eller från. Ja, den tillför ju en viss skjuts i bajseriet, men annars inget ur näringssynpunkt.  
Men... det jag skulle skriva om var ju det här med linamarin. Här har man i alla tider hört hur bra det ska vara med linfrö och så plötsligt så är det något som kan skada hälsan. Jag googlade naturligtvis och kom in på Saltå kvarns sida och där står det om linfrö: De innehåller ett ämne, linamarin, som i kroppen ombildas till blåsyra och däför ska man inte överskrida intaget. Rekommenderat dagsintag högst 2 msk.
Jaha, se där ja. Högst 2 msk står det där. Och då inte ens att det ska vara malda linfrön!? Och Blåsyra!!!

Här skulle man ju kunna lägga in Tomas DiLevas "vem ska man tro på, tro på, tro på...." men jag skippar det. Ni förstår vad jag menar.

Jag googlar vidare på blåsyra. Blåsyra är samma sak som vätecyanid. Under användning står följande: Vätecyanid används till utrotning av vägglöss, råttor och dylikt. Det var det verksamma ämnet i avlusningsmedlet  "Zyklon B", som i Auschwitz användes för att avrätta fångar. 
Nu ska vi ju inte tro att det blir så jävligt om vi nu äter 4-5 msk/dag av linfrö, men det nyttiga är inte alltid och helt igenom så nyttigt som man tror. Vi har ju i åratal lärt oss att det som är hälsosamt den ena dagen ger dig cancer den andra. Sunt förnuft och lagom mängd av allt är nog bäst. Till bakning verkar det dock funka eftersom upphettning ska ta bort farligheterna. Men det kan ju ha ändrat sig till imorgon.

Sens moral: Hur jävla nyttigt och självläkande det du stoppar i dig än är, så kanske du ändå dör av det.

Läs även andra bloggares åsikter om Linfrö, Linamarin, Blåsyra, Nyttigt

Deletad och återvinning

Jag fick svar från Netlog. Efter bara ett dygn! Dom förstod tydligen min engelska i alla fall. Man ska gå in under inställningar. Det är den allra minsta och mest osynliga texten nästan längst upp till höger. Väl där går man in på en av flikarna och sen får man leta sig fram till avsluta eller ta bort eller vad fan det nu stod. Jag kan ju inte kolla det längre eftersom jag inte längre är medlem. Tack för det.
För övrigt kan jag bara säga att det här med återvinning börjar väl bli lite väl överdrivet nu va? Ja, jag syftar naturligtvis på TV-programmen. Det är knappt att nyheterna är nya. Och är det dom jag betalar för så ska jag be att få tala om att det räcker med nyheter typ två gånger om dagen om inget särskilt hänt. Som det är nu kan man ju titta på nyheter dygnet runt. Samma nyheter dessutom!

Å så midsommar på det. Jag har inte lust med någonting den här midsommar. Ett jävla planerande, fixande, bärande, plockande, ätande och supande. Blött ska det visst bli också. Nä, det får nog bli en tur till barnbarnet Pytte tror jag. Hon är i alla fall som en liten sol :-D
Läs även andra bloggares åsikter om Netlog, TV, repriser, Nyheter, Midsommar

Svenska? No I´m from Solna

Av en händelse blev jag inlurad på Netlog. Ja, för det är ju just det man blir. Jag fick ett mail som hade skickats från "E": "Hej, jag har skapat en Netlog-profil och vill ge dig tillgång till mina bilder".  Eftersom vi nyligen varit på galej så trodde jag ju att det skulle finnas bilder där. För att kolla detta var jag ju naturligtvis tvungen att bli medlem. Väl där inne så hade E inte alls lagt ut några bilder och inte skrivit något heller.
Jag rotade runt lite och försökte komma fram till vad sidan var till för men gick bet. Tydligen någon uppstickare då till Fejan kanske. Vad vet jag. En helt onödig sida för mig var det, och jag försökte därmed ta bort mig. Gick det? Nej!
Därför skickade jag ett meddelande till supporten, för det kunde man göra. Jag skrev: "Hur avregistrerar man?" Sen glömde jag av hela historien fram till idag då jag fick ett mail om svar på min förfrågan. Först fattade jag inte vad det var ifrån, men så gick det upp en talgdank. Ivrigt klickade jag mig in för att få svar. Där stod följande:

Currently we are not able to provide you with customer support in Swedish. Please write to us in English. We are very sorry for this inconvenience.

