lördag 7 januari 2012

Madrass och fanskap

Nu har vi varit tillbaka med madrassen. Gick det bra? Nej och ja. Vi börjar med nej.
Glada i hågen gick vi till reklamation/återköp tror jag det heter. Det blev vår tur och vi förklarade att vi upptäckt att vi köpt fel storlek när vi lagt den på sängen. Tjejen går då runt och tittar på förpackningen som vi tejpat ihop igen. (Den var för övrigt snyggare inpackat än den var från början.) Så säger fanskapet: "vi tar inte emot madrasser som varit öppna". Jag bara blängde på henne och sa "va?". Hon upprepade meningen igen och sa sen att "jag kan inte sälja den om den varit öppnad".
Jag stod som fallen från skyarna. Jag sa: "vad ska vi göra då" så där lite ut i luften. Fanskapet upprepade meningen en tredje gång varpå jag svarade: "det var sista gången jag handlade här".
Jag hade motstridiga känslor vid det här laget. Gråta högt och ljudligt, skrika som en galning eller strypa fanskapet bakom disken. Eftersom jag alltid har haft svårt för att bestämma mig så tog det ett tag och dessutom var ju Gubbe med, för det lutade nog mest åt strypning, men han hade förmodligen hindrat mig.
När jag så småningom börjat andas igen tog jag mobilen och ringde upp Ikeas kundtjänst. "Inga problem" sa den vänliga och alldeles underbara manliga rösten i andra änden. Du har bytesrätt si och så länge. Jag förklarade att jag stod på Ikea Uppsala och att jag vägrats byte. Han förklarade då ytterligare att Ikea har sova-på-saken-garanti vilket alltså betyder att jag till och med hade kunnat sova på madrassen för att sedan byta den! Sånt där känner ju inte jag till eftersom jag inte så ofta är på platsen ifråga.
Killen lovade att ringa till Uppsalaavdelningen och sedan ringa tillbaka. Jag gick tillbaka till ursprungsplatsen och skickade ilskna blickar på fanskapet. Hon märkte ingenting.
En annan kvinna vid en annan disk fick reda ut det hela efter att hon fått telefonsamtalet ifråga och bad sedan om ursäkt sådär 3-4 gånger. Hon frågade vem som sagt detta och jag pekade ut fanskapet som stod bredvid. Fanskapet hävdade då att det var en ny lag varpå den kvinnan som fått samtalet försvann för att kolla upp saken. Nu var jag inte långt ifrån att strypa fanskapet en andra gång. Kvinnan med telefonen kom tillbaka och meddelade att det inte alls var så och bad om ursäkt igen.
Fanskapet däremot bad inte om ursäkt. Hade hon inte haft kunder att ta hand om så hade jag gått fram och sagt henne ett par sanningens ord. Eller strypt henne.
Som sagt - jag gillar inte Ikea och efter den här dagen blev inte kärleken större. Så nu vet ni - Ikea Uppsala, fanskap, ung, blond med 18 hårnålar i sitt spretiga hår - UNDVIK!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

8 kommentarer:

Anki sa...

Förstår din frustration - jag lutar nog mest åt strypning! Är inte heller något fan av IKEA - dålig service även i Linköping, som är närmast för mig.
Bra att det ordnade sig i alla fall.

Emileitha sa...

Det hjälper alltid att fråga efter chefen, det har jag lärt mig.
Förstår verkligen din lust att strypa fanskapet !!!

Baronessan sa...

Anki: Tack för din support :) Ja, det var skönt att det blev uppklarat men fan att man ska behöva hålla på och bråka sig fram.

Baronessan sa...

Emileitha: Ja, jag funderade på någon form av chef ett tag men sen tänkte jag att det var helg och chefen säkert var ledig. Tack och lov för att jag hade sinnesnärvaro nog att ringa till kundtjänsten. Annars hade löpsedlarna kanske visat upp: "kvinna löpte amok på Ikea" :)

Helena sa...

Jäkla fanskap att vara oserviceinriktad. Men du hade ju faktiskt ett par andra som var trevliga och gjorde allt för att hjälpa dig. Så två plus borde slå ut ett minus!?

Baronessan sa...

Helena: Du har så rätt. Det var därför jag gick in och handlade igen :) Men du väl hur det är när man blir uppretad så in i norden så behövs det många plus för att komma på rätt köl igen. Tänk om vi gått hem och trott att fanskapet haft rätt och kanske klippt sönder madrassen. Tanken svindlar.

Livsnjutaren sa...

My God vilken apa. Tycker du ska ringa dom igen och berätta hur hon betedde sig. Att den andra fick be om ursäkt åt henne. Dom kan årgärda sådana där beteenden. IKEA ska ju vara kända för sin strikta policy både vad gäller kunder och anställda. Så hämnas genom att ringa och gnälla på henne ytterligare. Det kan hon gott ha. Hoppas du sover som en prinsessa nu;) Kram/Fia.

Baronessan sa...

Livsnjutaren: Apa var ordet, sa Bull. Ja, om jag visste vad hon hette så skulle jag det. Jag känner mig ganska säker ändå på att kvinnan som bad om ursäkt förde det hela vidare.
Sover som en prinsessa gör jag inte. Nu heller. Men sängen är skön :)
Kram!