Å dagarna bara går...

Nu har det varit städning hemmavid. Utomhus. Är det klokt hur mycket skit man har som ska plockas in och ut vareviga höst och vår. Här måste ske en förändring. Det finns bänkar, stolar, hammock, hängmatta, solstol, paviljong, parasoll, barnmöbler, gräsklippare, krukor, katter (konstgjorda) och lite annat tingel och tangel.
Vad gäller möbler så har vi alldeles för mycket eftersom vi sedan bara sitter på ett enda ställe. Och knappt där. Och varför vi någonsin skaffade hängmatta är en gåta. Jag vet inte att jag någonsin har legat längre än fem minuter i den. Inte Gubbe heller. Hammocken används ibland. Särskilt av eller tillsammans med barnbarn.
Varför har man då så mycket skit i sin trädgård? Jo, för att man ska sitta här när solen skiner och man ska sitta där när solen inte skiner. När det blåser ska man sitta här och när det är stilla ska vi sitta där. Men inte fan gör vi det. Är det för hett går vi in. Är det lagom går vi ut. Då sitter vi oftast på trappan!
Men nu är det alltså undanröjt och uteförråd och garage är knökfulla. Till nästa år har jag tänkt mig en vildväxande gräsmatta och en stor filt. Sen är det picknick som gäller.

Apropå picknick så är vardagarna fyllda av mat, mat och mat. Idag har jag lagat köttgryta med rotsaker till lunch och till middag korv med gratinerad fänkål och till middag isterband. Jodå, ni läste rätt. Två middagar. En som jag lagar på jobbet innan jag går hem och en som jag lagar hemma. Tur att man är ledig en dag i veckan så man bara behöver laga mat en gång den dagen.
Men det värsta är inte matlagningen. Det är att komma på maträtter. Sen har ju folk inte mer att göra än att lägga sig i vad, hur och varför det ska vara just den eller den maträtten. Ät och håll käften, säger jag, och bjuder på mitt vackraste krokodilsmajl. Men för det mesta är alla nöjda med maten när den väl kommer på bordet. Skulle jag lyssna på alla "vad är det där", "varför ska du ha i det där" eller "det där tycker jag inte om" så skulle det inte bli någon mat över huvud taget. Det är nog besvärligt med att en är vegetarian och en inte äter fläskkött.
Imorgon blir det hemgjorda fiskbiffar till lunch och moussaka till middag. Vad det blir till min middag hemma vet jag inte än. Jag kanske bara ska blunda och stoppa in nävarna i frysen och överraska mig själv. Annars äter jag gärna bönor, ärtor och linser men det gillar inte Gubbe, så det blir inte så ofta.

Läs även andra bloggares åsikter om Utemöbler, städning, gräsmatta, picknick, mat, lunch, middag

En suput med en lykta... ?

Nu är Halloween på gång igen - detta amerikajippo (f.d. irlandsjippo) som vi nu tagit till oss. Sen är det också dags att smycka våra gravar och eftersom jag alltid rör ihop dessa dagar och inte vet varken ut eller in så har jag nu kollat upp detta. Det som gäller är tydligen följande:

Den 31:a oktober är det ALLHELGONAAFTON
Det som nu alltså kallas för Halloween

Den 1:a november är det ALLHELGONADAGEN
Dagen då de helgon firas som inte har egna dagar i almanackan enligt romersk/katolska kyrkan

Den 2:a november  firas alla själars dag för döda familjemedlemmar enligt romersk/katolska kyrkan

5:e november infaller i år ALLA HELGONS DAG  Den dag då vi förmodas uppmärksamma alla våra döda är rörlig och infaller första lördagen i november.Detta är alltså ett nytt (sedan 1953) påfund istället för att smycka den 2:a som ju vore det riktiga enligt den gamla traditionen (som jag, mitt nöt, fattar det).

Blev jag så mycket klokare? Nej! Men så är jag ju agnostiker också. Skit samma. Jag vill bara veta när snyltarna kommer för att knacka på dörren. Antingen för att ha släckt och låst eller för att se till att ha godis hemma. Sen vill jag veta när gravarna ska smyckas. Detta tycker jag i och för sig är ett idiotiskt påhitt. Jag vill smycka när det passar mig, inte när någon annan har bestämt det, men så länge modern är i livet så smyckar vi då.

