onsdag 11 januari 2012

Till Paris, till Paris, vill jag fara på en gris

Denna lediga dag startade med en skogspromenad med Frazze. Bara han och jag. Dom andra katterna ville inte hänga med. Vi gick till den övergivna gården som kallas för Paris. Frazze och jag går ofta hit. Det är en sån lagom promenad tycker Frazze. Men det känns tungt i hjärtat varje gång man ser den lilla gården försvinna allt mer.
För c:a 20 år sedan när vi flyttade hit, så var huset öde men ganska så helt. Sen blev fönstren sönderslagna och därmed har huset förfallit mer och mer.
Frazze står på det som en gång var en trappa. Han verkar också tycka att det är synd att en sån fin stuga ska få förfalla.
Husets ena värmekälla, kakelugnen, står kvar.
Den andra värmekällan, vedspisen, där bakugnen har vittrat sönder.
Det dröjer nog inte så länge innan gården med alla uthus fallit ihop helt.
Här står skogen tät. För 20 år sedan var här en äng.Nu går det inte att ta sig igenom.
Frazze håller sig nära intill. Stannar jag så stryker han sig mot mitt ben. Han är verkligen en sällskaplig katt.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

3 kommentarer:

Helena sa...

Han känner säkert att han måste kolla så du inte irrar för långt bort. :)

Baronessan sa...

Helena: Ja, det ligger något i det. Om vi kommer ifrån varandra jamar han ängsligt :)

Synnøve. sa...

Vilken härlig prommenad ni gjorde, du och Frazze.
Han vill nog inte mista dig ur synen, för vem vet vad du kan hitta på då.

Det är så trist med gamla hus som får stå och förfalla så där.
Tänk om väggarna kunde prata du.
Trist även att se ängen så igenväxt. En flock med kor, får eller hästar skulle göra susen där.

Själv ska jag nu hoppa i säng någon timme till. Jobbat klart nu.

sköt om dig min vän.
Kram Synnöve.