En tröja eller en flaska vin?

Det måste bli ett slut på det här med inköp av billiga kläder. Om jag köper en kofta för samma pris som en flaska vi så kan jag kanske inte räkna med att den ska hålla så länge. Eller? Vinflaskan gör det sannerligen inte.
Tyvärr är det ju dock så att priset inte alltid har att göra med kvalitén. Idag betalar man väl mest för ett märke eller ett namn. Det har jag ingen lust med. Lägga ett par tusen spänn för att få en stämpel i röven tilltalar mig inte.
Den koftan jag refererar till har just åkt en sväng i tvättmaskinen för första gången. Den såg inte glad ut efteråt. Jag lät den därför åka en liten kortsväng i tumlaren också vilket inte gjorde den särskilt mycket gladare. Jag kan bara säga att kvalité är inte något man kan förknippa den koftan med. Men... den duger att ha på sig när det jobbas. Får se hur mycket noppror jag står ut med bara innan jag visar den på soptunnan.
Nu hoppas jag verkligen inte att det är likadant med bilar för det är på gång en ny sådan här. Bilar har ju också märken. I och för sig mer fram än bak, men ändå.  Men det känns ändå som att man kan förvänta sig mer av en namnkunnig bil än en namnkunnig jeanstrasa.
Varför det inköps en ny bil kommer jag att redogöra för imorgon. Eller kanske dagen efter..... eller så.

Läs även andra bloggares åsikter om Billiga kläder, kofta, bilinköp

Sjukdom och skratt i kombination

Idag har jag träffat en fantastisk karl. En läkare. Jag bara önskar i mitt stilla sinne att hitta en sån läkare på en vanlig vårdcentral. Vem är han då? Jo, han är moderns blodläkare. Han är så attans trevlig så man nästan vill ta med honom hem. Liksom förvara honom i garderoben tills man behöver honom.
Men nu är han ju läkare på hematologen och inget annat. Han förstår sig nog inte så mycket på vanliga förkylningar och kärringkrämpor. Och jag vet ju i grund och botten inte så mycket om hans kunskaper eftersom jag själv är helt nollad när det gäller multipelt myelom, men... att han är så trevlig mot modern och tar hand om henne så jäkla bra ger honom 10 poäng på en skala från 1-5!
Modern å sin sida blir så glad över att träffa en trevlig människa istället för någon snorkig kärring som varit fallet många gånger förut. Då kan hon för ovanlighetens skull prata utan problem och skojar friskt.
Han frågade bland annat om hur den senaste blodtransfusionen gick. "Bra, även om jag inte blev så mycket piggare" säger modern och läkaren skrattar när han får höra att modern sagt att "det var nog en trött jävel den där som lämnat blod".
Sen, när modern får ligga på britsen och läkaren ber henne knäppa upp säger hon: "nä, nu ska han innanför byxorna också".Hon frågar också om det inte finns något knark så hon slipper ha så ont hela tiden. Det gör det inte, men det finns tydligen något som idrottare har använt sig av för att få fart på de röda blodkropparna. Det kan bli aktuellt i framtiden om blodtransfusionerna inte hjälper längre. Modern - försynt som hon är - säger att det är ju synd att hon ska ta blod när det är så dåligt med det, men läkaren försäkrar att det lilla hon tar inte gör något alls.

Modern har blivit så orörlig och minsta lilla blir en kraftansträngning. "Jag känner mig som en ko", säger hon. "Värdet när det gäller vita blodkroppar ligger på 500", säger läkaren. "Vad är normalt?" frågar jag och hajar till när han säger 3-4!  "Hennes värden är de högsta vi har här på hematologen" säger läkaren, så han är imponerad över att hon är så pigg som hon är ändå. "Det finns dom som har värden på 100 som är mycket sämre däran, så du tycks klara det bra ändå" säger han. Jag antyder att det är all vedhuggning i yngre år som gjort henne seg.
Ja, humöret är det inget större fel på i alla fall. När vi sedan sitter och fikar på KS tillsammans med yngsta dotter och barnbarn som kommit förbi, börjar vi prata om ditt och datt och socialinstanser. Modern blir upprörd över hur vissa människor blir behandlade. "Ibland tänker jag så här: dom släpper ju bomber både här och där. Kan dom inte släppa någon bomb på dom där socialkontoren".  Ja, hon drar väl alla lite över en kam där, men det går inte att hejda när hon sätter den sidan till.
Nu är hon återgäldad till sitt hem och till Katten. "Den där katten som jag är osams med" säger hon. Katten har nämligen släpat in möss under natten, och det uppskattas inte. "Hon ligger i sängen och väntar på att du ska komma och vila nu" säger jag. "Den där dumma katten", säger hon. "Hon begriper inte att vi är osams". Sen skrattar vi...

Läs även andra bloggares åsikter om Läkare, multipelt myelom, blodtransfusion, vita blodkroppar, humor

Kämpa på är det enda som gäller

Hej å hå vad det inte skrivs här då. "Har hon lagt ner?" frågar sig de hoppfulla. Nej, ack nej. Men jag har alzheimer light. Eller egentligen vet jag inte ens om den är så light. Ibland tycker jag att den är ganska bright måste jag säga.
När man läser om minne så säger någon professor att "fysisk och social aktivitet har en positiv effekt på minnesförmågan". Aha! Det är alltså därför. I så fall kommer nog minnet att haverera totalt för jag har ingen ork till vare sig till fysisk eller social aktivitet.
Samma professor säger också att "problem med minnet kan också orsakas av högt blodtryck, hjärtproblem, diabetes och vitaminbrist". Ja, men då kanske jag kan skylla på vitaminbrist då, för de övriga har jag inget problem med. Än.
Hur som helst är det nog så att jag skulle kunna skriva massor, men jag kan/får inte. Nu när jag jobbar på ett motivationsboende så har jag tystnadsplikt. Annars kunde jag berätta en hel del dråpliga, roliga, sorgliga saker.  Det enda jag kan berätta om är vad jag gör för mat. Idag hann jag med att baka kokosbullar också förutom lunch och middag. Kokosbullar alltså - inte bollar! Det är minsann något som kan få folk glada. Snart rullar vi fram allihop

Så med kärlek till de boende på mitt jobb spelar jag härmed "Just idag är jag stark". Kämpa på - jag håller tummarna för er!


Läs även andra bloggares åsikter om Kämpa, minne, motivationsboende, tystnadsplikt