Det får vara hur det vill med detta men jag undrar över en sak... pumpor!? Vad fan har pumpor med det hela att göra? Jo tydligen något Irländskt. Ursprungligen var det en rova eller en kålrot. Folksagor berättar om Jack O´Lantern, vars själ blivit fördömd till både himlen och helvetet. Han var därför dömd att vandra omkring på jorden med sin lanterna....... Eh, va? Vad har det med en kålrot som sen blev en pumpa att göra? 

Okej... jag googlar vidare....

Jack O´Lantern är en legenden om den elaka men sluga smeden Jack, som var så törstig att han sålde sin själ till djävulen för en slant till något starkt att dricka och det är en lång historia som ni kan läsa HÄR. Det hela slutar med att "Jack bad djävulen om en lykta, så att han skulle kunna hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker. Djävulen kastade då några glödande kol åt Jack som han lade i en ihålig kålrot". 

Så nu vet ni att ni gröper ur pumpor, som lika gärna kunde vara kålrötter för att Jack ska få komma tillbaka till jordelivet. Vi kanske skulle sluta göra såna där lyktor så Jack kan få sova i ro. Det är så mycket blandat i alla traditioner också. Det är katolskt och romerskt, keltiskt och hedniskt i en enda salig röra. Men vem bryr sig bara man får ha fest? Sammanfattningen blir alltså: Jag ger bort godis till tiggande barn för att Jack - suputen - irrar omkring på jorden och inte får frid? 

Apropå pumpa förresten. Den här idén att just till halloween göra en massa ätbart av pumpa verkar ju helt sinnessjuk. Det ska vara pumpasoppa och pumpapaj, pumpapudding och fan och hans moster. Senast idag såg jag någon sockerbagare göra något karamellpumpaaktigt som skulle vara såååååå gott. Jag säger bara en sak - äter jag inte pumpa under övriga året så tänker jag inte göra det till Halloween heller!

Läs även andra bloggares åsikter om Halloween, Alla helgons dag, Allhelgonadagen, Pumpor, Humor, Traditioner

Barnskådisar är också människor

Man kanske skulle skriva något om vädret!? Varför då? Det gör så många andra. SMHI till exempel. Dom skriver faktiskt bara om vädret. Ganska trist faktiskt. Men... jag gick tillbaka i mina inlägg för att se om jag skrivit något om vädret förra året. Jag tänkte få veta ungefär när snön kommer att började välla ner över mitt huvud. Men det hade jag ju inte skrivit. Kommer väl som en överraskning som vanligt. Som ni kanske förstår är jag ingen älskare av snö.

Från det ena till det andra. Jag fick Pippi, Emil och Tjorven i huvudet och ville kolla vad dessa barnskådisar gör idag och hur dom ser ut. Det var inte så lätt. De flesta av dem var just barnskådespelare och that´s it! De har gått vidare i livet med andra jobb och vill inte göra intervjuer över huvud taget och framför allt vill de inte att folk känner igen dem när de sitter på restaurang. Jag förstår dem helt och fullt. Det ska fan vara skådespelare. Särskilt om man är barn.
Jag kan tänka mig att journalister inte bryr sig om ifall de forna skådespelarna har blivit frisörer eller jurister utan vill bara veta VARFÖR de inte gick vidare som skådespelare.
Här har vi i alla fall Maria Johansson. Hon är minsann doktor i teatervetenskap idag. Lika förbannat är hon för alltid Tjorven. Det som för oss är underbara barndomsminnen från TV:n och filmens värld har för skådisarna blivit något de helst vill glömma.


PS. Skrattar åt Jonas Gardell som rättar programledaren på TV och säger "ditt lilla journalistpucko"

Läs även andra bloggares åsikter om Väder, Saltkråkan, Barnskådespelare

Möte med plastikkirurg

Tänk om man skulle träffa en plastikkirurg. Alltså bara helt apropå, inte boka in någon tid. Undrar då om han skulle börja fundera på hur han skulle snitta upp ens ansikte och modellera om saker och ting i fejan.
Jag vet ju hur min Gubbe är, som är snickare. Så fort han ser en byggnad, så ser han skavanker och felaktigheter direkt. Är det då likadant med plastikkirurger?
Dom lär ju i så fall aldrig gå på Ikea eller Biltema. Dit ska man åka när man har ful-dagar. Där finns nämligen det "vanliga" folket. Opolerade och gärna i joggingdress. Inte alls som på TV. Det måste ju vara mardrömmen för en plastikkirurg. Han kan ju inte få en lugn stund med alla fula nunor omkring sig. Eller så är det tvärtom. Att det kliar i fingrarna och att han blir tokinspirerad.
Jag kan ändå inte låta bli att undra hur man skulle sett ut om man varit i ett förhållande med en dito. Lite lätt stelopererad i smilbanden kanske. Inte en rynkskrynkla någonstans utom på händerna. Slätt skinn som sitter spänt som på en mopedlimpa, så varje gång man blinkar, lyfter sig skinkorna lite käckt. Och när man sitter ner tåras ögonen, för då är det omöjligt att blinka.
Nä, jag trivs rätt bra i mitt rymliga skinn. Det är väl möjligen det där sladdret på magen som man varje dag är orolig ska fastna i blixtlåset, som man skulle vilja slippa.