Med vänliga hälsningar,
Netlog Crew

Undrar om det var det, att språket svenska var så främmande, så att det därför tog en månad innan jag kunde få detta svar. Det som är allra märkligast är att hela sidan är på svenska och att adressen till företaget är Solna Sweden. Min yngsta dotter och hennes sambo bor i Solna och dom kan svenska.
Nu har jag skickat en ny förfrågan på engelska. Spänningen stiger...
Läs även andra bloggares åsikter om Netlog, support, Solna, Humor, Svenska

Svenska måltider på loppis

Dom här tallrikarna har jag suktat efter sedan jag såg dom för något år sedan på en loppislada. Då tyckte jag att dom kostade för mycket. Det är ju alltså bara kul-att-ha-tallrikar. Men så för ett tag sedan hittade vi sex stycken till ett mycket bättre pris på en annan loppis och slog till. Men eftersom dom är tänkta att ha när vi har påhälsning av husmanskostklubben så räckte ju inte antalet.
Men så igår for vi iväg på en liten loppisrunda och då hittade vi den till höger på bilden. Nu återstår en tallrik och den är det bud lagt på på Tradera. Det måste ju liksom vara olika bilder också för att det ska bli kul. Annars kunde vi ha köpt ganska många om vi velat ha dubletter.
Det här är en tallriksserie från Gustavsberg där en tallrik gavs ut om året från 71-76. Detta stämmer dock inte eftersom vi har 7 st och en till på gång. Sen läste jag någonstans att någon hade fått 12 st! Det är bara lurendrejeri och fusk i vår värld. Men inte bryr jag mig om det. Det är bara bra att det finns fler tallrikar. Man vet ju aldrig, det kan ju bli fler i matklubben.

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska måltider, Tallrikar, Loppis

Tänk om man ändå vore sportintresserad...

Det är visst meningen att sport ska förbrödra. Så är det säkert också för dom som är med och spelar. Men dom som tittar, hur är det med dom? Jo, det är klart att dom som håller på samma lag är väl förbrödrade. Dom slår i alla fall inte ner varandra. Bara andra. Spikskor kanske inte alls är till för sportsutövare utan för huliganerna.
Nu lever man ju satan i Vancouver där dom som väntade vinst istället river omgivning och folk i bitar. Nu kan väl en hel del skyllas på alkohol. Det gör ju inte saken mer förvirrande. Sport och sprit - hör det ihop? Jo, då. Det går väl knappt att kolla på en fotbolls- eller hockeymatch utan en bira. Men vad vet jag. Jag är totalt ointresserad och tycker bara att folk är galna.
Jag tar hellre en öl i lugn och ro utan sport. Ska jag se på sport så kan det möjligen bli friidrott eller skidåkning. Men det är ju av det lugnare slaget och tenderar inte en massa slagsmål på läktarna.
Jag är ju avidrottifierad sedan barnsben då jag försökte få veta vad som hände på TV där folk sprang omkring på gröna planer eller åkte omkring i rymddräkter på is. Men fadern och äldsta brodern förmedlade oftast "håll käften" eller "ut härifrån" om man ställde några frågor. Så förbrödrande kanske det är, men så fan det har varit försystrande ur min synvinkel.
Jag tror att det är bäst att ens lag förlorar för då får de inre demonerna fritt spelrum.Vad är en vinst med lite hurra och skål mot att få slå någon på käften och välta en bil?

Läs även andra bloggares åsikter om Sport, Vancouver, Förbrödrande, Huliganer, Alkohol, Humor

Bibbel, babbel, bla, bla, bla....

Det här är ungefär som jag känner mig just nu. Blicken är helt rätt men i fel färg. Jag är ju grönögd. Eller melerad som det står i mitt pass. Kanske blir jag blåögd om  jag blir riktigt förbannad. Vet inte. Det händer så sällan. Men den här jycken är inte förbannad. Han är ifrågasättande.
Färgen är ganska rätt ändå, blek som jag är. Jag har inte riktigt lika markerade öron och nos men på det stora hela så är det jag.