Läs även andra bloggares åsikter om Plastikkirurgi, Skavanker, Stelopererad, Rymligt skinn, Humor

Sticka mormors mamelucker

Här, Emileitha kommer inlägget om damunderkläder i jämlikhetens tecken. Men här kommer inga bilder på moderna dito för idag ska man ju helst ha en trosa som består av några trådar med lite spets emellan som river ordentligt i glädjekällan.
Den här lilla skapelsen är från 50-talet. Inget att ha under tajta jeans direkt. Jag får lite känsla av höna när jag ser den. En riktig godbit för sprättiga tuppar kanske.

Och här har vi i en utstyrsel från 40-talet tror jag. Det läckra med denna lilla utstyrsel är att man kan/ska sticka den själv! Tänk er en sådan i ylle. Oooooh, man skulle gå ner i vikt bara av all klåda.

Här tar det slut på underkläder, för apropå att sticka själv så hittade jag denna lilla söta huvudbonad. Är den inte det allra snyggaste ni sett? Den kanske man ska sticka till vintern. Jag tycker speciellt att skärmen är så käck. Sen ser det ju ut att vara lufthål också högst upp. Man kanske kan göra en lucka där som man kan öppna och stänga efter behov. Ja, hur var det nu... bättre förr?

Läs även andra bloggares åsikter om Underkläder, trosor, Bättre förr, Humor, Huvudbonad

Lång - trång - kalsong

Jag har hittat en ny tidning. Den är ny med ett gammalt innehåll som heter "Minnenas Journal". Riktigt rolig att bläddra i för oss stofiler som var med förr. Apropå förr kommer här en fråga: Var det verkligen bättre förr? När man ser denna bild som är tagen just från den tidningen så kan man undra. Detta föreställer alltså kalsongmode à la 70-tal och ingår i en bok som heter "Postordernostalgi".

Jag vet inte om man blir så nostalgisk av denna bild direkt. Den har alltså sådär 40 år på nacken men ändå ser snubbarna välbekanta ut. Hm.... är det inte dom från Dressman? Eller kanske någon förfader.

Själv funderar jag på att införskaffa ett par av dessa spetsvarianter till Gubbe. Det är tydligen något ryskt mode av texten att döma där jag lånade bilden. Gulligt va?
Men annars är det väl vintermodellen som gäller nu. Kolla in snubben här till vänster. Oj, oj, oj så välpaketerad han ser ut. Om ni klickar på bilden så kommer ni till Lång John index. Inledningsvis står det: The Long John Index is a not scientific whatsoever method of measuring when, and if, one should be wearing a pair of thermal long underwear, known more commonly in the Dominion of Canada as “Long Johns.”
Nu är vi ju inte i dom kallaste delarna av Kanada men i vintras kändes det som det och vem vet hur denna vinter blir. Klä på er!

Läs även andra bloggares åsikter om Kalsonger, nostalgi, Minnenas journal, Long John, Humor

Semester... NOT

Inför den här helgen skulle det packas för en resa till Lorette del Mar. Så här ser det ut där

Tre dygn i värme och med glada vänner, men...
Varför skulle jag åka dit? Jag som har det så bra hemma med min förkylning. Jag ska minsann ligga här och frossa i bakterier istället. Nääääädå, jag är inte bitter. Vad är väl en bal på slottet...?
Gubbe ska ta med sig en av sönerna istället. Det är rätt åt honom. Lata dagar vid poolen... vad är väl det mot en ordentlig influensa?

Please! Inga mer snoriga barnbarn!

Läs även andra bloggares åsikter om Semester, resa, Lorette del Mar, sjuk

Tack för Awarden!

Jag har fått en award! Helt oförtjänt kan jag tycka eftersom denna blogg blivit lite eftersatt på sista tiden. Dags att ta sig i den berömda kragen. Jag har fått den av Ulvstrumpa - en av mina absoluta favvobloggar. Till detta hör också dessa fem frågor:

1. Varför började du att blogga? 

Jag har alltid gillat att skriva och höll på länge och totade ihop en massa på min hemsida Baronessan. Sen blev det ju så hett med blogg varpå min hemsida ligger statisk sedan dess. Det är ju lättare att nå ut som bloggare. Här är det heller ingen större fart nu men jag ska bättra mig. Tror jag.
2. Vilka bloggar följer du?

Jag har en lista här intill som jag följer. Jag måste dock erkänna att jag blivit ganska dålig på att kommentera. Fy på mig! Sen har jag ett gäng som väntar på att få komma in där om jag bara kommer ihåg det. Bloggar ska helst vara roliga, underfundiga eller engagerande.

3. Vilka favoritfärger har du? 

Grönt, brunt och orange. Sen har det nog lite med humör att göra också. Tyvärr är det inte så färgglatt i garderoben som jag skulle önska. Jag är alldeles för praktisk för det. Alltså mest fyra nyanser av brunt.

4. Vilka favoritfilmer har du?   

Jag är älskare av gamla amerikanska musicals såsom Singing in the rain. Är även svag för gamla svenska pilsnerfilmer. Där kan jag  utan tvekan välja Pensionat Paradiset. Annars älskar jag just nu Avatar och kan se den om och om igen. Den gröna milen är också en favorit. Samma här - det har med humör att göra.

 5. Vilket land drömmer du om att få besöka? 

Indien. Och då helst Goa. Det ska nog bli av en dag. Har ju till och med en svärson som är sprungen ur det landet.

Sen ska man då ge vidare till fem bloggare. Jag ska därför välja några som jag gillar och som jag inte valt förut. Utan någon direkt ordning ger jag nu awarden vidare till

Livsnjutaren

Vimsiga mamman.

Oumberliga ting. 

Fru Gårman

Tant Björn

Läs även andra bloggares åsikter om Award, frågelista

Så här gör jag

Från Tant Björn har jag hämtat denna frågeslinga.

När ingen ser/hör mig så: Så händer det att jag sjunger för full hals och dansar lite för mig själv.
Jag går aldrig hemifrån utan: Kläder
Min blogg heter som den gör för att: Bland alla bloggar så är man ju inte mer än en viskning i vinden, om ens det. Namnet Baronessan fick jag av en snickare en gång som en variant på mitt efternamn.
Om jag vågade skulle jag: Dyka bland koraller
Om tio år kommer jag att: vara pensionär och antingen sticka tröjor eller köra folkrace.

Ta den här och sprid den vidare men tala om för mig så jag får veta vad ni svarar.

Läs även andra bloggares åsikter om frågor, svar

Snor Dr

På jobbet hade vi idag stekt fläsk och raggmunk på menyn. Otroligt gott men fan så det osar och stänker när man steker fläsk. Vi funderade på hur man skulle kunna skydda sig och kom först fram till ett sånt där blått skoöverdrag till håret. Sen kom vi vidare in på hockeyhjälm och nu har jag faktiskt funderingar på en integralhjälm. Men då får man nog montera på torkare som torkar bort fettet vartefter det sprätter upp från stekpannan.
Eftersom jag nu är tokförkyld (igen) så kan jag ju även använda denna för att inte sprida mina baciller vidare. Det kan ju hända att jag framledes kommer att använda den så fort någon av barnbarnen kommer på besök. Det är bara att inse - jag tål dom inte. Jag är helt enkelt allergisk mot barnbaciller. Litervis med C-vitamin och drösvis med Esberitox har inte hjälpt ett skit. Nu har jag gått över till konjak. Inte fan blir jag friskare, men det kan ju bli lite roligare medan man väntar på att bli frisk.
Likt en Vanheden ligger jag därför och suger i mig mentol genom näsborrarna.Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Det var ju bara typ en vecka sen, eller två som jag var sjuk. Eller som jag sa till modern: "jag tycker att det är så jävla roligt så jag gör ett litet uppehåll mitt i förkylningen för att sen återuppta och njuta av den extra länge".
Jag har sån vana nu så jag tänkte mig att doktorera i förkylning. Eller är det någon som redan har gjort det? Är det kanske det som är medicine doktor? I vilket fall så har säkert inte någon doktorerat i snornäsa så det kan jag nog göra. S.k. Snor. Dr.

Läs även andra bloggares åsikter om Stekflott, fettstänk, integralhjälm, förkylning, humor