Men vad är det jag ifrågasätter då? Mest människors beteende. Det finns alldeles för många av den där varianten som bara går på om sig och sitt och inte tycks pejla läget. Man kan sucka högt och vända sig om utan att vissa fattar vinken. Det bara mals vidare. Måste man säga ifrån med tydliga ord? Ska man kanske säga: "du, min hörsel upphörde just?"
Det hjälper oftast inte ens att man försöker avbryta om vädret eller senaste händelsen eller livet i allmänhet. Då får man ett "umpf" eller "mummel" till svar och så fortsätter det igen. Vad är det som gör att man bara babblar vidare trots att folk runtomkring så tydligt visar att dom inte lyssnar? Varför köper dom sig inte en uppblåsbar Barbara eller Birger och snackar med, för dom vill ju ändå inte ha något svar.

Men jag är säkert extrem åt det andra hållet för jag har aldrig förstått mig på det här med mingelkoder. Prata för att prata. Om ingenting bara för att man ska. Tur att jag inte blev frissa. Det skulle aldrig ha fungerat.
Och nu över till något helt annat... åker och jobbar lite helt enkelt. Ha de morsomt där ute och prata inte ihjäl era medmänniskor :)
Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Babbel, Prat, Snack, Ego,

Skit, piss och vademecum

Jag går framåt. Jag kan även gå bakåt. Men så fan att jag går ner. I vikt! Upp går bra. Här ägnar man sig åt diverse bantningstips med bananer eller selleri genom åren och sen kommer det såna här matmoguler och talar om att du ska äta light. Sen kommer nästa och säger att du ska äta fett. Sen kommer den tredje och säger att du ska äta kolhydratfritt. Man testar och kämpar i sitt anletes svett. Läser recept tills ögonen går i kors. Handlar och lagar mat och sköter sig till punkt och pricka. Och vad händer? Inte ett skit! 
Då kommer en fjärde jävla expert och säger du måste röra på dig mer! Jaha! Jaså! Säger du det! Men då kunde ni ju ha sagt det från början då. För då tänker jag inte vara med längre. Jag går ut till bilen emellanåt. Jag reser mig ganska ofta från soffan när jag ska gå på toa och när jag ska hämta kaffe. Jag till och med handlar ibland. Under dessa sessioner så rör jag faktiskt på mig. Rör jag på mig mer än så, så kan jag ge mig fan på att jag får ont någonstans. Just nu är det vänster knä. Detta för att jag sprungit upp och ner i min trappa alldeles för ofta.
Varför då? Jo, för att jag bär med mig saker hela tiden som mina händer sedan plötsligt släpper på något hemligt ställe. Sen får jag springa runt i mitt stora hus och leta efter sakerna igen. Kan vara en släng av "alienhand kanske. Eller Alzheimer light. Nåja, den håller mig faktiskt i rörelse i alla fall. Och det får räcka. För övrigt ska jag gå i tältkläder hela sommaren och låta fläsket fladdra omkring där under.
Och förresten. Den där Anna Skipper. Som sitter i TV och säger typ att "jag har faktiskt aldrig suttit framför TV:n och ätit en massa onyttigheter" - vill man inte bara strypa henne? Eller smalast möjliga anorektiker som leder program typ "Biggest looser" där man ser till att plåga folk tills dom spyr. Det är så sant som det är sagt: livet är ett helvete och sen dör man.
Läs även andra bloggares åsikter om Skit piss och vademecum, Banta, Alienhand, Humor, Fett

Lappad och lagad

"Och hur gick det?" undrar ni förståss bitandes på edra naglar. Jo, tack det gick bra. Hos tandläkaren alltså. Tandläkaren hade ju fått den onödiga idén att ha ledigt både fredag och måndag, men jag hade ändå tur eftersom det blev ett återbud idag. Och tur också att jag inte fick tandvärk!
Jag fick välja också. Det får jag alltid göra hos min tandläkare. Krona eller plastfyllning. "Vi kör plastfyllning" sa jag, för det kunde göras direkt. Kostade bara c:a 1500 pix. Sen får vi se hur länge det håller. Den blev fantastiskt fin tanden. Faktiskt en av dom finaste tänderna jag har i käften nu.
Jag frågade också om jag kanske skulle ta bort dom andra gamla amalgamlagningarna jag har kvar. Detta för att jag trodde att dom blivit för gamla och att det kanske skulle vara sämre att ha dom kvar. Då svarar min tandläkare: "nu är det så här att gamla bra amalgamfyllningar är det bästa du kan ha". Alltså ingen risk att dom skulle ramla ut av ålder. Tänk att hon sa så! Hon kunde ju lätt ha tjänat in en del på mina gamla fyllningar direkt. Jag måste köpa en present till henne. Vad ger man en tandläkare? En stor chokladkartong, eller?
Läs även andra bloggares åsikter om Tandläkare, amalgam, plastfyllningar

Vad kan det vara?

Nu ska ni få gissa vad detta kan handla om? Jag googlade på en sak och hittade detta:
"Svampigt känner jag inte igen men min killes påse saknar i stort sett päls och är väldigt mjuk, som en hudpåse. Och det ser väldigt roligt ut när de två påsarna slänger när han springer.Jag hade nog blivit orolig om jag känt klumpar i stället för mjukhet när jag petar honom på påsen. Anledningen att det ser lite abnormt ut beror väl på våra älsklingars tunna päls, som inte gör mycket för att dölja behaget"
Ja, vad kan det vara?
Katter med tigermage, mina vänner. Tigermage!
Läs även andra bloggares åsikter om katter, tigermage

Tandtråd och sadister

Nu är det så att jag gör ibland som jag blir tillsagd. Inte alltid, men ibland. Till exempel när min tandläkare säger att jag ska använda tandtråd, då gör jag det. Inte så ofta som hon vill, men ibland. Ganska ofta ändå faktiskt. Men eftersom det är så attans jäkla trångt i min mun och då särskilt mellan tänderna så är det ett litet helvete att dra den där tråden fram och tillbaka. Men... sen kom ju den här plackersvarianten. Den kan man ju använda utan att behöva stoppa in sådär 6 fingrar i munnen. Så jag har ju blivit duktigare på att använda tråd nu när den finns på plastpinne.
Det gjorde jag senast nu ikväll när jag ätit apelsin. Trådigt apelsinkött satt mellan så gott som varje tand kändes det som. Jag tog min plackers och tryckte, drog och pillade och då.... plopp. Ut for en lagning! Tackar så hjärtligt! Ingen liten flisa heller utan en stor lagning med en liten tandbit på. Så nu ska jag oroa mig för stora kostnader, borra satan, stor smärta, rotfyllning, bygga brygga, jacketkrona osv.  
Alla dom lagningar jag gör nu för tiden är gamla som görs om. Den finne (vid namn Olipra tror jag) som var min tandläkare i mina unga år hade en förkärlek för att borra upp kraterhål för att fylla igen med amalgam. Antingen var han halvblind eller så var han sadist. Det lutar nog mest åt det senare. Senare i skoåldern fick jag en annan sadist som blev överlycklig när det lyckades tränga fram en visdomstand som han kunde bända bort medan blodet sprutade. Jag är säker på att han låg och grämde sig varje natt över att folk, på sin höjd, bara får 4 visdomständer.
Så nu sitter jag här och väntar på att det ska börja göra ont också.

Läs även andra bloggares åsikter om Tänder, tandläkare, tandtråd, plackers, rotfyllning

Skogsterror

Med fara för mitt liv har jag tagit en skogspromenad. Frazze tjatade som vanligt så han, Gusten och jag tog en tur. Hade ändå tänkt att plocka en bukett liljekonvaljer till modern. En sak är säker. Man ska inte ha på sig liljekonvaljdoft om man vill undvika myggor för just i dom "planteringarna" där sitter dom otäcka blodsugarna.
Med sina horribelt långa sugsnablar punkterade dom min hud på 78 ställen och lite till. Jag plockade en blomma och viftade vilt likt en hysterisk fladdermus i en minut, plockade en blomma.... osv. Gusten låg intill och rörde inte en klo för att hjälpa till. Jo, han jamade en gång. Kan ju ha betytt "vad viftar du för?" eller kanske "varför står du då där mitt bland myggen?". Jodå, ett litet kattjamande kan betyda just så mycket. "Ja, ligg där och jama du" sa jag och fortsatte vifta. Dom rörelserna jag lyckades åstadkomma tror jag inte att en endaste zumbaledare har kommit på än.
Jag mindes plötsligt glädjen över den första riktiga kylan i höstas när myggen dog. Jag sörjde inte ens ett uns. Men jag vill ju naturligtvis inte att det ska bli höst än så jag får väl köpa upp mig på lite myggpyton till nästa skogsrunda. Nu ska jag klä av mig och kolla efter fästingar. Dom älskar också mig. Men man ska väl vara glad att man blir älskad över huvud taget.
Resten av kvällen/natten/veckan ska jag klia mig. Men det är hon värd lilla modern!
Läs även andra bloggares åsikter om Liljekonvaljer, Skog, Katter, Myggor, Fästingar